Oki... i alla veckotidningar finns ju dessa test... hur är du i sängen, hur är du som flickvän, hur många vuxenpoäng har du osv... nu hittade jag denna länk inne på sidan flator.se
Vilken sorts flata är du?
Som vanligt i såna här test finns det ju sällan ett svarsalternativ som passar in på sig själv men jag försökte tappert...
Gissa om jag skrattade rakt ut över svaret....
Du är Fjortisflatan:
Du är en förvuxen tonåring med en lättsam inställning till livet och människor oavsett kön och läggning finner dig
både charmig och underhållande, men det är sällan du faktiskt tas på allvar, vilket kan göra dig litet bekymrad.
Du avskyr de intriger som pågår i flatkretsarna då du inte förstår varför alla inte bara kan hålla samman, för det
viktigaste är väl ändå att ha roligt så länge det bara går?
Du passar bäst tillsammans med: Sportflatan.
Så Busmusen... jag hoppas ju nu verkligen att du är Sportflatan.... hahaha hur ska det annars gå ;)
Ok... jag gjorde testet igen och ändrade på dom svar jag tvekat mest på förra gången och fick detta:
Du är Cityflatan:
Du har efter åratal av oförståelse flytt landsbygden för storstaden. Du ser dig själv som en frihetsälskande humanist
och påminner till viss del om PK-flatan, med skillnaden att du inte har några politiska ambitioner. Du älskar havet
och har likt sjömännen en flicka i varje hamn. Du är en sann player, fullständigt skamlös och ångrar ingenting i ditt liv.
Du passar bäst tillsammans med: PK-flatan.
Hmmmm nje... kan inte påstå att det stämmer heller... aja, roligt iaf :D
En blogg som från början handlade om mig, mitt i mitt livs process, att komma ut ur garderoben... Nu handlar den mera om våra knasiga upptåg och mina härliga vänner och mitt nya liv!
onsdag 30 november 2011
måndag 28 november 2011
En liten länk!
Hittade museumet... haha
Spännande att söka efter sexmaskinsmuseum på google... NOT!
Det kom upp en massa annat kan jag säga... men skam den som ger sig!
Jag menar, vad gör jag inte för eran skull ;)
SexMaskinsMuseum
Spännande att söka efter sexmaskinsmuseum på google... NOT!
Det kom upp en massa annat kan jag säga... men skam den som ger sig!
Jag menar, vad gör jag inte för eran skull ;)
SexMaskinsMuseum
Onödigt men oh så intressant!
Fortsätter på temat radio och i detta fall P3...
För några veckor sedan ringde det in en kvinna till programmet Christer i program punkten "Onödigt men oh så intressant".
Hon berättade att ordet hysterisk kommer från det latinska ordet Hysteria som betyder livmoder.
Förr var Hysteria var en sjukdom som endast kvinnor kunde få och i stort sett alla typer av symtom en kvinna hade relaterades tillbaka till diagnosen Hysteria.
Om en kvinna kom till läkaren och hade symtom som trötthet, snurrig, svimmade ofta, hade insomnia (svårt att sova), svårt att andas, muskelryckningar, tappat aptit på mat eller sex eller var nervösa, irriterade eller "besvärliga" (bara för att nämna några få...) så ansågs hon genast lida av Hysteria.
En läkare ansåg att ungefär var fjärde kvinna led av detta... ( år 1859)
Det var tydligen vanligast bland nunnor, oskulder, änkor och i vissa fall bland gifta kvinnor... med andra ord... hos alla!
Nå, vad var lösningen på detta då?
Stimulerande vaginal massage... jo, precis... läkaren fick alltså hjälpa kvinnan att onanera tills kvinnan upplevde "hysterical paroxysm"... = orgasm...
Detta ledde till att man började uppfinna olika slags "sexmaskiner" och vibrationsstavar...
(Hittade bilder på Wikipedia)
Visst kan man se detta som lite komiskt... å det nu hörde jag att det gjorts en komedi om detta. Jag tänker absolut gå och se den, bara för att!
Samtidigt tycker jag att det är lite sorgligt att tänka på att så fort en kvinna hade egna åsikter och egen vilja så var det enligt männen en sjukdom... och därifrån härleder ordet Hysterisk...
Så en man kunde inte bli hysterisk det var bara kvinnor "förunnat".
Det enda positiva som kommit ut ur detta är väl exprimenterandet och uppfinnandet av leksaker för kvinnor!
Det ska tydligen finnas ett sexmaskins museum i Wien... lite spännande ju!
Så för eran egen skull, kära kvinnor, ha sex och onanera.... så slipper ni bli hysteriska!
Hahahahaha
För några veckor sedan ringde det in en kvinna till programmet Christer i program punkten "Onödigt men oh så intressant".
Hon berättade att ordet hysterisk kommer från det latinska ordet Hysteria som betyder livmoder.
Förr var Hysteria var en sjukdom som endast kvinnor kunde få och i stort sett alla typer av symtom en kvinna hade relaterades tillbaka till diagnosen Hysteria.
Om en kvinna kom till läkaren och hade symtom som trötthet, snurrig, svimmade ofta, hade insomnia (svårt att sova), svårt att andas, muskelryckningar, tappat aptit på mat eller sex eller var nervösa, irriterade eller "besvärliga" (bara för att nämna några få...) så ansågs hon genast lida av Hysteria.
En läkare ansåg att ungefär var fjärde kvinna led av detta... ( år 1859)
Det var tydligen vanligast bland nunnor, oskulder, änkor och i vissa fall bland gifta kvinnor... med andra ord... hos alla!
Nå, vad var lösningen på detta då?
Stimulerande vaginal massage... jo, precis... läkaren fick alltså hjälpa kvinnan att onanera tills kvinnan upplevde "hysterical paroxysm"... = orgasm...
Detta ledde till att man började uppfinna olika slags "sexmaskiner" och vibrationsstavar...
(Hittade bilder på Wikipedia)
Visst kan man se detta som lite komiskt... å det nu hörde jag att det gjorts en komedi om detta. Jag tänker absolut gå och se den, bara för att!
Samtidigt tycker jag att det är lite sorgligt att tänka på att så fort en kvinna hade egna åsikter och egen vilja så var det enligt männen en sjukdom... och därifrån härleder ordet Hysterisk...
Så en man kunde inte bli hysterisk det var bara kvinnor "förunnat".
Det enda positiva som kommit ut ur detta är väl exprimenterandet och uppfinnandet av leksaker för kvinnor!
Det ska tydligen finnas ett sexmaskins museum i Wien... lite spännande ju!
Så för eran egen skull, kära kvinnor, ha sex och onanera.... så slipper ni bli hysteriska!
Hahahahaha
Tidelag!
Ok... idag hörde jag på nyheterna på p3 att tidelag ska bli straffbart... eh... jag inbillade mig ju att det redan var det men nej... det avkriminaliserades samtidigt som homosexualitet 1944... tanken var tydligen att man inte skulle bry sig om människors sexualitet så länge det inte sker med våld/tvång...
Klart att tvång är inblandat när någon försöker sig på ett djur!
Varför i hela friden så avkriminaliserades tidelag bara för att homosexualitet avkriminaliserades?
Jag förstår inte den kopplingen...
Homosexualitet jämnställdes alltså med tidelag, otäckt. Verkligen något man kan fundera över... jag blir pissed å alla homosars vägnar... (eller som en programledare på p3 säger: Homo-gays)
Ok... 1944... folk var väl en rejäl bit mera moraliserande på den tiden och även om homosexualitet avkriminaliserades så räknades det ju ändå som en sjukdom... ett bra tag till...
Åter till radionyheterna...
En debatterande bloggare ansåg att vi föder upp djur/avlar, vi dödar dem och äter dem varför får vi då inte ha sex med dem... eller varför skulle just tidelag vara så mycket värre?
Jag har inget superbra försvar till att vi dödar och äter djur... tyvärr...
Men tidelag måste ju ändå kunna jämnställas med grovt djurplågeri?
Varför har folk sex med ett djur?
Vad är grejjen?
Uppenbarligen så är det relativt "vanligt" och just för att det i Sverige inte är olagligt så spelas det in många djursexfilmer här...
Tv4 gjorde oxå en rundringning bland riksdagspartierna och det visade sig att det "i riksdagen finns en bred majoritet för ett förbud mot sex mot djur"... Eh... bred majoritet... det betyder ju att något parti svarade att nej, vi har inga problem med det, helt ok... ?
Jaaaahap... vilket parti var det?
Kristdemokraterna kanske? *asg*
Eller Sverige Demokraterna?
Eller vill man ens veta det?
Jag hoppas iaf att lagen går igenom!
När jag hörde nyheterna ang tidelag idag så tänkte jag på mitt inlägg häromdagen...
Det om Fråga Olle... å ärligt talat... om folk är kära i Eiffeltornet... vad gör det?
Om folk har sex med RealDolls, vad gör det?
Ingen skadas eller mår dåligt av det!
Men låt djuren vara!
Klart att tvång är inblandat när någon försöker sig på ett djur!
Varför i hela friden så avkriminaliserades tidelag bara för att homosexualitet avkriminaliserades?
Jag förstår inte den kopplingen...
Homosexualitet jämnställdes alltså med tidelag, otäckt. Verkligen något man kan fundera över... jag blir pissed å alla homosars vägnar... (eller som en programledare på p3 säger: Homo-gays)
Ok... 1944... folk var väl en rejäl bit mera moraliserande på den tiden och även om homosexualitet avkriminaliserades så räknades det ju ändå som en sjukdom... ett bra tag till...
Åter till radionyheterna...
En debatterande bloggare ansåg att vi föder upp djur/avlar, vi dödar dem och äter dem varför får vi då inte ha sex med dem... eller varför skulle just tidelag vara så mycket värre?
Jag har inget superbra försvar till att vi dödar och äter djur... tyvärr...
Men tidelag måste ju ändå kunna jämnställas med grovt djurplågeri?
Varför har folk sex med ett djur?
Vad är grejjen?
Uppenbarligen så är det relativt "vanligt" och just för att det i Sverige inte är olagligt så spelas det in många djursexfilmer här...
Tv4 gjorde oxå en rundringning bland riksdagspartierna och det visade sig att det "i riksdagen finns en bred majoritet för ett förbud mot sex mot djur"... Eh... bred majoritet... det betyder ju att något parti svarade att nej, vi har inga problem med det, helt ok... ?
Jaaaahap... vilket parti var det?
Kristdemokraterna kanske? *asg*
Eller Sverige Demokraterna?
Eller vill man ens veta det?
Jag hoppas iaf att lagen går igenom!
När jag hörde nyheterna ang tidelag idag så tänkte jag på mitt inlägg häromdagen...
Det om Fråga Olle... å ärligt talat... om folk är kära i Eiffeltornet... vad gör det?
Om folk har sex med RealDolls, vad gör det?
Ingen skadas eller mår dåligt av det!
Men låt djuren vara!
Dottie the Tiger ryter till!
Jag känner mig otroligt trött på folk som utnyttjar andra...
En vän till mig (låt oss kalla henne KaffeBönan) är kär i en tjej (henne kallar vi för Miss Unsecure) och K-Bönan har varit ärlig och berättat det för M-U. M-U är osäker på vad hon vill och känner (hon är ganska ung oxå) men dom skulle ändå vara kompisar.
M-U är enligt egna ord Queer... hon blir alltså kär i personen inte könet och om jag minns rätt från mitt eget inlägg så ställer sig en Queer person utanför det konventionella, tvåsamheten etc (struligt det där...) iaf...
Dom skulle vara vänner men så plötsligt en kväll/natt så stöter M-U på K-Bönan, som självklart blir alldeles glad och lycklig och dom har en trevlig natt.
Meeen... tidig morgon/sen natt så drar M-U iväg... till en kille istället.
Orden hon yttrade då kommer jag inte återge här!
Det jag stör mig enormt på är hur man kan göra så... om man vet att den andra personen verkligen är kär, så som K-Bönan är, varför utnyttjar man läget?
Det är bara elakt!
Om nu M-U inte riktigt vet vad hon vill och känner... lista ut det först så du inte krossar den andra personens hjärta.
Att få veta i efterhand att man bara har blivit utnyttjad gör att man känner sig som en urvriden disktrasa...
Otroligt dålig stil!
Dikedrama...
Om jag fått veta att någon är intresserad av mig (och det inte har varit ömsesidigt) så har jag iaf aldrig utnyttjat läget för egna behov utan varit ärlig och sagt att jag inte känner likadant.
Det sårar oxå, absolut, men det är ärligt och den andra kan gå vidare, på ett juste sätt!
Det handlar om respekt!
Ingen kan rå för sina känslor eller bestämma för vem man känner och hur man känner!
Så KaffeBönan, mitt erbjudande står kvar!
Om du behöver komma bort, byta stad en stund så får du låna mitt pläjs!
Min soffa är faktiskt ganska najs :)
En vän till mig (låt oss kalla henne KaffeBönan) är kär i en tjej (henne kallar vi för Miss Unsecure) och K-Bönan har varit ärlig och berättat det för M-U. M-U är osäker på vad hon vill och känner (hon är ganska ung oxå) men dom skulle ändå vara kompisar.
M-U är enligt egna ord Queer... hon blir alltså kär i personen inte könet och om jag minns rätt från mitt eget inlägg så ställer sig en Queer person utanför det konventionella, tvåsamheten etc (struligt det där...) iaf...
Dom skulle vara vänner men så plötsligt en kväll/natt så stöter M-U på K-Bönan, som självklart blir alldeles glad och lycklig och dom har en trevlig natt.
Meeen... tidig morgon/sen natt så drar M-U iväg... till en kille istället.
Orden hon yttrade då kommer jag inte återge här!
Det jag stör mig enormt på är hur man kan göra så... om man vet att den andra personen verkligen är kär, så som K-Bönan är, varför utnyttjar man läget?
Det är bara elakt!
Om nu M-U inte riktigt vet vad hon vill och känner... lista ut det först så du inte krossar den andra personens hjärta.
Att få veta i efterhand att man bara har blivit utnyttjad gör att man känner sig som en urvriden disktrasa...
Otroligt dålig stil!
Dikedrama...
Om jag fått veta att någon är intresserad av mig (och det inte har varit ömsesidigt) så har jag iaf aldrig utnyttjat läget för egna behov utan varit ärlig och sagt att jag inte känner likadant.
Det sårar oxå, absolut, men det är ärligt och den andra kan gå vidare, på ett juste sätt!
Det handlar om respekt!
Ingen kan rå för sina känslor eller bestämma för vem man känner och hur man känner!
Så KaffeBönan, mitt erbjudande står kvar!
Om du behöver komma bort, byta stad en stund så får du låna mitt pläjs!
Min soffa är faktiskt ganska najs :)
söndag 27 november 2011
Ännu mera Olle...
Det är med någon slags skräckblandad förtjusning jag fortsätter att kika på "Fråga Olle Dokumentären" då och då...
Förra veckan tänkte jag att jag aldrig mer skulle se detta program igen... då det handlade om GILF... samma som MILF men G står för Grandmother, alltså mormor el farmor.
Och visst... dom ska väl oxå få ha ett rikt sexliv... men hua... svårt att beskriva det programmet...
Gången innan handlade det om personer som gillade att ha sex på öppna platser... ett par åkte runt och hade sex på bla folks bilar... allt för att det gav den extra kryddan att dom kanske skulle bli upptäckta.
En kvinna tog emot beställningar via internet att ligga och onanera på olika platser där dom kunde bli upptäckta... det är så olika det där, vad man tänder på, tydligen!
Idag (reprisen, programmet går vanligtvis på torsdagar) så handlar det om kärlek till döda ting, OS, Objekt Sexuell...
En kvinna är "gift" med Eiffeltornet och en bit av Berlinmuren är hennes älskare. Hon säger att hon har sex med dem... fast på ett annat plan än det hetrosexuella och homosexuella... hon är intim med objekten.... känner en intimitet till dem... känner en energi från objekten.
Sedan är det RealDolls... som är precis vad det låter som. Verklighetstrogna dockor i naturlig storlek...
Det finns tydligen hyresexemplar... dom koster 250 euro per natt... hmmm vem vill ha en begagnad?
Det finns 3 fungerande "hål" som är insattser man kan plocka ur och rengöra *ryser*
En man har 9 dockor hemma, han har sex med dem, men inte alla på en gång.... doooh!!!
Jag försöker tänka att, ok... dom skadar ju ingen... å om dom är nöjda med sina liv osv vad spelar det för roll?
Samtidigt... så känns det lite sorgligt...
Dessa människor, kommer de någonsin uppleva en äkta tvåsamhet, närheten och känslan?
Vad har "gått fel"?
Varför klarar dem inte av riktiga relationer?
Mannen med nio dockor spenderar en stor del av sina dagar till att sminka upp sina dockor och klä dem osv... Han har byggt upp hela livshistorier runt varje docka.
Han säger oxå att han inte har behov av konversationer med andra på samma sätt som andra personer har och att han saknar de sociala färdigheterna man behöver ha för att kunna ha en relation med en verklig människa och detta var "det näst bästa".
Det finns bara en återförsäljare av RealDolls i Europa men tydligen så säljer dom ganska bra.
Försäljaren driver butiken med sin mamma.... Ja, det är inte alla som har en sexbutik med sin mamma...
Hur började det?
-Asså, mamma, jag funderade på om jag skulle starta eget... en sexshop...
-Åh, achsåå... (ja, det är ju i tyskland) vad spännande, jag vill vara med....
Ja, jag vet inte... så länge folk är nöjda och fredliga och inte skadar någon annan...
För några veckor sedan handlade programmet om sexcoacher (hur stavas det???) och sexsemenarium och kurser...
En kvinna i Danmark sa att vi (kvinnor) kan ha orgasm i 24 timmar... jag funderar på om det inte är lite väl mycket av det goda... haha... 24 timmars nonstop orgasm?
Skulle man uppskatta orgasmen då?
Eller känna att näe... hua... vilken lång jävel... orka!!!
För att träna upp detta så skulle man andas häftigt ut och in länge...(detta var bara ett av hennes knep, dom andra lärde hon ut på sin kurs) reportern i programmet sa att hon blev yr (inte sååå konstigt...) men det var tydligen grejjen... snurrig i huvudet och svimfärdig = Orgasm?
Snarare tänker jag att det kan vara en konsekvens av en rejäl orgasm (jo... faktiskt!)
Så, ja... programmet är ju underhållande även om jag spenderar hälften av tiden gömd bakom en kudde och säger Yaaaki... ouuii... huuua... typ...
Förra veckan tänkte jag att jag aldrig mer skulle se detta program igen... då det handlade om GILF... samma som MILF men G står för Grandmother, alltså mormor el farmor.
Och visst... dom ska väl oxå få ha ett rikt sexliv... men hua... svårt att beskriva det programmet...
Gången innan handlade det om personer som gillade att ha sex på öppna platser... ett par åkte runt och hade sex på bla folks bilar... allt för att det gav den extra kryddan att dom kanske skulle bli upptäckta.
En kvinna tog emot beställningar via internet att ligga och onanera på olika platser där dom kunde bli upptäckta... det är så olika det där, vad man tänder på, tydligen!
Idag (reprisen, programmet går vanligtvis på torsdagar) så handlar det om kärlek till döda ting, OS, Objekt Sexuell...
En kvinna är "gift" med Eiffeltornet och en bit av Berlinmuren är hennes älskare. Hon säger att hon har sex med dem... fast på ett annat plan än det hetrosexuella och homosexuella... hon är intim med objekten.... känner en intimitet till dem... känner en energi från objekten.
Sedan är det RealDolls... som är precis vad det låter som. Verklighetstrogna dockor i naturlig storlek...
Det finns tydligen hyresexemplar... dom koster 250 euro per natt... hmmm vem vill ha en begagnad?
Det finns 3 fungerande "hål" som är insattser man kan plocka ur och rengöra *ryser*
En man har 9 dockor hemma, han har sex med dem, men inte alla på en gång.... doooh!!!
Jag försöker tänka att, ok... dom skadar ju ingen... å om dom är nöjda med sina liv osv vad spelar det för roll?
Samtidigt... så känns det lite sorgligt...
Dessa människor, kommer de någonsin uppleva en äkta tvåsamhet, närheten och känslan?
Vad har "gått fel"?
Varför klarar dem inte av riktiga relationer?
Mannen med nio dockor spenderar en stor del av sina dagar till att sminka upp sina dockor och klä dem osv... Han har byggt upp hela livshistorier runt varje docka.
Han säger oxå att han inte har behov av konversationer med andra på samma sätt som andra personer har och att han saknar de sociala färdigheterna man behöver ha för att kunna ha en relation med en verklig människa och detta var "det näst bästa".
Det finns bara en återförsäljare av RealDolls i Europa men tydligen så säljer dom ganska bra.
Försäljaren driver butiken med sin mamma.... Ja, det är inte alla som har en sexbutik med sin mamma...
Hur började det?
-Asså, mamma, jag funderade på om jag skulle starta eget... en sexshop...
-Åh, achsåå... (ja, det är ju i tyskland) vad spännande, jag vill vara med....
Ja, jag vet inte... så länge folk är nöjda och fredliga och inte skadar någon annan...
För några veckor sedan handlade programmet om sexcoacher (hur stavas det???) och sexsemenarium och kurser...
En kvinna i Danmark sa att vi (kvinnor) kan ha orgasm i 24 timmar... jag funderar på om det inte är lite väl mycket av det goda... haha... 24 timmars nonstop orgasm?
Skulle man uppskatta orgasmen då?
Eller känna att näe... hua... vilken lång jävel... orka!!!
För att träna upp detta så skulle man andas häftigt ut och in länge...(detta var bara ett av hennes knep, dom andra lärde hon ut på sin kurs) reportern i programmet sa att hon blev yr (inte sååå konstigt...) men det var tydligen grejjen... snurrig i huvudet och svimfärdig = Orgasm?
Snarare tänker jag att det kan vara en konsekvens av en rejäl orgasm (jo... faktiskt!)
Så, ja... programmet är ju underhållande även om jag spenderar hälften av tiden gömd bakom en kudde och säger Yaaaki... ouuii... huuua... typ...
fredag 25 november 2011
Norrland... *asg*
Ok... man vet tydligen inte alltid vad man kan finna uppe i de hemliga Norrländska skogarna... roligt med rykten ibland...
http://www.aftonbladet.se/wendela/article12031524.ab
å i qx....
http://www.qx.se/11893/lesbisk-stad-upptackt-i-sverige
Vad tror kineserna om oss egentligen *asg*
http://www.aftonbladet.se/wendela/article12031524.ab
å i qx....
http://www.qx.se/11893/lesbisk-stad-upptackt-i-sverige
Vad tror kineserna om oss egentligen *asg*
Ryssland!
Ok... igår, torsdag, så var det mycket snack på radion om detta och nu hittade jag det i Expressens ledare...
Helt vansinnigt sjukt!
http://www.expressen.se/ledare/1.2632565/johannes-forssberg-dodligt-hbt-hat-i-putins-ryssland
Helt vansinnigt sjukt!
http://www.expressen.se/ledare/1.2632565/johannes-forssberg-dodligt-hbt-hat-i-putins-ryssland
On the Edge...
Vi kan alla hamna där... på gränsen till... tomheten, intet.
Stirra ned i gapet under våra fötter, tappa livsgnistan. Fundera över om vi verkligen skall hålla oss kvar i den tunna livlinan...
Gränsen är hårfin.
Varför klarar vissa så mycket?
Vart går gränsen?
Jag har alltid tänkt att hoppet är det sista man förlorar... att när man tappat det finns det inget som håller en kvar i det här livet.
Det känns som om hoppet är det värsta man kan förlora.
När man inte kan titta framåt å tänka att det blir nog bättre sen...
Men jag har upptäckt att det finns något annat som kan göra att man "orkar" hålla sig kvar, när hoppet är fölorat... när det faktiskt inte blir bättre.
Skuldkänsla. Moderskärlek. Kamp.
Eller är dessa egentligen något man bara skyller på fast det egentligen är ens inre överlevnadsinstinkt som tar över.
Ursäkter...
Jag tror dom flesta någongång vid något tillfälle snabbt har tänkt tanken att fan... jag orkar inte mer!
Varför fortsätter vissa att orka när andra inte gör det?
Vad är skillnaden hos individerna?
Varför går vissa in i väggen, bryter ihop eller tar livet av sig när andra bara lyfter på huvudet och bär hela världen på sina axlar.
Jag trodde det var hoppet... men ibland kanske det bara är skuldkänslan, att man inte vill såra sina nära.
Eller så går det på automatik... rutin... man stänger av å bara går och går oavsett hur många gånger man än gått in i väggen, fallit ned för stup, klättrat upp för berg i ur och skur med naturkatastrofer som slår ned i en gång på gång.
Varför reser man sig upp?
Varför försöker man gå vidare?
Antar att ren överlevnadsinstinkt inte går att förklara med ord men jag kommer alltid fundera över vad som är skillnaden, varför vissa personers instinkt att överleva inte är lika stark som andras.
Kan vi alla hamna där... i vakumet där överlevnadsinstinkten inte når in?
Har vi det alla i oss att vi kan ge upp och släppa taget...
Var går våra gränser?
Vem vet?
Stirra ned i gapet under våra fötter, tappa livsgnistan. Fundera över om vi verkligen skall hålla oss kvar i den tunna livlinan...
Gränsen är hårfin.
Varför klarar vissa så mycket?
Vart går gränsen?
Jag har alltid tänkt att hoppet är det sista man förlorar... att när man tappat det finns det inget som håller en kvar i det här livet.
Det känns som om hoppet är det värsta man kan förlora.
När man inte kan titta framåt å tänka att det blir nog bättre sen...
Men jag har upptäckt att det finns något annat som kan göra att man "orkar" hålla sig kvar, när hoppet är fölorat... när det faktiskt inte blir bättre.
Skuldkänsla. Moderskärlek. Kamp.
Eller är dessa egentligen något man bara skyller på fast det egentligen är ens inre överlevnadsinstinkt som tar över.
Ursäkter...
Jag tror dom flesta någongång vid något tillfälle snabbt har tänkt tanken att fan... jag orkar inte mer!
Varför fortsätter vissa att orka när andra inte gör det?
Vad är skillnaden hos individerna?
Varför går vissa in i väggen, bryter ihop eller tar livet av sig när andra bara lyfter på huvudet och bär hela världen på sina axlar.
Jag trodde det var hoppet... men ibland kanske det bara är skuldkänslan, att man inte vill såra sina nära.
Eller så går det på automatik... rutin... man stänger av å bara går och går oavsett hur många gånger man än gått in i väggen, fallit ned för stup, klättrat upp för berg i ur och skur med naturkatastrofer som slår ned i en gång på gång.
Varför reser man sig upp?
Varför försöker man gå vidare?
Antar att ren överlevnadsinstinkt inte går att förklara med ord men jag kommer alltid fundera över vad som är skillnaden, varför vissa personers instinkt att överleva inte är lika stark som andras.
Kan vi alla hamna där... i vakumet där överlevnadsinstinkten inte når in?
Har vi det alla i oss att vi kan ge upp och släppa taget...
Var går våra gränser?
Vem vet?
lördag 19 november 2011
Bästa 35 års presenten - Minisemester!!!
Jag har inte berättat om att jag fick en alldeles underbart födelsedagspresent av min fina, underbara även kallad Busmusen här i bloggen :D
Förra veckan på onsdagen åkte vi till Stockholm och tog in på hotell Scandic Sergel Plaza!
Å av alla dom Scandic hotell jag provat på genom åren så var det här iaf ett av de bättre :D även om det var något krux med vårat ena nyckelkort... man kom in om mamn hade tur... hahaha...
På kvällen drog vi iväg till underbara Söder och en restaurang som heter Torget.
Jag kan ingenting om Stockholm och är ytterst sällan där men Söder är en underbar och gay vänlig plats!
Regnbågsflaggan hängde utanför Torget och det var en mysig restaurang.
En stor del av mysighets känslan kommer förmodligen ifrån att jag kände mig grymt avslappnad därinne.
Avslappnad pga att vi kunde sitta helt öppet bland andra och gosa utan konstiga blickar och kommentarer.
Inte så att jag bryr mig jättemycket om folk glor men om jag bara jämnför Torget med våran tågresa då jag och Busmusen höll hand å tanten mittemot såg ut som om ögonen skulle poppa ut ur huvudet, ja det är en enorm skillnad.
Egentligen är det synd att det ska behövas speciella hbt vänliga restauranger och nattklubbar men jag förstår absolut varför.
Jag anser att vi ska kunna vara öppna vart vi vill, hur ska annars folk kunna vänja sig?
Men ibland känns det som det är otroligt långt kvar innan vi kan ha det lika öppet som alla andra.
Jag blir trött på folk som snusviktigt säger.... tänk hur långt vi har kommit i Sverige... om du bott i Afrika så hade du riskerat dödsstraff...
Ja absolut, vi har kommit jättelångt men det betyder inte att vi ska stanna här och känna oss nöjda och inte göra mer. Vi ska fortsätta hänga i toppen och visa andra länder hur, vara först och hela tiden jobba för att bli bättre, visa framfötterna och vara stolta över att vi jobbar på Alla människors rättighet till jämnlikhet. Sitter vi bara på vårat breda arsle och känner oss nöjda, klappar oss själva på axeln och nickar stolt så kommer vi en dag ligga efter alla andra länder istället... och i våran självgodhet så har vi inte ens märkt det....
Halvlångt utlägg... *ler* men oj så viktigt med jämnlikhet!
Bara för några veckor sedan blev en kille här i stan nedslagen på en nattklubb för att han såg ut som en bög... sorgligt!
Back to Söder....
På Torget fick jag träffa lite vänner till Busmusen :)
Vi hade en jättetrevlig kväll full med babbel och mys!
På torsdagen så gottade vi på en äkta hotellfrukost och hade mysmorgon. Sen bar det, i promenadtakt, iväg mot Söder igen med "all" packning.
Vi hittade en ganska nyöppnad bar/restaurang och franskdeli i regnbågens tecken som låg precis mitt emot Moxy. Vi tog några cider/öl och tjuvstartade våran kväll :)
Därefter knatade vi runt hörnet och hem till en annan god vän till Busmusen där vi bjöds på ytterligare lite öl och drinka... uppvärmning på hög nivå!
Där fanns en underbart gosig kille... en stor röd katt som av någon anledning älskade mig :D
Det började skymma och det var dags att dra iväg mot Märtahamnen och Galaxy Gaykryss!!!
Galet härligt... men... det berättar jag om någon annan gång ;)
Ha en härlig lördagkväll!
Det ska jag har iaf ;)
Busmusen... Here I Come <3
Förra veckan på onsdagen åkte vi till Stockholm och tog in på hotell Scandic Sergel Plaza!
Å av alla dom Scandic hotell jag provat på genom åren så var det här iaf ett av de bättre :D även om det var något krux med vårat ena nyckelkort... man kom in om mamn hade tur... hahaha...
På kvällen drog vi iväg till underbara Söder och en restaurang som heter Torget.
Jag kan ingenting om Stockholm och är ytterst sällan där men Söder är en underbar och gay vänlig plats!
Regnbågsflaggan hängde utanför Torget och det var en mysig restaurang.
En stor del av mysighets känslan kommer förmodligen ifrån att jag kände mig grymt avslappnad därinne.
Avslappnad pga att vi kunde sitta helt öppet bland andra och gosa utan konstiga blickar och kommentarer.
Inte så att jag bryr mig jättemycket om folk glor men om jag bara jämnför Torget med våran tågresa då jag och Busmusen höll hand å tanten mittemot såg ut som om ögonen skulle poppa ut ur huvudet, ja det är en enorm skillnad.
Egentligen är det synd att det ska behövas speciella hbt vänliga restauranger och nattklubbar men jag förstår absolut varför.
Jag anser att vi ska kunna vara öppna vart vi vill, hur ska annars folk kunna vänja sig?
Men ibland känns det som det är otroligt långt kvar innan vi kan ha det lika öppet som alla andra.
Jag blir trött på folk som snusviktigt säger.... tänk hur långt vi har kommit i Sverige... om du bott i Afrika så hade du riskerat dödsstraff...
Ja absolut, vi har kommit jättelångt men det betyder inte att vi ska stanna här och känna oss nöjda och inte göra mer. Vi ska fortsätta hänga i toppen och visa andra länder hur, vara först och hela tiden jobba för att bli bättre, visa framfötterna och vara stolta över att vi jobbar på Alla människors rättighet till jämnlikhet. Sitter vi bara på vårat breda arsle och känner oss nöjda, klappar oss själva på axeln och nickar stolt så kommer vi en dag ligga efter alla andra länder istället... och i våran självgodhet så har vi inte ens märkt det....
Halvlångt utlägg... *ler* men oj så viktigt med jämnlikhet!
Bara för några veckor sedan blev en kille här i stan nedslagen på en nattklubb för att han såg ut som en bög... sorgligt!
Back to Söder....
På Torget fick jag träffa lite vänner till Busmusen :)
Vi hade en jättetrevlig kväll full med babbel och mys!
På torsdagen så gottade vi på en äkta hotellfrukost och hade mysmorgon. Sen bar det, i promenadtakt, iväg mot Söder igen med "all" packning.
Vi hittade en ganska nyöppnad bar/restaurang och franskdeli i regnbågens tecken som låg precis mitt emot Moxy. Vi tog några cider/öl och tjuvstartade våran kväll :)
Därefter knatade vi runt hörnet och hem till en annan god vän till Busmusen där vi bjöds på ytterligare lite öl och drinka... uppvärmning på hög nivå!
Där fanns en underbart gosig kille... en stor röd katt som av någon anledning älskade mig :D
Det började skymma och det var dags att dra iväg mot Märtahamnen och Galaxy Gaykryss!!!
Galet härligt... men... det berättar jag om någon annan gång ;)
Ha en härlig lördagkväll!
Det ska jag har iaf ;)
Busmusen... Here I Come <3
onsdag 16 november 2011
Mina Fina Vänner!
Idag vill jag bara, direkt från mitt hjärta, säga att jag har så fina och underbara vänner!
Jag känner mig alldeles varm i hjärtat över att jag funnit just dom... att jag får finnas och ta del av deras liv och att dom finns i mitt.
Kan tyckas självklart att vänner skall le och acceptera när man "kommer ut"... å ja... jag tycker det är självklart... annars vore de inte riktiga vänner!
Men det är så många som inte får detta stöd, än i dag... på 2000- talet... sorgligt!
Jag är otroligt glad och tacksam för varje vän som uttrycker sin glädje och lycka över att jag hittat mig själv.
För varje accepterande...
Stolt över att ha så fina vänner!
Stolt och rörd!
Hur lyckades jag få så härliga människor i mitt liv?
Vad har jag gjort för att förtjäna Er?
Ni Är Bäst!
Jag Älskar Er Massor!
Jag känner mig alldeles varm i hjärtat över att jag funnit just dom... att jag får finnas och ta del av deras liv och att dom finns i mitt.
Kan tyckas självklart att vänner skall le och acceptera när man "kommer ut"... å ja... jag tycker det är självklart... annars vore de inte riktiga vänner!
Men det är så många som inte får detta stöd, än i dag... på 2000- talet... sorgligt!
Jag är otroligt glad och tacksam för varje vän som uttrycker sin glädje och lycka över att jag hittat mig själv.
För varje accepterande...
Stolt över att ha så fina vänner!
Stolt och rörd!
Hur lyckades jag få så härliga människor i mitt liv?
Vad har jag gjort för att förtjäna Er?
Ni Är Bäst!
Jag Älskar Er Massor!
måndag 14 november 2011
LSD
Nej... Jag ska inte prata om drogen LSD utan den väldigt uppshasade, skräckfyllda LSD den "Lesbiska Säng Döden"....
Nu har jag ju ingen erfarenhet i ämnet... hahaha... men jag har hört att när två kvinnor är tillsammans så lever de snabbt i symbios med varandra. Blir ett/en.
Och inom 3-4 år infaller LSD... då gör man antingen slut eller gifter sig, skaffar barn osv... livar upp det hela... men i sängen är det tydligen dött!
Jag har aldrig haft ett långt förhållande med en kvinna då jag ju är lite av en nybörjare/novis på området (jo... ).
Men jag funderar... på vilket sätt är det olikt från andra, hetrosexuella förhållanden?
Vanan ramlar in och det är lätt att man tröttnar på varandra... tänder inte på det man ser dag ut och dag in... den som ränner på toan med öppen dörr... som snarkar högljutt... fiser å rapar vid matbordet osv... (ja... extremfall kanske... fast i början visas ju knappast dessa beteenden eller så finner man dem ganska charmiga... ett tag)... Tuffa dagar på jobbet samt annan stress tar ibland ut sin rätt och man tappar sexlusten då och då.
Jag har haft långa förhållanden med män och... LSD inträffar där oxå... fast då kanske det borde kallas SD... nej... SSD Sexuella Säng Döden...
Det känns helt enkelt inte unikt för lesbiska...
Å... hur är det med bögarna? Tröttnar inte dom på varandra?
Eller är dom konstant kåta?
Borde undersökas....
Om jag någongång upplever detta unika LSD läge så ska jag absolut medela det...
I nuläget har jag dock svårt att förstå hur LSD kan inträffa mellan två kvinnor... ;)
Inte för att jag på något sätt inbillar mig att jag är unik... men... mmmmmmmmm marabou!
Nu har jag ju ingen erfarenhet i ämnet... hahaha... men jag har hört att när två kvinnor är tillsammans så lever de snabbt i symbios med varandra. Blir ett/en.
Och inom 3-4 år infaller LSD... då gör man antingen slut eller gifter sig, skaffar barn osv... livar upp det hela... men i sängen är det tydligen dött!
Jag har aldrig haft ett långt förhållande med en kvinna då jag ju är lite av en nybörjare/novis på området (jo... ).
Men jag funderar... på vilket sätt är det olikt från andra, hetrosexuella förhållanden?
Vanan ramlar in och det är lätt att man tröttnar på varandra... tänder inte på det man ser dag ut och dag in... den som ränner på toan med öppen dörr... som snarkar högljutt... fiser å rapar vid matbordet osv... (ja... extremfall kanske... fast i början visas ju knappast dessa beteenden eller så finner man dem ganska charmiga... ett tag)... Tuffa dagar på jobbet samt annan stress tar ibland ut sin rätt och man tappar sexlusten då och då.
Jag har haft långa förhållanden med män och... LSD inträffar där oxå... fast då kanske det borde kallas SD... nej... SSD Sexuella Säng Döden...
Det känns helt enkelt inte unikt för lesbiska...
Å... hur är det med bögarna? Tröttnar inte dom på varandra?
Eller är dom konstant kåta?
Borde undersökas....
Om jag någongång upplever detta unika LSD läge så ska jag absolut medela det...
I nuläget har jag dock svårt att förstå hur LSD kan inträffa mellan två kvinnor... ;)
Inte för att jag på något sätt inbillar mig att jag är unik... men... mmmmmmmmm marabou!
Åldersnojja!
Jag har alltid tyckt att folk som är rädda för att bli äldre är lite... larviga, det är ju tidens gång. Det är den vägen vi alla ska gå om vi har turen att få leva ett fullt liv och inte ryckas härifrån för tidigt.
Jag har fnyst (bara liiite) åt folk som skriker åt första rynkan, första gråa hårstrået osv.
Jag tycker rynkor är vackert!
Dom visar att vi levt och upplevt, att vi har en historia.
Å ärligt talat, de flesta passar i grått och även där så finns det ju flera olika skalor av grå!
Självklart vet jag att det finns jobbiga saker med att bli äldre oxå... sämre syn, ledproblem osv osv...
Men... nu står jag där själv och inser att jag på någotvis undviker min egen födelsedag... och har gjort varje gång sedan jag fyllde 30...
En vän sa att nu är du ju halvvägs till sjuttio... jo man tackar... *ler*
Funderade på detta... varför reagerar jag så här?
Jag hade nämligen en starkt återkommande dröm från det jag var väldigt liten och ända upp i tonåren att jag skulle dö före min 30:e födelsedag och att vatten skulle vara orsaken...
Så på sätt och vis känns det som att varje år efter 30 är bonus för mig, att jag lever på övertid.
Jag skäms inte för min ålder och rent logiskt sätt har jag ju knappt levt halva livet än då kvinnor i Sverige lever i snitt 82 år...
Tror det handlar om något slags inlärt beteende från alla... alla älskar att tjata om åldern och alla reagerar likadant...
Sen kom dagen då jag själv upptäckte DET...
Och precis som alla andra så fick jag en chock när jag fann DET, mitt första silver stänk i mitt röda hår!
Reaktionen kom snabbt och instinktivt... jag tog pincetten och drog ut det illa kvickt!
Syns inte = finns inte!
Efter ett tag insåg jag att jag skulle bli polisong skallig om jag fortsatte med det beteendet *asg*
Så jag gav mig ut och letade efter toning/färg... men självklart finns det ingen som matchar min egen hårfärg speciellt bra... det finns väldigt få röda färger som ser naturliga ut och jag råkar älska min egen hårfärg och skulle aldrig försöka färga om det i någon annan färg.
(Här ska vi inte alls berätta om när jag försökte färga håret brunt en gång när jag skulle medverka i en teaterpjäs... det bidde lila... blev desperat och gjorde om det... mörklila... what to do? Jo, jag la i en blondering... avbröt när det såg orange ut och jag såg ut som en gul morot... fick klippa mig relativt kort....)
Så vart vill jag komma med detta dravel?
Ingen aning... minns inte... åldern tar ut sin rätt och raderar minnet oxå *asg*
Barmhärtigt!
Kanske jag egentligen bara ville kolla om någon har ett bra tips på en naturligt snygg rödtoning?
Eller så ville jag komma fram till att jag borde åldras med värdighet och le åt mina silverstänk?
Tjolaopp å grattis till mig själv... nu är jag 35 år ung!
Detta var ett väldigt o-gayigt inlägg... *asg*
Antar att jag kan vara sån ibland... o-gayig... vanlig, vem som helst....*asg*
Jag har fnyst (bara liiite) åt folk som skriker åt första rynkan, första gråa hårstrået osv.
Jag tycker rynkor är vackert!
Dom visar att vi levt och upplevt, att vi har en historia.
Å ärligt talat, de flesta passar i grått och även där så finns det ju flera olika skalor av grå!
Självklart vet jag att det finns jobbiga saker med att bli äldre oxå... sämre syn, ledproblem osv osv...
Men... nu står jag där själv och inser att jag på någotvis undviker min egen födelsedag... och har gjort varje gång sedan jag fyllde 30...
En vän sa att nu är du ju halvvägs till sjuttio... jo man tackar... *ler*
Funderade på detta... varför reagerar jag så här?
Jag hade nämligen en starkt återkommande dröm från det jag var väldigt liten och ända upp i tonåren att jag skulle dö före min 30:e födelsedag och att vatten skulle vara orsaken...
Så på sätt och vis känns det som att varje år efter 30 är bonus för mig, att jag lever på övertid.
Jag skäms inte för min ålder och rent logiskt sätt har jag ju knappt levt halva livet än då kvinnor i Sverige lever i snitt 82 år...
Tror det handlar om något slags inlärt beteende från alla... alla älskar att tjata om åldern och alla reagerar likadant...
Sen kom dagen då jag själv upptäckte DET...
Och precis som alla andra så fick jag en chock när jag fann DET, mitt första silver stänk i mitt röda hår!
Reaktionen kom snabbt och instinktivt... jag tog pincetten och drog ut det illa kvickt!
Syns inte = finns inte!
Efter ett tag insåg jag att jag skulle bli polisong skallig om jag fortsatte med det beteendet *asg*
Så jag gav mig ut och letade efter toning/färg... men självklart finns det ingen som matchar min egen hårfärg speciellt bra... det finns väldigt få röda färger som ser naturliga ut och jag råkar älska min egen hårfärg och skulle aldrig försöka färga om det i någon annan färg.
(Här ska vi inte alls berätta om när jag försökte färga håret brunt en gång när jag skulle medverka i en teaterpjäs... det bidde lila... blev desperat och gjorde om det... mörklila... what to do? Jo, jag la i en blondering... avbröt när det såg orange ut och jag såg ut som en gul morot... fick klippa mig relativt kort....)
Så vart vill jag komma med detta dravel?
Ingen aning... minns inte... åldern tar ut sin rätt och raderar minnet oxå *asg*
Barmhärtigt!
Kanske jag egentligen bara ville kolla om någon har ett bra tips på en naturligt snygg rödtoning?
Eller så ville jag komma fram till att jag borde åldras med värdighet och le åt mina silverstänk?
Tjolaopp å grattis till mig själv... nu är jag 35 år ung!
Detta var ett väldigt o-gayigt inlägg... *asg*
Antar att jag kan vara sån ibland... o-gayig... vanlig, vem som helst....*asg*
Det är detaljerna som gör det!
När jag pluggade till kock så hade jag en "sträng" lärare/mentor.
Det var lite "Hells Kitchen" anda över honom och man antingen hatade eller älskade honom.
När han godkände en maträtt och gav någon en komplimang så flöt man på euforiska vågor av stolthet och lycka även om han sedan i nästa sekund kunde säga något som dödade lyckan direkt!
Typ... "det här smakade fantastiskt, du har verkligen fått till smakkombinationen i den här rätten!"
Då stod man och studdsade av lycka.
"Synd bara att det ser ut som koskit på tallriken" å så dog man lite... iaf...
Han sa alltid att det är detaljerna som gör det!
Jag älskar detaljerna... i matlagning kan det vara det lilla extra som att lyckas balansera smakerna perfekt och dessutom lägga upp det väldigt snyggt, det kan vara den lilla fräsiga ruccula toppingen som gör hela utseendet på rätten... eller det perfekt stekta köttet med en läcker snittyta som visar den härligt blodrosa mitten...
Jag är helt enkelt upplärd att lägga märke till detaljer.
Detta gäller tyvärr överlag och jag tror det är någon slags mindre störning *asg*
Jag vet inte varför men jag lägger även märke till små detaljer i meningar... som ord som jag genast feltolkar.... som ordet nog... *ler*
Jag är förmodligen en typiskt vanlig tjej egentligen...
Så när någon säger... jag tror jag tycker om dig... eller, jag gillar nog dig oxå... så kan jag inte njuta av vetskapen om att personen i fråga tycker om mig... för jag hör ordet tror/nog som om någon skrek det... hahaha å genast läser jag in något annat i den fina meningen...
Det är ju annars en väldigt charmig mening... men oxå en ganska safe grej att säga... nog/tror... det är ju bara halvuttalat.
Har jag sedan druckit en aningen med alkohol på detta så blir det en jättegrej och min självkänsla och mitt självförtroende är totalt nedkört i botten....
Så står jag som en halvfull tjurig ragata å säger: nog?... Nog?... NOG???! Vadå NOG???
Stört... verkligen... hur förklarar man detta utan att verka totalt puckad?
Jo, jag erkänner.... Jag är totalt puckad å knäpp.... förlåt!!! *ler*
Sen hoppas jag bara på att folk tycker det är liiite charmigt med dessa små egenheterna jag har för mig...
Jag tror nog (*ler*) jag ska försöka bättra mig på detta :D
Det var lite "Hells Kitchen" anda över honom och man antingen hatade eller älskade honom.
När han godkände en maträtt och gav någon en komplimang så flöt man på euforiska vågor av stolthet och lycka även om han sedan i nästa sekund kunde säga något som dödade lyckan direkt!
Typ... "det här smakade fantastiskt, du har verkligen fått till smakkombinationen i den här rätten!"
Då stod man och studdsade av lycka.
"Synd bara att det ser ut som koskit på tallriken" å så dog man lite... iaf...
Han sa alltid att det är detaljerna som gör det!
Jag älskar detaljerna... i matlagning kan det vara det lilla extra som att lyckas balansera smakerna perfekt och dessutom lägga upp det väldigt snyggt, det kan vara den lilla fräsiga ruccula toppingen som gör hela utseendet på rätten... eller det perfekt stekta köttet med en läcker snittyta som visar den härligt blodrosa mitten...
Jag är helt enkelt upplärd att lägga märke till detaljer.
Detta gäller tyvärr överlag och jag tror det är någon slags mindre störning *asg*
Jag vet inte varför men jag lägger även märke till små detaljer i meningar... som ord som jag genast feltolkar.... som ordet nog... *ler*
Jag är förmodligen en typiskt vanlig tjej egentligen...
Så när någon säger... jag tror jag tycker om dig... eller, jag gillar nog dig oxå... så kan jag inte njuta av vetskapen om att personen i fråga tycker om mig... för jag hör ordet tror/nog som om någon skrek det... hahaha å genast läser jag in något annat i den fina meningen...
Det är ju annars en väldigt charmig mening... men oxå en ganska safe grej att säga... nog/tror... det är ju bara halvuttalat.
Har jag sedan druckit en aningen med alkohol på detta så blir det en jättegrej och min självkänsla och mitt självförtroende är totalt nedkört i botten....
Så står jag som en halvfull tjurig ragata å säger: nog?... Nog?... NOG???! Vadå NOG???
Stört... verkligen... hur förklarar man detta utan att verka totalt puckad?
Jo, jag erkänner.... Jag är totalt puckad å knäpp.... förlåt!!! *ler*
Sen hoppas jag bara på att folk tycker det är liiite charmigt med dessa små egenheterna jag har för mig...
Jag tror nog (*ler*) jag ska försöka bättra mig på detta :D
Ber om ursäkt!
Nu var det ett bra tag sedan jag skrev... har inte haft några bra uppslag så då fick det kvitta!
Så jag ber dom trogna läsarna, som trots allt kikat in varje dag, om ursäkt!
Jag ska genast skärpa till mig!
Såg att bloggen nu har passerat 3000 sidvisningar!
Helt otroligt!
Puss på Er Allihopa!
Å tackar!
Så jag ber dom trogna läsarna, som trots allt kikat in varje dag, om ursäkt!
Jag ska genast skärpa till mig!
Såg att bloggen nu har passerat 3000 sidvisningar!
Helt otroligt!
Puss på Er Allihopa!
Å tackar!
torsdag 3 november 2011
Bakkakor och muttmuffins!
Dom här har jag snott rakt av från ett forum jag hänger på (världens bästa *ler*).
Bakkakor:
Japp, nu vet jag precis hur jag ska göra mina pepparkakor i år :D
Sen har vi Muttmuffins:
Dom kräver ju en aningens mera arbete... vet inte om jag skulle ge mig på det?... Inser nu att det förmodligen inte alls är muffins utan det borde ju vara marsipanmuttor men det lät ju inte lika roligt hahaha (inte lika gott heller... marsipan... bläääk)
Bakkakor:
Japp, nu vet jag precis hur jag ska göra mina pepparkakor i år :D
Sen har vi Muttmuffins:
Dom kräver ju en aningens mera arbete... vet inte om jag skulle ge mig på det?... Inser nu att det förmodligen inte alls är muffins utan det borde ju vara marsipanmuttor men det lät ju inte lika roligt hahaha (inte lika gott heller... marsipan... bläääk)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)