För vems skull kommer man ut genom garderoben?
Vad är nyttan?
Jag är en väldigt öppen och rak person och jag "vill" att folk ska veta... eller iaf mina vänner, bekanta och släkt.
Men ibland, ytterst sällan dock, så ställs man inför frågan om varför jag ens ska berätta för någon...
Jag har tex inte ringt runt till folk bara för att de ska veta utan jag har pratat med de allra närmaste och tänker att resten får väl veta via omvägar på något sätt....I dont care!
Men denna frågan har aktualiserats nu i och med att jag och Busmusen nu har blivit sambos...
Jag har inte berättat för mormor....
Funderade på vad är nyttan...
Hon är väldigt gammal och dessutom sjuk.... och om jag berättar... för vems skull gör jag det?
Vad ska hon kunna göra med den informationen?
Skulle hon ens kunna ta in den?
Skulle hon förstå?
Vad har hon för referensramar?
Vad har hon för grund tankar och åsikter kring homosexualitet?
Skulle det förvirra henne ännu mera?
Är det verkligen viktigt att hon vet?
Ska jag berätta bara för att jag ska känna en lättnad över att vara ärlig?
Är det verkligen rätt att kasta fram detta framför henne nu?
Kommer hon kunna smälta det?
Det hade varit stor skillnad om det var för 10 år sedan när hon var frisk och dessutom klar i tankarna....
Jag och Busmusen kom överens om att jag inte ska berätta för mormor...
Jag vet att det är det bästa beslutet men samtidigt så känns det som jag "gömmer" Busmusen för henne...
Med största sannolikhet så kommer nog aldrig mormor komma hit och hälsa på heller... men iaf....
Ett problem med detta beslut är ju att jag helt ärligt har väldigt svårt för att ljuga... till och med när de gäller små vita lögner...
Problem uppstod genast när jag insåg att mormor kom ihåg att jag flyttat och började ställa frågor om lägenheten...
-Är det en stor lägenhet?
-Ja, stora tjejen får ett eget rum nu...
-Vad bra.Hur stor är den?
-(nästan viskandes) 124 kvadrat....
-Hur många rum är det?
-Hmmm 5 stycken....
-Det är mycket.... du kanske får ta in en inneboende?
-Det ordnar sig säkert.... man kan ju ha ett gästrum....
Lyckligtvis så tappade hon tråden där.... men jag känner mig som en hemsk människa!!!
Å får hela tiden tänka.... För vems skull?
Vore det ens acceptabelt att försöka komma ut för mormor.... Nej... förmodligen inte.... släpp det nu!
Hon är fortfarande förvirrad över skilsmässan.... jag behöver verkligen inte kasta in flera granater i soppan nu!
Så hur botar jag mitt dåliga samvete?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar