Popcorntanten...

Vet inte om jag skrivit om detta förut... men....
När vi flyttade in i vår lägenhet så hade vi några lite små lustiga incidenter med en "osynlig" granne.
Som jag har berättat fick vi ofantligt mycket hjälp under flytten... vi var 26 stycken som kånkade och bar.
Min äldsta dotter var oxå hemma över helgen för att hjälpa till.
Hon och en kompis stod på våran lilla balkong och tittade ned på alla som sprang fram och tillbaka (tjejerna var ansvariga för mat och fika i köket).
Då stack plötsligt granntanten fram sitt huvud från balkongen bredvid...
Tjejerna var helt oförberedda och blev nog liiiite rädda... *ler*
Den lilla tanten... eller nej, den lilla gumman hade på sig ett höckle och log och sträckte fram ett rött äpple till tjejerna.
Jag antar att barndomens sagor etsat sig fast bra i deras hjärnor eller kanske skräckhistorierna att aldrig taemot något ätbart från en främling...
Men de tyckte iaf att det kändes lite som Den Elaka Häxan i Snövit och de Sju dvärgarna.... *asg*
Så de skakade bara på sina huvuden och sprang in och berättade för mig.
Jag gick ut på balkongen men den lilla häxan... nej, förlåt, den lilla gumman var magiskt borta!
På kvällen när alla gått och jag och Busmusen sprang runt och flyttade runt på saker för att försöka få någon typ av ordning i hemmet så ställde vi ut en massa bråte på balkongen och där mitt på golvet låg det ett Gyllene Rött Äpple...
Dagen efter så kom vi ut på balkongen och då låg det en påse med popcorn i och det satt ett fint present snöre på...
Efter det fick hon heta Popcorntanten....
Jag antar att även jag och Busmusen har läst en och annan saga som små...
Det var ju en mycket gullig gest men oxå ganska knepig då vi inte ens sett vår lilla granne... vi hade ju bara ungdomarnas version att gå på...
Med väldigt dåligt samvete så slängde vi popcornen.... (hemskt, jag vet!)
Sedan dess har vi inte ens märkt av våran lilla Popcorntant... inga flera mystiska gåvor på balkongen heller...
Men i söndags satt jag och Busmusen i kvällssolen och drack ett glas vin och mös och plötsligt stack det fram ett litet huvud från grannbalkongen...
Låt mig säga så här... hon var ganska lik de små söta ryska gummorna i schlagerfestivalen :)
Hon nickade och vinkade och vi hälsade tillbaka...
Sedan började hon tala... och tala... och tala...
På Bosniska....
Jag förstod ingenting men hon verkade väldigt engagerad och pratade på...
Busmusen snappade upp några ord här och där och försökte samtidigt få henne att förstå att vi inte pratar bosniska...
Efter ett tag så slutade hon iaf att prata... men stod kvar och hängde över balkongräcket och tittade på oss... läääänge...
I det läget är det ganska svårt att inte börja fnissa...
Men söt var hon ju iaf... våran lilla Popcorntant!