onsdag 30 maj 2012

fredag 11 maj 2012

Tankar som smyger sig på....

Det här med flator....

(Detta inlägg kommer delvis att handla om sex... så om du tycker det är otäckt eller helt enkelt inte vill veta, eller om du tänker förfasa dig över vad jag skrivit och sedan hoppa på mig om det och gotta dig... Sluta läs för 17....)
 
Som jag skrivit förut så är det en väldigt liten värld...
På något sätt så känner alla alla... genom den eller den...
Något att tänka på när man dejtar runt... eller när man har "stall".
En del ser till att ha stall utanför sin stad... men ärligt talat... alla känner någon som man själv känner.
Det fina med flator är dock att de flesta har en god relation till sina ex... sina sex ex och sina flickväns ex....
Det är ju iom denna lilla värld nästan ett måste då man förmodligen kommer mötas igen på uteställen, pride osv... alla finns ju överallt, hänger med varandras vänner, har gemensamma vänner osv....
Så det är ju tur att man/jag inte är svartsjukt lagd... ex är ex av en anledning....Det är min ståndpunkt!
Dessutom väljer jag, när jag går in i en relation att lite fullt ut på min partner!
Jag förstår inte hur man ska kunna få det att fungera annars?
Om man alltid är misstänksam och orolig?
Jag litar på min partner på samma sätt som jag önskar att hon litar på mig!

Trots detta så smyger sig ju tanken in ibland... men inte på något sätt som oro för att hon är otrogen, utan när vi träffar andra så kan jag ibland fundera över om det varit något mellan min partner och den personen... har dom varit kk eller har tanken aldrig ens funnits där?
Jag inser ju att hon knappast var nunna innan vi träffades på samma sätt som jag inte var det.
Ex och sex ex finns där... punkt slut!
Detta gäller ju inte bara min partner utan i alla olika flat konstellationer man är i... vilka har... vilka är, vilka skulle aldrig osv... tankar som smyger sig på.
Jag brukar i regel fråga rakt ut... iaf när det gäller min flickvän å när jag undrar...
För visst är det så att man pratar om och berättar om ex... men inte så ofta som man pratar om och berättar om ligg ex...
Man kan ju undra varför det är viktigt att ha den informationen.... kanske den då lägger sig som ett spöke i hjärnan som hoppar fram när man mint anar det?
Jag kan dock hantera såna spöken väldigt bra.... mycket bättre en jag kan hantera tankarna som surrar runt i skallen om jag inte vet!
Och eftersom man umgås i samma kretsar så vore det sjukt jobbigt om man festar ihop och någon säger något och man själv inte visste... eller om man hör rykten.... att den å din tjej är ju sex ex... eller vad som helst...
Ärlighet varar längst!
Jag vill hellre veta... iaf om personerna finns kvar i vår periferi...

En annan sex grej....
Något jag funderade lite över....
Är det väldigt vanligt att någon plockar fram "leksakslådan" första gången???
Plockar fram en strap-on bara sådär?
Pratar man inte lite om det innan?
Själv skulle jag nog vilja lära känna personen i fråga lite bättre innan... men det är så olika det där....
Kul med singel vänner... man får höra så mycket tokigheter ibland....

För vems skull...?

För vems skull kommer man ut genom garderoben?
Vad är nyttan?
Jag är en väldigt öppen och rak person och jag "vill" att folk ska veta... eller iaf mina vänner, bekanta och släkt.
Men ibland, ytterst sällan dock, så ställs man inför frågan om varför jag ens ska berätta för någon...
Jag har tex inte ringt runt till folk bara för att de ska veta utan jag har pratat med de allra närmaste och tänker att resten får väl veta via omvägar på något sätt....I dont care!
Men denna frågan har aktualiserats nu i och med att jag och Busmusen nu har blivit sambos...
Jag har inte berättat för mormor....
Funderade på vad är nyttan...
Hon är väldigt gammal och dessutom sjuk.... och om jag berättar... för vems skull gör jag det?
Vad ska hon kunna göra med den informationen?
Skulle hon ens kunna ta in den?
Skulle hon förstå?
Vad har hon för referensramar?
Vad har hon för grund tankar och åsikter kring homosexualitet?
Skulle det förvirra henne ännu mera?
Är det verkligen viktigt att hon vet?
Ska jag berätta bara för att jag ska känna en lättnad över att vara ärlig?
Är det verkligen rätt att kasta fram detta framför henne nu?
Kommer hon kunna smälta det?
Det hade varit stor skillnad om det var för 10 år sedan när hon var frisk och dessutom klar i tankarna....
Jag och Busmusen kom överens om att jag inte ska berätta för mormor...
Jag vet att det är det bästa beslutet men samtidigt så känns det som jag "gömmer" Busmusen för henne...
Med största sannolikhet så kommer nog aldrig mormor komma hit och hälsa på heller... men iaf....

Ett problem med detta beslut är ju att jag helt ärligt har väldigt svårt för att ljuga... till och med när de gäller små vita lögner...
Problem uppstod genast när jag insåg att mormor kom ihåg att jag flyttat och började ställa frågor om lägenheten...
-Är det en stor lägenhet?
-Ja, stora tjejen får ett eget rum nu...
-Vad bra.Hur stor är den?
-(nästan viskandes) 124 kvadrat....
-Hur många rum är det?
-Hmmm 5 stycken....
-Det är mycket.... du kanske får ta in en inneboende?
-Det ordnar sig säkert.... man kan ju ha ett gästrum....
Lyckligtvis så tappade hon tråden där.... men jag känner mig som en hemsk människa!!!
Å får hela tiden tänka.... För vems skull?
Vore det ens acceptabelt att försöka komma ut för mormor.... Nej... förmodligen inte.... släpp det nu!
Hon är fortfarande förvirrad över skilsmässan.... jag behöver verkligen inte kasta in flera granater i soppan nu!

Så hur botar jag mitt dåliga samvete?

Livet...

Är bra härligt just nu... så avslutade jag mitt förra inlägg....
Tyvärr finns det ju oxå saker som händer och sker runtomkring som man inte kan styra som är otroligt jobbiga!
Det ena tänker jag inte skriva om pga respekt för den personens privatliv och att jag inte vill lämna ut personen helt för alla jag känner.... så det lägger jag åt sidan här men kan säga att det är tungt och svängigt med endast en konstant sak.... problem återkommer i vågor, alltid!

Det andra är att min älskade mormor ligger på sjukhuset igen....
Inte så att det är en fara för hennes liv, vad jag vet... men hon har pendlat ut och in på sjukhuset pga hjärnblödningar och strokes de senaste 5-6 åren....
Hon börjar bli mer och mer dement och det är tufft!
Det är svårt när man ser någon bli gammal och långsamt försämras....
Självklart vet jag om hur livet fungerar... man föds, lever och går vidare...
Men när någon går bort som Alltid funnits där... det är svårt!
De lämnar ett stort hål i ens själ och hjärta av saknad men man fyller ut det med alla fina minnen man delat med dem...
Jag vet inte om min relation till mormor och morfar är unik i andras ögon men i mina ögon har vi altid haft ett starkt band till varandra.
Delvis pga av att de har varit några av de få fasta punkter jag haft i min uppväxt... några som alltid funnits där medans alla andra människor bytits ut till höger och vänster.
Med min uppväxt har det varit en trygghet att ha dem... lite som grunden till ett hus, stommen....
De har varit min grundstomme...
Morfar gick bort för 8 år sedan....
Känns som evigheter sedan... men ändock som om det bara var ifjol...
Livet är konstigt....



Den stora flytten!!!

Efter en tids frånvaro har jag nu fått tillbaka internet...
Och det viktigaste av allt!!!
Jag har flyttat och blivit sambo med min älskade Busmusen :)
Det var en fantastisk flytt, från vår sida... vi var 26 stycken helt fantastiska och underbara.
STORT TACK TILL ER ALLA <3

Jag kan ärligt säga att jag har jäkligt mycket saker... men det var inget som syntes i förra lägenheten... vilket är otroligt konstigt!
Men när varenda liten pinal var nedpackad i en låda, ja då var det massor...
Å då hade jag ju ändå sålt av massa saker, skänkt bort en del och kastat en hel del...
Flytten var liiiite rörig, men det var inte pga oss utan pga att vi hade bestämt en tid då vi skulle vara klara med ut flytt och städ men när vi väl kom till den nya lägenheten så var dom inte klara...
Jaja, det är inget att gnälla över egentligen, vi var helt enkelt mycket mera organiserade än det andra teamet!

Så nu bor vi i en etage 5:a, mitt i stan med takterass!
Vi hade världens tur med vädret under flyttdagen och hela veckan efter flytten.
Strålande solsken och ja, jag har lyckats bränna mig en gång redan... solen tar väldigt bra där uppe på taket + att det är lä nästan jämt!
Underbart!
Vi kommer ha mycket besök på den terassen kan jag säga!
Det är en underbar plats... nästan själ och hjärta i hela lägenheten.
Det var nog nästan det första vi fixade till oxå.
Vi behöver dock köpa någon typ av trall/golv för nu när det regnar så blir det fot pool däruppe!!!
Vi har fått vår första inflyttningspresent oxå :)
Två stycken underbara Badenbaden att slappsa i på terassen och gissa om de redan har blivit väl använda!
Tack till Busmusens underbara föräldrar och mina goa svärisar :)
Ni är nu våra sol, slapp och avkopplingshelgon <3

Något annat som är helt underbart med denna lägenhet är att vi har rätt till total rust... överallt :D
Så i fredags var vi iväg till bovärden och valde nya golv till köket och hallen uppe och nere...
Nya tapeter till Lillskruttans rum, vardagsrummet, hallen uppe och nere, trappen och köket samt målning av alla lister och dörrar och badrummet och toaletten... Tjoooohooo....
Vi tänkte att vi nog får vänta några veckor men icke!!!
I måndags drog målaren igång... med hela bottenvåningen och igår var han klar.... snabba puckar!
Han är oerhört snabb och jobbar konstant... han har helt ödelagt min syn på slöa hantverkare :)
Idag kommer golvläggaren och byter golven på bottenvåningen och målaren fortsätter med trappen + hallen på övervåningen!
Vilken service säger jag bara!

Nu vågar man knappt röra sig för att alla väggar är så fina.... och till helgen kan vi börja sätta upp tavlor, gardiner osv.... Myyyys!!!

Det konstigaste av allt är att det inte finns någon fläkt i köket!!!
Jag ringde bovärden men det ingick tydligen inte här...
Vi stekte köttbullar en dag och doften och oset satt kvar i över ett dygn...
Så vi har varit på jakt efter en kolfilterfläkt som inte kostar skjortan... och hittade en på IKEA.
Den ska vi få i present av mamma när hon kommer hit nästa vecka :)
Kram på dig.... du är numera vårt frid i köket och matlagningshelgon <3

Livet är bra härligt just nu!