Med risk för att detta kommer bli helt fel, så kommer jag ändå att skriva... i onyktert tillstånd!
Livet...
Tankar och känslor svänger ganska rejält nu, igen!
Men det måste ju iaf vara bättre att det faktiskt svänger.
Vissa dagar känner jag inget!
Bara tomhet. Utan botten, utan tak.
Jag ligger hellre på botten av en deppresion å mår skit än att inte känna alls!
Att inte känna...
Inget driv, ingen ork, ingen lust.
Tappat tro och känsla.
Tappat hopp.
Sälvförtroendekras... vad bottnar det i?
Jag kan ändra min frisyr, köpa nya kläder...
Det ändrar inget.
Jag är ändå samma lilla osäkra skrutt.
Jag kan träna till vansinne.
Stuka en fot men fortsätta gå...
Tusen personer kan säga att jag är bra.
Men det nuddar bara ytan.
Vad krävs för att det ska komma in?
Nå fram?
Sjunka in till insikten...
Jag är ändå samma skrutt...
Inget förändras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar