Att vara ute ur garderoben innebar inte någon snabb fix...
Det löste inte alla problemen i ett kick!
Jag hoppade på en vild karusell som jag inte riktigt visste hur jag skulle hantera.
Som en nyfödd vampyr for jag runt utan ramar och törstande efter något som skulle släcka törsten som brann i mig.
Något som skulle bekräfta mig.
Sökandes efter mig själv gav jag mig ut i en helt ny värld!
Internet dejting, träffar, fester och bekräftelse...
Vem är jag nu?
Vem är du?
Duger jag till dig?
Duger jag till mig själv?
En berg och dalbana utan dess like.
Jag ville passa in. Ville bli omtyckt.
Försökte mycket och ramlade ofta, om och om igen.
Var jag inne på fel väg?
Vem var jag om jag inte ens passade in här, i den här världen?
Jag kastade mig in i nya relationer, både romanser och vänskaper och nya kompisar...
Det var fortfarande så otroligt viktigt att passa in.
Sätta en stämpel i pannan på mig själv.
HBT.
Lesbisk.
Femme.
Jag åkte på en nit eller två (eller flera) och insåg snabbt att denna så kallade sammanhållning jag hade hoppats på att hitta bara för att jag "hörde till" till stora delar bara var bullshit. Eller uppdiktad verklighet?
Det finns lika många knasbollar i den här världen som var som helst.
Snabbt insåg jag att här måste jag lära mig att sålla agnarna från vetet, annars skulle jag bli totalt bränd.
Det är en liten värld och det finns så otroligt mycket skitsnack, skvaller och förtal.
Alla "känner" alla och hur man än gör så är det drama till höger och vänster...
Jag orkar inte med sånt!
Det finns så många som inte mår bra och som spenderar mycket tid på att engagera sig i andras liv och relationer istället för att ta hand om sig själva.
Det går en tunn, tunn linje mellan elakt förtal/skvaller och att bara berätta/informera och prata om... och väljer man att prata med fel personer så sprids det likt en löpeld.
Det är konstigt att veta att man "vet" så mycket om vissa personer som man egentligen knappt känner eller knappt har pratat med... jag sätter vet inom dessa fnuttar eftersom det bara är saker man hört om och inte fått från den faktiska källan, personen i fråga själv. Det är ju bara att anta att lika mycket som jag "vet"/fått höra om andra och deras relationer till höger och vänster, lika mycket sprids det nog så kallad vetskap om mig och mina nära...
Efter 20 månader i den lesbiska drama världen känner jag bara.... bläääk...
Vem fan orkar bry sig att A är ihop med B och strular med C å gråter ut hos D som strular med B medan C har ett komplicerat on och off förhållande med E som är kär i sitt ex A och snackar skit om B och C?
Inte jag!
Värsta tonårsdramat!
Jag orkar inte med allt skvaller om den ena efter den andra.
Eller rättare sagt, jag tar allt jag hör om folk med en nypa salt.
Det är stor skillnad på att höra saker från en vän, någon man litar på jämfört med allmänt skvaller och skitsnack.
Jag försöker inte passa in längre... ta mig som jag är eller skit i det... det blir Din förlust, inte min.
Så, jag har nu blivit det jag alltid längtat efter... (vis... smart och härlig *asg*)
Bara jag, helt vanlig, alldaglig och en i mängden... här i världen.
Jag behöver inte höra till i någon speciell grupp, bara vara med mina nära och kära och känna att jag duger som jag är!
Å inte bara det att jag duger... vissa dagar är jag fanemig fantastisk :)
Vissa dagar är jag skräp men för det mesta så bara ÄR jag!
Det är fantastiskt att känna alla dessa nyanser, alla så kallade gråzoner mellan svart och vitt.
Jag anser dock inte att det är gråzoner... jag anser att det är en fantastiskt färgrik palett som kallas livet!
Å livet rullar på...
En blogg som från början handlade om mig, mitt i mitt livs process, att komma ut ur garderoben... Nu handlar den mera om våra knasiga upptåg och mina härliga vänner och mitt nya liv!
tisdag 30 oktober 2012
Återblick...
Efter ungefär 22 månader ute ur garderober kan jag nu titta tillbaka och tänka att puuuuh vad skönt det är att inte gå runt med en gnagande tärande oro inom mig hela tiden längre.
Jag känner att jag funnit min bas. Att det var hit, till stunden som är just nu, jag ville till. Som jag längtade efter och vävde stora fantasier om i min hjärna.
Som jag aldrig trodde skulle inträffa. Som jag trodde och ibland bittert hoppades var just bara fantasier.
Innan jag hade pratat med min dåvarande man och erkänt allt så mådde jag så otroligt dåligt över att jag svikit honom och familjen.
Att jag inte levde upp till standard mallen av en perfekt mamma, en perfekt fru i ett perfekt mellan Svensson liv.
Jag hade länge tankar på att jag inte ens borde vara kvar här i livet.
En önskan om att jag aldrig ens borde ha blivit född.
Att min existens var totalt meningslös.
Jag var min egen största kritiker och domare.
Jag dömde mig hårt men flydde från straffet in i en underbart euforisk värld av fantasier.
Alla löften jag skulle komma att bryta.
Alla relationer jag byggt upp med vänner och familj runt omkring oss.
Jag tänkte på våra barn, hans familj, min familj, våra barn, våra vänner som vi skaffat tillsammans, som kände oss som ett par och identifierade sig till oss som ett par (ni vet de där man umgås med som par, inte var för sig utan som par), våra barn, kollegor, lärare och annan personal i skolan, våra barn... osv
Att tanken att alla andras åsikter var så mycket värda för mig att jag höll mig kvar i något som inte var jag för att jag inte ville svika någon annan och på så sätt svek mig själv.
Det var så mycket lättare att fly in i fantasi världen än att ta tjuren vid hornen.
Känslan av total själviskhet när jag en natt tog beslutet att vara ärlig mot mig själv när jag plötsligt blev ställd mot väggen av mannen jag lovat att dela resten av mitt liv med.
Det funkade inte längre att muttra fram ett tafatt svar om att det inte var något viktigt som jag gick och funderade på och sedan gå och diska och fly in i mitt huvud.
Bara att svara honom att det här funkar inte längre, jag vill skiljas var nog de svåraste orden jag någonsin uttryckt.
Just för att det låg så mycket kraft och känsla bakom orden. Skuldkänsla, självhat och förakt.Oro och självklart kärlek.
Det kändes som om jag hoppade ut från ett stup utan livlina och fallskärm.
Som om jag plötsligt var helt ensam i världen.
Som om mattan under mina fötter plötsligt ryckts bort.
Barfota på glödande kol utan räddning i sikte.
Det tog ytterligare två veckor innan jag till fullo kunde identifiera för mig själv själva orsaken till att det inte funkade längre. Att jag inte kunde hålla uppe minen och fasaden i vårt liv. Vi var det så kallade perfekta paret i mångas ögon.
Inte kunde väl jag vara lesbisk?
Det var väl ändå bara en fantasi?
Räckte det inte med allt annat skit jag hade i ryggsäcken?
Varför skulle detta "drabba" mig oxå?
Andra kan gärna vara homosexuella... det rörde mig inte i ryggen alls... men inte jag?!
Jag ville bara så gärna vara "vanlig", som alla andra.
Vanlig, "perfekt" mamma, fru och helt alldaglig, normal... en i mängden, som alla andra!
Varför tog det så lång tid att acceptera?
Kanske, kanske, kanske var det så att jag var så otroligt bra på att bygga upp egna parallella fantasi världar i mitt huvud som gjorde att jag tillslut inte kunde skilja på ifall det bara var fantasier eller verklighet.
Tanken på kvinnor var det bara en fantasi eller verklighet?
Familj och barn.... fantasi eller verklighet... ?
Här eller där.... fantasi eller verklighet?
Jag har sedan tidigt i mitt liv byggt upp en skyddande mur runt mig själv, ett försvar, och gått på autopilot i den här världen och levt ut till fullo i min fantasi.
Varit en helt annan person... ett alter ego som vågar mer, är stark och insiktsfull och som är sig själv.
Som en osynlig Fantomen/Batman/Catwoman etc...
Dock helt utan det heroiska inslaget... bara ett helt annat liv bort från det som var...
Min verklighet var i fantasin. Det var min värld.
Jag diktade upp personer, platser, händelser, liv och död, förälskelser etc så till den grad att de kunde påverka mitt faktiska mående i verkligheten.
Ibland gick världarna så nära varandra att det kändes som om det bara var en tunn, tunn hinna mellan dem.
Jag levde i en bubbla och bubblan sprack, äntligen.
Det är inte lätt att hålla upp alla dessa alternativa verkligheter.
Det som stundtals har hjälpt mig i livet, att kunna fly undan verkligheten, var det som tillslut nästan kvävde mig till döds då syret i bubblan tog slut.
När allt sprack och luften kom in gjorde det så förskräckligt ont.
Att känna på riktigt gör jävligt ont!
Det tog månader att komma ut ordentligt... det hade ju tagit mig ett helt liv att acceptera mig själv.
Vissa skuldkänslor sitter fortfarande kvar.
Det är hemskt att veta att man har svikit så många.
Jag har iallafall slutat späka mig själv. Jag har gjort mitt bästa där och då och jag gör mitt bästa här och nu.
Livet går vidare. Livet blir bättre. Det tar ett tag. Inget sker magiskt över en natt.
Att sammanföra mitt så kallade alter ego med den jag trodde jag var här tar lite tid och det får det göra.
Kombinationen av mina olika jag i ett är hundra gånger bättre och roligare än någon av dem för sig.
Sakta men säkert läker jag ihop till ett nytt jag... en uppdaterad version a la 2012.
Likt fågel Fenix!
Jag vet att det fortfarande finns de där ute som har svårt att förhålla sig till mitt nya liv, mitt nya jag, mitt riktiga jag... Å då får det vara så!
Det är deras problem. Inte mitt!
Jag har slutat bära på skuldkänslor och tankar på andras tankar.
Det är alldeles för tungt och psykiskt krävande och kvävande!
Jag accepterar att jag inte kan vara alla till lags och att jag inte kan vara omtyckt av alla eller ens tycka om alla. Jag omger mig med vänner som ger mig energi, inte de som bara suger musten ur mig.
Så istället för att sörja de som medvetet har valt bort mig så firar jag att jag slipper dem och tänker att jag har valt bort dem som avger negativ energi i mitt liv.
Jag har inte tid med er!
Så till alla er som funnits med i alla år och alla ni nya som vågat hoppa på den här cirkusen längs vägen och stannat kvar!
Tack för att ni orkar med!
Ni är Allt <3
Och till min älskade Busmus <3
Du är underbar!
Utan dig skulle jag aldrig ha hittat mig <3
Jag känner att jag funnit min bas. Att det var hit, till stunden som är just nu, jag ville till. Som jag längtade efter och vävde stora fantasier om i min hjärna.
Som jag aldrig trodde skulle inträffa. Som jag trodde och ibland bittert hoppades var just bara fantasier.
Innan jag hade pratat med min dåvarande man och erkänt allt så mådde jag så otroligt dåligt över att jag svikit honom och familjen.
Att jag inte levde upp till standard mallen av en perfekt mamma, en perfekt fru i ett perfekt mellan Svensson liv.
Jag hade länge tankar på att jag inte ens borde vara kvar här i livet.
En önskan om att jag aldrig ens borde ha blivit född.
Att min existens var totalt meningslös.
Jag var min egen största kritiker och domare.
Jag dömde mig hårt men flydde från straffet in i en underbart euforisk värld av fantasier.
Alla löften jag skulle komma att bryta.
Alla relationer jag byggt upp med vänner och familj runt omkring oss.
Jag tänkte på våra barn, hans familj, min familj, våra barn, våra vänner som vi skaffat tillsammans, som kände oss som ett par och identifierade sig till oss som ett par (ni vet de där man umgås med som par, inte var för sig utan som par), våra barn, kollegor, lärare och annan personal i skolan, våra barn... osv
Att tanken att alla andras åsikter var så mycket värda för mig att jag höll mig kvar i något som inte var jag för att jag inte ville svika någon annan och på så sätt svek mig själv.
Det var så mycket lättare att fly in i fantasi världen än att ta tjuren vid hornen.
Känslan av total själviskhet när jag en natt tog beslutet att vara ärlig mot mig själv när jag plötsligt blev ställd mot väggen av mannen jag lovat att dela resten av mitt liv med.
Det funkade inte längre att muttra fram ett tafatt svar om att det inte var något viktigt som jag gick och funderade på och sedan gå och diska och fly in i mitt huvud.
Bara att svara honom att det här funkar inte längre, jag vill skiljas var nog de svåraste orden jag någonsin uttryckt.
Just för att det låg så mycket kraft och känsla bakom orden. Skuldkänsla, självhat och förakt.Oro och självklart kärlek.
Det kändes som om jag hoppade ut från ett stup utan livlina och fallskärm.
Som om jag plötsligt var helt ensam i världen.
Som om mattan under mina fötter plötsligt ryckts bort.
Barfota på glödande kol utan räddning i sikte.
Det tog ytterligare två veckor innan jag till fullo kunde identifiera för mig själv själva orsaken till att det inte funkade längre. Att jag inte kunde hålla uppe minen och fasaden i vårt liv. Vi var det så kallade perfekta paret i mångas ögon.
Inte kunde väl jag vara lesbisk?
Det var väl ändå bara en fantasi?
Räckte det inte med allt annat skit jag hade i ryggsäcken?
Varför skulle detta "drabba" mig oxå?
Andra kan gärna vara homosexuella... det rörde mig inte i ryggen alls... men inte jag?!
Jag ville bara så gärna vara "vanlig", som alla andra.
Vanlig, "perfekt" mamma, fru och helt alldaglig, normal... en i mängden, som alla andra!
Varför tog det så lång tid att acceptera?
Kanske, kanske, kanske var det så att jag var så otroligt bra på att bygga upp egna parallella fantasi världar i mitt huvud som gjorde att jag tillslut inte kunde skilja på ifall det bara var fantasier eller verklighet.
Tanken på kvinnor var det bara en fantasi eller verklighet?
Familj och barn.... fantasi eller verklighet... ?
Här eller där.... fantasi eller verklighet?
Jag har sedan tidigt i mitt liv byggt upp en skyddande mur runt mig själv, ett försvar, och gått på autopilot i den här världen och levt ut till fullo i min fantasi.
Varit en helt annan person... ett alter ego som vågar mer, är stark och insiktsfull och som är sig själv.
Som en osynlig Fantomen/Batman/Catwoman etc...
Dock helt utan det heroiska inslaget... bara ett helt annat liv bort från det som var...
Min verklighet var i fantasin. Det var min värld.
Jag diktade upp personer, platser, händelser, liv och död, förälskelser etc så till den grad att de kunde påverka mitt faktiska mående i verkligheten.
Ibland gick världarna så nära varandra att det kändes som om det bara var en tunn, tunn hinna mellan dem.
Jag levde i en bubbla och bubblan sprack, äntligen.
Det är inte lätt att hålla upp alla dessa alternativa verkligheter.
Det som stundtals har hjälpt mig i livet, att kunna fly undan verkligheten, var det som tillslut nästan kvävde mig till döds då syret i bubblan tog slut.
När allt sprack och luften kom in gjorde det så förskräckligt ont.
Att känna på riktigt gör jävligt ont!
Det tog månader att komma ut ordentligt... det hade ju tagit mig ett helt liv att acceptera mig själv.
Vissa skuldkänslor sitter fortfarande kvar.
Det är hemskt att veta att man har svikit så många.
Jag har iallafall slutat späka mig själv. Jag har gjort mitt bästa där och då och jag gör mitt bästa här och nu.
Livet går vidare. Livet blir bättre. Det tar ett tag. Inget sker magiskt över en natt.
Att sammanföra mitt så kallade alter ego med den jag trodde jag var här tar lite tid och det får det göra.
Kombinationen av mina olika jag i ett är hundra gånger bättre och roligare än någon av dem för sig.
Sakta men säkert läker jag ihop till ett nytt jag... en uppdaterad version a la 2012.
Likt fågel Fenix!
Jag vet att det fortfarande finns de där ute som har svårt att förhålla sig till mitt nya liv, mitt nya jag, mitt riktiga jag... Å då får det vara så!
Det är deras problem. Inte mitt!
Jag har slutat bära på skuldkänslor och tankar på andras tankar.
Det är alldeles för tungt och psykiskt krävande och kvävande!
Jag accepterar att jag inte kan vara alla till lags och att jag inte kan vara omtyckt av alla eller ens tycka om alla. Jag omger mig med vänner som ger mig energi, inte de som bara suger musten ur mig.
Så istället för att sörja de som medvetet har valt bort mig så firar jag att jag slipper dem och tänker att jag har valt bort dem som avger negativ energi i mitt liv.
Jag har inte tid med er!
Så till alla er som funnits med i alla år och alla ni nya som vågat hoppa på den här cirkusen längs vägen och stannat kvar!
Tack för att ni orkar med!
Ni är Allt <3
Och till min älskade Busmus <3
Du är underbar!
Utan dig skulle jag aldrig ha hittat mig <3
lördag 27 oktober 2012
Gaynight on Galaxy 2012
Då är det snart dags för årets upplaga av "Gaynight on Galaxy"
Vi har självklart bokat och ska iväg :)
I år kommer även Polly, Kaffebönan och vår lilla favvobög med... måste ju hitta ett bättre namn på honom...
Det ska i alla fall bli skitkul (tänk... varje gång jag säger/skriver så hör jag mammas röst i huvudet, "skit, det är är väl inget som är kul, luktar gott, är fint osv, osv").
Jag och Busmusen var ju iväg förra året och hade asnajs (nej mamma, inte as som i döda, förruttnade, stinkande likdelar utan bara som ett förstärkningsord av nästa ord.... som ett understreck eller en fetstils markering *s*)
I år har de inte fått tag i så många artister som jag vet vilka de är... förutom lite Schlagerfolk :)
Men det viktigaste är ju stämningen och folket!
Ska ni på kryssningen?
Vi har självklart bokat och ska iväg :)
I år kommer även Polly, Kaffebönan och vår lilla favvobög med... måste ju hitta ett bättre namn på honom...
Det ska i alla fall bli skitkul (tänk... varje gång jag säger/skriver så hör jag mammas röst i huvudet, "skit, det är är väl inget som är kul, luktar gott, är fint osv, osv").
Jag och Busmusen var ju iväg förra året och hade asnajs (nej mamma, inte as som i döda, förruttnade, stinkande likdelar utan bara som ett förstärkningsord av nästa ord.... som ett understreck eller en fetstils markering *s*)
I år har de inte fått tag i så många artister som jag vet vilka de är... förutom lite Schlagerfolk :)
Men det viktigaste är ju stämningen och folket!
Ska ni på kryssningen?
Jack & Diane Official Trailer
Hittade detta på "Fem Flator Fantiserar" bloggen!
Jack & Diane, två tonårstjejer i New York möts.
De kysser varandra hela natten.
När Jack sedan får veta att Diane ska flytta från landet om en vecka så försöker hon skjuta bort henne.
Diane kämpar för att hålla deras nyvunna kärlek vi liv samtidigt som hon bär på en mörk hemlighet:
Hennes nyväckta sexlust ger henne varulvsliknande visioner...
Något för alla tonårsmusar här i världen ;)
Jack & Diane, två tonårstjejer i New York möts.
De kysser varandra hela natten.
När Jack sedan får veta att Diane ska flytta från landet om en vecka så försöker hon skjuta bort henne.
Diane kämpar för att hålla deras nyvunna kärlek vi liv samtidigt som hon bär på en mörk hemlighet:
Hennes nyväckta sexlust ger henne varulvsliknande visioner...
Något för alla tonårsmusar här i världen ;)
tisdag 23 oktober 2012
Torka aldrig tårar utan handskar - Del 3
Igår var det den 3:e delen av Gardells fantastiska serie "Torka aldrig tårar utan handskar".
Visst förstod jag innan att den inte kunde sluta "lyckligt" och hur ofta är det verkligheten egentligen gör det?
Vi växer alla upp med dessa fina romantiska sagor där alla lever lyckliga i alla sina dagar...
Det blir lite av en chock att växa upp och inse att det händer så jäkla mycket annat längs vägen.
Det är inte bara en drömresa till att finna den rätta/rätte
Att vissa aldrig hinner få chansen att leva ett långt liv.
Att vissa hinner leva ett fullt liv på kort tid medan andra lever ett långt men inte ett fullt liv.
En fantastisk krönika i Sydsvenskan:
Kulturens kraft överträffar allt
Kan man säga det bättre än så?
Om någon av någon outgrundlig anledning missade gårdagens avsnitt så finns det på Svt Play
Del 3 av 3
Hyllas på nätet
Chat med Gardell efter sista avsnittet
Reaktionerna bland alla på facebook lät inte vänta på sig!
Fantastisk serie!
Med en viktig del av vår (nu menar jag inte vår som i de homosexuellas utan vår som i människans) historia som är en skam fläck... en skamfläck pga hur dessa underbara fina människorna blev behandlade av världen, Sverige, familjen och vännerna, livet.
Jag är så berörd.
Helt tagen!
Tack Gardell för att du lyfte på den tunga, sura, stinkande filten som låg över den här delen av vår historia som så många försökt få oss att glömma, att inte veta, att gömma, så att vi alla får se och veta vad som hände!
<3
Visst förstod jag innan att den inte kunde sluta "lyckligt" och hur ofta är det verkligheten egentligen gör det?
Vi växer alla upp med dessa fina romantiska sagor där alla lever lyckliga i alla sina dagar...
Det blir lite av en chock att växa upp och inse att det händer så jäkla mycket annat längs vägen.
Det är inte bara en drömresa till att finna den rätta/rätte
Att vissa aldrig hinner få chansen att leva ett långt liv.
Att vissa hinner leva ett fullt liv på kort tid medan andra lever ett långt men inte ett fullt liv.
En fantastisk krönika i Sydsvenskan:
Kulturens kraft överträffar allt
Kan man säga det bättre än så?
Om någon av någon outgrundlig anledning missade gårdagens avsnitt så finns det på Svt Play
Del 3 av 3
Hyllas på nätet
Chat med Gardell efter sista avsnittet
Reaktionerna bland alla på facebook lät inte vänta på sig!
Fantastisk serie!
Med en viktig del av vår (nu menar jag inte vår som i de homosexuellas utan vår som i människans) historia som är en skam fläck... en skamfläck pga hur dessa underbara fina människorna blev behandlade av världen, Sverige, familjen och vännerna, livet.
Jag är så berörd.
Helt tagen!
Tack Gardell för att du lyfte på den tunga, sura, stinkande filten som låg över den här delen av vår historia som så många försökt få oss att glömma, att inte veta, att gömma, så att vi alla får se och veta vad som hände!
<3
Kasta sten i glashus...
Jag har suttit här hemma och förfasat mig över tanken på att USA kanske röstar fram en ny president den 6:e november (för övrigt min födelsedag!)
USA är dubbelmoralens land, the land of the free (jomenvisst...) som nu har en presidentkandidat som är högst diskriminerande mot homosexuella.
En man som, om han kommer till makten, kommer minska de homosexuellas rättigheter så kampen faller tillbaka massvis med år.
Flera års kamp kan kastas i sjön i ett ögonblick!
Men... ska man kasta sten i glashus?
Är vi så mycket bättre här i Sverige?
Sverigedemokraterna är numera det 3:e största partiet i Sverige!
Jag har kollat lite på nätet, då det av någon anledning sitter inpräntat i mitt huvud att SD inte för en HBT vänlig politik och hittade detta...
SD politiker angriper homosexualitet
Homosexuella har avloppssex
SD driver antihomopolitik (nov 2009)
Så tycker SD om homosexuella egentligen (2010)
Frihetssmedjan 2012
Familjeliv- SD och homosexualitet (2010)
Sverigedemokrat propagerar homohat (2010)
SD är homofoba och kvinnofientliga (2010)
Läs gärna kommentarerna efter inlägget...
SD:s lögner om sin hbt politik
Ja... jag ska inte trycka in flera länkar nu... men jag lovar att det finns en stor mängd artiklar och blogginlägg etc ang SD:s hbt politik...
De verkar ha försökt putsa upp sin yta de senaste åren och skyller vissa av dessa händelser (se länkarna) på enskilda personer i affekt.
Men ändock, SD värnar om "kärnfamiljen" = mamma, pappa och barn.
Folk "får" vara hbt om de "vill", men de ska inte få gifta sig och skapa familj, då det är "onaturligt".
De värnar om barnens "bästa"... rätten till både mor och far...
Sorgligt!
Världens alla barnhem är överfulla av barn som inte har något hem av olika anledningar (unga föräldrar, oansvariga föräldrar, fattiga föräldrar, döda föräldrar, missbrukande föräldrar etc).
Är det verkligen bättre att de sitter där, utan framtid, än att de blir adopterade av ett homosexuellt par eller en singel förälder?
Ett barn behöver stabila och kärleksfulla föräldrar oavsett kön.
Vilken "tok" som helst kan knulla till sig ett barn eller 10, det betyder inte att de är ansvarsfulla, stabila och kärleksfulla föräldrar bara att de är extremt fertila!
Världen är full av exempel på ansvarslösa föräldrar som skaffar den ena ungen efter den andra...
Oansvariga killar/män, tjejer/kvinnor som sticker ifrån sina barn eller inte ens accepterar att barnet är deras, ligger runt å får flera barn de inte bryr sig om. Som inte använder kondom etc...
Bara för att de kan få barn betyder det inte att de är bra föräldrar.
Ett föräldrakörkort kanske vore det bästa för barnen?
Så jag avslutar med en undersökning SD borde ta en närmare titt på:
Barn till lesbiska mår bättre (DN 2010)
Tjingeling!
USA är dubbelmoralens land, the land of the free (jomenvisst...) som nu har en presidentkandidat som är högst diskriminerande mot homosexuella.
En man som, om han kommer till makten, kommer minska de homosexuellas rättigheter så kampen faller tillbaka massvis med år.
Flera års kamp kan kastas i sjön i ett ögonblick!
Men... ska man kasta sten i glashus?
Är vi så mycket bättre här i Sverige?
Sverigedemokraterna är numera det 3:e största partiet i Sverige!
Jag har kollat lite på nätet, då det av någon anledning sitter inpräntat i mitt huvud att SD inte för en HBT vänlig politik och hittade detta...
SD politiker angriper homosexualitet
Homosexuella har avloppssex
SD driver antihomopolitik (nov 2009)
Så tycker SD om homosexuella egentligen (2010)
Frihetssmedjan 2012
Familjeliv- SD och homosexualitet (2010)
Sverigedemokrat propagerar homohat (2010)
SD är homofoba och kvinnofientliga (2010)
Läs gärna kommentarerna efter inlägget...
SD:s lögner om sin hbt politik
Ja... jag ska inte trycka in flera länkar nu... men jag lovar att det finns en stor mängd artiklar och blogginlägg etc ang SD:s hbt politik...
De verkar ha försökt putsa upp sin yta de senaste åren och skyller vissa av dessa händelser (se länkarna) på enskilda personer i affekt.
Men ändock, SD värnar om "kärnfamiljen" = mamma, pappa och barn.
Folk "får" vara hbt om de "vill", men de ska inte få gifta sig och skapa familj, då det är "onaturligt".
De värnar om barnens "bästa"... rätten till både mor och far...
Sorgligt!
Världens alla barnhem är överfulla av barn som inte har något hem av olika anledningar (unga föräldrar, oansvariga föräldrar, fattiga föräldrar, döda föräldrar, missbrukande föräldrar etc).
Är det verkligen bättre att de sitter där, utan framtid, än att de blir adopterade av ett homosexuellt par eller en singel förälder?
Ett barn behöver stabila och kärleksfulla föräldrar oavsett kön.
Vilken "tok" som helst kan knulla till sig ett barn eller 10, det betyder inte att de är ansvarsfulla, stabila och kärleksfulla föräldrar bara att de är extremt fertila!
Världen är full av exempel på ansvarslösa föräldrar som skaffar den ena ungen efter den andra...
Oansvariga killar/män, tjejer/kvinnor som sticker ifrån sina barn eller inte ens accepterar att barnet är deras, ligger runt å får flera barn de inte bryr sig om. Som inte använder kondom etc...
Bara för att de kan få barn betyder det inte att de är bra föräldrar.
Ett föräldrakörkort kanske vore det bästa för barnen?
Så jag avslutar med en undersökning SD borde ta en närmare titt på:
Barn till lesbiska mår bättre (DN 2010)
Tjingeling!
måndag 15 oktober 2012
Svt
På svt.se finns det länkar till chat med Gardell, dokumentär om när HIV kom till Sverige mm...
Gå in och ta en till!
http://www.svt.se/smittad/
Gå in och ta en till!
http://www.svt.se/smittad/
Del 2
Återigen... tårar och sorg men samtidigt kärlek!
Här är en länk till svtplay till dagens avsnitt
Torka aldrig tårar utan handskar del 2
Här är en länk till svtplay till dagens avsnitt
Torka aldrig tårar utan handskar del 2
Intervju i Faktum.nu
Ikväll är det äntligen dags för del två av Gardells serie "Torka aldrig tårar utan handskar"....
Boken har tagit mig med storm och jag läser så fort jag har några minuter över här och där!
Den kommer verkligen i rätt tid och jag tycker att det är så viktigt att de har skrivits... känns långt fram till del 2 kommer ut och det känns som en helt annan tid, så helt otroligt långt bort från dagens samhälle och dagens situation. En viktig historia som måste komma fram!
Som inte får glömmas bort!
Hittade en intervju med Jonas Gardell i faktum.nu
Faktum - Jonas Gardell
Jag tänker inte kommentera... men längst ned på sidan (på länken) finns det länkar till olika bloggar och ni får läsa och bilda helt egen uppfattning...
Jag behöver tid för att smälta!
Boken har tagit mig med storm och jag läser så fort jag har några minuter över här och där!
Den kommer verkligen i rätt tid och jag tycker att det är så viktigt att de har skrivits... känns långt fram till del 2 kommer ut och det känns som en helt annan tid, så helt otroligt långt bort från dagens samhälle och dagens situation. En viktig historia som måste komma fram!
Som inte får glömmas bort!
Hittade en intervju med Jonas Gardell i faktum.nu
Faktum - Jonas Gardell
Jag tänker inte kommentera... men längst ned på sidan (på länken) finns det länkar till olika bloggar och ni får läsa och bilda helt egen uppfattning...
Jag behöver tid för att smälta!
Blandade länkar!
Å i andra delar i världen:
Gay club i Moskva attackerad
Debatt om HBT personers ohälsa:
HBT personers ohälsa en konsekvens av samhällets homofobi
Någonting helt annat....
Reklam som förändrat lite
Gay club i Moskva attackerad
Debatt om HBT personers ohälsa:
HBT personers ohälsa en konsekvens av samhällets homofobi
Någonting helt annat....
Reklam som förändrat lite
Hur långt har vi egentligen kommit?
Jag har skrivit om det förut...
Men det är så hemskt fruktansvärt!
Kim är biologisk man- kan inte bli våldtagen
Men det är så hemskt fruktansvärt!
Kim är biologisk man- kan inte bli våldtagen
torsdag 11 oktober 2012
Tvångstankar & fix ideer...
För ett tag sedan så satt vi några stycken på en After Work och pratade och en tjej pratade om tvångstankar....
Alltså inte de där jobbiga och tråkiga tvångstankar, utan den där lättare och roligare varianten....
Såna där fix ideer/tankar man kan få ibland, för sig själv men som man inte lever ut (oftast).
Som Statistikmusen... hon pratade om att hon får tvångstanke om att ta med sig Dove tvålen från hotell och krog toaletter hem... för den luktar så gott och inte finns att köpa någonstans.
Hon gör det inte men tanken slår henne varje gång hon ser att det är den tvålen...
Hon berättade om några andra kompisars lustiga tvångstankar med och jag började fundera på vad jag har för fixideer/tvångstankar.
Och jag har kommit på några...
Jag skulle aldrig göra dem men de dyker alltid upp i mina tankar under vissa situationer...
Som när jag sitter väldigt tyst ibland och inte har något att säga i en grupp med människor (allt från mer eller mindre viktiga möten till kompis sällskap)...
Då funderar jag ofta på hur folk skulle reagera om jag bara ställde mig upp och skrek...
Eller om jag sitter på en buss å alla är helt tysta... samma då...
Detta blir en otrolig fix ide för mig... Den liksom går på repeat i min hjärna.
Tillslut kan jag nästan bli lite småfnissig då jag ser som en liten filmremsa i hjärnan hur folk skulle titta till, helt chockerade... hahaha...
Ja, vad gör man inte för att roa sig själv i tystnaden?
/Tvångstankemusen
Alltså inte de där jobbiga och tråkiga tvångstankar, utan den där lättare och roligare varianten....
Såna där fix ideer/tankar man kan få ibland, för sig själv men som man inte lever ut (oftast).
Som Statistikmusen... hon pratade om att hon får tvångstanke om att ta med sig Dove tvålen från hotell och krog toaletter hem... för den luktar så gott och inte finns att köpa någonstans.
Hon gör det inte men tanken slår henne varje gång hon ser att det är den tvålen...
Hon berättade om några andra kompisars lustiga tvångstankar med och jag började fundera på vad jag har för fixideer/tvångstankar.
Och jag har kommit på några...
Jag skulle aldrig göra dem men de dyker alltid upp i mina tankar under vissa situationer...
Som när jag sitter väldigt tyst ibland och inte har något att säga i en grupp med människor (allt från mer eller mindre viktiga möten till kompis sällskap)...
Då funderar jag ofta på hur folk skulle reagera om jag bara ställde mig upp och skrek...
Eller om jag sitter på en buss å alla är helt tysta... samma då...
Detta blir en otrolig fix ide för mig... Den liksom går på repeat i min hjärna.
Tillslut kan jag nästan bli lite småfnissig då jag ser som en liten filmremsa i hjärnan hur folk skulle titta till, helt chockerade... hahaha...
Ja, vad gör man inte för att roa sig själv i tystnaden?
/Tvångstankemusen
Wake Up USA
Jag tror de flesta är medvetna om att det snart är dags för president val i USA.
Det står mellan Barack Obama och Mitt Romney.
Och precis som man gör i Sverige så gör man i USA en massa undersökningar innan valet och alla undersökningar visar ju olika...
Man kan ju alltså förstå att det är väldigt jämnt mellan de två kandidaterna.
Jag är inte speciellt politiskt intresserad eller ens aktivt insatt.
Med nöd och näppe känner jag igen vissa svenska politiker och inför val kollar jag upp vilka frågor som intresserar mig mest, som känns viktiga och kollar upp vad de olika partierna står för i de frågorna.
Jag har inget "hemma" parti men håller mig alltid inom samma "block".
Jag är kanske lite naiv men jag förutsätter att de flesta politikerna i grund och botten har sitt lands bästa i åtanke och dess invånares.
Vägen dit... till det bästa är däremot inte densamma.
Och många faller mellan stolarna.
USA:s president kandidat Mitt Romney är i mina ögon en farlig och otäck man...
Och det känns otroligt skrämmande att det är såpass jämt mellan de två kandidaterna.
Chansen finns att Mitt Romney vinner...
Varför tycker jag att det är så hemskt?
Jag har inte gjort någon djupdykning i hans ekonomipolitik... hur han ska fixa arbetslösheten osv, osv.
Däremot tycker jag att det är skrämmande att en man med hans värderingar kan komma att bli en av de mest inflytelserika männen på jorden. USA kommer backa 20-30 år i tiden i sin utveckling när det gäller mänskliga rättigheter.
Mitt Romneys syn på homosexuella är hemsk!
Och kvinnor...
Romney är emot samkönat äktenskap, gay adoption... samma rättigheter.
Han vill upphäva en lag som idag skyddar homosexuella från att bli sparkade från sina jobb pga sin sexualitet.
Mannen som skulle bli hans vice president uttryckte sig i media om att en kvinna som verkligen blir våldtagen kan inte bli gravid... För det är ett naturligt inbyggt självförsvar i kvinnans kropp.
Låter ju som en trevlig och omtänksam blivande president...
Han är oxå strikt kristen... och det är absolut inget fel på att vara det men man ska inte blanda religion med politik...
Vad händer då med yttrandefrihet och allas lika värde?
Som president kan man inte stå och ändra lagar efter bibeln... den är ju skriven så att man kan välja att tolka den på olika sätt, beroende på vem som läser den...
Nej... Jag hoppas med hela mitt hjärta att Obama vinner valet... och jag håller tummar och tår... otäck tanke om det inte skulle bli så!
Det står mellan Barack Obama och Mitt Romney.
Och precis som man gör i Sverige så gör man i USA en massa undersökningar innan valet och alla undersökningar visar ju olika...
Man kan ju alltså förstå att det är väldigt jämnt mellan de två kandidaterna.
Jag är inte speciellt politiskt intresserad eller ens aktivt insatt.
Med nöd och näppe känner jag igen vissa svenska politiker och inför val kollar jag upp vilka frågor som intresserar mig mest, som känns viktiga och kollar upp vad de olika partierna står för i de frågorna.
Jag har inget "hemma" parti men håller mig alltid inom samma "block".
Jag är kanske lite naiv men jag förutsätter att de flesta politikerna i grund och botten har sitt lands bästa i åtanke och dess invånares.
Vägen dit... till det bästa är däremot inte densamma.
Och många faller mellan stolarna.
USA:s president kandidat Mitt Romney är i mina ögon en farlig och otäck man...
Och det känns otroligt skrämmande att det är såpass jämt mellan de två kandidaterna.
Chansen finns att Mitt Romney vinner...
Varför tycker jag att det är så hemskt?
Jag har inte gjort någon djupdykning i hans ekonomipolitik... hur han ska fixa arbetslösheten osv, osv.
Däremot tycker jag att det är skrämmande att en man med hans värderingar kan komma att bli en av de mest inflytelserika männen på jorden. USA kommer backa 20-30 år i tiden i sin utveckling när det gäller mänskliga rättigheter.
Mitt Romneys syn på homosexuella är hemsk!
Och kvinnor...
Romney är emot samkönat äktenskap, gay adoption... samma rättigheter.
Han vill upphäva en lag som idag skyddar homosexuella från att bli sparkade från sina jobb pga sin sexualitet.
Mannen som skulle bli hans vice president uttryckte sig i media om att en kvinna som verkligen blir våldtagen kan inte bli gravid... För det är ett naturligt inbyggt självförsvar i kvinnans kropp.
Låter ju som en trevlig och omtänksam blivande president...
Han är oxå strikt kristen... och det är absolut inget fel på att vara det men man ska inte blanda religion med politik...
Vad händer då med yttrandefrihet och allas lika värde?
Som president kan man inte stå och ändra lagar efter bibeln... den är ju skriven så att man kan välja att tolka den på olika sätt, beroende på vem som läser den...
Nej... Jag hoppas med hela mitt hjärta att Obama vinner valet... och jag håller tummar och tår... otäck tanke om det inte skulle bli så!
onsdag 10 oktober 2012
Roligheter!
Nu är det klart!
World Pride 2017 är i Madrid.
WorldPride 2017
Lokala Roligheter
Örebro Tjejjour visar i samarbete med RFSL Örebro och biograf Roxy den kritikerrosade filmen Pojktanten. Missa inte den här unika chansen att se Pojktanten i Örebro!
Såhär skriver bio Rio om filmen:
"När Ester Martin såg Eli kände han för första gången igen sig själv hos någon annan. Långt senare möts de, blir själsfränder och Ester Martin anammar Elis ord för att beskriva sig själv: pojktant. Filmen vann publikens pris och ett hedersomnämnande av juryn på Göteborgs Filmfestival.
Genom att växla ett dokumentärt samtal mellan Ester Martin och Eli i badkaret med iscensatta episoder ur en pojktants uppväxt lyckas filmen berätta en djupt personlig historia som också är allmängiltig.
Det handlar om att bli kategoriserad och att själv kategorisera andra - om vad som händer när människor gör anspråk på att vara något annat och något mer."
Visningen är öppen för alla, och biljetterna säljs för 75 kronor med säljstart klockan 15.00. Det finns 143 platser i salongen - först till kvarn gäller!
Bjud in alla du känner, så att vi fyller biografen och får chans att visa fler queera och feministiska filmer i Örebro! Vi ses där!
World Pride 2017 är i Madrid.
WorldPride 2017
Lokala Roligheter
Örebro Tjejjour visar i samarbete med RFSL Örebro och biograf Roxy den kritikerrosade filmen Pojktanten. Missa inte den här unika chansen att se Pojktanten i Örebro!
Såhär skriver bio Rio om filmen:
"När Ester Martin såg Eli kände han för första gången igen sig själv hos någon annan. Långt senare möts de, blir själsfränder och Ester Martin anammar Elis ord för att beskriva sig själv: pojktant. Filmen vann publikens pris och ett hedersomnämnande av juryn på Göteborgs Filmfestival.
Genom att växla ett dokumentärt samtal mellan Ester Martin och Eli i badkaret med iscensatta episoder ur en pojktants uppväxt lyckas filmen berätta en djupt personlig historia som också är allmängiltig.
Det handlar om att bli kategoriserad och att själv kategorisera andra - om vad som händer när människor gör anspråk på att vara något annat och något mer."
Visningen är öppen för alla, och biljetterna säljs för 75 kronor med säljstart klockan 15.00. Det finns 143 platser i salongen - först till kvarn gäller!
Bjud in alla du känner, så att vi fyller biografen och får chans att visa fler queera och feministiska filmer i Örebro! Vi ses där!
Gissa om jag kommer vara där!
21/10 15.00
21/10 15.00
Mera lokala saker:
By The Way...
Igår fick jag Jonas Gardells bok "Torka aldrig tårar utan handskar" av min älskade Busmus <3
Hon hade tydligen varit inne i bokhandeln och bokat den i måndags...
Sen ville hon vänta och se vad jag tyckte om första delen av serien på svt först.
På tisdagen gick hon och hämtade ut boken och sedan stod hon och väntade på mig på stan och kollade in min blogg medan hon väntade och såg att jag ville ha boken :)
Ibland tror jag hon kan läsa mina tankar <3
Ibland tror jag hon kan läsa mina tankar <3
Troll eller Pucko?
Igår råkade jag ramla över en nyöppnad sida på Facebook som hette/heter "Nej tack till Homosexuella".
Jag vet inte om det var en "äkta* sida eller om det bara var någon som ville starta igång något... ett sk Troll.
Många gissade att det var ett Troll... men tyvärr finns det än idag folk med dessa åsikter som presenterades på denna sida.
Sidan fick iaf otroligt många anmälningar på väldigt kort tid och är nu borttagen!
Bra att folk reagerar.
Jag satt iaf igår och skummade igenom vad folk skrev på denna sida.
Många var upprörda men det fanns tyvärr en del som tyckte att det handlade om yttrandefrihet...
Yttrandefrihet omfattar rätten att yttra och föra fram åsikter utan censur, begränsning eller någon form av bestraffning.
FN:s deklaration formulerar rätten på detta sätt:
"Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser".
Yttrandefrihet regleras ofta i ländernas grundlagar och handlar alltid om förhållandet mellan staten och individen, inte om förhållandet mellan individer.
Yttrandefrihet anses vara en av förutsättningarna för ett demokratiskt statsskick. I alla rättsstater, även de som klassas som demokratiska, finns det dock begränsningar för yttrandefriheten, varierande mellan olika länder. Till exempel har de flesta länder förbjudit hot om våld, och program mot mobbning (som även omfattar ord) finns. Även den som avslöjar militära hemligheter kan ofta straffas. Lagstiftningen varierar annars. USA har till exempel inte någon motsvarighet till Sveriges lagstiftning om hets mot folkgrupp som gör det kriminellt att hota eller uttrycka missaktning mot folkgrupper, medan den typen av budskap, däribland rasistiska budskap, är hårt reglerade i de flesta europeiska länder. Lagar mot förtal, olaga hot, spridande av konfidentiella material (militära hemligheter, sjukhusjournaler) samt uppvigling (t ex genom att, som ett ofta repeterat exempel säger, ljuga om att en fara föreligger i en stor folkmassa) är ofta reglerat i så gott som alla länder, medan förhandsgranskning genom censur numera är mycket begränsad.
(Wikipedia)
Sidan på FB kan inte ses som något annat än hets mot folkgrupp/minoritet... Så jag tycker absolut inte den kan räknas in under yttrandefriheten vilket vissa av debattörerna verkade tycka.
Många ansåg oxå att man inte skulle bry sig alls... bara låta Trollet/Puckot vara och få ha sina åsikter för sig själv, att man helt enkelt inte skulle hetsa upp sig så mycket över såna dumheter...
Jag säger att det är de som står tyst och tittar på som är värst... de som bara rycker på axlarna och inte har en egen åsikt, som inte vågar sticka ut hakan och säga ifrån... de som säger: låt dem hållas, det skadar väl ingen att de har en egen åsikt.... de utan civilkurage!
Det var dock en person som lade ned mycket tid på att påstå att homosexualitet är en genetisk defekt, en abnormitet och helt enkelt en sjukdom som kunde botas...
Hans bevis för detta var bla att endast 0,5 % av världens befolkning är homosexuella... och pga den lilla procenten så är det att räknas som en abnormitet, en defekt...
Jag har hört siffran 10 % av jordens befolkning... så jag vet inte vart hans 0,5 % kom ifrån...
Men om vi nu ska spinna vidare på detta...
Hur många procent av världens befolkning har gröna ögon?
Eller Hur många procent av världens befolkning har rött hår?
Osv, osv... jag är säker på att det inte är så stor procentgrad... betyder det att det är en genetisk defekt att ha rött hår?
Att det är en sjukdom att ha gröna ögon?
NEJ!
Han tyckte oxå att homosexuella kunde och skulle/borde genomgå elektrisk tortyr för att bli "friska".
Oavsett om detta var ett sk Troll eller ej så tycker jag det är otäckt att folk göder dessa tankar...
Det finns ju alltid någon som läser och blir påverkad i samma riktning som den som skrev och det är skrämmande.
Troll eller Pucko?
Jag säger att det är idiotiskt och otroligt ignorant och dumt att starta såna grupper!
Så, tack till alla er som engagerade er och gjorde något!
Ni som anmälde sidan och förändrade världen lite, till det bättre!
Kärlek, respekt och förståelse!
Det är det viktigaste av allt!
Jag vet inte om det var en "äkta* sida eller om det bara var någon som ville starta igång något... ett sk Troll.
Många gissade att det var ett Troll... men tyvärr finns det än idag folk med dessa åsikter som presenterades på denna sida.
Sidan fick iaf otroligt många anmälningar på väldigt kort tid och är nu borttagen!
Bra att folk reagerar.
Jag satt iaf igår och skummade igenom vad folk skrev på denna sida.
Många var upprörda men det fanns tyvärr en del som tyckte att det handlade om yttrandefrihet...
Yttrandefrihet omfattar rätten att yttra och föra fram åsikter utan censur, begränsning eller någon form av bestraffning.
FN:s deklaration formulerar rätten på detta sätt:
"Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser".
Yttrandefrihet regleras ofta i ländernas grundlagar och handlar alltid om förhållandet mellan staten och individen, inte om förhållandet mellan individer.
Yttrandefrihet anses vara en av förutsättningarna för ett demokratiskt statsskick. I alla rättsstater, även de som klassas som demokratiska, finns det dock begränsningar för yttrandefriheten, varierande mellan olika länder. Till exempel har de flesta länder förbjudit hot om våld, och program mot mobbning (som även omfattar ord) finns. Även den som avslöjar militära hemligheter kan ofta straffas. Lagstiftningen varierar annars. USA har till exempel inte någon motsvarighet till Sveriges lagstiftning om hets mot folkgrupp som gör det kriminellt att hota eller uttrycka missaktning mot folkgrupper, medan den typen av budskap, däribland rasistiska budskap, är hårt reglerade i de flesta europeiska länder. Lagar mot förtal, olaga hot, spridande av konfidentiella material (militära hemligheter, sjukhusjournaler) samt uppvigling (t ex genom att, som ett ofta repeterat exempel säger, ljuga om att en fara föreligger i en stor folkmassa) är ofta reglerat i så gott som alla länder, medan förhandsgranskning genom censur numera är mycket begränsad.
(Wikipedia)
Sidan på FB kan inte ses som något annat än hets mot folkgrupp/minoritet... Så jag tycker absolut inte den kan räknas in under yttrandefriheten vilket vissa av debattörerna verkade tycka.
Många ansåg oxå att man inte skulle bry sig alls... bara låta Trollet/Puckot vara och få ha sina åsikter för sig själv, att man helt enkelt inte skulle hetsa upp sig så mycket över såna dumheter...
Jag säger att det är de som står tyst och tittar på som är värst... de som bara rycker på axlarna och inte har en egen åsikt, som inte vågar sticka ut hakan och säga ifrån... de som säger: låt dem hållas, det skadar väl ingen att de har en egen åsikt.... de utan civilkurage!
Det var dock en person som lade ned mycket tid på att påstå att homosexualitet är en genetisk defekt, en abnormitet och helt enkelt en sjukdom som kunde botas...
Hans bevis för detta var bla att endast 0,5 % av världens befolkning är homosexuella... och pga den lilla procenten så är det att räknas som en abnormitet, en defekt...
Jag har hört siffran 10 % av jordens befolkning... så jag vet inte vart hans 0,5 % kom ifrån...
Men om vi nu ska spinna vidare på detta...
Hur många procent av världens befolkning har gröna ögon?
Eller Hur många procent av världens befolkning har rött hår?
Osv, osv... jag är säker på att det inte är så stor procentgrad... betyder det att det är en genetisk defekt att ha rött hår?
Att det är en sjukdom att ha gröna ögon?
NEJ!
Han tyckte oxå att homosexuella kunde och skulle/borde genomgå elektrisk tortyr för att bli "friska".
Oavsett om detta var ett sk Troll eller ej så tycker jag det är otäckt att folk göder dessa tankar...
Det finns ju alltid någon som läser och blir påverkad i samma riktning som den som skrev och det är skrämmande.
Troll eller Pucko?
Jag säger att det är idiotiskt och otroligt ignorant och dumt att starta såna grupper!
Så, tack till alla er som engagerade er och gjorde något!
Ni som anmälde sidan och förändrade världen lite, till det bättre!
Kärlek, respekt och förståelse!
Det är det viktigaste av allt!
tisdag 9 oktober 2012
Torka aldrig tårar utan handskar - Jonas Gardell
Det är inte så länge sedan Jonas Gardells bok "Torka aldrig tårar utan handskar" släpptes och jag har inte läst den... men jag känner att jag ska göra det!
Jag bara måste!
Igår hade första delen av "Torka aldrig tårar utan handskar" premiär på svt 1
Jag har i över en veckas tid hört diskussioner på radion angående serien och den har fått otroligt bra kritik.
Självklart satt jag bänkad framför tv:n kl 21.00 igår för att se.
Såg du den inte?
KOLLA!!!
Otroligt bra och otroligt tragisk!
svtplay del 1 av 3 "Torka aldrig tårar utan handskar"
Och läs gärna chatten med Gardell:
Chatten med Gardell
Serien skildrar homosexuella mäns situation på 80-talet när HIV/AIDS "kom till Sverige".
Jag kan inte ens tänka mig in i situationen att försöka "komma ut" inför sin familj och sina vänner då...
Jag hade ju ångest i flera år att komma ut... och då pratar vi mera nutid...
Å visst är det en helt annan acceptans idag och vi kan och vet så mycket mer än vi gjorde då.
Jag är fortfarande lite imponerad av att Rasmus i serien visste om bögringen och vilka ställen man kunde gå till... att han hittade till RFSL:s lokaler osv...
Vart hör man dessa rykten om man inte pratar med någon?
Kan bara tänka på mig själv som helt ärligt aldrig ens hört ordet bögringen...
Busmusen skrattade gott åt mig igår i soffan... och berättade om Midsommarkransen...
Jag satt som ett frågetecken....? VA?
Midsommarkransen är tydligen ett ökänt tillhåll för flator... i Stockholm, självklart... men... tillbaka till min fundering:
Hur fasen får man denna information om man inte känner någon, inte vågar komma ut och inte kan prata med någon osv?
I dagens läge är det lite annorlunda, vi har internet. En aldrig sinande informationsskälla.
Men om jag tänker på mig själv 1990... 14 år, smyg kollandes på tjejer, upprörd, förvirrad och förtvivlad, skamsen och ledsen.
Missbrukarens rödhåriga, magra glasögonorm till unge... jag ville inte sticka ut mer än jag redan gjorde
Jag kan lova att jag inte fick någon automatisk information om detta... eller ens RFSL.
Även om jag inte kan relatera till allt jag såg i serien igår... så träffade den mig rakt i hjärtat!
(Jag måste köpa boken och läsa den... jag vill ha mera insikt i detta...)
Alla dessa goa, fina män(niskor) som sökte kärleken. Och fick döden, sittandes på sina axlar.
Jag kan oxå tänka mig att sjukdomen inte togs på allvar, då den inte i samma utsträckning drabbade den heterosexuella normal Svensson (precis som forskning på vissa kvinnorelaterade sjukdomar inte tas på samma allvar då de inte i samma utsträckning drabbar/drabbade den vita heterosexuella medelklass mannen...)
Jag är glad att forskningen har gått framåt och att det idag finns bromsmediciner.
Jag hoppas oxå på att vi i framtiden har ett botemedel till denna sjukdom (och självklart till många fler).
Känner så mycket... och inser att jag skulle kunna låta hjärnan studsa runt ganska länge i alla dessa tankegångar åt alla håll och kanter och knepiga vinklar och vrår...
Så jag stoppar här och säger:
Se serien!
Läs boken (böckerna... del 2 går att beställa i december)
Och ta in vår smutsiga historia... (den är allas)
Minns och hedra förkämparna!
Fortsätt kampen!
Jag bara måste!
Igår hade första delen av "Torka aldrig tårar utan handskar" premiär på svt 1
Jag har i över en veckas tid hört diskussioner på radion angående serien och den har fått otroligt bra kritik.
Självklart satt jag bänkad framför tv:n kl 21.00 igår för att se.
Såg du den inte?
KOLLA!!!
Otroligt bra och otroligt tragisk!
svtplay del 1 av 3 "Torka aldrig tårar utan handskar"
Och läs gärna chatten med Gardell:
Chatten med Gardell
Serien skildrar homosexuella mäns situation på 80-talet när HIV/AIDS "kom till Sverige".
Jag kan inte ens tänka mig in i situationen att försöka "komma ut" inför sin familj och sina vänner då...
Jag hade ju ångest i flera år att komma ut... och då pratar vi mera nutid...
Å visst är det en helt annan acceptans idag och vi kan och vet så mycket mer än vi gjorde då.
Jag är fortfarande lite imponerad av att Rasmus i serien visste om bögringen och vilka ställen man kunde gå till... att han hittade till RFSL:s lokaler osv...
Vart hör man dessa rykten om man inte pratar med någon?
Kan bara tänka på mig själv som helt ärligt aldrig ens hört ordet bögringen...
Busmusen skrattade gott åt mig igår i soffan... och berättade om Midsommarkransen...
Jag satt som ett frågetecken....? VA?
Midsommarkransen är tydligen ett ökänt tillhåll för flator... i Stockholm, självklart... men... tillbaka till min fundering:
Hur fasen får man denna information om man inte känner någon, inte vågar komma ut och inte kan prata med någon osv?
I dagens läge är det lite annorlunda, vi har internet. En aldrig sinande informationsskälla.
Men om jag tänker på mig själv 1990... 14 år, smyg kollandes på tjejer, upprörd, förvirrad och förtvivlad, skamsen och ledsen.
Missbrukarens rödhåriga, magra glasögonorm till unge... jag ville inte sticka ut mer än jag redan gjorde
Jag kan lova att jag inte fick någon automatisk information om detta... eller ens RFSL.
Även om jag inte kan relatera till allt jag såg i serien igår... så träffade den mig rakt i hjärtat!
(Jag måste köpa boken och läsa den... jag vill ha mera insikt i detta...)
Alla dessa goa, fina män(niskor) som sökte kärleken. Och fick döden, sittandes på sina axlar.
Jag kan oxå tänka mig att sjukdomen inte togs på allvar, då den inte i samma utsträckning drabbade den heterosexuella normal Svensson (precis som forskning på vissa kvinnorelaterade sjukdomar inte tas på samma allvar då de inte i samma utsträckning drabbar/drabbade den vita heterosexuella medelklass mannen...)
Jag är glad att forskningen har gått framåt och att det idag finns bromsmediciner.
Jag hoppas oxå på att vi i framtiden har ett botemedel till denna sjukdom (och självklart till många fler).
Känner så mycket... och inser att jag skulle kunna låta hjärnan studsa runt ganska länge i alla dessa tankegångar åt alla håll och kanter och knepiga vinklar och vrår...
Så jag stoppar här och säger:
Se serien!
Läs boken (böckerna... del 2 går att beställa i december)
Och ta in vår smutsiga historia... (den är allas)
Minns och hedra förkämparna!
Fortsätt kampen!
Hittade denna artikel på QX... måste säga att folk i USA är ju helt... gaaaah!!!
Mammastorm mot JLos flatserie
Go JLo säger jag!
Mammastorm mot JLos flatserie
Go JLo säger jag!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)