Det verkar som om ordet feminism har få lite av en nedsmutsad klang i sig.
Många reagerar när man svarar att man är feminist. Jag anser väl att det är som med allt annat här i livet, man katalogiserar allt och stoppar in det i fack. Samma med ordet feminism. Många tänker att det bara är kvinnor som "bråkar" och "tjafsar" och att de inte vet hur bra de egentligen har det. Att det är manshatande kvinnor och gärna huliveganlesbianer som är feminister.
Många tänker inte på att vi kvinnor av idag inte skulle ha haft det så bra ifall vi inte hade haft de här tuffa kvinnorna i historien som stod på barrikaderna och benade vägen för oss och hur vi har det idag. Samtidigt anser jag inte att vi ska slappa till nu och vara nöjda för att vi har det såååå mkt bättre än förr eller så mkt bättre än i det eller det landet.
Precis som med HBTQ rörelsen så anser jag att det är en ständig kamp för jämställdhet och jag tror att det är farligt att bara sätta sig med armarna i kors och känna sig nöjd. Världen är föränderlig. Livet är föränderligt och vi ska aldrig någonsin ta det för givet.
Jag anser att många av dagens problem (eller kanske alla?) grundar sig i samma sak…
Att vissa anser sig vara lite förmer, lite bättre och lite mer värd än andra. Att man någonstans känner att ens eget liv är viktigare än andras, att man borde ha mer eller bättre rättigheter än andra. Att min religion är bättre än din. Att min sexualitet är mer "normal" än din. Att min hudfärg är bättre än din. Att mitt land är bättre än ditt. Att det är viktigare att jag får medicin än att du får det. Att det är viktigare att jag tjänar massa pengar än att du får de mediciner och den vård du behöver osv, osv…
Jag skulle nog snarare kalla mig för equalityism eller jämställdhetsism… jämställdhetsoman kanske?
Det handlar ju om lika rättigheter och samma möjligheter och självklart samma skyldigheter.
Och visst, som kvinna idag så är vi mer jämställda männen än för 50 år sedan men vi är inte jämställda. Det ser man bevis på varje dag. I reklam, inom vård, inom rättsväsendet och i hela den kulturen vi alla lever i.
Jag vill också poängtera att det är inte bara kvinnor som inte är jämställda… Egentligen är det nog fler grupper som är "icke jämställda", som har fråntagits sina rättigheter och till viss del sina möjligheter att förändra eller inte ens haft dem från början.
Jag tänker på invandrare, på HBTQ personer, på långtidsarbetslösa, på de med psykiska sjukdomar, på låginkomsttagare, på äldre, på yngre osv osv… listan kan göras lång.
Sedan är det ju så att vi alla har olika behov och det finns inte en lösning som täcker alla grupper och vi är alla jämställda på olika sätt men jag anser att man borde starta rent generellt med jämställdhet för alla, en grund där vi alla har samma värde trots att vi har olika behov. Det kanske är ett Etopia, en drömvärld men… vi kan ju iaf försöka sträva åt samma håll?
Sen funderar jag en hel del på alla möjliga saker…
Jag funderar på saker som att programmet "Trolljägarna" letade upp troll på internet som suttit och skrivit hotfulla hemska saker till andra och som startat stora "kampanjer" mot vissa personer, och visst är det fantastiskt att de personerna som betett sig illa i "hemlighet" på nätet får stå till svars för det irl och skämmas arslet av sig men vad händer sen? Jo, alla vänder kappan efter vinden och hoppar på "trollen" och beter sig på exakt samma sätt mot dem… det känns som om man har missat något extremt väsentligt då. För varför blir det plötsligt legitimt att bete sig som en skit mot trollet? För att han har gjort något sjukt hemskt mot någon annan? Vem gav då "dig" rätten att vara trollets domare och bödel och göra exakt likadant? Är "du" nästa troll i programmet? Skärpning!
Jag funderar också på den här fotbollssupportern som dog och tro mig jag är inte ett dugg intresserad av sport och jag har inte någon direkt koll på det heller men självklart tycker jag att det är hemskt att en person som knatade iväg, för att se sitt favorit lag spela en match, med en gäng kompisar, blir ihjälslagen… det är helt sjukt!
Och plötsligt engagerar sig alla i detta!
Det är verkligen hemskt att det kan hända men också så tänker jag på alla som någon gång stuckit med på en fest med sina kompisar och blir slagna och våldtagna och sedan beskylls offret för hen skulle ha tänkt på att inte följa med sina kompisar och hen skulle ha tänkt på att inte dricka så mkt eller ha haft andra kläder på sig osv… Visst, detta debatteras också en hel del men tyvärr börjar det bli "vardagsmat" och folk engagerar sig inte alls så mkt längre utan offret blir oftast skuldsatt (och varför blir det inte en förstasidenyhet och stora debatter när ex.vis en kvinna blir ihjälslagen i hemmet av sin sambo/förälder/syskon osv… )
Om vi ska överdriva detta riktigt ordentligt…och ställa samma frågor till supportrarna som hamnat i bråk på fotbollsmatcher som till våldtäktsoffer så skulle man direkt höra hur sjukt det låter…
Var ni onyktra?
Vad hade ni på er?
Hur tänkte ni när ni gick till matchen när ni vet att det kan bli en hätsk stämning?
Var du med och hejade först och ropade glåpord till motståndarlagets supportrar?
Förstod dom verkligen att ni inte ville ha bråk?
Sände du möjligtvis mixade signaler?
Letade du bråk?
Ville du först men ändrade dig när du blev slagen?
Visst låter det sjukt?
Jag tycker det låter helt vansinnigt iaf… och visst vore det bra om vi alla ansåg oss vara lika mycket värda. Oavsett om den andre människan man möter är en kvinna, en HBTQ person, en gammal, ett barn, en i motståndarlaget, en från en annan religion, en från ett annat land, en som är ensamstående med barn, en som är låginkomsttagare, en som har en psykisk sjukdom, en som har ett handikapp, en som är arbetslös, en som är hemlös, en som har en annan hudfärg/hårfärg/ögonfärg/längd/vikt/ålder etc…
Jag önskar att jag kunde säga att jag är en perfekt fördomsfri person men det är jag inte men jag strävar iaf efter att vara så öppensinnad och nyfiken som möjligt och hoppas att vi alla en dag kommer bli jämställda!
Dagens långa, lite lätt snurriga tankar är i print och nu ska jag sätta mig i solen och njuta en stund!
Tjing!
/FunderarMusen