torsdag 24 mars 2016

Örebro Pride 2016

I år har Örebro Pride 5 års jubileum!
Örebro Pride brukar alltid ligga sista helgen i augusti men i år kommer Action Run till stan den helgen och även om det skulle vara otroligt roligt att gå parad och klättra över hinder som någon slags metafor över alla hinder som HBTQ personer tagit sig över, under och förbi under åren och fortfarande kämpar emot så förstår ju de flesta att det är rätt omöjligt att samköra dessa två roligheter i stan under samma dag/helg.
Så Pride ligger en vecka tidigare i år, närmare bestämt 19-21/8.
En himla osis för mig då det nu krockar med den fantastiska Författarveckan på Fårö...
Men det betyder egentligen bara att jag får åka hem redan på fredag morgon istället för söndag.

En annan rolig sak är att Örebro Pride har gjort reklam för min bok på sin Facebooksida :)


Puss å tack!
/RegnbågsMusen

tisdag 22 mars 2016

Skånska Dagbladet och Sydsvenskan

Skånska Dagbladet och Sydsvenskan har skrivit om skräckantologin "På denna grund" som jag medverkar i.

Skånska Dagbladet - På denna grund

Tyvärr är inte mitt namn med i texten. Lustigt att just mitt namn försvinner så ofta från olika notiser om antologier jag har medverkat i... Det är ju långt och extremt synligt... haha, jaja. Köper man boken så ser man ju att jag är med där :)

Sydsvenskan - Hus på hallandsåsen blir hem för skräck

Kul att den får uppmärksamhet!

/Skräckmusen

söndag 20 mars 2016

Fotosession - Författarfoton och ploj

Så var det då dags att försöka ta lite författarfoton till min Facebooksida och till en framtida hemsida och eventuellt till författarporträtt i framtida böcker.
Mina fina vänner F och Å hjälpte mig. Å var den otroliga fotografen och F var en fantastisk fotoassistent som försökte få mig att slappna av och le lite.

Så nu ska jag bjuda på lite foton :)












 Japp, det var ett litet urval av bilderna... Jag har hur många som helst men jag ska inte tråka ut er med att fotobomba här...
Men jag hoppas att det är några som passar till hemsida, författarsida och som författarporträtt :)


Tack och hej från Fotomusen <3

lördag 19 mars 2016

#Älskanoveller 30 nyanser av Saknad

För lite mer än två år sedan fick jag beskedet att en novell som jag skrivit, blivit utvald att medverka i en antologi. Ett helt nytt projekt som startades av Jenny Jacobsson och Ewa Åkerlind som äger Ordberoende Förlag.
Jag var i chock!
Jag tror det var första gången jag skrivit en novell (förutom i skolan) och det var absolut första gången jag lät någon läsa vad jag skrivit.
Jag var så nervös att jag inte visste vad jag skulle göra när jag skickade in den novellen. Det var som att jag omedvetet la hela min tro på mitt skrivande och mitt eventuella fortsatta skrivande på den lilla novellen. Jag mådde illa...
Men jag kom med... jag kunde inte tro det. Länge väntade jag på ett mail där de skulle be om ursäkt för att de skickat det till mig av misstag men så blev det inte.
Det blev en novellantologi som heter #Älskanoveller 26 nyanser av Sverige

Detta gav mig en boost i självförtroendet och jag beslutade mig för att faktiskt sätta mig på arslet och fortsätta lite mer strukturerat med Boken jag påbörjat på till och från under flera år. Jag ville satsa!
Den boken blir nu min romandebut och kommer ut 7/6 2016.
2015 gav Ordberoende ut ytterligare en #Älskanoveller med temat Kärlek. Jag skickade inte in något det året för jag hade fullt upp med min bok och all korrektur så energin fanns helt enkelt inte där.

I år, 2016 kommer det ännu en #Älskanoveller 30 nyanser av Saknad och den här gången skickade jag in en barndomsskildring om ett barns saknad efter sin mamma. Mer tänker jag inte berätta om den utan det får ni läsa om i antologin som kommer till sommaren för jag kom med :)

Om man tittar i dessa tre antologier är det flera författarnamn som återkommer och man kanske funderar över om alla har samma chans och jo, det har man.
Det går nämligen till så här:

Man skriver ut 5 ex av sitt manus. Författarens namn får inte stå med på manuset, bara namnet på novellen och gärna vilken stad det gäller.
Sedan skriver man sitt namn och sina kontaktuppgifter och lägger i ett igenklistrat kuvert. På kuvertet så skriver man endast novellens namn och lägger ned det i kuvertet med manusen.
Sedan får varje jurymedlem ett var sitt exemplar av manuset och får läsa det och betygsätta det och sedan träffas dom och går genom vilka som ska få komma med. När de bestämt sig för vilka 30 som är bäst så öppnar de kuverten och kollar vem som skrivit novellen och meddelar författaren.
Kan det bli mer rättvist än så?

Så här kommer i alla fall årets upplaga att se ut:



/OrdberoendeMusen :)

Idus förlag och Emmalill Frank

Nu kan jag avslöja att jag fått bokkontrakt på Idus Förlag!!!
Det är på en barnbok som egentligen är en del av en serie men i första hand så ger vi ut en bok och ser hur det går och vem vet? Kanske kan det leda till något mer?
Men till en barnbok så behövs det, av naturliga skäl också illustrationer och jag är tyvärr ingen illustratör och konstnär... Jag önskar verkligen att jag hade den förmågan.
I en barnbok är bilderna minst lika viktiga som texten och ibland ännu viktigare eftersom det är bilderna som är det första som barnet ser. Som gör att ett barn plockar ned boken från hyllan i butiken och börjar bläddra i den.
Innan ett barn kan läsa så ligger de oftast och tittar på bilderna och fantiserar ihop egna historier.

Hur som helst...
Förlaget skickade flera olika portfolios till mig och jag fastande direkt för fantastiska Emmalill Franks stil och illustrationer. De är fyllda av värme, bus, färg och glädje.
Jag kontaktade henne och höll tummarna hårt, hårt.
Hon sa JA!
Jag blev så glad!
Min bok blir hennes bok nr 20! Det är ju helt makalöst!

Gå gärna in och kika på hennes portfolio här:
Portfolio - Emmalill Frank
Och på hennes hemsida här:
http://emmalillfrank.se/

Vi har mailat fram och tillbaka om karaktärerna och manuset och nu har jag fått det första utkastet på karaktärerna och det känns på något sätt som hon har varit inne i mitt huvud och bara plockat ut dem... De var så himla klockrena och så rätt!
Jag är så tacksam och är säker på att det här kommer bli underbart bra <3

/BarnboksMusen

Författarpyssel!

Ledig fredag betyder pysselfredag!
Jag har hämtat ut mins supersnygga visitkort. Jag har fixat säljblad för boken att lämna in till butiker med mitt visitkort och jag har pysslat ihop ett säljblad för eventuella framtida hemligheter med en hemlig partner :)



Jag har samlat ihop en massa research jag gjort till min ungdomsroman och jag har varit och köpt en liten laminator, fint papper osv...
Jag tänkte att det skulle vara praktiskt att kunna laminera vissa lappar, säljblad, prisskyltar osv inför framtiden så jag inte behöver göra nya varje gång jag åker iväg på event.

Sedan har jag suttit och letat hotell inför bokmässan... fyra nätter på Gothia Towers skulle landa på 11.000, jag vet inte, men de pengarna har inte jag i alla fall... så det blir att leta upp ett litet vandrarhem så nära som möjligt... Helt sjukt vilka priser det kan vara!
Gissningsvis är priserna en aning högre just denna vecka också...
Det skulle nästan vara billigare (men väldigt mycket jobbigare) att pendla fram och tillbaka varje dag istället...
Jaja, det ordnar sig nog.

/PysselMusen

fredag 18 mars 2016

Calidris sommarkatalog är här!

Nu har Calidris sommarkatalog kommit!

Gå in och kika så får ni se vilka spännande böcker som kommer ut till sommaren 2016
Sommarkatalog - Calidris
Notera den supersnygga, gröna boken på sida 3 i katalogen.
Jag tycker det ser ut som en riktig hit. En sommarplåga ;)
Ett måste i var persons bokhylla.

Och om man går in på Bokus hemsida så ser det ut så här: Bokus

På Adlibris ser det ut så här: Adlibris, roligt när de har samlat det mesta jag varit med i under en och samma länk :) Känns lyxigt att se flera titlar under mitt namn!

På CDON så här: Cdon

Tjoooohooo!
/Bokmusen


lördag 2 januari 2016

CAROL och andra underbara filmer

För några dagar sedan var jag på bio och såg Carol.
Vilken underbart vacker film, vemodig men vacker kärlekshistoria.

Det är något speciellt med denna vackra lesbiska film och jag funderade på vad det var som gjorde att den stack ut om man jämför med andra flatfilmer jag sett och kom fram till detta:



1. Ingen av kvinnorna porträtteras som psyksjuk (låter kanske galet men jag vet inte hur många jag sett då de gör det. Här finns endast en psykiatriker med pga att man på den här tiden ansåg att en via terapi kunde bli straight igen...).

2. Ingen av kvinnorna går tillbaka till en man (den ena blir visserligen näst intill gisslan till sin ex-man som hotar att ta barnet ifrån henne om hon inte slutar med sitt sjukliga beteende...).

3. Ingen av kvinnorna är otrogen (inte mot en man eller med en man... fab!).

4. Ingen av kvinnorna dör el tar livet av sig i slutet (det är trist att veta att just det händer i många flatfilmer).

5. Det är en väldigt romantisk berättelse (trevande, osäkert men romantisk och sexig).

6. Den kändes trovärdig och tidsenlig (shit vad bra vi har det idag...)

7. Jag grät en skvätt. Jag skrattade. Jag blev upprörd och sorgsen.  En vacker och komplett film som jag verkligen kan rekommendera.



En liten observation:

I många flatfilmer finns temat lärare/elev eller en mycket äldre flata som möter en ung kvinna som blir nyfiken och "upplärd". Eller en äldre kvinna fast i ett äktenskap (med en man) som känns grått och tråkigt men en dag möter hon en ung stark lesbisk kvinna som hon inleder en affär med... hon går sedan tillbaka till mannen (alternativt endast ett tag för att sedan komma på att det är den andra kvinnan hon vill ha...).



Aja, i alla fall ser det ut att bli ett bra lesbiskt filmår :)

Carol






En annan film jag verkligen ser fram emot är Danish Girl




Sen längtar jag efter den här som får mig att gråta bara jag ser trailern: Freeheld





Och till sist... Suffragette ett stycke kvinnohistoria <3
Vart skulle vi ha varit idag om inte dessa modiga kvinnor kämpade före vår tid?

Och ni har väl inte missat Fröken Frimans Krig på svt?
Om du har missat den serien så gå genast in och titta på den!

SVT Play - Fröken Frimans Krig

/FilmMusen



Det är då som det stora vemodet rullar in...

 Min älskade bok har kommit hem, eller ja, i alla fall det första provtrycket som jag nu håller på att läsa genom och gör den absolut sista korren i.
När jag öppnade paketet så bultade hjärtat och tårarna brände bakom ögonen. En dröm jag har närt i så många år (ja ända sedan jag var en liten, liten skrutt), är nu på väg att bli verklighet.
Vem hade kunnat tro det?
Inte jag, det kan jag lova. Jag har fantiserat massor men varit fullt medveten om att det bara har varit just det: Fantasier, luftslott och drömmar.
Men nu står jag här, med hjärtat i halsgropen och tårar av både lycka och panik som bränner i ögonen och ett första provtryck i handen.

Jag är så omåttligt stolt över det vackra omslaget som är så mycket jag. Jag möter folk som jag knappt känner som säger att "Boken verkar verkligen vara du. Det gröna, kontrasten, ja allt", och jag kan inte göra annat än att nicka stolt och skina som en sol, för visst är det verkligen jag!
Jag kan själv inte se mig mätt på boken.
Den följer mig överallt i lägenheten och jag har gått runt med den i handen när jag gått på stan, åkt tåg osv, allt för att visa upp den och få folk att se den.
Jag pratar om den till alla jag möter och folk är, överlag, imponerade över att jag skrivit ihop en hel roman (jag med!)

Nervositeten pockar på eftersom jag nu känner flera andra författare och jag vet att vissa av dem kommer att köpa min bok. Tänk om de inte gillar den?
Tänk om de tycker att den är det sämsta de någonsin läst?
Tänk om de (vilket är fullt troligt) finner massa grammatiska fel, syftningsfel, nybörjarfel osv.
Tänk om de rynkar på näsan och känner avsmak eller skrattar åt den.
Eller det värsta av allt, om de inte känner något. Att boken bara blir en smaklös yoghurt, ett ingenting, ett intet. Osynlig och borta. Ett axelryck. Oläst och bortglömd.



Så, vad är det största problemet?
Jo, det är ju självklart så att nu, när jag vet att jag bara är någon månad från tryck (om ens det), och jag har sista korren framför mig innan den ska tryckas, så får jag liiiiite, lite panik som liksom hugger sig tag i min kropp och viskar elaka saker till mig.
Jag ligger och läser i boken och upptäcker min enorma förkärlek till utropstecken!!!
Ett stort fett NO, NO och ett jättetypiskt nybörjarfel...
Jag har redan raderat flera och tyckt att jag fått ned antalet bra när jag läst den i datorn men nu i provtrycket inser jag att nej, det är fortfarande fullt med utropstecken... Gaaaah!!!
Jag har visserligen en hel del dialog där det funkar men nej, jag måste radera en hel hög till.
Det är en sådan skillnad att se texten tryckt i en riktig bok.
Det är som att alla små missar liksom hoppar upp och skriker "kolla häääääär, du missade mig."

Jag hittar fel här och där, ett missat ord, ett ställe där man kan vända på orden för att få ett bättre flyt, ett komma tecken som saknas, en aslång mening osv och jag inser att det förmodligen inte ens är hälften... eller ens en fjärdedel.

Blir man någonsin nöjd?
Är man någonsin klar?

Ja, jag vet, även stora mästerverk och klassiker innehåller fel och min lilla, lilla bok kommer gissningsvis aldrig kallas för varken mästerverk eller klassiker (men man kan ju alltid drömma om det).
Självklart kommer det finnas fel i den, trots att vi har varit fyra (4!) personer som läst och redigerat, läst och redigerat.
På något sätt känns denna korrigeringsrunda så definitiv... this is it!
Sen åker den på tryck, oavsett mängden fel. Det är det som skrämmer mig mest, att den blir upptryckt i sina 1000 ex och det första jag ser när jag bläddrar i den är en massa fel.
Och jag vet att just det kommer att hända, det finns alltid fel, alltid.
Efter att ha jobbat med denna baby till och från i 7 år och väldigt intensivt de senaste 2-3 åren, så kan jag snart inte längre gå in och ändra eller fixa till något.

Det är då som det stora vemodet rullar in...

Det är över. Det här är slutet på en konstig "love/hate-relation".
Ett konstigt måste som stormat runt i min hjärna.
Ett adjö till mina älskade, irriterande karaktärer som har tagit plats i mina tankar och i mitt inre.
Jag har älskat dem och hatat dem, gråtit med dem och skrattat så jag gråter åt dem och med dem. Vi har haft hemligheter ihop, gått genom massa konstiga händelser och utvecklats.
Men nu ska jag släppa dem och låta dem gå till tryck och förevigas i sin nuvarande form.

Jag, däremot, ska gå vidare och fortsätta utvecklas.
Jag måste nu acceptera dem i deras nuvarande form och veta att de för alltid kommer vara likadana medan jag måste fortsätta förändras och bli bättre.
För det är mitt hopp, att jag ska fortsätta utveckla mitt skrivande och min passion för skrivandets sagovärld och alla dess karaktärer.
Min första bok kommer alltid vara min första, min baby, som jag nu ska släppa ut till allmän beskådan och utvecklas vidare ifrån.
Det känns konstigt och nervöst. Som att slita ut sitt eget hjärta och sin själ och lägga dem på en allmän motorväg och låta vem som helst köra över dem, hoppa på dem, pissa på dem men förhoppningsvis så kommer nog en del att älska dem, lyfta upp dem ömt och älska, skratta, gråta och förbanna.
Jag kan inte bestämma vad andra ska tycka utan måste stå vid sidan om och hoppas att budskapet går fram.

Jag är min största fiende och min absolut största kritiker. Det finns egentligen inget någon kan säga, tycka eller göra mot denna baby som jag inte redan har tänkt på själv gånger tusen, upphöjt med sjuttiotre.

Så, det är dags att ta farväl och tacka för den här tiden och titta framåt och fortsätta med nästa projekt, min nya baby.

Så:
Haters gonna hate, hate, hate, hate, hate, but I´m just gonna shake, shake, shake, shake, shake, shake it off!

/VemodesMusen