onsdag 21 augusti 2013

En sommar mitt i livet!

Det är redan "slutet" av augusti och jag funderar lite på vad sjutton som hände med denna sommaren?
Den gick så snabbt! Och nu, redan, ligger det löv på backen, det är mulet och mera regningt och det känns som höst! Bara sådär, Pang!

Så vart tog denna förträffliga sommar vägen?
Det har verkligen varit en riktig sommar när det gäller vädret! Strålande solksken och värme!
Riktigt fint!
Men... jag har inte badat en enda gång!!!
Kattafackingstrof!
Jag kan ju ursäkta mig med att jag har jobbat en hel del... verkligen!
Jag bytte jobb i april (visst har jag berättat det?) och det har varit en hel del att sätta sig in i, mycket nytt och mycket roligt, intressant och utvecklande men oxå ganske stressigt och mycket att göra. Det är ju så det är inom restaurangbranchen... man måste nog vara lite knäpp i skallen för att gilla att jobba så, så jag passar ju in :P
I och med att jag bytte jobb när jag gjorde det så hade jag inte direkt så mycket semester att ta ut men lyckades jobba ihop fem dagar och så jobbade jag över så mycket att jag fick ta ut det i ledig tid (ytterligare fem dagar) så jag har haft två veckor totalt (ej sammanhängande).
Den första veckan (v 29) åkte vi och besökte vänner till Busmusen som har hus i Saltsjö Dufnäs utanför Stockholm och var där i fyra dagar.
Den semestern startade lite jobbigt då jag fick veta att mormor var sjuk igen. Hon har varit dålig till och från de senaste åren och någonstans så tänkte jag nog att hon klarar sig genom detta också eller att jag iaf skulle hinna hem och vara hos henne.... Så blev det inte....
Hon somnade stilla in torsdagen 18/7.
Jag vet att det är livets gång, man föds, lever och dör. Det är samma för alla! Mormor hade turen att få leva ett långt och innehållsrikt liv med både glädje och sorg.
Mormor och morfar var som mina extra föräldrar. Den stadiga grunden jag har byggt mitt hus på. Oavsett hur rockigt och rörigt mitt liv har varit, oavsett hur förvirrat och galet det har varit så har mormor och morfar funnits där konstant. Andra vuxna har kommit och gått, gjort snabb besök i mit liv och sedan försvunnit men mormor och morfar har bott på samma adress jämt, haft samma hemnummer jämt... alltid.
För det är väl alltid så med morföräldrar (och farföräldrar om man har några sånna) dom bara finns där och är... visa av livets erfarenheter. De har svar på allt och inget och ger en konstiga små husmorstips, en tialapp för att köpa något gott... gammal hederlig husmanskost som kalops, torra mandelkubbar, bärplockning och allt möjligt annat smått och gott.
För mig var de en anknytning till det verkliga livet... livet som alla andra verkade ha men inte jag.
Dom stod för fast trygghet, en annan verklighet, ett annat liv. De gav mig drömmar om en bättre framtid, planterade in tankar i min värld att jag också kunde bli något mot alla odds. Vi var kanske inte den typen av familj som sa till varandra hur mycket vi betydde för varandra, vi sa inte "Jag älskar dig" men det fanns alltid närvarande i luften, i omtanken, i skället, i deras bekymmersamma blickar, i allt...
De har varit min trygghet, min grund, mitt livs stomme och när morfar gick bort så skakades mina grundstenar om rejält och nu, nio år senare har min älskade mormor somnat in... jag vet inte vad jag ska säga, skriva, känna eller tänka...
Livets gång.
Mormors begravning var fin och jag fick träffa min ena kusin som jag inte mött på 16 år...
Något som verkligen är otroligt jobbigt och hemskt är allt som händer efter ett dödsfall... att gå in i den tomma lägenheten och gå igenom alla ägodelar. Det känns som om man gör något fult och hemskt när man går igenom sakerna... det är hemskt att välja att slänga någon annans saker, saker som mormor förmodligen har värdesatt på ett eller annat sätt, att lämna bort saker till Erikshjälpen... ja man kan ju inte adoptera alla saker helt enkelt.
Ibland känner jag mormors doft runt mig, det känns tryggt, varmt och kärleksfullt!
Du saknas mig från djupet av mitt hjärta och min själ.
Grunden du byggde hos mig tillsammans med morfar står stark och stadig, även om den nu känns lite nött och sliten. Jag vet att du vet och visste hur mycket du och morfar betyder/betydde för mig, nu, då och förevigt...
Livets gång... ja, nu blåser nya vindar och jag ska nu axla Din roll och bli mormor... knepigt, annorlunda och konstigt. Inom kort får jag ett litet barnbarn och jag hoppas att han en dag känner en endaste liten droppe av allt jag känner för er, för mig. Det skulle gör mig stolt!
Jag ska göra mitt bästa att vara en bra förebild för mitt barnbarn på mitt sätt. Jag har ju haft underbara förebilder <3


Min andra semestervecka spenderade jag på Stockholm Pride med mitt hjärta men det tänker jag skriva om i ett annat inlägg.
Under den veckan gick min älskade morfars syster, Tant Rut, bort... 104 år gammal... hon skulle bli 105 i oktober!
Tänk vilket långt liv... tänk allt hon har upplevt och genomlevt.... två världskrig, el och vatten in i hemmen, ja hela den tekniska utvecklingen... belysning, bilar, tv, telefoner, spolande toaletter osv osv... det är makalöst!
Det går faktiskt knappt att tänka sig in i det livet...
Det var alltid inntressant att sitta vid hennes sida och höra henne berätta om den "gamla goda tiden" och nu önskar jag att jag skrivit ner allt istället.... Vila i Frid tant Rut <3

När morfar gick bort så bad jag om två saker... en stenmosaik tavla som jag var med honom när han gjorde när jag var liten (jag fick sitta och sortera stenarna i färger och tålmodigt sitta bredvid och se bilden på tavlan växa fram)... och hans fotoalbum med alla gamla vackra svartvita foton från hans resor.
Det var det bästa jag visst att sitta i morfars knä och titta i albumet och höra honom berätta om de olika människorna han mött på sina resor ute på haven. Höra honom säga att det där var en fin och trevlig flicka och sedan höra mormor fnysa lite bestämt i bakgrunden... *ler*

Det är de, de privata, fina minnena jag kommer hålla högst och mest levande i mina tankar och mitt hjärta!


Nu verkar det som om min dotter kommer att få sitt barn för tidigt... hon fick åka in till sjukhuset redan i vecka 29... men det är en envis liten krabat där inne och nu har hon passerat vecka 31 och han är kvar där än... bra kämpat av dem båda!

Ja... det har verkligen varit en sommar av upp och nedgångar... men det är väl det som kallas livet!

Fashion Pack 2013

I början på sommaren gick jag och Busmusen på årets upplaga av Fashion Pack på Strömpis.
Förra året var jag rätt kritisk och undrade vad som hade hänt... och fick en upprörd kommentar som sa att Fashion Pack var kult (vilket jag ju kan hålla med om men jag anser ändå att de ska hålla en viss standard och att de ska sträva efter att alltid göra en fantastisk show)...
I år var de fantastiska!
De hade lite nya tillskott i gruppen (fråga mig inte vilka för jag ahr faktiskt inte koll på det) och det var makalöst bra från början till slut!
Det var humor, glädje och dans :)
De hade bl.a ett potpurri av filmscener, helt fantastiskt.
Jag tycker lätt att de, i år, håller samma klass (eller snäppet högre, faktiskt) som After Dark och Diamond Dogs!
Lätt att jag hade velat se Fashion Pack på Stockholm Pride!
Jag hoppas att massvis av Örebroare lyfte på baken och tog sig till Strömpis i sommras och kollade in denna superba show!

Vi gick dit igen, några veckor senare med barnen/ungdomarna som var fashinerade och lite chockerade och väldigt fnissiga (speciellt efter brandmans nummret *ler*).
Att sedan lilltjejen fick gå in bakom scenen efter showen var pricken över i:et... hon var helt lyrisk och pratade om det i flera dagar :)

Att det sedan oxå visade sig att jag känner några av dem som lånat ut sina röster till showen gjorde ju det hela ännu lite bättre ;)
Så Tack till Fashion Pack för årets superba show!!!