Torka aldrig tårar utan handskar - Jonas Gardell

Det är inte så länge sedan Jonas Gardells bok "Torka aldrig tårar utan handskar" släpptes och jag har inte läst den... men jag känner att jag ska göra det!
Jag bara måste!
Igår hade första delen av "Torka aldrig tårar utan handskar" premiär på svt 1
Jag har i över en veckas tid hört diskussioner på radion angående serien och den har fått otroligt bra kritik.
Självklart satt jag bänkad framför tv:n kl 21.00 igår för att se.
Såg du den inte?
KOLLA!!!
Otroligt bra och otroligt tragisk!

svtplay del 1 av 3 "Torka aldrig tårar utan handskar"

Och läs gärna chatten med Gardell:

Chatten med Gardell

Serien skildrar homosexuella mäns situation på 80-talet när HIV/AIDS "kom till Sverige".
Jag kan inte ens tänka mig in i situationen att försöka "komma ut" inför sin familj och sina vänner då...
Jag hade ju ångest i flera år att komma ut... och då pratar vi mera nutid...
Å visst är det en helt annan acceptans idag och vi kan och vet så mycket mer än vi gjorde då.
Jag är fortfarande lite imponerad av att Rasmus i serien visste om bögringen och vilka ställen man kunde gå till... att han hittade till RFSL:s lokaler osv...
Vart hör man dessa rykten om man inte pratar med någon?
Kan bara tänka på mig själv som helt ärligt aldrig ens hört ordet bögringen...
Busmusen skrattade gott åt mig igår i soffan... och berättade om Midsommarkransen...
Jag satt som ett frågetecken....? VA?
Midsommarkransen är tydligen ett ökänt tillhåll för flator... i Stockholm, självklart... men... tillbaka till min fundering:
Hur fasen får man denna information om man inte känner någon, inte vågar komma ut och inte kan prata med någon osv?
I dagens läge är det lite annorlunda, vi har internet. En aldrig sinande informationsskälla.
Men om jag tänker på mig själv 1990... 14 år, smyg kollandes på tjejer, upprörd, förvirrad och förtvivlad, skamsen och ledsen.
Missbrukarens rödhåriga, magra glasögonorm till unge... jag ville inte sticka ut mer än jag redan gjorde
Jag kan lova att jag inte fick någon automatisk information om detta... eller ens RFSL.
 Även om jag inte kan relatera till allt jag såg i serien igår... så träffade den mig rakt i hjärtat!
(Jag måste köpa boken och läsa den... jag vill ha mera insikt i detta...)
Alla dessa goa, fina män(niskor) som sökte kärleken. Och fick döden, sittandes på sina axlar.
Jag kan oxå tänka mig att sjukdomen inte togs på allvar, då den inte i samma utsträckning drabbade den heterosexuella normal Svensson (precis som forskning på vissa kvinnorelaterade sjukdomar inte tas på samma allvar då de inte i samma utsträckning drabbar/drabbade den vita heterosexuella medelklass mannen...)
Jag är glad att forskningen har gått framåt och att det idag finns bromsmediciner.
Jag hoppas oxå på att vi i framtiden har ett botemedel till denna sjukdom (och självklart till många fler).

Känner så mycket... och inser att jag skulle kunna låta hjärnan studsa runt ganska länge i alla dessa tankegångar åt alla håll och kanter och knepiga vinklar och vrår...
Så jag stoppar här och säger:
Se serien!
Läs boken (böckerna... del 2 går att beställa i december)
Och ta in vår smutsiga historia... (den är allas)
Minns och hedra förkämparna!
Fortsätt kampen!