torsdag 30 juni 2011

Acceptans på olika villkor...

Flera har sagt till mig att det är större acceptans från omvärlden gentemot lesbiska jämfört med acceptansen för bögar.
Om det verkligen är så har jag ingen aning om men jag har självklart en egen teori...
Om man som tjej säger till en kille att man är gay så betrakta killens ansikte noga (detta gäller ju självklart inte alla hetromän men en ganska stor del av dem).
Först oförstånd... typ: Va? Sedan förnekelse: Men inte du...?
Tystnad. Stirrar lite. Sedan ett litet leende som växer till ett gigantiskt.

Så vad är det vi ser... jo rakt in i deras fantasi som är en direkt kopia ur vilken hetro porrfilm som helst. Två tjejer.... wow... ögonen nästan poppar ut.
Och självklart tänker dom in sig själva i slutet, att dom kan kliva in och uppmärksamheten vänds till dem.
Så jag tror, att pga att samhället är uppbyggt av män och fortfarande till stor del styrs av män så är acceptansen för tjejsex större och det pga denna vanliga manliga sexfantasi.
Kvinnlig kärlek tas inte på allvar och därför accepteras den.

Men den accepteras ju egentligen bara med parantes.... att mannen är välkommen att joina.
Tjejsex är oxå en ganska vanlig fantasi bland hetro kvinnor, kittlande men inte på något sätt ett hot mot deras kvinnlighet. Tvärtom.
Killsex och manlig kärlek skrämmer däremot många hetromän och är därför inte lika lätt att accepteras av dem (läs samhället). Att acceptera det skulle vara ett hot gentemot hetromannens manlighet.
Hetro kvinnan däremot trivs väldigt bra i sällskapet med en bög, en bästa vän som hon kan koppa av tillsammans med.
Så kanske det är "lättare" att komma ut som lesbisk än som bög... men bögarna tas på allvar och är därför mer skrämmande och acceptansen är lägre.

Do I make any sense at all?

tisdag 28 juni 2011

Femme, Butch & Futch

Människan är bra på att dela in folk i fack.
Man måste ha en tillhörighet.
Vi gör det när det gäller etnicitet, religon, manligt och kvinnligt, sexualitet (Underkategorierna HBTQA osv... men dem tar jag en annan dag *s*), politik, rika och fattiga, ålder, hårfärger osv...
Allt för att bryta ned varje person in i minsta detalj.
Vi kan vara snabba och dömma in andra i alla dessa fack. Det där är säkert en sån där...
I varje fack finns det oxå underkategorier och man bara måste tillhöra någon av dem.
Jag ramlar över dessa kategorier varje dag i lesbos världen *ler*
Kategori: Sexualitet, underkategori: Homo, Nästa: Lesbisk och Ytterligare en kategori ned, typ:
Femme, Butch och Futch (den sista låter som en smarrig karamell *haha*)
Det finns fler kategorier men dem struntar jag i nu.
Femme, den typiskt kvinnliga tjejen, som tänker på kläder, smycken, smink och annat rysch pysch. Ser tjejig ut och är svårare för omvärlden att "se" som gay.
Butch, motsattsen till Femme, lite manlig, androgynt eller pösigt klädd, den typiska flatan i omvärldens ögon. Grabbig, öl drickandes, sportintresserad och högljudd...
Futch, ja det är en kombination, en tjej som tenderar att vara lite mitt emellan, eller ena dagen uberkvinnlig och nästa dag grabbig.
Enligt många funkar förhållandet mellan en femme och butch bäst, den stereotypiska gamla hetro normen en kvinna och en man... japp så ska det vara, tydligen. Läst i flera forum om detta nu.
Femme femme skulle inte funka, dom skulle driva varandra till vansinne, en måste vara "ledaren" (läs gärna mannen) och en måste vara undergiven (den sk typiska kvinnan...) för att få balans i förhållandet.
Så vart tog jämnlikheten, vi alla strävar så efter, vägen.
Två butch, nej det går inte heller, vem skulle bestämma då? Dom skulle slåss om saken.
*suckar*
I dessa fyrkantiga stereotypiska boxar passar alla in.
Eller inte.
Det alltid finnas dom som hamnar mellan stolarna. Dom som inte passar in i en specifik box eller kategori.
För visst finns det en kvinnlig, undergiven liten butch någonstans och med all säkerhet en hel del femme kvinnor som älskar att ta kommandot och bestämma.
Man kan ju tycka att det i gayvärlden borde finnas större tolerans för olikheter men det känns ändå som det är mer uppdelat där än någon annanstans... kanske inte?
Kanske?
Tolerans för olikheter, det är något att jobba på.
Sudda ut alla boxar och fack, alla underkategorier och låta människor vara just människor, sig själva.

Natt sudd...

Igår hamnade jag i tv soffan framför ett riktigt gammalt avsnitt av Sex in the City. Det måste ha varit en av de första avsnitten då Carrie träffade Mr Big (fånigt namn egentligen) för första gången.
Iallafall...
Hon skrev en krönika om kvinnor som har sex som män... Wham bang, thank U ma´m... typ.
Att kvinnor skulle bli lite mer som män och inte investera så mycket känslor.
Jag vet inte när det avsnittet är inspelat men gott och väl mer är 15 år sedan?
Hur som helst började jag fundera över detta och hjärnan gjorde lite egna kopplingar med daiting världen i dag i homoland...
Så jag undrar lite... vart tog känslorna vägen?
Orkar vi inte investera i känslor?
Som jag ju har skrivit flera ggr redan så verkar det mest gå ut på att få sig ett ligg.
Eller lite webcam sex.
Folk är inte så nogräknade utan kastar ur sig förslag till höger och vänster.
Första gången man pratar med en helt okänd människa så kan man få veta saker man aldrig ens skulle fått veta av sin bästa vän, när man var i tonåren å pratade om allt!
Enligt mina hetro vänner som är singlar så ser det inte ut så på ex.vis mötesplatsen.se.
Tillåt mig tvivla, haha.
Jag märker ju själv hur det är om man går ut på en krog.
Kvart i två kommer de ensamma och desperata fram som flugor runt en sockerbit.
Hugger tag i första bästa då de inser att hela kvällens försök att charma någon gått åt helvete.
Då tar dom vem som helst och ganska ofta verkar det fungera om den dom dykt på är lika desperat själv.

Jag har full förståelse för att folk har behov ibland men man kan väl iaf lägga ned lite tid och energi på vem man vill vara med för kvällen?

Så... har vi kvinnor blivit mer som män?
Resultatorienterade, effektiva, snabba...
Har vi lagt känslorna åt sidan?
Eller kanske dom finns där, vi är bara himla bra på att dölja det.
År av träning ger resultat.

söndag 26 juni 2011

Vänner!

Vad vore livet utan vänner?
Verkliga vänner som verkligen finns där för en i vått och torrt!
Kompisar i all ära.
Läste dessa rader på en statusrad på facebook:
Alla hör vad du säger, en kompis lyssnar på det du säger och en vän hör det du inte säger...
Så sant!
En lärare hade sagt till min yngsta dotter att en person har, om man har tur, tre till fyra riktiga vänner i livet...
Funderade över detta och inser att jag nog är jäkligt lyckligt lottad!
På rak arm kan jag rabbla 4 vänner som funnits i mitt liv i minst 10 år... varav 2 av dem har jag kännt sedan jag var 4... alltså i 30 år!
Dessa fyra finns fortfarande i mitt liv och är otroligt viktiga för mig.
Några pratar jag med flera ggr i veckan och några bara några få ggr om året men jag vet att dom finns där, alltid!
När vi ses så vet vi var vi har varandra och vi kan prata om allt!
Det är tryggt!
Sen har jag flera "Nyare" vänner som jag absolut kan se i mitt liv även om 10 år eller mer...
Så, ta hand om era vänner!

Bi = lägre status än "fullblodig" gay?

Är det så?
Jag tycker att jag ofta har hört reaktionen från gay kvinnor att bi bara är en "lek" fas där man kallar sig bi som ursäkt för att få kn***a runt med vem som helst.
Är toleransen mindre mot någon som är bi och isåfall varför?
När man som gay har stött på alla dessa olika slags motgångar pga sin sexualitet och mått skit, varför utsätta någon annan för detsamma?

Eller är det så att vi i grund och botten alltid kommer ha lite svårt för det som är annorlunda och konstigt jämfört mot oss själva och den bubblan man själv lever i?

Vill oxå säga tydligt att detta inte är min åsikt utan en tankeställare jag fått då jag har en kollega som upplevt mycket skit från folk (lesbiska) pga att hon är bi.
Jag vet oxå att detta självklart inte gäller alla, jag bara kastar ut frågan för att få höra om era upplevelser :)

Jag tycker folk ska få vara sig själva och stolta över det!

Knepiga förslag...

Ok...
Jag vet inte hur vanligt det är men jag blir av någon anledning fortfarande lite chockerad över hur vissa personer beter sig på nätet!
Tydligen verkar vissa tycka att det räcker med att skriva: Hej, vad vacker du är! Ska vi träffas?
Eller hur!
Hur vanligt är detta?
Testar folk bara att skicka ut ett sådant medelande till flera för att någon tillslut nog är tillräckligt ensam å kåt för att svara ja?
Nästa fundering är... hur många nappar egentligen på detta?
En annan skrev: Lova mig att du inte kommer gå i kloster. *asg*
Jag svarade att det fanns inte med i mina framtidsplaner... det var tydligen en het invit....
Ok... kan känna att singel livet idag (nu låter jag som en gammal tant *ler*) är en aningen annorlunda och jäkligt sexfixerat.
Vissa verkar tycka att det är mer så i gayvärlden, jag vet inte vad jag ska jämnföra med då jag aldrig kastat mig ut i internets singelvärld för hetrosar...
Jag har problem med att ta detta seriöst, å svarar ganska ironsikt tillbaka men det uppfattas tydligen inte?
Eller så fortsätter dom bara att chansa?
Hur som helst... om jag så vore ensam och singel i 10 år skulle jag inte nappa.
Är det för mycket begärt att ha en vettig konversation först... ?

Ja, så kan det vara iaf... jag är en stenåldersmänniska i datingvärlden hahaha...

Ryktet går. . .

Härom dagen var jag inne på jobbet en sväng, trots att jag har semester, för att träffa min goa kollega och gå på After Work!
Då mötte jag chefen som stannade till och vi pratade en stund.
Han har de senaste veckorna kommit med olika kommentarer till mig om att jag verkar så glad och lycklig nuförtiden, att det verkligen glöder om mig osv.
Nu, när jag var inne på jobbet så började vi prata lite mera personligt och efter ett tag säger chefen lite sådär försiktigt med lägre stämma: Ja, du kanske vet eller förstår att jag har hört och jag tycker det är jättekul! Det är ju inte min buisness men fan vad roligt, jag är så glad för din skull. Jag har inget emot det, som du ju vet, men vad spännande!
Jag log och nickade och funderade en kort stund vad han pratade om...
Det lät ju som om jag var gravid... hade förlovat mig eller, tja, vad som helst.
Sen, pang!
Aha... jag kom på det enda jag kunde gissa mig till... han har fått höra rykten om mig och mitt kliv ur garderoben.
Han tittar på mig och säger att han tycker det verkar som jag hamnat rätt nu och att jag är värd att vara lycklig nu efter några år av skit.
Jag log bara och höll med :D
Kännde ingen panik över att ryktet gått runt på kontoret, bara ett lugn.
Jag kännde att jag kunde ta det, att stå där och le och känna att det är rätt!
Jag står för det!
Vilken känsla!
Att det sedan var med just chefen, ja det var ju lite annorlunda... men ändå helt ok!
Han är en bra chef!
Så nu vet jag inte om jag kan bli mer ute ur garderoben?
Nu ska jag börja leva här ute oxå!
Det blir ett nytt kapitel!

Andas, tag sats.... ready.... ......... GO!

onsdag 22 juni 2011

Drömmar...

Mjuka läppar.
Andetag mot min hud.
Läppar mot min hals.
Kyssar mot mina nyckelben.
Trevandes. Långsamt.
Hetsigt.
Djupa andetag.
Hud mot hud.
Händer runt min midja.
Bröst mot bröst.
Knoppandes.
Hetsiga andetag.
Ben runt mina ben.
Höft mot höft.
Känslan av samhörighet.
Kärlek.
Lust.
Rytm.
Under.
Ord. Viskandes.
Över.
Händer i ditt hår.
Griper tag.
Drar bak.
Läppar mot din hals.
Smakar.
Utforskande.
Fingrar över din kropp.

* * * * * *
Med risk för att detta kommer bli helt fel, så kommer jag ändå att skriva... i onyktert tillstånd!

Livet...
Tankar och känslor svänger ganska rejält nu, igen!
Men det måste ju iaf vara bättre att det faktiskt svänger.

Vissa dagar känner jag inget!
Bara tomhet. Utan botten, utan tak.
Jag ligger hellre på botten av en deppresion å mår skit än att inte känna alls!
Att inte känna...
Inget driv, ingen ork, ingen lust.
Tappat tro och känsla.
Tappat hopp.
Sälvförtroendekras... vad bottnar det i?

Jag kan ändra min frisyr, köpa nya kläder...
Det ändrar inget.
Jag är ändå samma lilla osäkra skrutt.
Jag kan träna till vansinne.
Stuka en fot men fortsätta gå...
Tusen personer kan säga att jag är bra.
Men det nuddar bara ytan.
Vad krävs för att det ska komma in?
Nå fram?
Sjunka in till insikten...
Jag är ändå samma skrutt...
Inget förändras.

måndag 13 juni 2011

Appropå....

Helknäppa "brudar"...
Det finns ju några stycken har jag märkt under dessa 6 månaders vilda internet lek...
Ibland kan man märka ganska snabbt vart det leder... om samtalet börjar med hej, har du msn?
Ja, då vet man vad dom är ute efter.

Men vissa är helt vanliga i kanske 2-3 medelanden och så byter man msn med varandra, addar och genast... hey sötis... webcam?
Första gången tänkte jag att visst, det kunde ju vara roligt... men jag såg ingenting av den andra... vilket jag snabbt medelade att om jag inte ser dig så stänger jag av...
Då skickar dom pics på lättklädda tjejer och säger att det är dom... å att det sedan är min tur... via camen... jo men eller hur!
Kommer inte hända *asg*

En blev jättesur och menade att hon minsann visade allt och jag gav inget tillbaka!
Jag krävde minsann inga bilder och jag har ju ingen garanti att det faktiskt är den personen jag pratar med.
Sen när jag frågat om dom har Facebook visar det sig att nej... dom går emot strömmen och har inte det... det får mig att tro att det säkert är en äcklig gubbe i andra änden *bläääk*

Samtidigt tänker jag att hur naiva är folk?
Förmodligen finns det flera som går på detta... tyvärr!


Jag har provat att kolla hur man ser ut i denna populära webcam... å seriöst?!
Haha... man ser ju lite lätt sjuk ut och ögonen blir väldigt knepiga och stirriga haha.
Man får heller inte röra sig för snabbt för då hinner inte bilden med...
Om jag vore uppriktigt intresserad av någon skulle jag inte välja webcam som första sättet att se den andra på eller rättare sagt som den andra skulle få se mig på *ler*

Hur som helst...
Var försiktiga med vad ni gör på nätet!

Kram Å Godnatt!

Funderingar!

Hmm...
Jag vet inte vad jag letar efter... eller om jag ens letar?
Jag har egen sida på olika gaysajter som http://www.flator.se/ http://www.qx.se/ och på http://www.sylvia.se/ och jag har fått kontakt med flera olika tjejer.

Vissa är ju bara för mycket och ganska knäppa... men ibland så hittar man några guldkorn och man för trevliga och intressanta samtal fram och tillbaka.
Ofta får jag frågan om vad jag letar efter... ja...

Som alla andra, självklart, den stora kärleken.
Men just nu, precis just nu... vet jag inte om jag vill finna den stora kärleken.
Jag har precis blivit singel och behöver lite mellanrum. Andrum.
Samtidigt vill jag inget annat än att faktiskt finna någon att mysa med...
men jag vill inte ha något allvarligt, seriöst...
Jag har heller aldrig varit den där som har ett "one night stand" eller en KK eller dylika lösa förbindelser och jag vet inte om jag skulle klara av det heller.
Jag har inga problem med att folk gör så, det är upp till var och en och ibland önskar jag att jag kunde vara lite mera så själv...

Så... egentligen letar jag nog mest efter mig själv!
Samtidigt har jag denna brinnande längtan inom mig...

Hur länge kan man vara ensam utan att bli galen och börjar klättra på väggarna?
Och rent sexuellt... hur länge kan man nöja sig med sig själv?
Inte världskul direkt även om det funkar... ett tag.
Fantasi och drömmar...
Det fyller inte några hål men det dämpar hungern.
Det tar inte bort ensamheten men lägger ett tunt täcke omkring själen.

Club Heaven!

Nu är min gay klubbs oskuld tagen *ler*
Jag och några vänner satt hemma hos mig och förfestade och sedan bar det iväg!
Jag var såååå himla nervös innan... haha vad trodde jag skulle kunna hända egentligen?
Nåja det var en rolig kväll!
Bra musik och mycket dans!
Fick sk flatundervisning av en kompis haha... jag trodde jag skulle dö!
Hon försökte tappert lära mig att flörta, vilket jag ju skrivit om innan att jag är urkass på. Samtidigt vill jag ju inte flörta med vem som helst heller bara för att flörta... det måste ju vara någon jag verkligen finner intressant (fast det vet vi ju oxå sedan tidigare att inte ens då klarar jag av det...).

Jag insåg iaf ganska snabbt att mitt utseende inte är det som gäller på flatmarknaden *ler* jag är nog för mycket femme...
Kompisen däremot fick flera busvisslingar när hon knatade in på klubben då hon är en äkta butch :D
Iaf fick jag mig en dans med en väldigt söt femme tjej "The Lady in Red"...
Hon var lika lång som jag, hade glansigt mörkt och vackert hår och knallröda läppar, lite snövit aktig *s*
Min ena kompis dansade "diskret" runt oss med tummen upp på båda händerna... *asg*
Mer än så blev det inte... men det gjorde inget :) det var mysigt som det var!
Små steg men ändå stora... för mig!


Jag blev presenterad för massvis med människor och hade en underbart trevlig kväll...
Även om presentationerna oftast innehöll ord som "hon har precis kommit ut" eller "hon är singel, precis som du..." haha...
Tur att jag har humor och lite självdistans och glimten i ögat!

Tack till mina goa vänner som följde med och gjorde min första gayklubbs kväll underbar!