En blogg som från början handlade om mig, mitt i mitt livs process, att komma ut ur garderoben... Nu handlar den mera om våra knasiga upptåg och mina härliga vänner och mitt nya liv!
måndag 7 oktober 2013
Olikheter och orättvisa
Jag har varit inne på detta ämne förut... men nu tar jag det igen!
Eftersom detta var med på nyheterna häromdagen!
Nina Hemmingssons tecknade snippa censurerades för att folk kan ta illa vid sig att behöva se den...
Tecknad snippa censureras
Men här i Örebro har vi under OpenArt fått se en kissande pojke hela sommaren (visserligen har väl en del folk varit upprörda, som alltid vid konst, men den har fått stå kvar).
Men det är ju som vanligt... kvinnans kön är belagt med skam, usch och fy...
Detta går ju lätt att koppla till mitt tidigare inlägg om vilka skillnader vi låter våra barn växa upp i beroende på om de är födda med ett manligt eller kvinnligt kön.
Flickor växer upp med söta fina "prinsess" kläder (som går sönder bara de leker i sandlådan men visst ska väl inte flickor leka så vilt?) som snabbt ändras om till för tunna, för korta och sexfixerade klädesplagg innan de ens nått tonåren. De får också höra att det är tabu att tala om sitt kön och röra vid det, att onanera och att njuta är fel. När de sedan blir äldre och klär sig tunt, kortkort och utmanande så är det deras eget fel om de blir våldtagna... bakvänd logik!
Om tjejer gillar sex så kallas de snabbt för slampa och är då allmänt gods, öppen för alla... man vet ju hur hon är... hon har ju sex med alla, hon ville ju osv...
Pojkar å andra sidan ska ha coola, tuffa kläder med dödskallar, slitstarka så de kan leka vilt och galet.
Pojkar blir glatt påhejade när de hittar snoppen, "titta vad gulligt, han drar sig i snoppen", å när de kommer in i tonåren å snackar om sex å ligga hit å ligga dit så ler man å säger att "man vet ju hur pojkar är". Det blir status att ragga flera brudar och man påhejas av sina vänner å är ju en guuuud och hjälte om man varit med flera tjejer (då betyder det tydligen inte att vem som helst får trycka ned honom i en madrass i en okänd lägenhet och ta kort på honom naken och sätta på honom, ta bort hans mobil och passa på att kolla om den trasiga ölflaskan passar in i hans anus).
Kläderna fortsätter vara indelade i manligt och kvinnligt i både form, färg, slitstarkhet och storlekar efter samhällets värderingar om hur en man resp kvinna ska/bör bete sig för att följa normen...
Jag undrar mer och mer vem fan som bestämmer vad som är normen och inte...
Det är oxå jäkligt konstigt hur alkohol kan räknas som en förmildrande omständighet när det gäller pojkar (man vet ju hur tonårskillar är, de ville ju bara dricka lite och ha lite roligt, alla kan dricka för mycket det är svårt att veta vart gränsen går, de var så fulla att de inte visste vad de gjorde, han var så full att han inte kunde kontrollera sig, att han inte hörde att hon sa nej, att han inte märkte att hon låg och grät i chock under honom- han är ju en jättesnäll och gullig kille annars, det där hände bara pga alkoholen, det var en engångs grej, stackarn...) men när det gäller tjejer har alkoholens inverkan totalt motsatt effekt (vad är det för tjej som dricker sig så redlös att hon inte vet vad hon gör, då får hon väl skylla sig själv om hon råkar ut för något när hon dricker sådär mkt, alla vet ju hur tjejer blir när de är fulla, de vill bara ha uppmärksamhet, tjejer ska inte bete sig på det sättet, de ska inte dricka sådär mkt det är ju som att be om det, hon var så onykter att hon inte kunde göra motstånd så hon sa aldrig nej).
Varför är det ok att killar kan dricka sig redlösa men inte tjejer?
Varför har vi inte samma rättigheter?
Varför ska inte jag kunna gå ut på krogen och bli packad om jag vill... eller om jag råkar dricka någon cider för mkt varför betyder det att jag får skylla mig själv om jag blir överfallen?
Varför har jag inte samma rättigheter?
Varför ska inte tjejer kunna gå hem själva på kvällen/natten efter krogen/jobbet/från en kompis eller What ever!!!
Varför ska vi behöva vara oroliga när vi hör steg bakom oss eller ser en skugga i dungen bakom busken?
Och män/pojkar borde känna sig grymt kränkta eftersom samhällets och rättssystemets allmänna syn på dem verkar vara att de inte kan kontrollera sig själva, att de är på en nivå lägre en djuren, offer för sin lusta... okontrollerbara. De ser en ensam flicka längs vägen och bara måste våldta henne...
En aspackad tjej i en säng, lättklädd, å bara måste ta chansen... Nej!
Läste en så bra artikel el om det var en blogg (?) på facebook häromdagen "Samtalet du borde ha med din son".
Alla som har en dotter vet ju om det där samtalet man har några ggr under deras uppväxt...
När man pratar allvar och säger till dem att inte gå hem själva på natten, att tänka på vad de har på sig för att inte utmana killar/män, att inte dricka för mkt för att det finns folk som passar på att utnyttja dem, att inte stanna å prata med okända män, att inte ha på sig för tunna, urringade, korta kläder. Att tänka på hur de sminkar sig, hur ofta de byter partner och att andra kan uppfatta dem som slampiga, horor osv...
Personligen anser jag att de borde kunna vara klädda hur dom vill... i vad de vill utan att något ska behöva hända!
Så borde det inte vara så att man vänder på steken?
Att prata med sina söner om respekt för alla oavsett! (detta gäller ju iof både män å kvinnor)
Att prata med sina söner om att säga ifrån när man hör rykten om "dåliga tjejer", att visa att man tar avstånd från sådana händelser. Att man inte accepterar att en del män/grabbar beter sig på det sättet.
Det handlar om respekt... den gamla välkända dängan: Behandla andra som du själv vill bli behandlad!
Borde vara en självklarhet överallt och när som helst!
Så alla män därute: Ställ er upp och ta kampen för er och för alla kvinnor.
Ge männen bättre rykte än det som de har i våra domstolar och rättsväsende och visa hur många bra och justa killar det finns!
Gör om och gör rätt!
Börja här och nu och skapa en förändring!
Ge varje man en chans att stå upp för en förändring! Nu!
Reagera och ändra!
onsdag 21 augusti 2013
En sommar mitt i livet!
Det är redan "slutet" av augusti och jag funderar lite på vad sjutton som hände med denna sommaren?
Den gick så snabbt! Och nu, redan, ligger det löv på backen, det är mulet och mera regningt och det känns som höst! Bara sådär, Pang!
Så vart tog denna förträffliga sommar vägen?
Det har verkligen varit en riktig sommar när det gäller vädret! Strålande solksken och värme!
Riktigt fint!
Men... jag har inte badat en enda gång!!!
Kattafackingstrof!
Jag kan ju ursäkta mig med att jag har jobbat en hel del... verkligen!
Jag bytte jobb i april (visst har jag berättat det?) och det har varit en hel del att sätta sig in i, mycket nytt och mycket roligt, intressant och utvecklande men oxå ganske stressigt och mycket att göra. Det är ju så det är inom restaurangbranchen... man måste nog vara lite knäpp i skallen för att gilla att jobba så, så jag passar ju in :P
I och med att jag bytte jobb när jag gjorde det så hade jag inte direkt så mycket semester att ta ut men lyckades jobba ihop fem dagar och så jobbade jag över så mycket att jag fick ta ut det i ledig tid (ytterligare fem dagar) så jag har haft två veckor totalt (ej sammanhängande).
Den första veckan (v 29) åkte vi och besökte vänner till Busmusen som har hus i Saltsjö Dufnäs utanför Stockholm och var där i fyra dagar.
Den semestern startade lite jobbigt då jag fick veta att mormor var sjuk igen. Hon har varit dålig till och från de senaste åren och någonstans så tänkte jag nog att hon klarar sig genom detta också eller att jag iaf skulle hinna hem och vara hos henne.... Så blev det inte....
Hon somnade stilla in torsdagen 18/7.
Jag vet att det är livets gång, man föds, lever och dör. Det är samma för alla! Mormor hade turen att få leva ett långt och innehållsrikt liv med både glädje och sorg.
Mormor och morfar var som mina extra föräldrar. Den stadiga grunden jag har byggt mitt hus på. Oavsett hur rockigt och rörigt mitt liv har varit, oavsett hur förvirrat och galet det har varit så har mormor och morfar funnits där konstant. Andra vuxna har kommit och gått, gjort snabb besök i mit liv och sedan försvunnit men mormor och morfar har bott på samma adress jämt, haft samma hemnummer jämt... alltid.
För det är väl alltid så med morföräldrar (och farföräldrar om man har några sånna) dom bara finns där och är... visa av livets erfarenheter. De har svar på allt och inget och ger en konstiga små husmorstips, en tialapp för att köpa något gott... gammal hederlig husmanskost som kalops, torra mandelkubbar, bärplockning och allt möjligt annat smått och gott.
För mig var de en anknytning till det verkliga livet... livet som alla andra verkade ha men inte jag.
Dom stod för fast trygghet, en annan verklighet, ett annat liv. De gav mig drömmar om en bättre framtid, planterade in tankar i min värld att jag också kunde bli något mot alla odds. Vi var kanske inte den typen av familj som sa till varandra hur mycket vi betydde för varandra, vi sa inte "Jag älskar dig" men det fanns alltid närvarande i luften, i omtanken, i skället, i deras bekymmersamma blickar, i allt...
De har varit min trygghet, min grund, mitt livs stomme och när morfar gick bort så skakades mina grundstenar om rejält och nu, nio år senare har min älskade mormor somnat in... jag vet inte vad jag ska säga, skriva, känna eller tänka...
Livets gång.
Mormors begravning var fin och jag fick träffa min ena kusin som jag inte mött på 16 år...
Något som verkligen är otroligt jobbigt och hemskt är allt som händer efter ett dödsfall... att gå in i den tomma lägenheten och gå igenom alla ägodelar. Det känns som om man gör något fult och hemskt när man går igenom sakerna... det är hemskt att välja att slänga någon annans saker, saker som mormor förmodligen har värdesatt på ett eller annat sätt, att lämna bort saker till Erikshjälpen... ja man kan ju inte adoptera alla saker helt enkelt.
Ibland känner jag mormors doft runt mig, det känns tryggt, varmt och kärleksfullt!
Du saknas mig från djupet av mitt hjärta och min själ.
Grunden du byggde hos mig tillsammans med morfar står stark och stadig, även om den nu känns lite nött och sliten. Jag vet att du vet och visste hur mycket du och morfar betyder/betydde för mig, nu, då och förevigt...
Livets gång... ja, nu blåser nya vindar och jag ska nu axla Din roll och bli mormor... knepigt, annorlunda och konstigt. Inom kort får jag ett litet barnbarn och jag hoppas att han en dag känner en endaste liten droppe av allt jag känner för er, för mig. Det skulle gör mig stolt!
Jag ska göra mitt bästa att vara en bra förebild för mitt barnbarn på mitt sätt. Jag har ju haft underbara förebilder <3
Min andra semestervecka spenderade jag på Stockholm Pride med mitt hjärta men det tänker jag skriva om i ett annat inlägg.
Under den veckan gick min älskade morfars syster, Tant Rut, bort... 104 år gammal... hon skulle bli 105 i oktober!
Tänk vilket långt liv... tänk allt hon har upplevt och genomlevt.... två världskrig, el och vatten in i hemmen, ja hela den tekniska utvecklingen... belysning, bilar, tv, telefoner, spolande toaletter osv osv... det är makalöst!
Det går faktiskt knappt att tänka sig in i det livet...
Det var alltid inntressant att sitta vid hennes sida och höra henne berätta om den "gamla goda tiden" och nu önskar jag att jag skrivit ner allt istället.... Vila i Frid tant Rut <3
När morfar gick bort så bad jag om två saker... en stenmosaik tavla som jag var med honom när han gjorde när jag var liten (jag fick sitta och sortera stenarna i färger och tålmodigt sitta bredvid och se bilden på tavlan växa fram)... och hans fotoalbum med alla gamla vackra svartvita foton från hans resor.
Det var det bästa jag visst att sitta i morfars knä och titta i albumet och höra honom berätta om de olika människorna han mött på sina resor ute på haven. Höra honom säga att det där var en fin och trevlig flicka och sedan höra mormor fnysa lite bestämt i bakgrunden... *ler*
Det är de, de privata, fina minnena jag kommer hålla högst och mest levande i mina tankar och mitt hjärta!
Nu verkar det som om min dotter kommer att få sitt barn för tidigt... hon fick åka in till sjukhuset redan i vecka 29... men det är en envis liten krabat där inne och nu har hon passerat vecka 31 och han är kvar där än... bra kämpat av dem båda!
Ja... det har verkligen varit en sommar av upp och nedgångar... men det är väl det som kallas livet!
Den gick så snabbt! Och nu, redan, ligger det löv på backen, det är mulet och mera regningt och det känns som höst! Bara sådär, Pang!
Så vart tog denna förträffliga sommar vägen?
Det har verkligen varit en riktig sommar när det gäller vädret! Strålande solksken och värme!
Riktigt fint!
Men... jag har inte badat en enda gång!!!
Kattafackingstrof!
Jag kan ju ursäkta mig med att jag har jobbat en hel del... verkligen!
Jag bytte jobb i april (visst har jag berättat det?) och det har varit en hel del att sätta sig in i, mycket nytt och mycket roligt, intressant och utvecklande men oxå ganske stressigt och mycket att göra. Det är ju så det är inom restaurangbranchen... man måste nog vara lite knäpp i skallen för att gilla att jobba så, så jag passar ju in :P
I och med att jag bytte jobb när jag gjorde det så hade jag inte direkt så mycket semester att ta ut men lyckades jobba ihop fem dagar och så jobbade jag över så mycket att jag fick ta ut det i ledig tid (ytterligare fem dagar) så jag har haft två veckor totalt (ej sammanhängande).
Den första veckan (v 29) åkte vi och besökte vänner till Busmusen som har hus i Saltsjö Dufnäs utanför Stockholm och var där i fyra dagar.
Den semestern startade lite jobbigt då jag fick veta att mormor var sjuk igen. Hon har varit dålig till och från de senaste åren och någonstans så tänkte jag nog att hon klarar sig genom detta också eller att jag iaf skulle hinna hem och vara hos henne.... Så blev det inte....
Hon somnade stilla in torsdagen 18/7.
Jag vet att det är livets gång, man föds, lever och dör. Det är samma för alla! Mormor hade turen att få leva ett långt och innehållsrikt liv med både glädje och sorg.
Mormor och morfar var som mina extra föräldrar. Den stadiga grunden jag har byggt mitt hus på. Oavsett hur rockigt och rörigt mitt liv har varit, oavsett hur förvirrat och galet det har varit så har mormor och morfar funnits där konstant. Andra vuxna har kommit och gått, gjort snabb besök i mit liv och sedan försvunnit men mormor och morfar har bott på samma adress jämt, haft samma hemnummer jämt... alltid.
För det är väl alltid så med morföräldrar (och farföräldrar om man har några sånna) dom bara finns där och är... visa av livets erfarenheter. De har svar på allt och inget och ger en konstiga små husmorstips, en tialapp för att köpa något gott... gammal hederlig husmanskost som kalops, torra mandelkubbar, bärplockning och allt möjligt annat smått och gott.
För mig var de en anknytning till det verkliga livet... livet som alla andra verkade ha men inte jag.
Dom stod för fast trygghet, en annan verklighet, ett annat liv. De gav mig drömmar om en bättre framtid, planterade in tankar i min värld att jag också kunde bli något mot alla odds. Vi var kanske inte den typen av familj som sa till varandra hur mycket vi betydde för varandra, vi sa inte "Jag älskar dig" men det fanns alltid närvarande i luften, i omtanken, i skället, i deras bekymmersamma blickar, i allt...
De har varit min trygghet, min grund, mitt livs stomme och när morfar gick bort så skakades mina grundstenar om rejält och nu, nio år senare har min älskade mormor somnat in... jag vet inte vad jag ska säga, skriva, känna eller tänka...
Livets gång.
Mormors begravning var fin och jag fick träffa min ena kusin som jag inte mött på 16 år...
Något som verkligen är otroligt jobbigt och hemskt är allt som händer efter ett dödsfall... att gå in i den tomma lägenheten och gå igenom alla ägodelar. Det känns som om man gör något fult och hemskt när man går igenom sakerna... det är hemskt att välja att slänga någon annans saker, saker som mormor förmodligen har värdesatt på ett eller annat sätt, att lämna bort saker till Erikshjälpen... ja man kan ju inte adoptera alla saker helt enkelt.
Ibland känner jag mormors doft runt mig, det känns tryggt, varmt och kärleksfullt!
Du saknas mig från djupet av mitt hjärta och min själ.
Grunden du byggde hos mig tillsammans med morfar står stark och stadig, även om den nu känns lite nött och sliten. Jag vet att du vet och visste hur mycket du och morfar betyder/betydde för mig, nu, då och förevigt...
Livets gång... ja, nu blåser nya vindar och jag ska nu axla Din roll och bli mormor... knepigt, annorlunda och konstigt. Inom kort får jag ett litet barnbarn och jag hoppas att han en dag känner en endaste liten droppe av allt jag känner för er, för mig. Det skulle gör mig stolt!
Jag ska göra mitt bästa att vara en bra förebild för mitt barnbarn på mitt sätt. Jag har ju haft underbara förebilder <3
Min andra semestervecka spenderade jag på Stockholm Pride med mitt hjärta men det tänker jag skriva om i ett annat inlägg.
Under den veckan gick min älskade morfars syster, Tant Rut, bort... 104 år gammal... hon skulle bli 105 i oktober!
Tänk vilket långt liv... tänk allt hon har upplevt och genomlevt.... två världskrig, el och vatten in i hemmen, ja hela den tekniska utvecklingen... belysning, bilar, tv, telefoner, spolande toaletter osv osv... det är makalöst!
Det går faktiskt knappt att tänka sig in i det livet...
Det var alltid inntressant att sitta vid hennes sida och höra henne berätta om den "gamla goda tiden" och nu önskar jag att jag skrivit ner allt istället.... Vila i Frid tant Rut <3
När morfar gick bort så bad jag om två saker... en stenmosaik tavla som jag var med honom när han gjorde när jag var liten (jag fick sitta och sortera stenarna i färger och tålmodigt sitta bredvid och se bilden på tavlan växa fram)... och hans fotoalbum med alla gamla vackra svartvita foton från hans resor.
Det var det bästa jag visst att sitta i morfars knä och titta i albumet och höra honom berätta om de olika människorna han mött på sina resor ute på haven. Höra honom säga att det där var en fin och trevlig flicka och sedan höra mormor fnysa lite bestämt i bakgrunden... *ler*
Det är de, de privata, fina minnena jag kommer hålla högst och mest levande i mina tankar och mitt hjärta!
Nu verkar det som om min dotter kommer att få sitt barn för tidigt... hon fick åka in till sjukhuset redan i vecka 29... men det är en envis liten krabat där inne och nu har hon passerat vecka 31 och han är kvar där än... bra kämpat av dem båda!
Ja... det har verkligen varit en sommar av upp och nedgångar... men det är väl det som kallas livet!
Fashion Pack 2013
I början på sommaren gick jag och Busmusen på årets upplaga av Fashion Pack på Strömpis.
Förra året var jag rätt kritisk och undrade vad som hade hänt... och fick en upprörd kommentar som sa att Fashion Pack var kult (vilket jag ju kan hålla med om men jag anser ändå att de ska hålla en viss standard och att de ska sträva efter att alltid göra en fantastisk show)...
I år var de fantastiska!
De hade lite nya tillskott i gruppen (fråga mig inte vilka för jag ahr faktiskt inte koll på det) och det var makalöst bra från början till slut!
Det var humor, glädje och dans :)
De hade bl.a ett potpurri av filmscener, helt fantastiskt.
Jag tycker lätt att de, i år, håller samma klass (eller snäppet högre, faktiskt) som After Dark och Diamond Dogs!
Lätt att jag hade velat se Fashion Pack på Stockholm Pride!
Jag hoppas att massvis av Örebroare lyfte på baken och tog sig till Strömpis i sommras och kollade in denna superba show!
Vi gick dit igen, några veckor senare med barnen/ungdomarna som var fashinerade och lite chockerade och väldigt fnissiga (speciellt efter brandmans nummret *ler*).
Att sedan lilltjejen fick gå in bakom scenen efter showen var pricken över i:et... hon var helt lyrisk och pratade om det i flera dagar :)
Att det sedan oxå visade sig att jag känner några av dem som lånat ut sina röster till showen gjorde ju det hela ännu lite bättre ;)
Så Tack till Fashion Pack för årets superba show!!!
Förra året var jag rätt kritisk och undrade vad som hade hänt... och fick en upprörd kommentar som sa att Fashion Pack var kult (vilket jag ju kan hålla med om men jag anser ändå att de ska hålla en viss standard och att de ska sträva efter att alltid göra en fantastisk show)...
I år var de fantastiska!
De hade lite nya tillskott i gruppen (fråga mig inte vilka för jag ahr faktiskt inte koll på det) och det var makalöst bra från början till slut!
Det var humor, glädje och dans :)
De hade bl.a ett potpurri av filmscener, helt fantastiskt.
Jag tycker lätt att de, i år, håller samma klass (eller snäppet högre, faktiskt) som After Dark och Diamond Dogs!
Lätt att jag hade velat se Fashion Pack på Stockholm Pride!
Jag hoppas att massvis av Örebroare lyfte på baken och tog sig till Strömpis i sommras och kollade in denna superba show!
Vi gick dit igen, några veckor senare med barnen/ungdomarna som var fashinerade och lite chockerade och väldigt fnissiga (speciellt efter brandmans nummret *ler*).
Att sedan lilltjejen fick gå in bakom scenen efter showen var pricken över i:et... hon var helt lyrisk och pratade om det i flera dagar :)
Att det sedan oxå visade sig att jag känner några av dem som lånat ut sina röster till showen gjorde ju det hela ännu lite bättre ;)
Så Tack till Fashion Pack för årets superba show!!!
söndag 14 juli 2013
Jag å Polly strikes again... Muttmuffins version 2
Ja, nu tyckte vi att det var bra länge sedan vi bakade... Vad tycker ni?
Vi drog igång ett bak och jag måste säga att vi är nöjda med reultaten!
Vi har blivit grymt mycket duktigare sedan sist. Vi har avancerat rejält, helt enkelt!
Vad tycker ni?
söndag 23 juni 2013
Mera Open Art
På avstånd ser de ut som vackra blommor på en gren.
När man kommer närmare så ser man att det ser ut som muttor. Mitt enda "issue" är att de sitter på avloppsrör... Vad är tanken med det?
Jag måste läsa på om detta konstverk å återkomma :)
torsdag 20 juni 2013
Dårhus i min hjärna!
Ny svacka på ingång...
När saker och ting väl börjar ljusna å jag tänker att det börjar se bra ut då händer det alltid något!
Jag är såååååå trött på denna konstanta motvind med lermudd upp till hakan!
Sen känner jag mig själv så väl att jag vet precis vad som kommer hända.
Jag målar fan på väggen och min annars så positiva och halvt eminenta hjärna slår bakut och blir min största fiende och hjälper mig gladeligen på vägen med destination helvetet!
Den hjälper mig att måla upp alla de värst tänkbara situationerna som skulle kunna hända.
Samtidigt som det sitter en liten djävul, eller fem, på mina axlar, tunga som fan och intalar mig att jag bara får det jag förtjänar.
Varför ens tro eller hoppas på en vändning?
Varför inbilla sig att det kommer gå vägen?
Varför inte bara ge upp... (för att jag inte vill)
Dom sitter oxå och rotar fram gammalt skit, dissekerar varje händelse, ord, rörelse varje andetag och varje hint.
Drar fram min väl gömda och halvt glömda osäkerhet, självkänsla och självförtroende.
Kastar fram dem framför mig och skrattar åt mina tafatta försök att plocka upp dem och gömma undan dem.
Kolla här... du är inget. Varför försöker du ens?
Varför tror du att Du har rätt till att må bra, att vara lycklig?
Varför skulle du vara så speciell att du är värd det...
Tillbaka i ledet!
Har du ens tittat dig i spegeln?
Varför skulle någon älska dig?
Hur skulle någon kunna orka det?
Ser du hur du ser ut?
Vet du inte själv hur mycket skit du går och drar på?
Du är en stor pesthärd som smittar av sig och förtär, gör andra olyckliga, svarta och smutsiga...
Inga hörselkåpor i världen hjälper just nu...
Kanske lite sarkastisk Betnér kan få mig att tänka på något annat en stund!
När saker och ting väl börjar ljusna å jag tänker att det börjar se bra ut då händer det alltid något!
Jag är såååååå trött på denna konstanta motvind med lermudd upp till hakan!
Sen känner jag mig själv så väl att jag vet precis vad som kommer hända.
Jag målar fan på väggen och min annars så positiva och halvt eminenta hjärna slår bakut och blir min största fiende och hjälper mig gladeligen på vägen med destination helvetet!
Den hjälper mig att måla upp alla de värst tänkbara situationerna som skulle kunna hända.
Samtidigt som det sitter en liten djävul, eller fem, på mina axlar, tunga som fan och intalar mig att jag bara får det jag förtjänar.
Varför ens tro eller hoppas på en vändning?
Varför inbilla sig att det kommer gå vägen?
Varför inte bara ge upp... (för att jag inte vill)
Dom sitter oxå och rotar fram gammalt skit, dissekerar varje händelse, ord, rörelse varje andetag och varje hint.
Drar fram min väl gömda och halvt glömda osäkerhet, självkänsla och självförtroende.
Kastar fram dem framför mig och skrattar åt mina tafatta försök att plocka upp dem och gömma undan dem.
Kolla här... du är inget. Varför försöker du ens?
Varför tror du att Du har rätt till att må bra, att vara lycklig?
Varför skulle du vara så speciell att du är värd det...
Tillbaka i ledet!
Har du ens tittat dig i spegeln?
Varför skulle någon älska dig?
Hur skulle någon kunna orka det?
Ser du hur du ser ut?
Vet du inte själv hur mycket skit du går och drar på?
Du är en stor pesthärd som smittar av sig och förtär, gör andra olyckliga, svarta och smutsiga...
Inga hörselkåpor i världen hjälper just nu...
Kanske lite sarkastisk Betnér kan få mig att tänka på något annat en stund!
Open Art
Desire x heter detta konstverk som finns med på Open Art här i Örebro.
Detta konstverk får mig ooooosökt att tänka på muttor!
Är dock lite konfunderad över buntbanden som sticker ut... Konstnärsmusens förslag var tampongsnören...
Mitt var sprutorgasm, lite weird men trevligare än tampongsnören...
Vad tror ni att det är? Det kanske inte ens är muttor?
Vad skulle det annars kunna vara?
tisdag 18 juni 2013
Hur avdramatiserar vi fittan?
Ok... nu får det banne mig vara nog!
Jag pratar vanligtvis inte alls om fittan i vardags tal...
Jag tycker det är en fantastisk, fin och viktig kroppsdel!
Jag pratar inte en massa om den men jag gör, som ni sett bildbevis på här i bloggen tårtor, muffins, örhängen etc och försöker mest göra det till en rolig grej, lite avslappnat och roligt helt enkelt!
Jag gör definitivt inga försök till att äckliggöra den.
Jag har barn och jag kan ärligt säga att jag inte vet vad jag ska kalla fittan när jag pratar med dom... Ordet fitta har ju en negativ klang och används som skällsord och jag tror barnen skulle få mycket skit i skolan om de sa fitta. Vagina, vulva, snippa osv.... alla säger vi olika och alla ord är väl lika rätt men jag blir på riktigt upprörd när snippan äckliggörs... och när flickor skäms över sina kroppsdelar!
Det finns flera exempel på hur "vi" äckliggör fittan...
Jag kan dra några exempel från mitt eget liv.
Vi sitter hemma och gör olika dekorationer i marsipan och vi bestämmer oss för att vi vill göra "muttmuffins" till nyår. Min dotter sitter med och gör egna söta figurer i marsipan och frågar inte alls vad vi gör och allt är frid och fröjd.
Senare gör vi även muttörhängen i lera, torsos och dylikt och dottern gör egna fina skulpturer i lera!
Jag lägger upp en bild på bloggen och det tar hus i helvete och jag får höra, långt senare att folk läst i min blogg och tycker att det är någon form av barnmisshandel att jag gör detta när dottern är med och att jag inte borde få ha min dotter hemma. Att jag borde bli anmäld till socialen....
Jag visade inte porr...
Vi satt helt avdramatiserat och gjorde olika skulpturer och former utan att fnissa och vara generade.
Vi kallade dem för mussla eller snäcka när hon frågade och hon tyckte de var fina och brydde sig inte mer om dem utan gjorde helt andra saker själv.
Folk är snabba att döma och vara kritiska!
Annat exempel kan vara familjen med en dotter och en son (små barn)... sittandes på stranden och pojken upptäcker sin snopp och börjar inspektera den och föräldrarna fnissar och tycker det är så gulligt och berättar för allt och alla att X minsann hittat sin snopp och det var så gulligt.
När flickan hittar sin snippa blir det genast usch och fy, det där är ajabaja... låt bli det där! Där pillar man inte!
Ett annat exempel är att man inte talar om kvinnlig onani... att killar runkar vet ju alla... haha så är det ju med killar, man måste lära känna kroppen, bli en riktig man och runka...
Tjejer... nej, där är det tyst, hemligt och lite skuldbelagt!
Hur många tjejer skulle kunna säga rakt ut att de onanerar?
Fasiken inte många, men tro mig, det gör dom! Tjejer onanerar!
Alldeles precis nyss fick jag höra en kompis till min dotter säga "det där äckliga" om just kvinnans könsorgan...
Det där äckliga....
Jag blir ledsen och beklämd... växer tjejer upp å tänker så om en av sina egna kroppsdelar, ja då kommer inget ändra på sig i framtiden.
Tjejer kommer växa upp och känna skuld och skam över sin kropp, sin sexualitet, sina behov och sin kvinnlighet.
Jag säger inte att vi ska prata om snippan i någon dramatisk och fanatisk ton... men vore det inte fantastiskt om vi åtminstone kunde se på snippan som vilken annan kroppsdel som helst?
Sluta skuldbelägga den, sluta äckliggöra den.
Vi ska vara stolta över våra kroppar, våra olikheter och våra likheter.
Hur avdramatiserar vi fittan?
Vart börjar man? Och hur?
Jag vet inte... men jag startar i det lilla, här och nu!
Kanske når det ut till någon?
Älska dig själv och din kropp!
Det tar ett tag att lära sig att älska, så om du inte är där så acceptera dig själv och din kropp, det är en jävligt bra början!
Det här är det livet du har just nu så gör det bästa av det!
Det finns bara en väg och det är framåt!
Tag några kliv och prova, det kanske är en krokig och bucklig väg med stora hål och stenar samt djupa diken...
Det kanske regnar och blåser motvind... men inget är konstant så fortsätt att vandra!
Det är det här som är livet!
Ta det och lev!
Thats it, för idag!
/SnippaMusen
Jag pratar vanligtvis inte alls om fittan i vardags tal...
Jag tycker det är en fantastisk, fin och viktig kroppsdel!
Jag pratar inte en massa om den men jag gör, som ni sett bildbevis på här i bloggen tårtor, muffins, örhängen etc och försöker mest göra det till en rolig grej, lite avslappnat och roligt helt enkelt!
Jag gör definitivt inga försök till att äckliggöra den.
Jag har barn och jag kan ärligt säga att jag inte vet vad jag ska kalla fittan när jag pratar med dom... Ordet fitta har ju en negativ klang och används som skällsord och jag tror barnen skulle få mycket skit i skolan om de sa fitta. Vagina, vulva, snippa osv.... alla säger vi olika och alla ord är väl lika rätt men jag blir på riktigt upprörd när snippan äckliggörs... och när flickor skäms över sina kroppsdelar!
Det finns flera exempel på hur "vi" äckliggör fittan...
Jag kan dra några exempel från mitt eget liv.
Vi sitter hemma och gör olika dekorationer i marsipan och vi bestämmer oss för att vi vill göra "muttmuffins" till nyår. Min dotter sitter med och gör egna söta figurer i marsipan och frågar inte alls vad vi gör och allt är frid och fröjd.
Senare gör vi även muttörhängen i lera, torsos och dylikt och dottern gör egna fina skulpturer i lera!
Jag lägger upp en bild på bloggen och det tar hus i helvete och jag får höra, långt senare att folk läst i min blogg och tycker att det är någon form av barnmisshandel att jag gör detta när dottern är med och att jag inte borde få ha min dotter hemma. Att jag borde bli anmäld till socialen....
Jag visade inte porr...
Vi satt helt avdramatiserat och gjorde olika skulpturer och former utan att fnissa och vara generade.
Vi kallade dem för mussla eller snäcka när hon frågade och hon tyckte de var fina och brydde sig inte mer om dem utan gjorde helt andra saker själv.
Folk är snabba att döma och vara kritiska!
Annat exempel kan vara familjen med en dotter och en son (små barn)... sittandes på stranden och pojken upptäcker sin snopp och börjar inspektera den och föräldrarna fnissar och tycker det är så gulligt och berättar för allt och alla att X minsann hittat sin snopp och det var så gulligt.
När flickan hittar sin snippa blir det genast usch och fy, det där är ajabaja... låt bli det där! Där pillar man inte!
Ett annat exempel är att man inte talar om kvinnlig onani... att killar runkar vet ju alla... haha så är det ju med killar, man måste lära känna kroppen, bli en riktig man och runka...
Tjejer... nej, där är det tyst, hemligt och lite skuldbelagt!
Hur många tjejer skulle kunna säga rakt ut att de onanerar?
Fasiken inte många, men tro mig, det gör dom! Tjejer onanerar!
Alldeles precis nyss fick jag höra en kompis till min dotter säga "det där äckliga" om just kvinnans könsorgan...
Det där äckliga....
Jag blir ledsen och beklämd... växer tjejer upp å tänker så om en av sina egna kroppsdelar, ja då kommer inget ändra på sig i framtiden.
Tjejer kommer växa upp och känna skuld och skam över sin kropp, sin sexualitet, sina behov och sin kvinnlighet.
Jag säger inte att vi ska prata om snippan i någon dramatisk och fanatisk ton... men vore det inte fantastiskt om vi åtminstone kunde se på snippan som vilken annan kroppsdel som helst?
Sluta skuldbelägga den, sluta äckliggöra den.
Vi ska vara stolta över våra kroppar, våra olikheter och våra likheter.
Hur avdramatiserar vi fittan?
Vart börjar man? Och hur?
Jag vet inte... men jag startar i det lilla, här och nu!
Kanske når det ut till någon?
Älska dig själv och din kropp!
Det tar ett tag att lära sig att älska, så om du inte är där så acceptera dig själv och din kropp, det är en jävligt bra början!
Det här är det livet du har just nu så gör det bästa av det!
Det finns bara en väg och det är framåt!
Tag några kliv och prova, det kanske är en krokig och bucklig väg med stora hål och stenar samt djupa diken...
Det kanske regnar och blåser motvind... men inget är konstant så fortsätt att vandra!
Det är det här som är livet!
Ta det och lev!
Thats it, för idag!
/SnippaMusen
söndag 9 juni 2013
Poly har fått en "häst" i stallet...
Vet inte om ni minns att jag skrev om min vän Polly för ett tag sedan, typ september/oktober 2012...
Kort uppdatering:
Pollys "förhållanden" är korta och intensiva men hon tappar snabbt intresset... eller rättare sagt, känner snabbt att gräset är grönare på andra sidan och börjar fundera på nästa tjej...
Hon har helt enkelt inte mött den rätta eller så kanske hon har flera rätta?
Vi pratade länge om detta... kanske hon är poly?
Hon sög på karamellen ett tag å ja... kanske det?
Hon ville inte vara i något fast förhållande...
(Ja, jag vet... är man poly så är man i ett fast förhållande med flera, öppet förhållande så är man i fast förhållande med en men har flera, är man player så ligger man runt osv...)
Hon kanske egentligen bara ville ha sig ett stall med många "hästar" i?
Friends with benefits...
Det har ju gått lite sådär... hon har dejtat runt men inte hittat rätt...
En tjej (eller flera) som bara vill ha kul och soft...
De flesta vill ha något fast och seriöst eller inget alls...
Men nu så har dagen kommit då hon träffat en tjej som vill samma sak som henne...
Ses å ha kul och ligga lite utan att det är seriöst eller ett förhållande...
Hennes första riktiga "häst" :)
Hon är grymt nöjd kan jag säga!
Och ja, hon vet om att jag skriver detta... skulle aldrig outa någon utan deras medgivande först :)
/SkvallerMusen
Kort uppdatering:
Pollys "förhållanden" är korta och intensiva men hon tappar snabbt intresset... eller rättare sagt, känner snabbt att gräset är grönare på andra sidan och börjar fundera på nästa tjej...
Hon har helt enkelt inte mött den rätta eller så kanske hon har flera rätta?
Vi pratade länge om detta... kanske hon är poly?
Hon sög på karamellen ett tag å ja... kanske det?
Hon ville inte vara i något fast förhållande...
(Ja, jag vet... är man poly så är man i ett fast förhållande med flera, öppet förhållande så är man i fast förhållande med en men har flera, är man player så ligger man runt osv...)
Hon kanske egentligen bara ville ha sig ett stall med många "hästar" i?
Friends with benefits...
Det har ju gått lite sådär... hon har dejtat runt men inte hittat rätt...
En tjej (eller flera) som bara vill ha kul och soft...
De flesta vill ha något fast och seriöst eller inget alls...
Men nu så har dagen kommit då hon träffat en tjej som vill samma sak som henne...
Ses å ha kul och ligga lite utan att det är seriöst eller ett förhållande...
Hennes första riktiga "häst" :)
Hon är grymt nöjd kan jag säga!
Och ja, hon vet om att jag skriver detta... skulle aldrig outa någon utan deras medgivande först :)
/SkvallerMusen
Andra sevärdheter!
M
Det berömda Moulin Rouge
Paris äldsta lesbiska klubb (som hade semester stängt!)
Eiffeltornet!
Margeritas är jäkla gott!
Ett otroligt tomt dansgolv på ett flathak granne med vårt boende!
Precis så här seriös var B-M innan vi åkte... Färkodat å allt! :)
Så här fint bodde vi. Vi delade rum med en tjej från Spanien som inte kunde ett enda ord på engelska å en tjej från Kanada. Senare kom en tjej från USA till rummet.
Roligt!
Erotik Museum
Jag lovade att lägga upp bilder från besöket på erotik museet så här kommer de!
Som ni kan se så har jag/vi fokuserat mest på den kvinnliga erotiken... Såklart!
Japp... Där var det ett litet axplock av utbudet på museet...
lördag 25 maj 2013
På resande fot!
Under Kristihimmelfärds helgen så passade jag och B-M på att åka till Paris.
B-M hade bokat resan före mig och sen på en partykväll här hemma började hon och BusMusen att prata om att jag skulle hänga på :)
Så efter viss tveksamhet (Jag och BusMusen har faktiskt inte sovit ifrån varandra mer än en natt sedan vi flyttade ihop... så det kändes väldigt weird!) så gick jag med på att möta våren i Paris (Jag var inte så svårövertalad direkt).
Så vi drog iväg med karta och informationsböcker (Ja, B-M tog detta seriöst... hon hade mini post-its i olika färger och letade runt i böckerna...
Jag befarade det värsta...
Våren må vara påväg men inte faan var den i Paris när vi var där iaf...
Rått, kallt,blåsigt och regnigt... burrrr!
Men vi hann med en hel det sevärdheter som Sacre Coeur (tveksam till den stavningen), Moulin Rouge, Triumfbågen, Notre Dame, Eiffeltornet, Château de Versailles (eller snarare de stora trädgårdarna med fontänshow) och en minimal del av Louvren... osv
Vi hade duktigt läst på på nätet att området Le Marais skulle vara Paris gayvänligaste stadsdel med flera anrika lesbiska barer och vårt vandrarhem låg inte så långt från det området.
Å så hade vi kollat ut olika barer och caféer som vi ville besöka!
B-M var på hugget... här skulle det hittas lite Parisflator!
Vi filosoferade och lät våra värsta fördomar titta fram och bestämde att den typiska butchflatan finns överallt...
Så vad skulle vara unikt med en fransk flata?
Vi tänkte helt enkelt att den franska flatan antingen är "grön/brun och kulturell" eller "svart & svår" (ni vet... hon med lite psykiska problem... Inte klarar av att ha förhållanden, har svårt att bestämma sig etc) eller androgyn.
(Ja, här kategoriserar vi ordentligt... plockar in folk i små fack!)
Vi hade tyvärr väldigt rätt i våra gissningar...
Sen skulle vi hitta alla dessa ställen vi så lätt funnit på kartan men vars vägar typ aldrig dök upp i verkligheten... :/
Vi letade runt i flera timmar å sen när vi valde att ge upp så var rätt gata mitt framför våra ögon.
Vi hade dock rätt mycket otur i vårt sökande. Det ena stället verkade inte ens vara öppet speciellt ofta.
Nästa ställe ett Open Café.... där 99 % var gaykillar... inte riktigt B-M:s vildaste å hetaste dröm direkt.
Nästa ställe var stängt för renovering men stället mitt emot hade öppet... en liten bar som hette Les Jacasse. Mysigt men tomt på gäster...
Vi tror vi hittade dansstället So What men det fanns ingen skyltning överhuvudtaget!!!
Så vi skippade det!
Vi hittade oxå två barer nära vårt boende det ena super stängt även om skylten sa att att de höll öppet vissa dagar (eller hur!!!)
Vi lyckades oxå finna Paris eget "Red light district... en gata där de hade inkastare till nakenshower, striptease osv... vi smet förbi alla inkastare så gott vi kunde.
Vi fann oxå ett erotikmuseum (lovar att lägga upp bilder sen ;) )
Längs denna gata, under ca 500 meter hittade vi 39 (!) olika typer av sexshops osv...
Helt otroligt....
Fortsättning följer...
(Jag behöver hitta sängen och nanna Kudde!)
Nattinatt
B-M hade bokat resan före mig och sen på en partykväll här hemma började hon och BusMusen att prata om att jag skulle hänga på :)
Så efter viss tveksamhet (Jag och BusMusen har faktiskt inte sovit ifrån varandra mer än en natt sedan vi flyttade ihop... så det kändes väldigt weird!) så gick jag med på att möta våren i Paris (Jag var inte så svårövertalad direkt).
Så vi drog iväg med karta och informationsböcker (Ja, B-M tog detta seriöst... hon hade mini post-its i olika färger och letade runt i böckerna...
Jag befarade det värsta...
Våren må vara påväg men inte faan var den i Paris när vi var där iaf...
Rått, kallt,blåsigt och regnigt... burrrr!
Men vi hann med en hel det sevärdheter som Sacre Coeur (tveksam till den stavningen), Moulin Rouge, Triumfbågen, Notre Dame, Eiffeltornet, Château de Versailles (eller snarare de stora trädgårdarna med fontänshow) och en minimal del av Louvren... osv
Vi hade duktigt läst på på nätet att området Le Marais skulle vara Paris gayvänligaste stadsdel med flera anrika lesbiska barer och vårt vandrarhem låg inte så långt från det området.
Å så hade vi kollat ut olika barer och caféer som vi ville besöka!
B-M var på hugget... här skulle det hittas lite Parisflator!
Vi filosoferade och lät våra värsta fördomar titta fram och bestämde att den typiska butchflatan finns överallt...
Så vad skulle vara unikt med en fransk flata?
Vi tänkte helt enkelt att den franska flatan antingen är "grön/brun och kulturell" eller "svart & svår" (ni vet... hon med lite psykiska problem... Inte klarar av att ha förhållanden, har svårt att bestämma sig etc) eller androgyn.
(Ja, här kategoriserar vi ordentligt... plockar in folk i små fack!)
Vi hade tyvärr väldigt rätt i våra gissningar...
Sen skulle vi hitta alla dessa ställen vi så lätt funnit på kartan men vars vägar typ aldrig dök upp i verkligheten... :/
Vi letade runt i flera timmar å sen när vi valde att ge upp så var rätt gata mitt framför våra ögon.
Vi hade dock rätt mycket otur i vårt sökande. Det ena stället verkade inte ens vara öppet speciellt ofta.
Nästa ställe ett Open Café.... där 99 % var gaykillar... inte riktigt B-M:s vildaste å hetaste dröm direkt.
Nästa ställe var stängt för renovering men stället mitt emot hade öppet... en liten bar som hette Les Jacasse. Mysigt men tomt på gäster...
Vi tror vi hittade dansstället So What men det fanns ingen skyltning överhuvudtaget!!!
Så vi skippade det!
Vi hittade oxå två barer nära vårt boende det ena super stängt även om skylten sa att att de höll öppet vissa dagar (eller hur!!!)
Vi lyckades oxå finna Paris eget "Red light district... en gata där de hade inkastare till nakenshower, striptease osv... vi smet förbi alla inkastare så gott vi kunde.
Vi fann oxå ett erotikmuseum (lovar att lägga upp bilder sen ;) )
Längs denna gata, under ca 500 meter hittade vi 39 (!) olika typer av sexshops osv...
Helt otroligt....
Fortsättning följer...
(Jag behöver hitta sängen och nanna Kudde!)
Nattinatt
Ha du någon "What if"?
Har pratat med lite olika vänner och kompisar och kommit fram till att alla har minst en "What if"...
Så vad är det?
Jo, men det är den där personen du en gång var intresserad, kanske lite i smyg eller helt öppet...
Det kan vara någon du känner väl, lite grann eller bara någon du sett på avstånd och som du önskar att du hade gått fram till.
En person du kanske gått på en dejt med men det bara rann ut i sanden utan någon bra förklaring på vad som hände... var det du eller hen som backade?
Kunde du gjort något annorlunda?
Hade det hänt något mer?
En magisk person på dansgolvet som bara slog dig i backen totalt... men du vågade inte gå fram.
Personen som gav dig total tunghäfta... då du försökte prata så blev det bara pannkaka.
Ett tillfälle som du på något sätt lyckades total förstöra eller kanske var du bara för blyg, eller osäker... inte skulle väl den personen kunna gilla dig?
Personen du är bra kompis med men som du i hemlighet tycker är såååå jäkla fantastisk och snygg men hur går man vidare?
Personen du hånglade med på fyllan å, nej det hände inget mer... Varför?
Tiden går och inget händer...
Ja, de flesta har en "What if" oavsett om man vill eller inte.
Det betyder inte att man är kär eller förälskad i den personen, man går vidare men what if... det hänger kvar lite grann...
Vad hade hänt om du bara vågat?
Hade det kunnat bli något eller kanske ni inte ens skulle vara vänner idag?
Vad hade hänt? Vad hade sett annorlunda ut?
Du kanske inte tänkte på hen överhuvudtaget men ibland poppar hen upp från ingenstans...
Skulle du agerat likadant i samma situation idag?
Skulle du ens känna samma sak om du mötte din "What if" idag som då?
Ja, vad säger du?
Har du någon "What if" i ditt liv?
Hur har hen påverkat dig och förändrat dig?
Vad har du lärt dig av hen?
Så vad är det?
Jo, men det är den där personen du en gång var intresserad, kanske lite i smyg eller helt öppet...
Det kan vara någon du känner väl, lite grann eller bara någon du sett på avstånd och som du önskar att du hade gått fram till.
En person du kanske gått på en dejt med men det bara rann ut i sanden utan någon bra förklaring på vad som hände... var det du eller hen som backade?
Kunde du gjort något annorlunda?
Hade det hänt något mer?
En magisk person på dansgolvet som bara slog dig i backen totalt... men du vågade inte gå fram.
Personen som gav dig total tunghäfta... då du försökte prata så blev det bara pannkaka.
Ett tillfälle som du på något sätt lyckades total förstöra eller kanske var du bara för blyg, eller osäker... inte skulle väl den personen kunna gilla dig?
Personen du är bra kompis med men som du i hemlighet tycker är såååå jäkla fantastisk och snygg men hur går man vidare?
Personen du hånglade med på fyllan å, nej det hände inget mer... Varför?
Tiden går och inget händer...
Ja, de flesta har en "What if" oavsett om man vill eller inte.
Det betyder inte att man är kär eller förälskad i den personen, man går vidare men what if... det hänger kvar lite grann...
Vad hade hänt om du bara vågat?
Hade det kunnat bli något eller kanske ni inte ens skulle vara vänner idag?
Vad hade hänt? Vad hade sett annorlunda ut?
Du kanske inte tänkte på hen överhuvudtaget men ibland poppar hen upp från ingenstans...
Skulle du agerat likadant i samma situation idag?
Skulle du ens känna samma sak om du mötte din "What if" idag som då?
Ja, vad säger du?
Har du någon "What if" i ditt liv?
Hur har hen påverkat dig och förändrat dig?
Vad har du lärt dig av hen?
Förändringar!
Som ni märker så skriver jag ytterst sällan och det handlar nog mest om tidsbrist!
Jag har tagit tjänstledig från mitt ordinarie arbete och jobbar numera som kökschef på en restaurang här i stan.
Det är otroligt roligt men också mycket nytt och nygammalt att sätta sig in i.
Det har helt enkelt tagit hela mig tid i anspråk. Även när jag inte är på jobbet så tänker jag på jobbet...
Fruktansvärt ;)
Nej... inte speciellt... hjärnan å jag behöver tid att processa allt bara och när jag ska hinna med barn,sambo, väner, privatliv etc ja något hamnar i kläm och i nuläget är det min motion/träning och bloggen (bl.a...)
Japp så kan det vara!
Tjing!
Jag har tagit tjänstledig från mitt ordinarie arbete och jobbar numera som kökschef på en restaurang här i stan.
Det är otroligt roligt men också mycket nytt och nygammalt att sätta sig in i.
Det har helt enkelt tagit hela mig tid i anspråk. Även när jag inte är på jobbet så tänker jag på jobbet...
Fruktansvärt ;)
Nej... inte speciellt... hjärnan å jag behöver tid att processa allt bara och när jag ska hinna med barn,sambo, väner, privatliv etc ja något hamnar i kläm och i nuläget är det min motion/träning och bloggen (bl.a...)
Japp så kan det vara!
Tjing!
söndag 5 maj 2013
Helt jävla sjukt!
Min mor la upp den här länken på Facebook och faaaaan vad arg jag blir när jag läser!
European Parliment member promotes pedophelia as part of the sexual revolution
Dels på politikern och dels på vissa folks idiotiska kommentarer!!!
Att påstå att "Once homosexuality is accepted as normal behavior, there is no logical reason not accept incest and pedophilia as being within the range of acceptable behavior"är helt sjukt!
Eller "once you open the door to perversion and accept it as ok e.g homosexual actvity there is no knowing what other monstrous perversions will follow.Once the camel has his nose in the tent he soon will have his whole body in".
Eller "Where are the people who defended gay marriage all along its way to legalization now? The same people who were telling us that polygamy, pedophilia, none of these things would be brought up as a consequence? Have you looked at the world lately?
New Zealand wants polygamy, now this person promotes pedophilia..."
Jag blir bara så jäkla irriterad på folk som jämställer homosexualitet med pedofili!!!
När det gäller pedofili så handlar det ju om att någon "svagare" (ett barn) står i en slags beroende ställning till en starkare (en vuxen): Det är ett utnyttjande, inget ömsesidigt förtroende!
Barnet utsätts oftast för utpressning och hjärntvätt där den vuxne utnyttjar sin makt som vuxen.
"Currently, the focus is set on homosexual “marriage”, and they have been quite successful in that regard. By necessity, this will entail adoption rights for homosexuals as a perfect way of recruiting young children for their community".
Jaha... är det så tror att det är?
När homosexuella får gifta sig och skaffa barn så är det för att rekrytera barn till HBTQ samhället?
Att ha samma rättigheter som alla andra, att få gifta sig om man vill (för att man är kär) och bilda familj, att ha samma trygghet i samhället, att kunna hälsa på sin partner på sjukhuset, att ha gemensamma försäkringar och boende... precis som andra... men Nej!!!
Vi vill ju egentligen bara rekrytera nya stolta HBTQ medlemmar och ta över jorden!
Likt livsfarliga aliens... Be Aware!
The homosexual agenda is exposed!!!
Meningen kan oxå lätt missförstås i sammanhanget (eller så kanske det är så de menar?)...
Menar de att de tror att homosexuella personer i grunden är pedofiler som egentligen bara vill locka till sig barn?
*Uppretad som fa-an*
Visst finns det homosexuella pedofiler precis som det finns heterosexuella pedofiler!
Men pedofiler som gillar väldigt unga barn... har det verkligen något med barnens könsidentitet att göra då eller pedofilens?
Det är ju kroppsmässigt sätt inte så stora skillnader på en pojke och en flicka i 6 års åldern.
Det är enligt mig ett sjukligt begär från pedofilens sida och har inte med att göra om pedofilen vare sig straight eller gay. Pedofili handlar om maktmissbruk.
(I vissa länder är homosexualitet (ömsesidig kärlek) förbjudet och belagt med dödsstraff men våldtäkter anses vara den våldtagnes fel (oftast en kvinna) och sex med barn (oxå en våldtäkt) är mer eller mindre ok och i vissa länder inbillar man sig att sex med barn kan göra en frisk från aids/hiv... galet!)
Och återigen... jag har skrivit om polygami i bloggen förr...
Inte min grej och jag skulle aldrig vilja dela med mig av mitt <3 till någon annan och vill inte vara med någon annan själv heller, det skulle kännas konstigt om hon frågade mig om en sådan sak...
Vill du vara med andra, var singel eller berätta från början att du är poly så man kan ta ställning till det innan man inleder något djupare.
Men jag anser iaf inte att det är något fel att vara poly... alla är vuxna och bestämmer själva över sina liv.
Man är överens, sårar ingen medvetet och är ärlig.
Och om man tänker efter hur många som ränner runt och är otrogna... så var hellre ärlig och säg att du inte vill vara bunden till en person!
Låt folk ha rätt att leva sina liv så länge alla inblandade är vuxna och medbestämmande och ingen blir utnyttjad!
Förväxla det dock inte med pedofili!!!
Näe, nu orkar jag inte skriva mer om detta!
Det finns så mycket hat och ilska i världen och jag känner att den ofta är väldigt missriktad!
Folk blir galet upprörda över ordet Hen men att vi producerar matfetter med palmolja i som är direkt skadande orkar ingen tänka på, eller att miljön går åt helvete... det orkar vi inte ta tag i... för herregud, jag vill ju äta kött varje dag, kunna köpa vad jag vill när jag vill utan att tänka på konsekvenserna och alla ska ha en egen bil, tjäna pengar och trampa över lik för att nå dit....
Att folk av samma kön kan bli kära och vill gifta sig och kanske skaffa barn, att vissa vill byta kön, att vi har olika religioner... det är ju verkligen något att bli arg och upprörd över... NOT!
Visa respekt!
Och lägg energin på viktiga saker som jämlikhet, lika rättigheter och skyldigheter, världsfred och kärlek!
Flum and Out!
Peace ;)
European Parliment member promotes pedophelia as part of the sexual revolution
Dels på politikern och dels på vissa folks idiotiska kommentarer!!!
Att påstå att "Once homosexuality is accepted as normal behavior, there is no logical reason not accept incest and pedophilia as being within the range of acceptable behavior"är helt sjukt!
Eller "once you open the door to perversion and accept it as ok e.g homosexual actvity there is no knowing what other monstrous perversions will follow.Once the camel has his nose in the tent he soon will have his whole body in".
Eller "Where are the people who defended gay marriage all along its way to legalization now? The same people who were telling us that polygamy, pedophilia, none of these things would be brought up as a consequence? Have you looked at the world lately?
New Zealand wants polygamy, now this person promotes pedophilia..."
Jag blir bara så jäkla irriterad på folk som jämställer homosexualitet med pedofili!!!
När det gäller pedofili så handlar det ju om att någon "svagare" (ett barn) står i en slags beroende ställning till en starkare (en vuxen): Det är ett utnyttjande, inget ömsesidigt förtroende!
Barnet utsätts oftast för utpressning och hjärntvätt där den vuxne utnyttjar sin makt som vuxen.
"Currently, the focus is set on homosexual “marriage”, and they have been quite successful in that regard. By necessity, this will entail adoption rights for homosexuals as a perfect way of recruiting young children for their community".
Jaha... är det så tror att det är?
När homosexuella får gifta sig och skaffa barn så är det för att rekrytera barn till HBTQ samhället?
Att ha samma rättigheter som alla andra, att få gifta sig om man vill (för att man är kär) och bilda familj, att ha samma trygghet i samhället, att kunna hälsa på sin partner på sjukhuset, att ha gemensamma försäkringar och boende... precis som andra... men Nej!!!
Vi vill ju egentligen bara rekrytera nya stolta HBTQ medlemmar och ta över jorden!
Likt livsfarliga aliens... Be Aware!
The homosexual agenda is exposed!!!
Meningen kan oxå lätt missförstås i sammanhanget (eller så kanske det är så de menar?)...
Menar de att de tror att homosexuella personer i grunden är pedofiler som egentligen bara vill locka till sig barn?
*Uppretad som fa-an*
Visst finns det homosexuella pedofiler precis som det finns heterosexuella pedofiler!
Men pedofiler som gillar väldigt unga barn... har det verkligen något med barnens könsidentitet att göra då eller pedofilens?
Det är ju kroppsmässigt sätt inte så stora skillnader på en pojke och en flicka i 6 års åldern.
Det är enligt mig ett sjukligt begär från pedofilens sida och har inte med att göra om pedofilen vare sig straight eller gay. Pedofili handlar om maktmissbruk.
(I vissa länder är homosexualitet (ömsesidig kärlek) förbjudet och belagt med dödsstraff men våldtäkter anses vara den våldtagnes fel (oftast en kvinna) och sex med barn (oxå en våldtäkt) är mer eller mindre ok och i vissa länder inbillar man sig att sex med barn kan göra en frisk från aids/hiv... galet!)
Och återigen... jag har skrivit om polygami i bloggen förr...
Inte min grej och jag skulle aldrig vilja dela med mig av mitt <3 till någon annan och vill inte vara med någon annan själv heller, det skulle kännas konstigt om hon frågade mig om en sådan sak...
Vill du vara med andra, var singel eller berätta från början att du är poly så man kan ta ställning till det innan man inleder något djupare.
Men jag anser iaf inte att det är något fel att vara poly... alla är vuxna och bestämmer själva över sina liv.
Man är överens, sårar ingen medvetet och är ärlig.
Och om man tänker efter hur många som ränner runt och är otrogna... så var hellre ärlig och säg att du inte vill vara bunden till en person!
Låt folk ha rätt att leva sina liv så länge alla inblandade är vuxna och medbestämmande och ingen blir utnyttjad!
Förväxla det dock inte med pedofili!!!
Näe, nu orkar jag inte skriva mer om detta!
Det finns så mycket hat och ilska i världen och jag känner att den ofta är väldigt missriktad!
Folk blir galet upprörda över ordet Hen men att vi producerar matfetter med palmolja i som är direkt skadande orkar ingen tänka på, eller att miljön går åt helvete... det orkar vi inte ta tag i... för herregud, jag vill ju äta kött varje dag, kunna köpa vad jag vill när jag vill utan att tänka på konsekvenserna och alla ska ha en egen bil, tjäna pengar och trampa över lik för att nå dit....
Att folk av samma kön kan bli kära och vill gifta sig och kanske skaffa barn, att vissa vill byta kön, att vi har olika religioner... det är ju verkligen något att bli arg och upprörd över... NOT!
Visa respekt!
Och lägg energin på viktiga saker som jämlikhet, lika rättigheter och skyldigheter, världsfred och kärlek!
Flum and Out!
Peace ;)
tisdag 23 april 2013
Tack!
När jag började med denna blogg var det endast i syfte att få ur mig mina tankar och känslor. Förvirringen var stor och jag ville mest bara bena ut mina inre demoner och möta dem fejs to fejs.
Jag tänkte aldrig att någon skulle hitta mina ord... vad är min lilla blogg jämfört med alla miljoner andra som finns... hur skulle någon hitta till just mina ord?
Men väldigt snabbt började jag få feedback och folk kontaktade mig och ville ge mig deras historia.
Mina ord hade rört, väckt och berört någon annan, helt okänd person.
Kan man önska något mer?
Bara känslan när någon kontaktat mig och tackat för mina ord, som hjälpt den personen. Få höra att mina ord slagit ned som en bomb i någons liv. Att någon funnit tröst i mina simpla svarta bokstäver.
Den är fantastisk!
Jag har nått fram...
När ni sedan väljer att på något vis kontakta mig och skriva om hur ni mår, hur ni känt... Jag blir så berörd att jag sitter här framför datorn och gråter!
Finns det något större i världen än att veta att någon grabbat tag i min utsträckta hand och fått hjälp att ta sig upp till ytan!
Fått hjälp att finna sig själv.
Fått hjälp att förstå. Att se. Att veta att det blir bättre...
Det är rörigt ett tag men det blir bättre sen!
Att få hjälp att våga!
Ja, det är mer än jag någonsin drömt om att kunna göra för någon!
Från första mailet som kom till det senaste jag fick härom veckan...
Tack <3
Du är härlig, underbar och fantastisk!
Och även om Du inte tror det så betyder Ditt brev minst lika mycket för mig som mina ord tydligen har betytt för Dig!
Att höra att från Dig att Du känner det som att jag sett just Dig och att jag pratar om just Dig, det är fantastiskt på så många plan!
Kan det bli bättre?
Du betyder massor för mig!
Ger mig en kick att fortsätta skriva. Ger mig en extra tyngd och ett extra självförtroende i mina egna ord!
Tack!
Jag tänkte aldrig att någon skulle hitta mina ord... vad är min lilla blogg jämfört med alla miljoner andra som finns... hur skulle någon hitta till just mina ord?
Men väldigt snabbt började jag få feedback och folk kontaktade mig och ville ge mig deras historia.
Mina ord hade rört, väckt och berört någon annan, helt okänd person.
Kan man önska något mer?
Bara känslan när någon kontaktat mig och tackat för mina ord, som hjälpt den personen. Få höra att mina ord slagit ned som en bomb i någons liv. Att någon funnit tröst i mina simpla svarta bokstäver.
Den är fantastisk!
Jag har nått fram...
När ni sedan väljer att på något vis kontakta mig och skriva om hur ni mår, hur ni känt... Jag blir så berörd att jag sitter här framför datorn och gråter!
Finns det något större i världen än att veta att någon grabbat tag i min utsträckta hand och fått hjälp att ta sig upp till ytan!
Fått hjälp att finna sig själv.
Fått hjälp att förstå. Att se. Att veta att det blir bättre...
Det är rörigt ett tag men det blir bättre sen!
Att få hjälp att våga!
Ja, det är mer än jag någonsin drömt om att kunna göra för någon!
Från första mailet som kom till det senaste jag fick härom veckan...
Tack <3
Du är härlig, underbar och fantastisk!
Och även om Du inte tror det så betyder Ditt brev minst lika mycket för mig som mina ord tydligen har betytt för Dig!
Att höra att från Dig att Du känner det som att jag sett just Dig och att jag pratar om just Dig, det är fantastiskt på så många plan!
Kan det bli bättre?
Du betyder massor för mig!
Ger mig en kick att fortsätta skriva. Ger mig en extra tyngd och ett extra självförtroende i mina egna ord!
Tack!
Sakta men säkert går det trots allt framåt!
Ja. runt om i världen börjar det sakta röra på sig...
Förändringens vindar blåser!
Fler och fler stater i Usa börjar rösta för lika rättigheter när det gäller LGBT äktenskap, långsamt, långsamt och med en bra bit kvar att gå men ändock i rätt riktning!
Uruguay har nu sagt ja till homoäktenskap.
Uruguay säger ja
Och så även Nya Zeeland!
New Zealand parliament breaks into song
Woooohoooo!
Det är bara att hoppas att världen ser på och följer efter!
Förändringens vindar blåser!
Fler och fler stater i Usa börjar rösta för lika rättigheter när det gäller LGBT äktenskap, långsamt, långsamt och med en bra bit kvar att gå men ändock i rätt riktning!
Uruguay har nu sagt ja till homoäktenskap.
Uruguay säger ja
Och så även Nya Zeeland!
New Zealand parliament breaks into song
Woooohoooo!
Det är bara att hoppas att världen ser på och följer efter!
onsdag 20 mars 2013
Shit straight people say to lesbians....
Jag hittade det här på YouTube:
Och jag tycker den är helt underbar... för vem har inte hört flera av dessa flera gånger?
Under mina 2+ år ute ur garderoben har jag redan hört flera av dem...
Ja vad kan man säga?
Jag har absolut hört den otroligt stereotypiska, "får man vara med?"
-Jo men visst... jag är flata enbart för din skull, så du kan vara med å förverkliga dina porrfilmsfantasier... *ryser*
Eller "Du ser inte ut som du är lesbisk/flata"...
-Eeeeh nähä.... förlåt, du har nog rätt... jag är nog bara lite förvirrad... testar lite... Hur är det tänkt att jag ska se ut?
Jahaaaaa.... du menar att jag ska se ut så som Du föreställer dig en flata... Kort, fyrkantig, manlig med snus under läppen, kort hår (gärna rakat) och surpla öl i soffan och titta på sport och förmodligen ska jag oxå köra lastbil! Hej fördomar!
"Varför hatar du (tycker du inte om) män..."
- Sorry... jag hatar faktiskt inte män, jag har faktiskt inget emot män, jag känner massor med män och de är supertrevliga, jag blir bara inte attraherad av dem, kär i dem eller får någon lust att ligga med någon av dem och jo, jag har provat så jag vet vet jag pratar om, frågan är har du provat? Jag menar, hur vet du att du är straight?
"Jag vill inte vara fräck eller respektlös men det är väl bra synd att någon som du byter sida"
- Eh... jaha, för att? Jaha... du tänkte att om jag vore straight hade jag blivit helt till mig i trasorna när jag mötte dig? Eller? På vilket sätt är det "synd och skam" att jag är tillsammans med en tjej jämfört med om jag varit straight och tillsammans med en man (alltså inte dig....), på vilket sätt gör det skillnad för dig?
"Jag är oxå lesbisk, fast i en mans kropp, jag älskar kvinnor."
*Asså shiiiiit.... vad roooooolig du är!!! Nu är vi bästa vänner forever! (Puuuuuckoooo!)*
"Jag måste få fråga: Hur har två tjejer sex?"
- På riktigt?!?! Måste jag svara på det en gång till? Ser jag ut som om jag vill ge dig och halva världens befolkning sexualundervisning? Hur har du sex?
("som vanligt".... "in och ut, så som man har sex".... -Vadå vanligt... Enligt vem? Öppna dina vyer lite....)
"Får ni orgasm utan penetration? Eller använder ni strap-ons?"
-Hej... kul att träffas... självklart vill jag berätta om mitt privata sexliv för dig (som jag faktiskt inte ens pratar med mina närmaste vänner om ens)... jag menar vi har ju pratat med varandra nu i flera minuter...
Orgasm... (Nej, sånt får vi aldrig... det är ju därför vi tycker så mycket om att ha sex...) jo man kan faktiskt få det helt å hållet utan manliga delar... eller leksaker...
"Du... du skulle inte kunna ge mig några bra tips?"
-Nej... Varför då? Har du problem eller vill du bara höra dina sexuella fantasier nu när du inser att du inte får vara med?
"Du är bara förvirrad/vill bara testa/experimenterar...
-Åh... tack för ditt proffsutlåtande... som jag aldrig bad om!
"Vem är mannen och vem är kvinnan i förhållandet?"
- Ja... vart ska jag börja? Vi är två kvinnor... det är liksom det som är grejen... Lesbisk = två kvinnor...
Men när vi ändå är så himla förtroliga med varandra... Vem är mannen och vem är kvinnan i ditt förhållande?
Eller... vilka egenskaper kvalificerar sig som manliga och vilka som kvinnliga... enligt dig?
Då vi faktiskt är två kvinnor som bor ihop så gör vi alla sakerna i hemmet... vi både skruvar, städar, grillar och tvättar... å så vitt jag vet är vi fortfarande kvinnor båda två.... *Kikar ned under tröjan* Jo... så är det... men jag lovar jag ska kolla lite extra nästa gång jag är på toa oxå för att vara riktigt säker... jag menar, jag betalade ju räkningar igår och lagade punkan på cykeln... tur att jag tittade på Grays Anatomy senare på kvällen... det vägde nog upp lite.... + att jag diskade... tur det... vette 17 vad som skulle ha hänt annars... tänk om jag blivit en lesbisk man... *Stirrar chockad ut i luften*
Å varför skulle grillning, skruva upp en hylla, betala räkningar eller vara den "ledande" i sängen vara manliga egenskaper och matlagning disk och tvätt vara kvinnliga egenskaper?
Å varför måste saker vara så jäkla indelat... vi lever i ett jämställt förhållande där båda är lika mycket värda och vi hjälps åt med alla uppgifter i hemmet...
Att ständigt kategorisera in i manligt och kvinnligt...
Det är ett förolämpande, kränkande medeltids tänk som inte passar in på 2000 talet!
Well.... detta är bara ett axplock av skit folk så förtroligt säger till "oss" (om vi nu ska kategorisera lite till...)
Och absolut... det är inte så att majoriteten är så här knäpp... Det är bara några få... men det är ändå "Shit straight people say to lesbians"
/No Shit... Musen
Under mina 2+ år ute ur garderoben har jag redan hört flera av dem...
Jag har absolut hört den otroligt stereotypiska, "får man vara med?"
-Jo men visst... jag är flata enbart för din skull, så du kan vara med å förverkliga dina porrfilmsfantasier... *ryser*
Eller "Du ser inte ut som du är lesbisk/flata"...
-Eeeeh nähä.... förlåt, du har nog rätt... jag är nog bara lite förvirrad... testar lite... Hur är det tänkt att jag ska se ut?
Jahaaaaa.... du menar att jag ska se ut så som Du föreställer dig en flata... Kort, fyrkantig, manlig med snus under läppen, kort hår (gärna rakat) och surpla öl i soffan och titta på sport och förmodligen ska jag oxå köra lastbil! Hej fördomar!
"Varför hatar du (tycker du inte om) män..."
- Sorry... jag hatar faktiskt inte män, jag har faktiskt inget emot män, jag känner massor med män och de är supertrevliga, jag blir bara inte attraherad av dem, kär i dem eller får någon lust att ligga med någon av dem och jo, jag har provat så jag vet vet jag pratar om, frågan är har du provat? Jag menar, hur vet du att du är straight?
"Jag vill inte vara fräck eller respektlös men det är väl bra synd att någon som du byter sida"
- Eh... jaha, för att? Jaha... du tänkte att om jag vore straight hade jag blivit helt till mig i trasorna när jag mötte dig? Eller? På vilket sätt är det "synd och skam" att jag är tillsammans med en tjej jämfört med om jag varit straight och tillsammans med en man (alltså inte dig....), på vilket sätt gör det skillnad för dig?
"Jag är oxå lesbisk, fast i en mans kropp, jag älskar kvinnor."
*Asså shiiiiit.... vad roooooolig du är!!! Nu är vi bästa vänner forever! (Puuuuuckoooo!)*
"Jag måste få fråga: Hur har två tjejer sex?"
- På riktigt?!?! Måste jag svara på det en gång till? Ser jag ut som om jag vill ge dig och halva världens befolkning sexualundervisning? Hur har du sex?
("som vanligt".... "in och ut, så som man har sex".... -Vadå vanligt... Enligt vem? Öppna dina vyer lite....)
"Får ni orgasm utan penetration? Eller använder ni strap-ons?"
-Hej... kul att träffas... självklart vill jag berätta om mitt privata sexliv för dig (som jag faktiskt inte ens pratar med mina närmaste vänner om ens)... jag menar vi har ju pratat med varandra nu i flera minuter...
Orgasm... (Nej, sånt får vi aldrig... det är ju därför vi tycker så mycket om att ha sex...) jo man kan faktiskt få det helt å hållet utan manliga delar... eller leksaker...
"Du... du skulle inte kunna ge mig några bra tips?"
-Nej... Varför då? Har du problem eller vill du bara höra dina sexuella fantasier nu när du inser att du inte får vara med?
"Du är bara förvirrad/vill bara testa/experimenterar...
-Åh... tack för ditt proffsutlåtande... som jag aldrig bad om!
"Vem är mannen och vem är kvinnan i förhållandet?"
- Ja... vart ska jag börja? Vi är två kvinnor... det är liksom det som är grejen... Lesbisk = två kvinnor...
Men när vi ändå är så himla förtroliga med varandra... Vem är mannen och vem är kvinnan i ditt förhållande?
Eller... vilka egenskaper kvalificerar sig som manliga och vilka som kvinnliga... enligt dig?
Då vi faktiskt är två kvinnor som bor ihop så gör vi alla sakerna i hemmet... vi både skruvar, städar, grillar och tvättar... å så vitt jag vet är vi fortfarande kvinnor båda två.... *Kikar ned under tröjan* Jo... så är det... men jag lovar jag ska kolla lite extra nästa gång jag är på toa oxå för att vara riktigt säker... jag menar, jag betalade ju räkningar igår och lagade punkan på cykeln... tur att jag tittade på Grays Anatomy senare på kvällen... det vägde nog upp lite.... + att jag diskade... tur det... vette 17 vad som skulle ha hänt annars... tänk om jag blivit en lesbisk man... *Stirrar chockad ut i luften*
Å varför skulle grillning, skruva upp en hylla, betala räkningar eller vara den "ledande" i sängen vara manliga egenskaper och matlagning disk och tvätt vara kvinnliga egenskaper?
Å varför måste saker vara så jäkla indelat... vi lever i ett jämställt förhållande där båda är lika mycket värda och vi hjälps åt med alla uppgifter i hemmet...
Att ständigt kategorisera in i manligt och kvinnligt...
Det är ett förolämpande, kränkande medeltids tänk som inte passar in på 2000 talet!
Well.... detta är bara ett axplock av skit folk så förtroligt säger till "oss" (om vi nu ska kategorisera lite till...)
Och absolut... det är inte så att majoriteten är så här knäpp... Det är bara några få... men det är ändå "Shit straight people say to lesbians"
/No Shit... Musen
måndag 18 mars 2013
Vagina Ko(n)st och Musverkstad!
Alltså... ni som varit med i min blogg från början vet ju att jag och KonstnärsMusen gillar att tillverka musar... vi har gjort muttmuffins....
Muttörhängen.... Hittade tyvärr ingen bild... men finaste Myran fick dem av oss i 25 års present 2012
Mutt tårta....
Som nu ser och har sett genom åren i denna blogg så roar vi oss med lite muttskapelser ibland....
Jag vet oxå att KonstnärsMusen gjort större lermusar...
Jag tror det skulle vara roligt att dra ihop alla våra "musar" och göra en utställning... med fika å allt ;)
Det vore kul!
Gissa om jag blev förvånad när jag såg detta:
Vaginakonst hyllar kvinnan!
Jag måste säga att de ser lite blåfrusna ut.... våra känns mycket mera aptitretande ;)
Om man gillar att virka eller eller pyssla med annan typ av syslöjds liknande aktivitet så kan man göra musar då med...
Mushy
Och nu har vi oxå funnit denna sida på facebook
SnippaSmycket
Men... jag vill ändå påstå att: VI VAR FÖRST *asg*
/KreationsMusen
Muttmuffins dekorationer till Nyårsafton 2011/2012 |
Muttörhängen.... Hittade tyvärr ingen bild... men finaste Myran fick dem av oss i 25 års present 2012
Mutt tårta....
En annan 25 års present 2012 |
KonstnärsMusens födelsedagspresent till mig 2012 :) |
Jag vet oxå att KonstnärsMusen gjort större lermusar...
Jag tror det skulle vara roligt att dra ihop alla våra "musar" och göra en utställning... med fika å allt ;)
Det vore kul!
Gissa om jag blev förvånad när jag såg detta:
Vaginakonst hyllar kvinnan!
Jag måste säga att de ser lite blåfrusna ut.... våra känns mycket mera aptitretande ;)
Om man gillar att virka eller eller pyssla med annan typ av syslöjds liknande aktivitet så kan man göra musar då med...
Mushy
Och nu har vi oxå funnit denna sida på facebook
SnippaSmycket
Men... jag vill ändå påstå att: VI VAR FÖRST *asg*
/KreationsMusen
80-tals fest!
För två veckor sedan hade vi fest med 80-tals tema här hemma!
Vi var på Myrorna innan och köpte lite accessoarer och klädesplagg.
Maskerad är så fantastiskt roligt!
Jag Älskart!
Hela grejjen att planera och fixa till att göra ordning sig med outfits och allt!
Underbart!
Jag vete 17 hur många som kom (och gick) under kvällen men det var fantastiskt härligt och de flesta hade tagit vår tema önskan på fullaste allvar!
BusMusen hade Boy George som inspiration och hon lyckades totalt med det!
Sååååå bra!
Sorry för alla bilder på moi... hade gärna lagt ut bilder på alla snyggingar som var på festen men jag vill inte peka ut dem och de måste få välja själva om de vill vara med i min blogg!
Iaf... min inspiration var från början Madonna... men insåg att jag nog närmast var lik Cindi Lauper... Å varför inte?
Hade lite problem med att finna korsetter och Boy Toy bälte så det blev en mix av allt möjligt, gammalt som nytt!
Den gigantiska rosetten på huvudet var som pricken över i... den gjorde det komplett!
Det var sjukt roligt iaf :D
Å vem kunde tro att Boy George och Cindi Lauper skulle bli så sjukt snygga ihop?
Inte många!
Vi dansade till sköna 80-tals beats, åt popcorn och salta pinnar och headbenagde till skön 80-tals rock!
Tack alla härliga som kom på festen och förgyllde vår kväll <3
Det här måste vi göra om snart igen!
/80-talsMusen...
Vi var på Myrorna innan och köpte lite accessoarer och klädesplagg.
Maskerad är så fantastiskt roligt!
Jag Älskart!
Hela grejjen att planera och fixa till att göra ordning sig med outfits och allt!
Underbart!
Jag vete 17 hur många som kom (och gick) under kvällen men det var fantastiskt härligt och de flesta hade tagit vår tema önskan på fullaste allvar!
BusMusen hade Boy George som inspiration och hon lyckades totalt med det!
Sååååå bra!
Orginalet: Boy George |
Me and my "Boy" (George) |
Orginalet: Cindi Lauper |
Jag tycker vi var riktigt 80-tals heta... |
2013 mixades in i 1980... Hej iPhone och Quizkampen |
Sorry för alla bilder på moi... hade gärna lagt ut bilder på alla snyggingar som var på festen men jag vill inte peka ut dem och de måste få välja själva om de vill vara med i min blogg!
Iaf... min inspiration var från början Madonna... men insåg att jag nog närmast var lik Cindi Lauper... Å varför inte?
Hade lite problem med att finna korsetter och Boy Toy bälte så det blev en mix av allt möjligt, gammalt som nytt!
Den gigantiska rosetten på huvudet var som pricken över i... den gjorde det komplett!
Det var sjukt roligt iaf :D
Å vem kunde tro att Boy George och Cindi Lauper skulle bli så sjukt snygga ihop?
Inte många!
Vi dansade till sköna 80-tals beats, åt popcorn och salta pinnar och headbenagde till skön 80-tals rock!
Tack alla härliga som kom på festen och förgyllde vår kväll <3
Det här måste vi göra om snart igen!
/80-talsMusen...
söndag 17 mars 2013
Brokigt!
Hjälp vad dagarna rullar på!
Ibland undrar jag vart 17 de tar vägen.
Har ni sett att Moa Svan har en egen talkshow?
Än så länge har det bara varit ett program och det var fantastiskt!
Jag väntar ivrigt på att nästa del ska dyka upp då jag inte bor i Stockholm å kan ränna dit och se det live!
Ta en kik vettja!
http://www.svanshow.se/
Ja... vad händer annars...?
Kanske börjar delar av världen vakna till lite nu...?
Det händer mycket saker och folk reagerar äntligen, visserligen inte bara positivt men folk reagerar iaf...
Kan man säga att vändningen kom lite när svt körde ett program om näthat (i första hand mot kvinnor... starka kvinnor)?
Efter det har det cirkulerat många bra länkar på facebook...
Bästa Beatrice Ask
Svt play. Ask bemöter Khemiris öppna brev
Maskulinitetsnormer är ett samhällsproblem
Jo. Du måste faktiskt flytta på dig.
Det som är mest intressant är att läsa alla kommentarer... intressant och många gånger väldigt sorgligt!
/LänkarMusen
Ibland undrar jag vart 17 de tar vägen.
Har ni sett att Moa Svan har en egen talkshow?
Än så länge har det bara varit ett program och det var fantastiskt!
Jag väntar ivrigt på att nästa del ska dyka upp då jag inte bor i Stockholm å kan ränna dit och se det live!
Ta en kik vettja!
http://www.svanshow.se/
Ja... vad händer annars...?
Kanske börjar delar av världen vakna till lite nu...?
Det händer mycket saker och folk reagerar äntligen, visserligen inte bara positivt men folk reagerar iaf...
Kan man säga att vändningen kom lite när svt körde ett program om näthat (i första hand mot kvinnor... starka kvinnor)?
Efter det har det cirkulerat många bra länkar på facebook...
Bästa Beatrice Ask
Svt play. Ask bemöter Khemiris öppna brev
Maskulinitetsnormer är ett samhällsproblem
Jo. Du måste faktiskt flytta på dig.
Det som är mest intressant är att läsa alla kommentarer... intressant och många gånger väldigt sorgligt!
/LänkarMusen
tisdag 26 februari 2013
Lite borta! Lite annat!
Ok... jag vet att jag skriver lite här nu men det beror delvis på att jag pysslar med så mycket annat!
Jag håller på att ViktVäkta igen efter 10 år och har startat en renodlad gå ned i vikt blogg... totalt ointressant för andra att läsa egentligen men mest för min egen skull, för att ha koll.
Den är här (om någon av någon outgrundlig anledning är nyfiken på den)
http://nedivikt.blogspot.se/
Tanken är väl oxå att jag ska komma igång med träning oxå och skriva om det med...
I övrigt blåser det nya friska vindar i mitt liv som jag hoppas medför stor förändring och stora utmaningar... spännande!
Skriver inget om det än då jag inte vill jinxa det... men så fort saker å ting blir klart så kommer det skrivas om här!
I övrigt är det plötsligt Heaven igen... nu på fredag.
Det kan vara lite knapigt det där... de la upp datum som de sedan ställde in pga för lite gäster antar jag... då skrev dom oxå att de skulle hålla fest 4 ggr per år istället.
En på våren (Valborg tror jag), två under Örebro Pride och en till i höst/vinter.
Och nu plötsligt är det Schlagerfest på fredag!
Vi har inte bestämt oss än om vi ska gå eller inte!
Vi har dessutom ÄNTLIGEN fått info om den stora Pridefesten för alla volontärer från i sommras!
Den kommer vara i mars.
Jätteroligt men... alla bor inte i Stockholm så jag tycker att det är trist att de skickade infon så sent!
Det är mycket att fixa med som resa och boende och det kostar en del!
Så... lite minus för det sena utskicket men plus för att det iaf blir en fest!
I övrigt har jag en rolig 80-tals fest att se framemot i helgen... Svårt att hitta outfit men jag har köpt lite roliga detaljer och smycken...
Jag tänkte försöka migpå en tidig Madonna a la 80-tal :)
Behöver bara hitta en "fluff-fluff" kjol å något raffigt linné å trasiga leggings har jag nog!
Sedan fann jag en jätterosett och en jeansväst på Myrorna i söndags... KUUUUUL
Busmusen funderar på Boy George.... hahaha det kommer bli såååååå roligt!
/The Lost Mouse ;)
Jag håller på att ViktVäkta igen efter 10 år och har startat en renodlad gå ned i vikt blogg... totalt ointressant för andra att läsa egentligen men mest för min egen skull, för att ha koll.
Den är här (om någon av någon outgrundlig anledning är nyfiken på den)
http://nedivikt.blogspot.se/
Tanken är väl oxå att jag ska komma igång med träning oxå och skriva om det med...
I övrigt blåser det nya friska vindar i mitt liv som jag hoppas medför stor förändring och stora utmaningar... spännande!
Skriver inget om det än då jag inte vill jinxa det... men så fort saker å ting blir klart så kommer det skrivas om här!
I övrigt är det plötsligt Heaven igen... nu på fredag.
Det kan vara lite knapigt det där... de la upp datum som de sedan ställde in pga för lite gäster antar jag... då skrev dom oxå att de skulle hålla fest 4 ggr per år istället.
En på våren (Valborg tror jag), två under Örebro Pride och en till i höst/vinter.
Och nu plötsligt är det Schlagerfest på fredag!
Vi har inte bestämt oss än om vi ska gå eller inte!
Vi har dessutom ÄNTLIGEN fått info om den stora Pridefesten för alla volontärer från i sommras!
Den kommer vara i mars.
Jätteroligt men... alla bor inte i Stockholm så jag tycker att det är trist att de skickade infon så sent!
Det är mycket att fixa med som resa och boende och det kostar en del!
Så... lite minus för det sena utskicket men plus för att det iaf blir en fest!
I övrigt har jag en rolig 80-tals fest att se framemot i helgen... Svårt att hitta outfit men jag har köpt lite roliga detaljer och smycken...
Jag tänkte försöka migpå en tidig Madonna a la 80-tal :)
Behöver bara hitta en "fluff-fluff" kjol å något raffigt linné å trasiga leggings har jag nog!
Sedan fann jag en jätterosett och en jeansväst på Myrorna i söndags... KUUUUUL
Busmusen funderar på Boy George.... hahaha det kommer bli såååååå roligt!
/The Lost Mouse ;)
tisdag 12 februari 2013
Tankar...
Gärningsmannen fick 1 år och tre månader och målsägande fick ett skadestånd på 50,000....
Ofta hör man på nyheter eller läser i annan media hur långa straff en gärningsman får och hur mycket skadestånd en målsägande får... självklart alltid olika beroende på brottet och hur tingsrätt, hovrätt etc har dömt fallet.
När man läser en sådan nyhet och vet om vad det är för slags brott som begåtts så blir "man" ofta glad och tänker att idioten iaf fick ett straff och den som blivit utsatt för ett brott kommer få någon typ av kompensation...
Oftast ät det väl tyvärr så att pengar inte på något sätt kan få någon att glömma men de kanske kan hjälpa en att få den hjälp man behöver, i framtiden?
Jag vet inte om jag levde i någon slags naiv tro att målsägande som via domstol fått ett skadestånd tilldelat sig bara skulle få pengarna, eller på sin höjd bara behöva ansöka om dem via till exempel brottsofferfonden... men har nu vaknat upp till verkligheten.
Så fungerar det inte!
Jag känner personer som råkat ut för något av det värsta man kan råka ut för...
Våldtäkt... av barn/minderårig.
Jag tänker inte på något sätt gå in djupare i fallet i sig då jag anser att privat är privat.
De har haft en tuff tid som det är!
Jag har hört att det rent statistiskt sätt endast är ca 10 % av alla våldtäkter som sker som ens blir anmälda till polisen. Av dessa 10 % är det ca 10% som går vidare till rättegång och av dem är det ca 2 % som blir dömda... (obs... har inga bevis på denna statistik men har hört dessa procent satser flera ggr).
Det är iaf väldigt skrämmande siffror!
Jag har full förståelse för att så få vågar anmäla.
För det första för att det är så svårt att bevisa att man blivit våldtagen, det är oftast ord mot ord och även om den utsatta gått direkt till polisen och det har tagits foton osv kan ju gärningsmannen säga att hen ville och att hen aldrig sa nej, att hen gillar hårdare tag osv... svårt att bevisa helt enkelt.
Sen är det ju extremt nedslående siffror, rent statistiskt sätt... är det värt det?
Är det inte bättre/lättare att bara få glömma?
Och om den som blivit utsatt inte agerar som ett våldtäktsoffer "ska" och bara tagit sig hem, duschat och inte sagt något till någon osv... ja då blir bevisningen ännu svårare.
Tydligen är det så att det finns någon slags "mall" på hur man som våldtäktsoffer ska agera både före, under och efter en våldtäkt för att man ska bli trodd överhuvudtaget.
"Hen gick till skolan dagen efter och var glad och skrattade, verkade precis som vanligt."
"Hen har ju haft flera partners tidigare...Hen har ju ett rykte om att ligga runt... Hen har haft sex efter den påstådda våldtäkten... Hen var lättklädd... Hen var berusad... Hen gick själv hem sent på natten... Hen bjöd själv in gärningsmannen... " osv, osv
Ingen tänker på att alla människor reagerar och agerar helt olika i panik situationer, i trafikolyckor, i sorg och i glädje.
Det finns ingen mall på hur man SKA reagera och agera i någon situation alls i livet... för vi är alla olika!
En del blir paralyserade i en otäck skräcksituation, andra blir handlingskraftiga och vet precis vad som behöver göras, en tredje stänger av känslorna och går framåt och försöker glömma och den fjärde fastnar i situationen och går aldrig vidare, den femte slåss för sitt liv, den sjätte blir avtrubbad, den sjunde rycker på axlarna och tynar långsamt bort, den åttonde börjar skära sig, försöker ta livet av sig... listan med känslor och sätt att reagera på är lika oändlig och varierande som det finns antal människor!
Det finns inget rätt och fel.
Självklart vore det ju det bästa om alla skulle reagera exakt likadant och gå och anmäla och göra allt "rätt" enligt dagens normer i samhället... men så är det inte... och det är inget man kan begära heller.
Vi är alla egna individer med rätt till våra egna känslor.
Det finns oxå, i folks ögon, en specifik "mall" på hur en våldtäktsman ska se ut och vara och bete sig för att man ska tro på det.
"Nej hen skulle aldrig kunna våldta någon, hen är ju bra i skolan, duktig idrottare och har många vänner och det finns inget ont i hen alls!!!"
En våldtäktsman är alltid någon "annan" ingen man själv skulle kunna känna.... eller?
Aja... Jag ska inte fastna här... vilket jag lätt kan göra då det berör mig lite extra hårt... det känns lite för nära mitt hjärta...
Men jag rekommenderar verkligen alla att läsa Katarina Wennstams bok "Flickan och Skulden"
Det är en fasansfull bok som väcker många tankar.
Den behöver verkligen läsas och borde, enligt mig finnas med i läroplanen i årskurs 7 - 9.
Ok....
Ska försöka hitta tillbaka till där jag började...
Du har varit med om en hemsk händelse, en våldtäkt (eller flera). Du har anmält till polisen och har sedan gått på en mängd med förhör... blivit ifrågasatt om allt och inget... måste återuppleva händelsen om och om igen i dina egna ord, högt och till flera andra... (som en andra våldtäkt)
Åklagaren bedömer att åtalet skulle hålla i rätten och det blir rättegång... mer än ett år efter själva händelsen sitter du där i en rättegångssal, tillsammans med förövaren...
Återigen skall allt gås igenom in i minsta detalj.... Gärningsmannens advokat gör allt för att få dig att ifrågasätta dig själv, det som har hänt, vänder å vrider på varenda liten detalj tills du blir helt snurrig i huvudet... (som en slags tredje våldtäkt).
Gärningsmannen blir dömd... och du blir i rätten tilldelad ett skadestånd.
Ja här kan man ju tänka att nu är det äntligen över... men nej... självklart så överklagar nog gärningsmannen... Hen har ju inte gjort något... helt oskyldig (precis som alla andra brottslingar)...
Det går till nästa instans...
Och tänk då att även här väljer rätten att tro på dig! Vilken lycka!
Visserligen kanske de sänkte den åtalades straff lite... minskade skadeståndet osv... men de lite på bevisen och dömde den åtalade!
Det har nu gått mer 2 ½ år sedan våldtäkten ägde rum. Under dessa 2½ år har du fått återuppleva händelsen om och om igen inför en massa främmande människor... Allt du vill är att det ska ta slut. Att det ska vara över. Att få chansen att gå vidare i livet!
Då kommer nästa överraskning... du måste själv ansöka om detta skadestånd.
Först ska du ansöka om en utmätning via kronofogden på gärningsmannen för att se om hen har möjlighet att betala det till dig... detta kan ta flera veckor/månader.
Men... självklart har hen inte pengar och du kommer aldrig få några därifrån... då kommer nästa steg...
Kolla igenom dina egna försäkringar.
I första hand hemförsäkringen (om det inte är så att den åtalade var din sambo vid tiden för våldtäkten, då gäller inte hemförsäkringen...)
Du ska alltså ringa ditt försäkringsbolag och anmäla skada eller brott...
Hamna i växeln... vad gäller ärendet?
-Öh... våldtäkt.
Bli skickad till rätt avdelning...
Få samma fråga igen... och igen... när, var, hur, tidpunkt osv (ja... en fjärde våldtäkt... stampa på den som ligger). Är det polisanmält? Har det gått till rättegång?
Få veta att ja.. du måste betala en självrisk på en viss summa.... och att försäkringsbolaget har en schablonmall för "såna här ärenden", alltså en förutbestämd summa, oavsett vad rätten tilldelat dig.
Du måste skicka in kopia på domen och sedan vänta.
Ringa det försäkringsbolag du har din privata liv och olycksfallsförsäkring i och anmäla även där för eventuella framtida men och dåliga mående... samma frågor igen och så skicka in dom samt eventuella sekretessbilagan...
Inte mycket till privat längre... sekretessen känns ju lika med noll!
Vänta...
Vänta.... vänta.
Om det blir godkänt så betalas deras schablonmall för våldtäkt ut efter att du betalat din självrisk...
Om summan är mindre än den rätten tilldelat dig eller om försäkringsbolaget av någon anledning inte anser att de ska betala ut pengarna så får du gå vidare till brottsofferfonden och lägga in en ansökan där....
Skicka med intyg på att du kontaktat kronofogden och dina försäkringsbolag osv... + kopia på domen samt sekretessbilaga.... och vänta igen...
Jag vet inte... men det läggs så mycket på offret... vem säger att en person ska orka med allt detta?
Visst borde det finnas bättre, lättare sätt?
Måste den som redan ligger, nedslagen, halvt medvetslös vara den som ska klara av allt detta?
Om det sedan gäller en minderårig, ett barn...
Hur mycket kan en förälder orka med?
Hur länge klarar en förälder av att stå i motvind och slåss för sitt barn?
Förhoppningsvis hur länge som helst... men alla har inte samma förutsättningar... varken fysiskt eller psykiskt...
Och visst... jag inser nu, när jag hör om allt detta att det var naivt av mig att tro att ett offer bara pga ett domslut kunde få ut pengarna från brottsofferfonden... och att gärningsmannen fick en skuld på sina axlar som skulle jaga hen resten av hens liv...
Men... det finns ingen fantastisk och magisk penningbössa att ta dessa skadestånd från... men man kan ju få önska att det vore så!
Så... cred till alla som orkar!
Och cred till alla runtomkring som stöttar och finns där <3
Tillsammans är vi starka!
Ofta hör man på nyheter eller läser i annan media hur långa straff en gärningsman får och hur mycket skadestånd en målsägande får... självklart alltid olika beroende på brottet och hur tingsrätt, hovrätt etc har dömt fallet.
När man läser en sådan nyhet och vet om vad det är för slags brott som begåtts så blir "man" ofta glad och tänker att idioten iaf fick ett straff och den som blivit utsatt för ett brott kommer få någon typ av kompensation...
Oftast ät det väl tyvärr så att pengar inte på något sätt kan få någon att glömma men de kanske kan hjälpa en att få den hjälp man behöver, i framtiden?
Jag vet inte om jag levde i någon slags naiv tro att målsägande som via domstol fått ett skadestånd tilldelat sig bara skulle få pengarna, eller på sin höjd bara behöva ansöka om dem via till exempel brottsofferfonden... men har nu vaknat upp till verkligheten.
Så fungerar det inte!
Jag känner personer som råkat ut för något av det värsta man kan råka ut för...
Våldtäkt... av barn/minderårig.
Jag tänker inte på något sätt gå in djupare i fallet i sig då jag anser att privat är privat.
De har haft en tuff tid som det är!
Jag har hört att det rent statistiskt sätt endast är ca 10 % av alla våldtäkter som sker som ens blir anmälda till polisen. Av dessa 10 % är det ca 10% som går vidare till rättegång och av dem är det ca 2 % som blir dömda... (obs... har inga bevis på denna statistik men har hört dessa procent satser flera ggr).
Det är iaf väldigt skrämmande siffror!
Jag har full förståelse för att så få vågar anmäla.
För det första för att det är så svårt att bevisa att man blivit våldtagen, det är oftast ord mot ord och även om den utsatta gått direkt till polisen och det har tagits foton osv kan ju gärningsmannen säga att hen ville och att hen aldrig sa nej, att hen gillar hårdare tag osv... svårt att bevisa helt enkelt.
Sen är det ju extremt nedslående siffror, rent statistiskt sätt... är det värt det?
Är det inte bättre/lättare att bara få glömma?
Och om den som blivit utsatt inte agerar som ett våldtäktsoffer "ska" och bara tagit sig hem, duschat och inte sagt något till någon osv... ja då blir bevisningen ännu svårare.
Tydligen är det så att det finns någon slags "mall" på hur man som våldtäktsoffer ska agera både före, under och efter en våldtäkt för att man ska bli trodd överhuvudtaget.
"Hen gick till skolan dagen efter och var glad och skrattade, verkade precis som vanligt."
"Hen har ju haft flera partners tidigare...Hen har ju ett rykte om att ligga runt... Hen har haft sex efter den påstådda våldtäkten... Hen var lättklädd... Hen var berusad... Hen gick själv hem sent på natten... Hen bjöd själv in gärningsmannen... " osv, osv
Ingen tänker på att alla människor reagerar och agerar helt olika i panik situationer, i trafikolyckor, i sorg och i glädje.
Det finns ingen mall på hur man SKA reagera och agera i någon situation alls i livet... för vi är alla olika!
En del blir paralyserade i en otäck skräcksituation, andra blir handlingskraftiga och vet precis vad som behöver göras, en tredje stänger av känslorna och går framåt och försöker glömma och den fjärde fastnar i situationen och går aldrig vidare, den femte slåss för sitt liv, den sjätte blir avtrubbad, den sjunde rycker på axlarna och tynar långsamt bort, den åttonde börjar skära sig, försöker ta livet av sig... listan med känslor och sätt att reagera på är lika oändlig och varierande som det finns antal människor!
Det finns inget rätt och fel.
Självklart vore det ju det bästa om alla skulle reagera exakt likadant och gå och anmäla och göra allt "rätt" enligt dagens normer i samhället... men så är det inte... och det är inget man kan begära heller.
Vi är alla egna individer med rätt till våra egna känslor.
Det finns oxå, i folks ögon, en specifik "mall" på hur en våldtäktsman ska se ut och vara och bete sig för att man ska tro på det.
"Nej hen skulle aldrig kunna våldta någon, hen är ju bra i skolan, duktig idrottare och har många vänner och det finns inget ont i hen alls!!!"
En våldtäktsman är alltid någon "annan" ingen man själv skulle kunna känna.... eller?
Aja... Jag ska inte fastna här... vilket jag lätt kan göra då det berör mig lite extra hårt... det känns lite för nära mitt hjärta...
Men jag rekommenderar verkligen alla att läsa Katarina Wennstams bok "Flickan och Skulden"
Det är en fasansfull bok som väcker många tankar.
Den behöver verkligen läsas och borde, enligt mig finnas med i läroplanen i årskurs 7 - 9.
Ok....
Ska försöka hitta tillbaka till där jag började...
Du har varit med om en hemsk händelse, en våldtäkt (eller flera). Du har anmält till polisen och har sedan gått på en mängd med förhör... blivit ifrågasatt om allt och inget... måste återuppleva händelsen om och om igen i dina egna ord, högt och till flera andra... (som en andra våldtäkt)
Åklagaren bedömer att åtalet skulle hålla i rätten och det blir rättegång... mer än ett år efter själva händelsen sitter du där i en rättegångssal, tillsammans med förövaren...
Återigen skall allt gås igenom in i minsta detalj.... Gärningsmannens advokat gör allt för att få dig att ifrågasätta dig själv, det som har hänt, vänder å vrider på varenda liten detalj tills du blir helt snurrig i huvudet... (som en slags tredje våldtäkt).
Gärningsmannen blir dömd... och du blir i rätten tilldelad ett skadestånd.
Ja här kan man ju tänka att nu är det äntligen över... men nej... självklart så överklagar nog gärningsmannen... Hen har ju inte gjort något... helt oskyldig (precis som alla andra brottslingar)...
Det går till nästa instans...
Och tänk då att även här väljer rätten att tro på dig! Vilken lycka!
Visserligen kanske de sänkte den åtalades straff lite... minskade skadeståndet osv... men de lite på bevisen och dömde den åtalade!
Det har nu gått mer 2 ½ år sedan våldtäkten ägde rum. Under dessa 2½ år har du fått återuppleva händelsen om och om igen inför en massa främmande människor... Allt du vill är att det ska ta slut. Att det ska vara över. Att få chansen att gå vidare i livet!
Då kommer nästa överraskning... du måste själv ansöka om detta skadestånd.
Först ska du ansöka om en utmätning via kronofogden på gärningsmannen för att se om hen har möjlighet att betala det till dig... detta kan ta flera veckor/månader.
Men... självklart har hen inte pengar och du kommer aldrig få några därifrån... då kommer nästa steg...
Kolla igenom dina egna försäkringar.
I första hand hemförsäkringen (om det inte är så att den åtalade var din sambo vid tiden för våldtäkten, då gäller inte hemförsäkringen...)
Du ska alltså ringa ditt försäkringsbolag och anmäla skada eller brott...
Hamna i växeln... vad gäller ärendet?
-Öh... våldtäkt.
Bli skickad till rätt avdelning...
Få samma fråga igen... och igen... när, var, hur, tidpunkt osv (ja... en fjärde våldtäkt... stampa på den som ligger). Är det polisanmält? Har det gått till rättegång?
Få veta att ja.. du måste betala en självrisk på en viss summa.... och att försäkringsbolaget har en schablonmall för "såna här ärenden", alltså en förutbestämd summa, oavsett vad rätten tilldelat dig.
Du måste skicka in kopia på domen och sedan vänta.
Ringa det försäkringsbolag du har din privata liv och olycksfallsförsäkring i och anmäla även där för eventuella framtida men och dåliga mående... samma frågor igen och så skicka in dom samt eventuella sekretessbilagan...
Inte mycket till privat längre... sekretessen känns ju lika med noll!
Vänta...
Vänta.... vänta.
Om det blir godkänt så betalas deras schablonmall för våldtäkt ut efter att du betalat din självrisk...
Om summan är mindre än den rätten tilldelat dig eller om försäkringsbolaget av någon anledning inte anser att de ska betala ut pengarna så får du gå vidare till brottsofferfonden och lägga in en ansökan där....
Skicka med intyg på att du kontaktat kronofogden och dina försäkringsbolag osv... + kopia på domen samt sekretessbilaga.... och vänta igen...
Jag vet inte... men det läggs så mycket på offret... vem säger att en person ska orka med allt detta?
Visst borde det finnas bättre, lättare sätt?
Måste den som redan ligger, nedslagen, halvt medvetslös vara den som ska klara av allt detta?
Om det sedan gäller en minderårig, ett barn...
Hur mycket kan en förälder orka med?
Hur länge klarar en förälder av att stå i motvind och slåss för sitt barn?
Förhoppningsvis hur länge som helst... men alla har inte samma förutsättningar... varken fysiskt eller psykiskt...
Och visst... jag inser nu, när jag hör om allt detta att det var naivt av mig att tro att ett offer bara pga ett domslut kunde få ut pengarna från brottsofferfonden... och att gärningsmannen fick en skuld på sina axlar som skulle jaga hen resten av hens liv...
Men... det finns ingen fantastisk och magisk penningbössa att ta dessa skadestånd från... men man kan ju få önska att det vore så!
Så... cred till alla som orkar!
Och cred till alla runtomkring som stöttar och finns där <3
Tillsammans är vi starka!
onsdag 6 februari 2013
HBTQ, Normer och trygga mötesplatser
Förra veckan var jag på en heldags föreläsning om HBTQ, normer och trygga mötesplatser, som riktade sig till personal på ungdomsgårdar i Örebro län.
Det var en otroligt intressant dag med mycket innehåll.
De gick igenom de olika begreppen: HBTQ ifall om någon har missat det: Homosexuell (personer som attraheras av samma kön som en själv), Bisexuell (personer som känner attraktion till andra oavsett kön), Transsexuell (att vara en transperson har med könsidentitet att göra, kort förklarat att ditt biologiska eller juridiska kön, som du fick vid födseln, inte stämmer överens med ditt mentala eller själsliga kön och har ingenting med din sexualitet att göra... exvis att känna dig som kvinna men biologiskt vara född till man eller tvärtom eller att inte känna att du passar in som varken man eller kvinna) och Queer, som är ett paraplybegrepp som kan kännas lite luddigt ibland... men det har jag ju skrivit om tidigare. Att vara Queer är att sätta sig utanför heteronormen, delvis ett politiskt ställningstagande och har heller inget med sexualiteten att göra. Ett ifrågasättande av normer och samhället i helhet. Ingen annan en du själv vet eller kan välja det åt dig det är ett eget ställningstagande.
Vi pratade också om Cis-personer... En Cis-person är en person som inte är transperson, en person vars juridiska kön, biologiska kön samt könsidentitet hänger ihop och alltid har hängt ihop med den rådande samhällsnormen.
Och Intergender som är en person som inte vill inordna sig i den traditionella uppdelningen i man och kvinna, och som identifierar sig som mellan eller bortom könen. Det har ingenting att göra med hur personens kropp ser ut utan handlar om vilket kön man känner sig som (könsidentitet).
Gå gärna in på www.ungdomsstyrelsen.se om ni vill läsa mer...
Vi fick också en genomgång av statistik när det gäller unga HBTQ personers fritid och hälsa som var otroligt skrämmande men tyvärr inte så förvånande.
Som mest intressant blev det när vi kom in på normer.
Vad är normer?
Vad har vi normer för?
Vilka gagnas av våra normer och vilka exkluderas?
Att det är viktigt att förändra de normer som gör att människor kränks, diskrimineras eller osynliggörs.
Vi fick också göra en övning i mindre grupper där vi skulle synliggöra de privilegier man har som heterosexuell.
"Som heterosexuell kan jag..." (Den blev lite weird för mig så jag ändrade ordalydelsen lite grann)
"Som heterosexuell kan man... resa vart som helst i världen med sin partner, har man lättare att starta familj, kan man visa sin kärlek öppet, blir man inte diskriminerad pga sin sexualitet, behöver man inte vara orolig i omklädningsrum, används inte ens sexualitet som slagord emot en, har lättare att få jobb, lättare att ragga, behöver inte komma ut osv, osv.
Vi delades in i flera smågrupper och varje grupp skulle hitta minst 10 olika privilegier och sedan samlades vi och redovisade.
Det var en person i gruppen som menade på att "Varför kan dom inte vara som alla andra? Dom måste väl inte berätta i tullen att dom är bögar? Det kan väl vara normala?"
Då funderade jag på vart den personen hade varit hela dagen? Hade hen inte lyssnat på hela dagen?
För personligen vill jag nödvändigtvis inte alls vara precis som alla andra men jag vill ha samma rättigheter att kunna göra samma saker, som att kunna visa kärlek öppet utan att folk stirrar eller spottar efter oss.
Jag vill kunna åka på kärlekssemester med min flickvän och kunna hålla henne i handen när vi är utanför dörren utan att riskera att bli stenade, jagade eller fängslade.
Hen menade också att alla vet att homosexualitet inte är tillåtet i vissa länder så varför vill man åka dit, varför inte bara åka till Tyskland?
Det är ju det som är "grejen" att man som heterosexuell inte ens behöver fundera över sådana saker...
Sedan kollade vi igenom den långa listan vi fått ihop med privilegier och fick frågan om allt detta var självklart bara för att man var heterosexuell... fanns/finns det andra som blir diskriminerade?
Kan alla heterosexuella få jobb hur lätt som helst, kan alla skaffa barn, kan alla resa överallt i världen utan några problem (osv) eller finns det andra faktorer som kan vara med och påverka?
Ålder, kön, etnicitet, vikt, funktionsnedsättning, civilstånd, religion, utseende, status etc, etc.
En person berättade att efter 11 september attacken i USA blev hen alltid utplockad i tullen i olika länder, stoppad pga sitt utseende...
En annan berättade att hon var före detta fotbollsspelare och hennes man en före detta balettdansare och att folk ofta gjorde sig lustiga över vem som var man eller kvinnan i förhållandet. En kvinna fick inte hjälp att bli gravid pga sitt höga BMI...
Folk som är utanför normen... de som inte passar in i pusslet pga att de är lite annorlunda, sticker ut från det som är norm.
Diskriminering lever och göds överallt!
Och vi måste alla jobba gemensamt på alla plan!
Är det konstigt att ungdomar växer upp och mår dåligt när de känner att de inte passar in i den utskurna färdiga norm mallen?
Att de får panik attacker för att de inte är som "alla andra".
När de vet att individualitet inte uppskattas. När de känner att de är annorlunda på något sätt som gör att de sticker ut. Allt från sexualitet, kläder, vikt, utseende, hårfärg, hudfärg, kön osv.
Jag fick höra häromdagen att regeringen vill satsa på ungdomar med självskadebeteende och därför lägger mer pengar på det. Först blev jag glad och tänkte att äntligen, mer pengar till psykiatrin... men sedan började jag fundera på det och undrar hur mycket en sådan punktinsatts hjälper... som att välja att bara träna en muskel och inte hela kroppen för att bli bättre.
Som att sätta ett litet plåster på ett stort blödande sår
Fast vart ska man börja?
Kanske att man ska kolla på roten till det som gör att så många mår så dåligt?
Inte bara sätta in storslagna insatser när det redan gått så långt att de börjar självskada...
Vi behöver jobba med normer och värderingar. Vara norm kritiska. Respektera varandra. Det behöver vi lära våra barn och ungdomar, att de är unika och underbara precis som de är!
Oj... blev ett långt sidospår från utbildningsdagen men hjärnan bara studsar iväg!
I alla fall... sedan fick vi träffa en från fritidsgården Egalia i Stockholm som riktar sig till HBTQ ungdomar och där endast HBTQ personal arbetar. Det var intressant!
När dagen var slut bestämde jag mig för något jag funderat på länge... så jag skickade ett mail till RFSL och frågade vad jag kan göra, vad jag kan hjälpa till med och om det finns några utbildningar jag kan gå för att kunna bli informatör.
Så nu är det bara att vänta.
Bollen är i rullning.... vi får se vart den hamnar :)
/InformatörsMusen?!?
Det var en otroligt intressant dag med mycket innehåll.
De gick igenom de olika begreppen: HBTQ ifall om någon har missat det: Homosexuell (personer som attraheras av samma kön som en själv), Bisexuell (personer som känner attraktion till andra oavsett kön), Transsexuell (att vara en transperson har med könsidentitet att göra, kort förklarat att ditt biologiska eller juridiska kön, som du fick vid födseln, inte stämmer överens med ditt mentala eller själsliga kön och har ingenting med din sexualitet att göra... exvis att känna dig som kvinna men biologiskt vara född till man eller tvärtom eller att inte känna att du passar in som varken man eller kvinna) och Queer, som är ett paraplybegrepp som kan kännas lite luddigt ibland... men det har jag ju skrivit om tidigare. Att vara Queer är att sätta sig utanför heteronormen, delvis ett politiskt ställningstagande och har heller inget med sexualiteten att göra. Ett ifrågasättande av normer och samhället i helhet. Ingen annan en du själv vet eller kan välja det åt dig det är ett eget ställningstagande.
Vi pratade också om Cis-personer... En Cis-person är en person som inte är transperson, en person vars juridiska kön, biologiska kön samt könsidentitet hänger ihop och alltid har hängt ihop med den rådande samhällsnormen.
Och Intergender som är en person som inte vill inordna sig i den traditionella uppdelningen i man och kvinna, och som identifierar sig som mellan eller bortom könen. Det har ingenting att göra med hur personens kropp ser ut utan handlar om vilket kön man känner sig som (könsidentitet).
Gå gärna in på www.ungdomsstyrelsen.se om ni vill läsa mer...
Vi fick också en genomgång av statistik när det gäller unga HBTQ personers fritid och hälsa som var otroligt skrämmande men tyvärr inte så förvånande.
Som mest intressant blev det när vi kom in på normer.
Vad är normer?
Vad har vi normer för?
Vilka gagnas av våra normer och vilka exkluderas?
Att det är viktigt att förändra de normer som gör att människor kränks, diskrimineras eller osynliggörs.
Vi fick också göra en övning i mindre grupper där vi skulle synliggöra de privilegier man har som heterosexuell.
"Som heterosexuell kan jag..." (Den blev lite weird för mig så jag ändrade ordalydelsen lite grann)
"Som heterosexuell kan man... resa vart som helst i världen med sin partner, har man lättare att starta familj, kan man visa sin kärlek öppet, blir man inte diskriminerad pga sin sexualitet, behöver man inte vara orolig i omklädningsrum, används inte ens sexualitet som slagord emot en, har lättare att få jobb, lättare att ragga, behöver inte komma ut osv, osv.
Vi delades in i flera smågrupper och varje grupp skulle hitta minst 10 olika privilegier och sedan samlades vi och redovisade.
Det var en person i gruppen som menade på att "Varför kan dom inte vara som alla andra? Dom måste väl inte berätta i tullen att dom är bögar? Det kan väl vara normala?"
Då funderade jag på vart den personen hade varit hela dagen? Hade hen inte lyssnat på hela dagen?
För personligen vill jag nödvändigtvis inte alls vara precis som alla andra men jag vill ha samma rättigheter att kunna göra samma saker, som att kunna visa kärlek öppet utan att folk stirrar eller spottar efter oss.
Jag vill kunna åka på kärlekssemester med min flickvän och kunna hålla henne i handen när vi är utanför dörren utan att riskera att bli stenade, jagade eller fängslade.
Hen menade också att alla vet att homosexualitet inte är tillåtet i vissa länder så varför vill man åka dit, varför inte bara åka till Tyskland?
Det är ju det som är "grejen" att man som heterosexuell inte ens behöver fundera över sådana saker...
Sedan kollade vi igenom den långa listan vi fått ihop med privilegier och fick frågan om allt detta var självklart bara för att man var heterosexuell... fanns/finns det andra som blir diskriminerade?
Kan alla heterosexuella få jobb hur lätt som helst, kan alla skaffa barn, kan alla resa överallt i världen utan några problem (osv) eller finns det andra faktorer som kan vara med och påverka?
Ålder, kön, etnicitet, vikt, funktionsnedsättning, civilstånd, religion, utseende, status etc, etc.
En person berättade att efter 11 september attacken i USA blev hen alltid utplockad i tullen i olika länder, stoppad pga sitt utseende...
En annan berättade att hon var före detta fotbollsspelare och hennes man en före detta balettdansare och att folk ofta gjorde sig lustiga över vem som var man eller kvinnan i förhållandet. En kvinna fick inte hjälp att bli gravid pga sitt höga BMI...
Folk som är utanför normen... de som inte passar in i pusslet pga att de är lite annorlunda, sticker ut från det som är norm.
Diskriminering lever och göds överallt!
Och vi måste alla jobba gemensamt på alla plan!
Är det konstigt att ungdomar växer upp och mår dåligt när de känner att de inte passar in i den utskurna färdiga norm mallen?
Att de får panik attacker för att de inte är som "alla andra".
När de vet att individualitet inte uppskattas. När de känner att de är annorlunda på något sätt som gör att de sticker ut. Allt från sexualitet, kläder, vikt, utseende, hårfärg, hudfärg, kön osv.
Jag fick höra häromdagen att regeringen vill satsa på ungdomar med självskadebeteende och därför lägger mer pengar på det. Först blev jag glad och tänkte att äntligen, mer pengar till psykiatrin... men sedan började jag fundera på det och undrar hur mycket en sådan punktinsatts hjälper... som att välja att bara träna en muskel och inte hela kroppen för att bli bättre.
Som att sätta ett litet plåster på ett stort blödande sår
Fast vart ska man börja?
Kanske att man ska kolla på roten till det som gör att så många mår så dåligt?
Inte bara sätta in storslagna insatser när det redan gått så långt att de börjar självskada...
Vi behöver jobba med normer och värderingar. Vara norm kritiska. Respektera varandra. Det behöver vi lära våra barn och ungdomar, att de är unika och underbara precis som de är!
Oj... blev ett långt sidospår från utbildningsdagen men hjärnan bara studsar iväg!
I alla fall... sedan fick vi träffa en från fritidsgården Egalia i Stockholm som riktar sig till HBTQ ungdomar och där endast HBTQ personal arbetar. Det var intressant!
När dagen var slut bestämde jag mig för något jag funderat på länge... så jag skickade ett mail till RFSL och frågade vad jag kan göra, vad jag kan hjälpa till med och om det finns några utbildningar jag kan gå för att kunna bli informatör.
Så nu är det bara att vänta.
Bollen är i rullning.... vi får se vart den hamnar :)
/InformatörsMusen?!?
Krossa Patriarkatet... Christer i P3
Igår fick jag mig en smärre chock när jag drog på radion i köket på jobbet...
Jag brukar lyssna på P3 hela dagarna men just denna dag hade jag vart på möte och drog på radion ganska sent och hamnade mitt i ett väldigt knepigt samtal.
Lyssna själva...
Ja hon raggade alltså upp män på Avenyn, tog hem dem och bet dem i snoppen...
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den här kvinnan... Kanske att hon lever upp till myten om att alla lesbiska hatar män?
Å samtidigt så reagerade jag själv först med chock...
Sedan ringde jag till Busmusen och skickade sms till Konstnärsmusen (som ju självklart ringde upp mig så snabbt hon kunde å sa att hon nästan dött av skratt och undrade om det var sant?).
Jag berättade skrattande om samtalet in till Christer i P3...
Det hela kändes så totalt weird och osannolikt att jag inte riktigt kunde ta in det.
Å hade hon gjort detta mot män som faktiskt gjort sig förtjänt av det så skulle jag nog varit mer skadeglad och skrattig... men skrattet fastnade någonstans i halsen...
En sak som gjorde att det hela kändes så otroligt sorgligt och hemskt var att hon sa att hon aldrig träffat en bra och trevlig karl och detta var hennes sätt att"ge tillbaka" och krossa patriarkatet...
Jag försökte att sätta mig in i kvinnans tankebanor... men i mina ögon är detta en slags våldtäkt!
Jag hoppas någonstans att det inte var på riktigt!
Vad ska man säga?
Ibland undrar jag verkligen hur folk tänker.
Varför folk blir som dom är...
Vad är orsaken?
Hatar vi i allmänhet mer idag än vi gjorde förr eller är det bara lättare att visa det?
/RadioMusen
Jag brukar lyssna på P3 hela dagarna men just denna dag hade jag vart på möte och drog på radion ganska sent och hamnade mitt i ett väldigt knepigt samtal.
Lyssna själva...
Ja hon raggade alltså upp män på Avenyn, tog hem dem och bet dem i snoppen...
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den här kvinnan... Kanske att hon lever upp till myten om att alla lesbiska hatar män?
Å samtidigt så reagerade jag själv först med chock...
Sedan ringde jag till Busmusen och skickade sms till Konstnärsmusen (som ju självklart ringde upp mig så snabbt hon kunde å sa att hon nästan dött av skratt och undrade om det var sant?).
Jag berättade skrattande om samtalet in till Christer i P3...
Det hela kändes så totalt weird och osannolikt att jag inte riktigt kunde ta in det.
Å hade hon gjort detta mot män som faktiskt gjort sig förtjänt av det så skulle jag nog varit mer skadeglad och skrattig... men skrattet fastnade någonstans i halsen...
En sak som gjorde att det hela kändes så otroligt sorgligt och hemskt var att hon sa att hon aldrig träffat en bra och trevlig karl och detta var hennes sätt att"ge tillbaka" och krossa patriarkatet...
Jag försökte att sätta mig in i kvinnans tankebanor... men i mina ögon är detta en slags våldtäkt!
Jag hoppas någonstans att det inte var på riktigt!
Vad ska man säga?
Ibland undrar jag verkligen hur folk tänker.
Varför folk blir som dom är...
Vad är orsaken?
Hatar vi i allmänhet mer idag än vi gjorde förr eller är det bara lättare att visa det?
/RadioMusen
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)