Fågel Fenix...

Fågel Fenix, ett mytologiskt djur som finns i flera olika kulturer.
Ett magiskt väsen i form av en purpurfärgad fågel som kontrollerar eldens element.
Fenix tårar är helande.
Enligt egyptiska hieroglyfer symboliserar Fågel Fenix tidens gång och odödlighet!
När Fågel Fenix dör brinner den upp och återuppstår i sin egen aska.

Att dö och återuppstå ur sin egen aska...
Det är vi många som gjort om och om igen.
Strider i motvind, bryter ihop och plockar upp sitt liv igen, limmar och går vidare.
Använder sina livserfarenheter frammåt och blir starkare.
Hur många ggr har jag dött och återuppstått?
Känns som det är några ggr nu.
Jag försöker lyssna till en god väns ord.
"Du är som Fågel Fenix, stark och stolt."
Magiskt kraftfull.
Purpurfärgad, levande.
Livets gång.
"Sträck på dig!!
Varje tår som faller är helande.
Varje tanke och dröm, stark och intensiv som elden.
Varje nederlag, sorg och kamp som aska att växa sig upp genom. Igen.
Å igen...å igen.

Kyss min Plysch!

Oki, idag blir det inga djupdykningar i min snurriga hjärna... idag ska vi har roligt!
Här kommer ett YouTube klipp:

Kyss min Plysch
http://www.youtube.com/watch?v=KH05gTRLGYA

Eller varför inte Lizzy the Lezzie *ler*

http://www.youtube.com/watch?v=DSBdFvgyZVA&feature=autoplay&list=SPEA73394952659A67&index=2&playnext=2

I´m Lizzy the Lezzie I sing it out loud....lalalalalala

Thats it for today :)

Acceptans på olika villkor...

Flera har sagt till mig att det är större acceptans från omvärlden gentemot lesbiska jämfört med acceptansen för bögar.
Om det verkligen är så har jag ingen aning om men jag har självklart en egen teori...
Om man som tjej säger till en kille att man är gay så betrakta killens ansikte noga (detta gäller ju självklart inte alla hetromän men en ganska stor del av dem).
Först oförstånd... typ: Va? Sedan förnekelse: Men inte du...?
Tystnad. Stirrar lite. Sedan ett litet leende som växer till ett gigantiskt.
Så vad är det vi ser... jo rakt in i deras fantasi som är en direkt kopia ur vilken hetro porrfilm som helst. Två tjejer.... wow... ögonen nästan poppar ut.
Och självklart tänker dom in sig själva i slutet, att dom kan kliva in och uppmärksamheten vänds till dem.
Så jag tror, att pga att samhället är uppbyggt av män och fortfarande till stor del styrs av män så är acceptansen för tjejsex större och det pga denna vanliga manliga sexfantasi.
Kvinnlig kärlek tas inte på allvar och därför accepteras den.
Men den accepteras ju egentligen bara med parantes.... att mannen är välkommen att joina.
Tjejsex är oxå en ganska vanlig fantasi bland hetro kvinnor, kittlande men inte på något sätt ett hot mot deras kvinnlighet. Tvärtom.
Killsex och manlig kärlek skrämmer däremot många hetromän och är därför inte lika lätt att accepteras av dem (läs samhället). Att acceptera det skulle vara ett hot gentemot hetromannens manlighet.
Hetro kvinnan däremot trivs väldigt bra i sällskapet med en bög, en bästa vän som hon kan koppa av tillsammans med.
Så kanske det är "lättare" att komma ut som lesbisk än som bög... men bögarna tas på allvar och är därför mer skrämmande och acceptansen är lägre.

Do I make any sense at all?

Femme, Butch & Futch

Människan är bra på att dela in folk i fack.
Man måste ha en tillhörighet.
Vi gör det när det gäller etnicitet, religon, manligt och kvinnligt, sexualitet (Underkategorierna HBTQA osv... men dem tar jag en annan dag *s*), politik, rika och fattiga, ålder, hårfärger osv...
Allt för att bryta ned varje person in i minsta detalj.
Vi kan vara snabba och dömma in andra i alla dessa fack. Det där är säkert en sån där...
I varje fack finns det oxå underkategorier och man bara måste tillhöra någon av dem.
Jag ramlar över dessa kategorier varje dag i lesbos världen *ler*
Kategori: Sexualitet, underkategori: Homo, Nästa: Lesbisk och Ytterligare en kategori ned, typ:
Femme, Butch och Futch (den sista låter som en smarrig karamell *haha*)
Det finns fler kategorier men dem struntar jag i nu.
Femme, den typiskt kvinnliga tjejen, som tänker på kläder, smycken, smink och annat rysch pysch. Ser tjejig ut och är svårare för omvärlden att "se" som gay.
Butch, motsattsen till Femme, lite manlig, androgynt eller pösigt klädd, den typiska flatan i omvärldens ögon. Grabbig, öl drickandes, sportintresserad och högljudd...
Futch, ja det är en kombination, en tjej som tenderar att vara lite mitt emellan, eller ena dagen uberkvinnlig och nästa dag grabbig.
Enligt många funkar förhållandet mellan en femme och butch bäst, den stereotypiska gamla hetro normen en kvinna och en man... japp så ska det vara, tydligen. Läst i flera forum om detta nu.
Femme femme skulle inte funka, dom skulle driva varandra till vansinne, en måste vara "ledaren" (läs gärna mannen) och en måste vara undergiven (den sk typiska kvinnan...) för att få balans i förhållandet.
Så vart tog jämnlikheten, vi alla strävar så efter, vägen.
Två butch, nej det går inte heller, vem skulle bestämma då? Dom skulle slåss om saken.
*suckar*
I dessa fyrkantiga stereotypiska boxar passar alla in.
Eller inte.
Det alltid finnas dom som hamnar mellan stolarna. Dom som inte passar in i en specifik box eller kategori.
För visst finns det en kvinnlig, undergiven liten butch någonstans och med all säkerhet en hel del femme kvinnor som älskar att ta kommandot och bestämma.
Man kan ju tycka att det i gayvärlden borde finnas större tolerans för olikheter men det känns ändå som det är mer uppdelat där än någon annanstans... kanske inte?
Kanske?
Tolerans för olikheter, det är något att jobba på.
Sudda ut alla boxar och fack, alla underkategorier och låta människor vara just människor, sig själva.

Natt sudd...

Igår hamnade jag i tv soffan framför ett riktigt gammalt avsnitt av Sex in the City. Det måste ha varit en av de första avsnitten då Carrie träffade Mr Big (fånigt namn egentligen) för första gången.
Iallafall...
Hon skrev en krönika om kvinnor som har sex som män... Wham bang, thank U ma´m... typ.
Att kvinnor skulle bli lite mer som män och inte investera så mycket känslor.
Jag vet inte när det avsnittet är inspelat men gott och väl mer är 15 år sedan?
Hur som helst började jag fundera över detta och hjärnan gjorde lite egna kopplingar med daiting världen i dag i homoland...
Så jag undrar lite... vart tog känslorna vägen?
Orkar vi inte investera i känslor?
Som jag ju har skrivit flera ggr redan så verkar det mest gå ut på att få sig ett ligg.
Eller lite webcam sex.
Folk är inte så nogräknade utan kastar ur sig förslag till höger och vänster.
Första gången man pratar med en helt okänd människa så kan man få veta saker man aldrig ens skulle fått veta av sin bästa vän, när man var i tonåren å pratade om allt!
Enligt mina hetro vänner som är singlar så ser det inte ut så på ex.vis mötesplatsen.se.
Tillåt mig tvivla, haha.
Jag märker ju själv hur det är om man går ut på en krog.
Kvart i två kommer de ensamma och desperata fram som flugor runt en sockerbit.
Hugger tag i första bästa då de inser att hela kvällens försök att charma någon gått åt helvete.
Då tar dom vem som helst och ganska ofta verkar det fungera om den dom dykt på är lika desperat själv.

Jag har full förståelse för att folk har behov ibland men man kan väl iaf lägga ned lite tid och energi på vem man vill vara med för kvällen?

Så... har vi kvinnor blivit mer som män?
Resultatorienterade, effektiva, snabba...
Har vi lagt känslorna åt sidan?
Eller kanske dom finns där, vi är bara himla bra på att dölja det.
År av träning ger resultat.

Vänner!

Vad vore livet utan vänner?
Verkliga vänner som verkligen finns där för en i vått och torrt!
Kompisar i all ära.
Läste dessa rader på en statusrad på facebook:
Alla hör vad du säger, en kompis lyssnar på det du säger och en vän hör det du inte säger...
Så sant!
En lärare hade sagt till min yngsta dotter att en person har, om man har tur, tre till fyra riktiga vänner i livet...
Funderade över detta och inser att jag nog är jäkligt lyckligt lottad!
På rak arm kan jag rabbla 4 vänner som funnits i mitt liv i minst 10 år... varav 2 av dem har jag kännt sedan jag var 4... alltså i 30 år!
Dessa fyra finns fortfarande i mitt liv och är otroligt viktiga för mig.
Några pratar jag med flera ggr i veckan och några bara några få ggr om året men jag vet att dom finns där, alltid!
När vi ses så vet vi var vi har varandra och vi kan prata om allt!
Det är tryggt!
Sen har jag flera "Nyare" vänner som jag absolut kan se i mitt liv även om 10 år eller mer...
Så, ta hand om era vänner!

Bi = lägre status än "fullblodig" gay?

Är det så?
Jag tycker att jag ofta har hört reaktionen från gay kvinnor att bi bara är en "lek" fas där man kallar sig bi som ursäkt för att få kn***a runt med vem som helst.
Är toleransen mindre mot någon som är bi och isåfall varför?
När man som gay har stött på alla dessa olika slags motgångar pga sin sexualitet och mått skit, varför utsätta någon annan för detsamma?

Eller är det så att vi i grund och botten alltid kommer ha lite svårt för det som är annorlunda och konstigt jämfört mot oss själva och den bubblan man själv lever i?

Vill oxå säga tydligt att detta inte är min åsikt utan en tankeställare jag fått då jag har en kollega som upplevt mycket skit från folk (lesbiska) pga att hon är bi.
Jag vet oxå att detta självklart inte gäller alla, jag bara kastar ut frågan för att få höra om era upplevelser :)

Jag tycker folk ska få vara sig själva och stolta över det!