Kyss Mig!

Idag var jag på förhandsvisningen av filmen "Kyss Mig", en svensk flatfilm...
Jag tänkte att jag skulle kunna relatera till den... men var inte beredd på hur mycket den verkligen skulle kännas.
Jag var helt oförberedd på känslostormen som grabbade tag i mig.
Filmen var väldigt verklighetstrogen.
Mina tårar bara rann. Close to Home...
Speciellt en scen grabbade ett stenhårt tag om mit hjärta och kramade om.
Jag fick lite panik och funderade på att gå ut ur salongen.
Det kändes väldigt utelämnande att sitta där bland en massa okända människor och känna så mycket.
Tårarna gick inte att stoppa.
Jag kände igen mig i Mias förtvivlan...
att sitta i duschen, naken och förvirrad med tårarna strömmandes ned över kinderna.
Hur svårt det kändes att acceptera mig själv och det som hände inom mig.
Att inse att bollen var i rullning och totalt ostoppbar.
Att berätta för mannen man levt med i så många år.
Be om ursäkt för att man sårat någon så djupt!
Att se förtvivlan i den andras ögon.
Alla frågor. Sorgen.
Att förklara.
Förlåt!
Det var inte meningen...
Det kändes rakt in i hjärtat.
Som att återuppleva de senaste 6 månaderna igen.
I turbo fart!
Filmen hade oxå fantastiskt sensuella sexscener.

Det enda som störde var de fnittriga små tonårstjejerna som nog var alldeles generade.
Det är ju något speciellt att sitta tillsammans med en massa okända och se sånna scener.
Det känns ju liiite annorlunda.
Bredvid min bästa vän satt ett äldre par i 60 års åldern.
Jag förstod inte varför dom var där. Mannen var en riktig homofob med sura kommentarer då och då.

För mig var helhetsintrycket iaf fantastiskt och gripande!
Mera sånna filmer tack!
Känslomässig afton minsann!