Hittade den här roliga länken…
De konstigaste sexlagarna i USA
De är ju rätt roliga iaf och jag får en hel del lite knasiga tankar av detta…
Jag är mest nyfiken på hur man hindrar älgarna att ha sex på vägen och vad händer med
älgarna? Får de fängelse? Dödsstraff?
Och vem kontrollerar antal sexleksaker i hemmen?
Och hur ska man kunna veta i förväg om tjejen man är intresserad av kommer känna sig
förolämpad om man flörtar med henne? Och varför gäller inte den lagen isåfall generellt
även vid motsatt sex?
Vad händer med hunden som humpar på en kudde? Och varför gäller den lagen just
hunden? Jag har sett en kanin som humpat på en ballong...
Och jäklarns vad problem de lär ha i NewYork om det är olagligt att vara otrogen...
Och vad händer m killen som lovar att gifta sig m varje tjej han vill ha sex med? Måste han
gifta sig med alla då?
Jobbigt om de inte får undervisa om polygami i Mississippi. Censurerar de alla biblar då?
Mycket frågor här känner jag!
Tjingeling!
tisdag 18 mars 2014
måndag 17 mars 2014
#Älskanoveller- 26 nyanser av Sverige
Det är en stund kvar men jag vill ändå skriva om det lite kortfattat…
17/5 är det dags för releasefest för #Älskanoveller- 26 nyanser av Sverige!!!
En bok, som jag har lyckats bidra till med en liten novell… fantastiskt!
Känns rätt weird…
Jag skickade in novellen i oktober 2013 och nu är det snart dags!
Nu är det snart på riktigt!
Wiiihoooo!
Så om någon av er är intresserade av att komma på den går det bra att anmäla sig HÄR
17/5 är det dags för releasefest för #Älskanoveller- 26 nyanser av Sverige!!!
En bok, som jag har lyckats bidra till med en liten novell… fantastiskt!
Känns rätt weird…
Jag skickade in novellen i oktober 2013 och nu är det snart dags!
Nu är det snart på riktigt!
Wiiihoooo!
Så om någon av er är intresserade av att komma på den går det bra att anmäla sig HÄR
Så här ser bokomslaget ut :)
Mitt författarporträtt
Jag är själv väldigt nyfiken på alla de andra författarna och deras noveller och tycker att det ska bli så spännande att läsa hela novellsamlingen. Jag antar och förutsätter att vi har skrivit otroligt olika noveller både när det gäller språk, skrivsätt och handling. Mycket spännande!
Tjing!
söndag 9 februari 2014
Mänskliga rättigheter, HBTQ, OS i Ryssland… *puh*
Alla pratar om OS nu…
Jag också!
Såg en artikel i Nerikes Allehanda idag om att det var en demonstration på Stortorget i Örebro igår.
Protest i Örebro - Bojkotta OS
Sedan ser jag kommentarerna som är under artikeln på na.se och blir lite besviken på "Svensson" hemma i soffan… Ingen tanke eller insikt alls om hur det kan vara för andra människor.
Kommentarer om att "fåniga demonstrationer" och bojkott leder ingenstans…
Och visst, just den här demonstrationen kanske inte alls hjälper folk i Ryssland men den lyfte iaf upp debatten om människors lika rättigheter. Folk ser och läser om demonstrationen och tänker till en gång extra! Det är också ett sätt att förändra och att göra något annat än att sitta hemma och hata bakom datorn.
Sen undrar jag om folk inte har någon koll på historien överhuvudtaget?
Om vi inte reser oss upp och låter/protesterar när vi ser eller hör något som är fel hur ska det kunna bli en förändring här i världen?
Om Rosa Parks inte hade protesterat på bussen 1955 hur hade världen sett ut idag då?
Om inte människor protesterat vid Berlinmuren 1989 hade ingen förändring skett!
Det är mycket som skulle ha sett annorlunda ut idag om folk inte hade vågat demonstrera och protestera!
Kvinnor skulle inte ha rösträtt.
Vi skulle fortfarande ha barnarbete.
Det skulle inte finnas några regler på våra arbetsplatser, vi skulle kunna behandlas som slavar av våra chefer och få slita under omänskliga förhållanden.
Vi skulle inte ha en demokrati… Ja, listan kan nog göras hur lång som helst!
Tillbaka till idag… Och Ryssland… Visst kan man tro att det lilla som görs här inte hjälper någon där… men tro mig, ryktet sprids och även om de inte får höra att det var några i Örebro som protesterade för deras skull, för deras rättigheter så får de iaf veta att omvärlden bryr sig.
Regnbågskör gör succé på nätet!
Detta spred sig som en löpeld och hbtq aktivister i Ryssland fick en strimma hopp och de fick känna att de är inte ensamma!
Så, även om inte deras faktiska situation förändrades så gav detta meddelande hopp och tro till personer som behöver det.
Jag ser också en massa tjafs om att hbtq personer är en sån pass liten grupp att varför ska man bry sig?
Tja… 10% av befolkningen är faktiskt en ganska stor grupp i mina ögon men det har ingen betydelse om gruppen är stor eller liten, alla har rätt till samma rättigheter!
Oavsett kön, sexualitet, religion och etnicitet etc…
Folk skriver också att de är trötta på att bögar och flator ska behöva vara så högljudda, att de försöker pracka på andra sin livsstil osv… och att världen skulle sluta existera om alla var bögar och flator pga fortplantningen… Herregud!
Ingen försöker pracka på någon nått… största anledningen till att vi är högljudda är ju för att det är en protest! Den dagen vi har samma rättigheter som alla andra, den dagen ingen rynkar på näsan och spottar efter oss, den dagen ingen reagerar då behöver vi inte vara högljudda längre! Stolta men vi behöver inte vara högljudda!
Och… vi har inte en egen livsstil… Vi lever fullt normala liv som er alla andra med den lilla, lilla skillnaden att den vi älskar och delar vår vardag med är av samma kön som vi själva. Vi skadar ingen. Det är inget som smittar i och med att vi syns och jo, med dagens teknik kan världen trots allt fortsätta existera eftersom det finns flera sätt att bli gravid på idag. Dock betyder det inte att vi vill att alla ska vara bögar, flator, bi, trans eller queer… tanken är att alla ska få vara sig själva och bli accepterade för det.
Att det som i Ryssland betyder att man kan bli fängslad om man går på gatan hand i hand med sin partner är hemskt!
Jag läser också i kommentarerna att folk tycker Rysslands lagar är bra… man ska inte propagera för homosexualitet… (konstigt att det räknas som propaganda när två tjejer håller varandra i handen eller pussas offentligt men när ett straight par gör det så är det inte propagandan, det är normen) Att man inte ska göra reklam som smittar på unga eftersom de kan påverkas av den (negativa) livsstilen… (Jag tycker att det är en mkt mer negativ livsstil att sprida hat och att förespråka våld).
Jo… men precis så är det ju! Jag vaknade en morgon och såg en regnbågsflagga och vips så kände jag mig lite gay… kanske vore något att testa? *ironisk*
Nej, det fungerar inte så.
Är du inte gay så kommer du heller inte bli det för att du ser två killar hålla varandra i handen eller för att två tjejer gifter sig eller för att du ser en flagga med regnbågens färger.
Om det nu inte är så att du har haft dessa känslor och tankar inom dig i massor av år men att du inte har vågat prata med någon, inte vågat komma ut… för då kan det verkligen hjälpa dig att se just två kvinnor som gifter sig, att se att det finns andra som du och att få stöd. I annat fall… jag lovar, det kommer inte påverka dig alls att vi alla har samma rättigheter att coexistera på denna planet!
Jag ser också folk som säger att om de skulle bojkotta OS så är det pga alla byggjobbare som slitit med arenor och hotell men inte fått betalt! Ja, självklart… det är också helt sanslöst sjukt i huvudet!
Självklart ska de som arbetat och slitit med att få till byggnader och arenor ha sin lön… men det precis som förbudet mot hbt propaganda handlar om mänskliga rättigheter!
Vissa lägger all sin energi att protestera mot rasism, för feminism, mot patriarkalsamhället, för hbtq personer etc, etc…
Jag önskar att vi alla la energin på att jobba för mänskliga rättigheter för alla för att alla har samma värde, oavsett! Då skulle alla andra frågor lösa sig på vägen!
Och ja, jag såg också att flera tyckte att Ryssland minsann inte är det enda landet som har hårda lagar mot hbtq personer och absolut… det är sant! I Uganda kan man få livstids fängelse om man utför homosexuella handlingar (blir kär) och i vissa fall även dödsstraff…
Och egentligen är det väldigt få länder i världen där hbtq personer kan leva öppet idag men det känns ändå som att förändringens vindar blåser. Men nyckfullt som vädret kan vara så kan det vända på en femöring. Därför kan vi aldrig luta oss tillbaka och tänka att oj, vad bra vi har det utan vi måste fortsätta kämpa får alla våra rättigheter. Nu riktas blicken mot Ryssland pga OS men det är självklart inte det enda landet på jorden. Vi har en stor chans att utöva påtryckningar mot just Ryssland i detta fall i och med OS genom bojkott och protester och det hoppas jag kommer fortsätta på alla sätt. I stora och små protester och demonstrationer. På nätet, i tidningar och via diskussionsforum etc… fortsätt att diskutera och håll debatten vid liv!
Sen hittade jag även denna länken:
Åtta delstater i USA har No Promo Homo lagar…
Jag tycker att det är fantastiskt att USA:s president medvetet avstår från OS pga deras inhumana lagar men ska man inte vara lite försiktig att kasta sten i glashus?
Jag vet dock att det i nuläget i USA händer massor på den här fronten och fler och fler delstater röstar igenom samma rättigheter för HBTQ personer som för alla andra och att det sker stora förändringar där pga goda, drivande krafter!
Ser att mitt inlägg blev längre och mer splittrat än planerat… förmodligen för att jag bara skriver rakt ur hjärtat och vill så mkt på en gång!
Så en sak i taget…
Håriga armhålor tar jag en annan gång :)
Peace and out!
Jag också!
Såg en artikel i Nerikes Allehanda idag om att det var en demonstration på Stortorget i Örebro igår.
Protest i Örebro - Bojkotta OS
Sedan ser jag kommentarerna som är under artikeln på na.se och blir lite besviken på "Svensson" hemma i soffan… Ingen tanke eller insikt alls om hur det kan vara för andra människor.
Kommentarer om att "fåniga demonstrationer" och bojkott leder ingenstans…
Och visst, just den här demonstrationen kanske inte alls hjälper folk i Ryssland men den lyfte iaf upp debatten om människors lika rättigheter. Folk ser och läser om demonstrationen och tänker till en gång extra! Det är också ett sätt att förändra och att göra något annat än att sitta hemma och hata bakom datorn.
Sen undrar jag om folk inte har någon koll på historien överhuvudtaget?
Om vi inte reser oss upp och låter/protesterar när vi ser eller hör något som är fel hur ska det kunna bli en förändring här i världen?
Om Rosa Parks inte hade protesterat på bussen 1955 hur hade världen sett ut idag då?
Om inte människor protesterat vid Berlinmuren 1989 hade ingen förändring skett!
Det är mycket som skulle ha sett annorlunda ut idag om folk inte hade vågat demonstrera och protestera!
Kvinnor skulle inte ha rösträtt.
Vi skulle fortfarande ha barnarbete.
Det skulle inte finnas några regler på våra arbetsplatser, vi skulle kunna behandlas som slavar av våra chefer och få slita under omänskliga förhållanden.
Vi skulle inte ha en demokrati… Ja, listan kan nog göras hur lång som helst!
Tillbaka till idag… Och Ryssland… Visst kan man tro att det lilla som görs här inte hjälper någon där… men tro mig, ryktet sprids och även om de inte får höra att det var några i Örebro som protesterade för deras skull, för deras rättigheter så får de iaf veta att omvärlden bryr sig.
Regnbågskör gör succé på nätet!
Detta spred sig som en löpeld och hbtq aktivister i Ryssland fick en strimma hopp och de fick känna att de är inte ensamma!
Så, även om inte deras faktiska situation förändrades så gav detta meddelande hopp och tro till personer som behöver det.
Jag ser också en massa tjafs om att hbtq personer är en sån pass liten grupp att varför ska man bry sig?
Tja… 10% av befolkningen är faktiskt en ganska stor grupp i mina ögon men det har ingen betydelse om gruppen är stor eller liten, alla har rätt till samma rättigheter!
Oavsett kön, sexualitet, religion och etnicitet etc…
Folk skriver också att de är trötta på att bögar och flator ska behöva vara så högljudda, att de försöker pracka på andra sin livsstil osv… och att världen skulle sluta existera om alla var bögar och flator pga fortplantningen… Herregud!
Ingen försöker pracka på någon nått… största anledningen till att vi är högljudda är ju för att det är en protest! Den dagen vi har samma rättigheter som alla andra, den dagen ingen rynkar på näsan och spottar efter oss, den dagen ingen reagerar då behöver vi inte vara högljudda längre! Stolta men vi behöver inte vara högljudda!
Och… vi har inte en egen livsstil… Vi lever fullt normala liv som er alla andra med den lilla, lilla skillnaden att den vi älskar och delar vår vardag med är av samma kön som vi själva. Vi skadar ingen. Det är inget som smittar i och med att vi syns och jo, med dagens teknik kan världen trots allt fortsätta existera eftersom det finns flera sätt att bli gravid på idag. Dock betyder det inte att vi vill att alla ska vara bögar, flator, bi, trans eller queer… tanken är att alla ska få vara sig själva och bli accepterade för det.
Att det som i Ryssland betyder att man kan bli fängslad om man går på gatan hand i hand med sin partner är hemskt!
Jag läser också i kommentarerna att folk tycker Rysslands lagar är bra… man ska inte propagera för homosexualitet… (konstigt att det räknas som propaganda när två tjejer håller varandra i handen eller pussas offentligt men när ett straight par gör det så är det inte propagandan, det är normen) Att man inte ska göra reklam som smittar på unga eftersom de kan påverkas av den (negativa) livsstilen… (Jag tycker att det är en mkt mer negativ livsstil att sprida hat och att förespråka våld).
Jo… men precis så är det ju! Jag vaknade en morgon och såg en regnbågsflagga och vips så kände jag mig lite gay… kanske vore något att testa? *ironisk*
Nej, det fungerar inte så.
Är du inte gay så kommer du heller inte bli det för att du ser två killar hålla varandra i handen eller för att två tjejer gifter sig eller för att du ser en flagga med regnbågens färger.
Om det nu inte är så att du har haft dessa känslor och tankar inom dig i massor av år men att du inte har vågat prata med någon, inte vågat komma ut… för då kan det verkligen hjälpa dig att se just två kvinnor som gifter sig, att se att det finns andra som du och att få stöd. I annat fall… jag lovar, det kommer inte påverka dig alls att vi alla har samma rättigheter att coexistera på denna planet!
Jag ser också folk som säger att om de skulle bojkotta OS så är det pga alla byggjobbare som slitit med arenor och hotell men inte fått betalt! Ja, självklart… det är också helt sanslöst sjukt i huvudet!
Självklart ska de som arbetat och slitit med att få till byggnader och arenor ha sin lön… men det precis som förbudet mot hbt propaganda handlar om mänskliga rättigheter!
Vissa lägger all sin energi att protestera mot rasism, för feminism, mot patriarkalsamhället, för hbtq personer etc, etc…
Jag önskar att vi alla la energin på att jobba för mänskliga rättigheter för alla för att alla har samma värde, oavsett! Då skulle alla andra frågor lösa sig på vägen!
Och ja, jag såg också att flera tyckte att Ryssland minsann inte är det enda landet som har hårda lagar mot hbtq personer och absolut… det är sant! I Uganda kan man få livstids fängelse om man utför homosexuella handlingar (blir kär) och i vissa fall även dödsstraff…
Och egentligen är det väldigt få länder i världen där hbtq personer kan leva öppet idag men det känns ändå som att förändringens vindar blåser. Men nyckfullt som vädret kan vara så kan det vända på en femöring. Därför kan vi aldrig luta oss tillbaka och tänka att oj, vad bra vi har det utan vi måste fortsätta kämpa får alla våra rättigheter. Nu riktas blicken mot Ryssland pga OS men det är självklart inte det enda landet på jorden. Vi har en stor chans att utöva påtryckningar mot just Ryssland i detta fall i och med OS genom bojkott och protester och det hoppas jag kommer fortsätta på alla sätt. I stora och små protester och demonstrationer. På nätet, i tidningar och via diskussionsforum etc… fortsätt att diskutera och håll debatten vid liv!
Sen hittade jag även denna länken:
Åtta delstater i USA har No Promo Homo lagar…
Jag tycker att det är fantastiskt att USA:s president medvetet avstår från OS pga deras inhumana lagar men ska man inte vara lite försiktig att kasta sten i glashus?
Jag vet dock att det i nuläget i USA händer massor på den här fronten och fler och fler delstater röstar igenom samma rättigheter för HBTQ personer som för alla andra och att det sker stora förändringar där pga goda, drivande krafter!
Ser att mitt inlägg blev längre och mer splittrat än planerat… förmodligen för att jag bara skriver rakt ur hjärtat och vill så mkt på en gång!
Så en sak i taget…
Håriga armhålor tar jag en annan gång :)
Peace and out!
tisdag 28 januari 2014
Plötsligt händer det...
Ni vet det där man bara drömmer om och egentligen aldrig riktigt tror på att det kan hända…
Well….Plötsligt händer det, trots allt!
Jag tror jag har berättat tidigare att jag sitter och skriver en del då och då.
Jag brukar kalla mig för periodskrivare. Men jag har ändå en dröm och önskan om att någon dag bli färdig med ett manus som jag vågar skicka in med förhoppning om att det kanske kan bli en bok!
Jag har dock en rejält lång väg att gå då jag faktiskt aldrig lyckats skriva klart något då jag verkar "lida" av för mycket knasiga idéer som jag vill skriva ned och det kommer hela tiden nya.
Så stället för att tappert kämpa vidare på ett manus så har jag hoppat runt och påbörjat flera olika som sedan bara blir liggande i datorn.
I höstas tog jag beslutet att om jag vill komma någon vart överhuvudtaget så måste jag iaf försöka skriva klart något.
Jag kände dock att jag behövde lite inspiration så jag gick med i en grupp på Facebook för författare.
Det kändes liiiiite kaxigt och när jag snabbt insåg att det var flera publicerade författare med i gruppen så fick jag lite ångest och tänkte jobbiga nedvärderande tankar som: "Jag hör inte hemma här," "Jag är inte tillräckligt bra," "Jag borde går ur den här gruppen," "Vad gör jag här?" "Jag kommer ändå aldrig att kunna skriva klart något." Osv, osv…
Ni hör ju själva, total sågning av mig själv!
Men jag stannade kvar i gruppen pga något inom mig som nyfiket lurkade runt och sög åt sig allt alla skrev om som hade med skrivande att göra. Små tips och idéer som jag kände att jag hade nytta av i mitt skrivande, som utvecklade både mig och mitt författarskap.
En dag pratades det om att skriva en gemensam bok för alla som var intresserade.
Spontan som jag är så fyllde jag i att jag var intresserad av att vara med (Paniiiiiiiik, vad tänkte jag på?).
Vi var många som visade intresse och det bestämdes att det skulle skrivas separata noveller runt samma tema, 10/10 och gärna från var och ens egna hemstad.
Nu var det deadline med tidspress!
Vad 17 hade jag gett mig in på?
Vad skulle jag skriva om?
Varför hade jag anmält mitt intresse?!?!
Varje dag gick jag in på sidan och såg hur de andra glatt konstaterade att halva novellen var skriven eller att de var klara och skickat iväg den till en vän som skulle korrläsa!
Jag satt och stirrade på min tomma skärm och svor!
Tiden flög iväg och 18000 tecken kändes som en omöjlighet!
Envis som jag är så skrev jag ihop en novell och en vän fick lästa igenom.
Hon tyckte min novell var bra men ovanligt tam för att vara jag.
Jag kände att hon hade rätt i att den var lite tam på något sätt men kunde inte riktigt sätta fingret på vad som gjorde den tam.
Jag ändrade om och gav det till en annan vän som blev positivt överraskad och kunde relatera till texten till 100 % och hon peppade mig att skicka in den.
Sen fick självklart min älskade BusMus läsa novellen och hon tyckte absolut att jag skulle skicka in den…. :)
Vad hade jag att förlora?
Om man inte chansar kan man inte vinna säger man ju så ja vi köpte en skrivare och jag skrev ut novellen i fyra exemplar och skickade in…
Dagarna som följde var fyllda med ångest!
Tänk om den inte skulle komma med och tänk om den Skulle komma med!
Spännande! Otäckt! Nervkittlande! Fantastiskt! Fjärilar i magen!
När mailet kom att min novell kom med (det var fyra personer i juryn) var det som att världen stannade till lite… Va? Jag? Eeeeh….
Jag väntade nervöst några dagar till ifall det skulle komma ett mail "Ouuups vi skickade fel…"
Men det kom inte! Jag kom med!
Min lilla "förstagångs novell" höll måttet!
Lyckovolter i hjärtat kan jag säga och det gav mig också en extra spark i baken och ett stort självförtroende lyft!
Jag kanske inte är så kass bakom tangenterna iaf?
Min novell blir publicerad i en riktig BOK i vår :)
Så här kommer länkar för er som är nyfikna ;)
Bokus
Adlibris
Tjingeling!
//FörfattarMusen
Well….Plötsligt händer det, trots allt!
Jag tror jag har berättat tidigare att jag sitter och skriver en del då och då.
Jag brukar kalla mig för periodskrivare. Men jag har ändå en dröm och önskan om att någon dag bli färdig med ett manus som jag vågar skicka in med förhoppning om att det kanske kan bli en bok!
Jag har dock en rejält lång väg att gå då jag faktiskt aldrig lyckats skriva klart något då jag verkar "lida" av för mycket knasiga idéer som jag vill skriva ned och det kommer hela tiden nya.
Så stället för att tappert kämpa vidare på ett manus så har jag hoppat runt och påbörjat flera olika som sedan bara blir liggande i datorn.
I höstas tog jag beslutet att om jag vill komma någon vart överhuvudtaget så måste jag iaf försöka skriva klart något.
Jag kände dock att jag behövde lite inspiration så jag gick med i en grupp på Facebook för författare.
Det kändes liiiiite kaxigt och när jag snabbt insåg att det var flera publicerade författare med i gruppen så fick jag lite ångest och tänkte jobbiga nedvärderande tankar som: "Jag hör inte hemma här," "Jag är inte tillräckligt bra," "Jag borde går ur den här gruppen," "Vad gör jag här?" "Jag kommer ändå aldrig att kunna skriva klart något." Osv, osv…
Ni hör ju själva, total sågning av mig själv!
Men jag stannade kvar i gruppen pga något inom mig som nyfiket lurkade runt och sög åt sig allt alla skrev om som hade med skrivande att göra. Små tips och idéer som jag kände att jag hade nytta av i mitt skrivande, som utvecklade både mig och mitt författarskap.
En dag pratades det om att skriva en gemensam bok för alla som var intresserade.
Spontan som jag är så fyllde jag i att jag var intresserad av att vara med (Paniiiiiiiik, vad tänkte jag på?).
Vi var många som visade intresse och det bestämdes att det skulle skrivas separata noveller runt samma tema, 10/10 och gärna från var och ens egna hemstad.
Nu var det deadline med tidspress!
Vad 17 hade jag gett mig in på?
Vad skulle jag skriva om?
Varför hade jag anmält mitt intresse?!?!
Varje dag gick jag in på sidan och såg hur de andra glatt konstaterade att halva novellen var skriven eller att de var klara och skickat iväg den till en vän som skulle korrläsa!
Jag satt och stirrade på min tomma skärm och svor!
Tiden flög iväg och 18000 tecken kändes som en omöjlighet!
Envis som jag är så skrev jag ihop en novell och en vän fick lästa igenom.
Hon tyckte min novell var bra men ovanligt tam för att vara jag.
Jag kände att hon hade rätt i att den var lite tam på något sätt men kunde inte riktigt sätta fingret på vad som gjorde den tam.
Jag ändrade om och gav det till en annan vän som blev positivt överraskad och kunde relatera till texten till 100 % och hon peppade mig att skicka in den.
Sen fick självklart min älskade BusMus läsa novellen och hon tyckte absolut att jag skulle skicka in den…. :)
Vad hade jag att förlora?
Om man inte chansar kan man inte vinna säger man ju så ja vi köpte en skrivare och jag skrev ut novellen i fyra exemplar och skickade in…
Dagarna som följde var fyllda med ångest!
Tänk om den inte skulle komma med och tänk om den Skulle komma med!
Spännande! Otäckt! Nervkittlande! Fantastiskt! Fjärilar i magen!
När mailet kom att min novell kom med (det var fyra personer i juryn) var det som att världen stannade till lite… Va? Jag? Eeeeh….
Jag väntade nervöst några dagar till ifall det skulle komma ett mail "Ouuups vi skickade fel…"
Men det kom inte! Jag kom med!
Min lilla "förstagångs novell" höll måttet!
Lyckovolter i hjärtat kan jag säga och det gav mig också en extra spark i baken och ett stort självförtroende lyft!
Jag kanske inte är så kass bakom tangenterna iaf?
Min novell blir publicerad i en riktig BOK i vår :)
Så här kommer länkar för er som är nyfikna ;)
Bokus
Adlibris
Tjingeling!
//FörfattarMusen
måndag 7 oktober 2013
Olikheter och orättvisa
Jag har varit inne på detta ämne förut... men nu tar jag det igen!
Eftersom detta var med på nyheterna häromdagen!
Nina Hemmingssons tecknade snippa censurerades för att folk kan ta illa vid sig att behöva se den...
Tecknad snippa censureras
Men här i Örebro har vi under OpenArt fått se en kissande pojke hela sommaren (visserligen har väl en del folk varit upprörda, som alltid vid konst, men den har fått stå kvar).
Men det är ju som vanligt... kvinnans kön är belagt med skam, usch och fy...
Detta går ju lätt att koppla till mitt tidigare inlägg om vilka skillnader vi låter våra barn växa upp i beroende på om de är födda med ett manligt eller kvinnligt kön.
Flickor växer upp med söta fina "prinsess" kläder (som går sönder bara de leker i sandlådan men visst ska väl inte flickor leka så vilt?) som snabbt ändras om till för tunna, för korta och sexfixerade klädesplagg innan de ens nått tonåren. De får också höra att det är tabu att tala om sitt kön och röra vid det, att onanera och att njuta är fel. När de sedan blir äldre och klär sig tunt, kortkort och utmanande så är det deras eget fel om de blir våldtagna... bakvänd logik!
Om tjejer gillar sex så kallas de snabbt för slampa och är då allmänt gods, öppen för alla... man vet ju hur hon är... hon har ju sex med alla, hon ville ju osv...
Pojkar å andra sidan ska ha coola, tuffa kläder med dödskallar, slitstarka så de kan leka vilt och galet.
Pojkar blir glatt påhejade när de hittar snoppen, "titta vad gulligt, han drar sig i snoppen", å när de kommer in i tonåren å snackar om sex å ligga hit å ligga dit så ler man å säger att "man vet ju hur pojkar är". Det blir status att ragga flera brudar och man påhejas av sina vänner å är ju en guuuud och hjälte om man varit med flera tjejer (då betyder det tydligen inte att vem som helst får trycka ned honom i en madrass i en okänd lägenhet och ta kort på honom naken och sätta på honom, ta bort hans mobil och passa på att kolla om den trasiga ölflaskan passar in i hans anus).
Kläderna fortsätter vara indelade i manligt och kvinnligt i både form, färg, slitstarkhet och storlekar efter samhällets värderingar om hur en man resp kvinna ska/bör bete sig för att följa normen...
Jag undrar mer och mer vem fan som bestämmer vad som är normen och inte...
Det är oxå jäkligt konstigt hur alkohol kan räknas som en förmildrande omständighet när det gäller pojkar (man vet ju hur tonårskillar är, de ville ju bara dricka lite och ha lite roligt, alla kan dricka för mycket det är svårt att veta vart gränsen går, de var så fulla att de inte visste vad de gjorde, han var så full att han inte kunde kontrollera sig, att han inte hörde att hon sa nej, att han inte märkte att hon låg och grät i chock under honom- han är ju en jättesnäll och gullig kille annars, det där hände bara pga alkoholen, det var en engångs grej, stackarn...) men när det gäller tjejer har alkoholens inverkan totalt motsatt effekt (vad är det för tjej som dricker sig så redlös att hon inte vet vad hon gör, då får hon väl skylla sig själv om hon råkar ut för något när hon dricker sådär mkt, alla vet ju hur tjejer blir när de är fulla, de vill bara ha uppmärksamhet, tjejer ska inte bete sig på det sättet, de ska inte dricka sådär mkt det är ju som att be om det, hon var så onykter att hon inte kunde göra motstånd så hon sa aldrig nej).
Varför är det ok att killar kan dricka sig redlösa men inte tjejer?
Varför har vi inte samma rättigheter?
Varför ska inte jag kunna gå ut på krogen och bli packad om jag vill... eller om jag råkar dricka någon cider för mkt varför betyder det att jag får skylla mig själv om jag blir överfallen?
Varför har jag inte samma rättigheter?
Varför ska inte tjejer kunna gå hem själva på kvällen/natten efter krogen/jobbet/från en kompis eller What ever!!!
Varför ska vi behöva vara oroliga när vi hör steg bakom oss eller ser en skugga i dungen bakom busken?
Och män/pojkar borde känna sig grymt kränkta eftersom samhällets och rättssystemets allmänna syn på dem verkar vara att de inte kan kontrollera sig själva, att de är på en nivå lägre en djuren, offer för sin lusta... okontrollerbara. De ser en ensam flicka längs vägen och bara måste våldta henne...
En aspackad tjej i en säng, lättklädd, å bara måste ta chansen... Nej!
Läste en så bra artikel el om det var en blogg (?) på facebook häromdagen "Samtalet du borde ha med din son".
Alla som har en dotter vet ju om det där samtalet man har några ggr under deras uppväxt...
När man pratar allvar och säger till dem att inte gå hem själva på natten, att tänka på vad de har på sig för att inte utmana killar/män, att inte dricka för mkt för att det finns folk som passar på att utnyttja dem, att inte stanna å prata med okända män, att inte ha på sig för tunna, urringade, korta kläder. Att tänka på hur de sminkar sig, hur ofta de byter partner och att andra kan uppfatta dem som slampiga, horor osv...
Personligen anser jag att de borde kunna vara klädda hur dom vill... i vad de vill utan att något ska behöva hända!
Så borde det inte vara så att man vänder på steken?
Att prata med sina söner om respekt för alla oavsett! (detta gäller ju iof både män å kvinnor)
Att prata med sina söner om att säga ifrån när man hör rykten om "dåliga tjejer", att visa att man tar avstånd från sådana händelser. Att man inte accepterar att en del män/grabbar beter sig på det sättet.
Det handlar om respekt... den gamla välkända dängan: Behandla andra som du själv vill bli behandlad!
Borde vara en självklarhet överallt och när som helst!
Så alla män därute: Ställ er upp och ta kampen för er och för alla kvinnor.
Ge männen bättre rykte än det som de har i våra domstolar och rättsväsende och visa hur många bra och justa killar det finns!
Gör om och gör rätt!
Börja här och nu och skapa en förändring!
Ge varje man en chans att stå upp för en förändring! Nu!
Reagera och ändra!
onsdag 21 augusti 2013
En sommar mitt i livet!
Det är redan "slutet" av augusti och jag funderar lite på vad sjutton som hände med denna sommaren?
Den gick så snabbt! Och nu, redan, ligger det löv på backen, det är mulet och mera regningt och det känns som höst! Bara sådär, Pang!
Så vart tog denna förträffliga sommar vägen?
Det har verkligen varit en riktig sommar när det gäller vädret! Strålande solksken och värme!
Riktigt fint!
Men... jag har inte badat en enda gång!!!
Kattafackingstrof!
Jag kan ju ursäkta mig med att jag har jobbat en hel del... verkligen!
Jag bytte jobb i april (visst har jag berättat det?) och det har varit en hel del att sätta sig in i, mycket nytt och mycket roligt, intressant och utvecklande men oxå ganske stressigt och mycket att göra. Det är ju så det är inom restaurangbranchen... man måste nog vara lite knäpp i skallen för att gilla att jobba så, så jag passar ju in :P
I och med att jag bytte jobb när jag gjorde det så hade jag inte direkt så mycket semester att ta ut men lyckades jobba ihop fem dagar och så jobbade jag över så mycket att jag fick ta ut det i ledig tid (ytterligare fem dagar) så jag har haft två veckor totalt (ej sammanhängande).
Den första veckan (v 29) åkte vi och besökte vänner till Busmusen som har hus i Saltsjö Dufnäs utanför Stockholm och var där i fyra dagar.
Den semestern startade lite jobbigt då jag fick veta att mormor var sjuk igen. Hon har varit dålig till och från de senaste åren och någonstans så tänkte jag nog att hon klarar sig genom detta också eller att jag iaf skulle hinna hem och vara hos henne.... Så blev det inte....
Hon somnade stilla in torsdagen 18/7.
Jag vet att det är livets gång, man föds, lever och dör. Det är samma för alla! Mormor hade turen att få leva ett långt och innehållsrikt liv med både glädje och sorg.
Mormor och morfar var som mina extra föräldrar. Den stadiga grunden jag har byggt mitt hus på. Oavsett hur rockigt och rörigt mitt liv har varit, oavsett hur förvirrat och galet det har varit så har mormor och morfar funnits där konstant. Andra vuxna har kommit och gått, gjort snabb besök i mit liv och sedan försvunnit men mormor och morfar har bott på samma adress jämt, haft samma hemnummer jämt... alltid.
För det är väl alltid så med morföräldrar (och farföräldrar om man har några sånna) dom bara finns där och är... visa av livets erfarenheter. De har svar på allt och inget och ger en konstiga små husmorstips, en tialapp för att köpa något gott... gammal hederlig husmanskost som kalops, torra mandelkubbar, bärplockning och allt möjligt annat smått och gott.
För mig var de en anknytning till det verkliga livet... livet som alla andra verkade ha men inte jag.
Dom stod för fast trygghet, en annan verklighet, ett annat liv. De gav mig drömmar om en bättre framtid, planterade in tankar i min värld att jag också kunde bli något mot alla odds. Vi var kanske inte den typen av familj som sa till varandra hur mycket vi betydde för varandra, vi sa inte "Jag älskar dig" men det fanns alltid närvarande i luften, i omtanken, i skället, i deras bekymmersamma blickar, i allt...
De har varit min trygghet, min grund, mitt livs stomme och när morfar gick bort så skakades mina grundstenar om rejält och nu, nio år senare har min älskade mormor somnat in... jag vet inte vad jag ska säga, skriva, känna eller tänka...
Livets gång.
Mormors begravning var fin och jag fick träffa min ena kusin som jag inte mött på 16 år...
Något som verkligen är otroligt jobbigt och hemskt är allt som händer efter ett dödsfall... att gå in i den tomma lägenheten och gå igenom alla ägodelar. Det känns som om man gör något fult och hemskt när man går igenom sakerna... det är hemskt att välja att slänga någon annans saker, saker som mormor förmodligen har värdesatt på ett eller annat sätt, att lämna bort saker till Erikshjälpen... ja man kan ju inte adoptera alla saker helt enkelt.
Ibland känner jag mormors doft runt mig, det känns tryggt, varmt och kärleksfullt!
Du saknas mig från djupet av mitt hjärta och min själ.
Grunden du byggde hos mig tillsammans med morfar står stark och stadig, även om den nu känns lite nött och sliten. Jag vet att du vet och visste hur mycket du och morfar betyder/betydde för mig, nu, då och förevigt...
Livets gång... ja, nu blåser nya vindar och jag ska nu axla Din roll och bli mormor... knepigt, annorlunda och konstigt. Inom kort får jag ett litet barnbarn och jag hoppas att han en dag känner en endaste liten droppe av allt jag känner för er, för mig. Det skulle gör mig stolt!
Jag ska göra mitt bästa att vara en bra förebild för mitt barnbarn på mitt sätt. Jag har ju haft underbara förebilder <3
Min andra semestervecka spenderade jag på Stockholm Pride med mitt hjärta men det tänker jag skriva om i ett annat inlägg.
Under den veckan gick min älskade morfars syster, Tant Rut, bort... 104 år gammal... hon skulle bli 105 i oktober!
Tänk vilket långt liv... tänk allt hon har upplevt och genomlevt.... två världskrig, el och vatten in i hemmen, ja hela den tekniska utvecklingen... belysning, bilar, tv, telefoner, spolande toaletter osv osv... det är makalöst!
Det går faktiskt knappt att tänka sig in i det livet...
Det var alltid inntressant att sitta vid hennes sida och höra henne berätta om den "gamla goda tiden" och nu önskar jag att jag skrivit ner allt istället.... Vila i Frid tant Rut <3
När morfar gick bort så bad jag om två saker... en stenmosaik tavla som jag var med honom när han gjorde när jag var liten (jag fick sitta och sortera stenarna i färger och tålmodigt sitta bredvid och se bilden på tavlan växa fram)... och hans fotoalbum med alla gamla vackra svartvita foton från hans resor.
Det var det bästa jag visst att sitta i morfars knä och titta i albumet och höra honom berätta om de olika människorna han mött på sina resor ute på haven. Höra honom säga att det där var en fin och trevlig flicka och sedan höra mormor fnysa lite bestämt i bakgrunden... *ler*
Det är de, de privata, fina minnena jag kommer hålla högst och mest levande i mina tankar och mitt hjärta!
Nu verkar det som om min dotter kommer att få sitt barn för tidigt... hon fick åka in till sjukhuset redan i vecka 29... men det är en envis liten krabat där inne och nu har hon passerat vecka 31 och han är kvar där än... bra kämpat av dem båda!
Ja... det har verkligen varit en sommar av upp och nedgångar... men det är väl det som kallas livet!
Den gick så snabbt! Och nu, redan, ligger det löv på backen, det är mulet och mera regningt och det känns som höst! Bara sådär, Pang!
Så vart tog denna förträffliga sommar vägen?
Det har verkligen varit en riktig sommar när det gäller vädret! Strålande solksken och värme!
Riktigt fint!
Men... jag har inte badat en enda gång!!!
Kattafackingstrof!
Jag kan ju ursäkta mig med att jag har jobbat en hel del... verkligen!
Jag bytte jobb i april (visst har jag berättat det?) och det har varit en hel del att sätta sig in i, mycket nytt och mycket roligt, intressant och utvecklande men oxå ganske stressigt och mycket att göra. Det är ju så det är inom restaurangbranchen... man måste nog vara lite knäpp i skallen för att gilla att jobba så, så jag passar ju in :P
I och med att jag bytte jobb när jag gjorde det så hade jag inte direkt så mycket semester att ta ut men lyckades jobba ihop fem dagar och så jobbade jag över så mycket att jag fick ta ut det i ledig tid (ytterligare fem dagar) så jag har haft två veckor totalt (ej sammanhängande).
Den första veckan (v 29) åkte vi och besökte vänner till Busmusen som har hus i Saltsjö Dufnäs utanför Stockholm och var där i fyra dagar.
Den semestern startade lite jobbigt då jag fick veta att mormor var sjuk igen. Hon har varit dålig till och från de senaste åren och någonstans så tänkte jag nog att hon klarar sig genom detta också eller att jag iaf skulle hinna hem och vara hos henne.... Så blev det inte....
Hon somnade stilla in torsdagen 18/7.
Jag vet att det är livets gång, man föds, lever och dör. Det är samma för alla! Mormor hade turen att få leva ett långt och innehållsrikt liv med både glädje och sorg.
Mormor och morfar var som mina extra föräldrar. Den stadiga grunden jag har byggt mitt hus på. Oavsett hur rockigt och rörigt mitt liv har varit, oavsett hur förvirrat och galet det har varit så har mormor och morfar funnits där konstant. Andra vuxna har kommit och gått, gjort snabb besök i mit liv och sedan försvunnit men mormor och morfar har bott på samma adress jämt, haft samma hemnummer jämt... alltid.
För det är väl alltid så med morföräldrar (och farföräldrar om man har några sånna) dom bara finns där och är... visa av livets erfarenheter. De har svar på allt och inget och ger en konstiga små husmorstips, en tialapp för att köpa något gott... gammal hederlig husmanskost som kalops, torra mandelkubbar, bärplockning och allt möjligt annat smått och gott.
För mig var de en anknytning till det verkliga livet... livet som alla andra verkade ha men inte jag.
Dom stod för fast trygghet, en annan verklighet, ett annat liv. De gav mig drömmar om en bättre framtid, planterade in tankar i min värld att jag också kunde bli något mot alla odds. Vi var kanske inte den typen av familj som sa till varandra hur mycket vi betydde för varandra, vi sa inte "Jag älskar dig" men det fanns alltid närvarande i luften, i omtanken, i skället, i deras bekymmersamma blickar, i allt...
De har varit min trygghet, min grund, mitt livs stomme och när morfar gick bort så skakades mina grundstenar om rejält och nu, nio år senare har min älskade mormor somnat in... jag vet inte vad jag ska säga, skriva, känna eller tänka...
Livets gång.
Mormors begravning var fin och jag fick träffa min ena kusin som jag inte mött på 16 år...
Något som verkligen är otroligt jobbigt och hemskt är allt som händer efter ett dödsfall... att gå in i den tomma lägenheten och gå igenom alla ägodelar. Det känns som om man gör något fult och hemskt när man går igenom sakerna... det är hemskt att välja att slänga någon annans saker, saker som mormor förmodligen har värdesatt på ett eller annat sätt, att lämna bort saker till Erikshjälpen... ja man kan ju inte adoptera alla saker helt enkelt.
Ibland känner jag mormors doft runt mig, det känns tryggt, varmt och kärleksfullt!
Du saknas mig från djupet av mitt hjärta och min själ.
Grunden du byggde hos mig tillsammans med morfar står stark och stadig, även om den nu känns lite nött och sliten. Jag vet att du vet och visste hur mycket du och morfar betyder/betydde för mig, nu, då och förevigt...
Livets gång... ja, nu blåser nya vindar och jag ska nu axla Din roll och bli mormor... knepigt, annorlunda och konstigt. Inom kort får jag ett litet barnbarn och jag hoppas att han en dag känner en endaste liten droppe av allt jag känner för er, för mig. Det skulle gör mig stolt!
Jag ska göra mitt bästa att vara en bra förebild för mitt barnbarn på mitt sätt. Jag har ju haft underbara förebilder <3
Min andra semestervecka spenderade jag på Stockholm Pride med mitt hjärta men det tänker jag skriva om i ett annat inlägg.
Under den veckan gick min älskade morfars syster, Tant Rut, bort... 104 år gammal... hon skulle bli 105 i oktober!
Tänk vilket långt liv... tänk allt hon har upplevt och genomlevt.... två världskrig, el och vatten in i hemmen, ja hela den tekniska utvecklingen... belysning, bilar, tv, telefoner, spolande toaletter osv osv... det är makalöst!
Det går faktiskt knappt att tänka sig in i det livet...
Det var alltid inntressant att sitta vid hennes sida och höra henne berätta om den "gamla goda tiden" och nu önskar jag att jag skrivit ner allt istället.... Vila i Frid tant Rut <3
När morfar gick bort så bad jag om två saker... en stenmosaik tavla som jag var med honom när han gjorde när jag var liten (jag fick sitta och sortera stenarna i färger och tålmodigt sitta bredvid och se bilden på tavlan växa fram)... och hans fotoalbum med alla gamla vackra svartvita foton från hans resor.
Det var det bästa jag visst att sitta i morfars knä och titta i albumet och höra honom berätta om de olika människorna han mött på sina resor ute på haven. Höra honom säga att det där var en fin och trevlig flicka och sedan höra mormor fnysa lite bestämt i bakgrunden... *ler*
Det är de, de privata, fina minnena jag kommer hålla högst och mest levande i mina tankar och mitt hjärta!
Nu verkar det som om min dotter kommer att få sitt barn för tidigt... hon fick åka in till sjukhuset redan i vecka 29... men det är en envis liten krabat där inne och nu har hon passerat vecka 31 och han är kvar där än... bra kämpat av dem båda!
Ja... det har verkligen varit en sommar av upp och nedgångar... men det är väl det som kallas livet!
Fashion Pack 2013
I början på sommaren gick jag och Busmusen på årets upplaga av Fashion Pack på Strömpis.
Förra året var jag rätt kritisk och undrade vad som hade hänt... och fick en upprörd kommentar som sa att Fashion Pack var kult (vilket jag ju kan hålla med om men jag anser ändå att de ska hålla en viss standard och att de ska sträva efter att alltid göra en fantastisk show)...
I år var de fantastiska!
De hade lite nya tillskott i gruppen (fråga mig inte vilka för jag ahr faktiskt inte koll på det) och det var makalöst bra från början till slut!
Det var humor, glädje och dans :)
De hade bl.a ett potpurri av filmscener, helt fantastiskt.
Jag tycker lätt att de, i år, håller samma klass (eller snäppet högre, faktiskt) som After Dark och Diamond Dogs!
Lätt att jag hade velat se Fashion Pack på Stockholm Pride!
Jag hoppas att massvis av Örebroare lyfte på baken och tog sig till Strömpis i sommras och kollade in denna superba show!
Vi gick dit igen, några veckor senare med barnen/ungdomarna som var fashinerade och lite chockerade och väldigt fnissiga (speciellt efter brandmans nummret *ler*).
Att sedan lilltjejen fick gå in bakom scenen efter showen var pricken över i:et... hon var helt lyrisk och pratade om det i flera dagar :)
Att det sedan oxå visade sig att jag känner några av dem som lånat ut sina röster till showen gjorde ju det hela ännu lite bättre ;)
Så Tack till Fashion Pack för årets superba show!!!
Förra året var jag rätt kritisk och undrade vad som hade hänt... och fick en upprörd kommentar som sa att Fashion Pack var kult (vilket jag ju kan hålla med om men jag anser ändå att de ska hålla en viss standard och att de ska sträva efter att alltid göra en fantastisk show)...
I år var de fantastiska!
De hade lite nya tillskott i gruppen (fråga mig inte vilka för jag ahr faktiskt inte koll på det) och det var makalöst bra från början till slut!
Det var humor, glädje och dans :)
De hade bl.a ett potpurri av filmscener, helt fantastiskt.
Jag tycker lätt att de, i år, håller samma klass (eller snäppet högre, faktiskt) som After Dark och Diamond Dogs!
Lätt att jag hade velat se Fashion Pack på Stockholm Pride!
Jag hoppas att massvis av Örebroare lyfte på baken och tog sig till Strömpis i sommras och kollade in denna superba show!
Vi gick dit igen, några veckor senare med barnen/ungdomarna som var fashinerade och lite chockerade och väldigt fnissiga (speciellt efter brandmans nummret *ler*).
Att sedan lilltjejen fick gå in bakom scenen efter showen var pricken över i:et... hon var helt lyrisk och pratade om det i flera dagar :)
Att det sedan oxå visade sig att jag känner några av dem som lånat ut sina röster till showen gjorde ju det hela ännu lite bättre ;)
Så Tack till Fashion Pack för årets superba show!!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)