En gång är ingen gång och två gånger, ja då är det en tradition banne mig!
För lite mer än ett år sedan så frågade författaren Camilla Davidsson om det fanns något intresse för flera författare att komma till Fårögårdens Bed & Breakfast under en vecka och skriva
För andra året i rad så packade jag min stora väska full med "bra att ha saker/kläder", datorn, penna, papper och hörlurar och drog till Fårö.
Som jag hade laddat. Jag var så taggad!
Jag skulle äntligen få möta upp alla härliga, kreativa, galna och mysiga författare.
Jag mötte upp underbart galna Birgitta Backlund (som skrivit bestsellern Blondie, LÄS DEN!) på Centralstationen i Stockholm och där blev vi upplockade av Anders Blomström och vi åkte till färjan i Nynäshamn där vi mötte Eva Jansson.
Det var rätt mycket kacklande i bilen och jag vet inte vem jag ska tycka mest synd om :)
Den här bilden är på mig och Birgitta när vi väntar på färjan till Fårö. Den första bilden är från 2014 och den andra från 2015.
Det var en helt fantastisk sommardag och när vi äntligen kom fram till Fårögården Bed & Breakfast så mötte vi en hel drös med glada författare som satt i solen och drack vin och pratade om kreativa processer, synopsis, flödesskrivande och allt möjligt och omöjligt som kan relateras till skrivande och livet.
Det är svårt att beskriva stämningen på Fårö...
Det är något avskalat naturligt, energifyllt och kärleksfullt. Det är skratt och gråt. Ilska, frustration, glädje och total skrivmani.
Det finns inga måsten och man kan bara vara.
Man kan bara vara i grupp eller helt ensam, allt efter behov och önskemål.
Det finns alltid någon att diskutera skrivande med. Alltid någon som erbjuder tips, stöd och pepp.
Det är en magisk plats där mitt självförtroende boostas och min självkänsla utmanas och min skrivarglöd frodas.
Dagarna går men tiden står still. Man bara är. Man går upp när man vill, ser på soluppgångar och solnedgångar. Promenerar i hästhagar eller på stranden.
Man kan äta en helt fantastisk frukost, lunch eller middag på den makalösa restaurangen som ligger precis intill. Man kan sitta en heldag med pannan i djupa veck framför sitt manus och svära.
Vart man än går så möter man en författare i sällskapet, runt husknuten, vid havet, under valnötsträdet.
På bilden från vänster jag, AC och Birgitta
Vi är väl rätt lika Charlies Angels va? :)
På pricken :P
Vissa kvällar är det storslagna middagar och vissa kvällar är fina, mysiga middagar i mindre sällskap.
Vissa kvällar var det några som hade högläsning. Det var fantastiskt mysigt att höra lite av vad en del skrev på.
Jag vågade inte läsa något högt den här gången men kanske nästa år.
För bara två år sedan vågade jag aldrig låta någon läsa vad jag skrev överhuvudtaget (förutom här på bloggen men den var ju anonym den första tiden). Steget kändes gigantiskt när jag väl provade att skicka in något jag hade skrivit till #Älskanoveller och att det kom med kändes i stort sätt magiskt.
Men att ha högläsning och få direktrespons och se folks reaktioner direkt, det känns fortfarande väldigt läskigt och avskalat...
Då kickar gamla troll fotboll i huvudet på mig och jag tänker att folk ska tänka att jag har dålig gestaltning, skriver som en drömmande, bakfull tonåring och helt enkelt tänka att jag är bajs...
Men vem vet... kanske nästa år?
Veckan är, hur som helst, fantastisk och den växer så det knakar.
Förra året var vi 15 stycken aktiva skrivande i år 30!
Vi är alla i olika stadier från helt outgivna till författare som skrivit ett tiotal böcker men det vi alla har gemensamt är att vi älskar att skriva, eller helt enkelt bara måste.
Jag kan tänka ibland att skrivandet och kreativiteten är som en inre demon som bara måste komma ut på ett eller annat sätt... och jag tänker inte stoppa det. Jag älskar det. Jag hatar det. Jag svär och gnäller, jag skrattar och gråter och framförallt, jag känner!
Jag har redan bokat rum för nästa år.
