måndag 23 maj 2011

Vacker låt!

http://www.youtube.com/watch?v=9u7hGkL57N8

En otroligt vacker låt!
Ger mig gåshud!

Crash and Burn...

Total självförtroende krash...
Vad hände?
Jag tror jag håller på att bli galen, på riktigt.
Vet inte ens vad som triggade igång det...
eller jo, nu ljög jag!
Jag vet precis.
Så vart hittar jag ett självförtroende?

Jag kan inte backa nu. Vill inte.
Men attacker av panikångest inför framtiden kastas över mig.
Som gigantiska stenblock.
Jag skrapar ihop mig själv... limmar lite här och där.
Putsar på fasaden!
Syns sprickorna?
Andas.
Nya stenblock... upprepa proceduren...
ANDAS

Orka.
Le.
Var samma glada jag.
Visa ingen.
Snart nog kanske jag tror på illusionen själv?
Som en affirmation.
Le, för fan!

lördag 7 maj 2011

Snart pratat med "alla"....

Nu har jag pratat med i stort sätt alla viktiga personer i mitt liv.
Det har gått över förväntan.

Den knepigaste reaktionen var nog ett asgarv. Hm.
I övrigt har flera reagerat med orden: Ja, jag har funderat på det, eller: Jag har misstänkt det ett tag, eller: Jag är inte direkt förvånad...
Ok. Det är och känns väldigt positivt. Samtidigt funderar jag över hur dom kan ha misstänkt detta tidigare?
Jag har ju ändå varit gift med en man...

Jag har två goda vänner kvar att prata med.
Den ena tjejen är själv gay, så det borde verkligen inte kännas så komplicerat som det gör. Det är konstigt. Jag har verkligen försökt några gånger men modet försvinner och jag känner någon slags innre panik och får en oerhörd ångest.
Den andra tjejen är jehovas... vilket iof nästan aldrig märks men hon är väldigt privat om sitt.
Så jag skjuter upp mina 2 sista viktiga samtal ett tag till. Jag fegar ur en liten stund.
Tar paus!
Andas!
Försöker hinna med själv.
Försöker svara på stora livs frågor som: Vem är jag?
Var är jag?

Så nu tänker jag försöka koppla av i hela denna komma ut process. Sluta tänka så intensivt på hela "gaygrejjen".
It makes me crazy!

söndag 1 maj 2011

Att lära mig att våga!

Ok... jag har aldrig kunnat det här med att flörta!
Vad är grejen?
Hur gör man?

Jag har aldrig kunnat det. det finns liksom inte i mig.
Inte blir det lättare när jag ska försöka mig på att flörta med en tjej heller!


Jag blir så arg på mig själv!
Varför är jag så himla feg?
Inte så att tjejen jag mötte ikväll skulle vara mitt livs kärlek men...

OMG vad fin hon var!
Jag blev lite bergtagen!
Kände att jag på ett otroligt fånigt, paparazzi liknade sätt förföljde henne med blicken hela kvällen.

Hjärtat slog dubbla volter och jag bestämde mig för att iaf våga säga till henne att hon var vacker.

Jag klarade inte ens det.
Varför?
Lite mys och hångel... är det för mycket begärt?
Hur länge ska jag klara av att leva bara på tanken?


Skärpning!
Mer mys och hångel till folket!
Och till mig.

En blick, ett leende och lite dans,
det får jag leva på till nästa gång.
Inte så illa men jag vill ha mer.
Så mycket mer.

Så, detta är något jag behöver träna på!
Att lära mig att våga!




Fortsättning följer....