Längtan!

Det är konstigt hur snabbt man kan vänja sig vid någon... Hur viktig en person kan bli på så kort tid!
Inte vilken person som helst, självklart, utan den finaste, underbaraste, knäppaste Busmusen!
Dom nätter jag måste sova själv lider jag plötsligt av en extrem insomnia... det är nästintill omöjligt att sova själv... så har jag inte haft det förut!
Har alltid älskat att sova själv och nästan tyckt att närhet är jobbigt på natten... det blir såååå varmt och kvalmigt osv... men inte nu inte!
Varje dygn vi är ifrån varandra känns som... veckor!
Denna veckan som varit just nu har vi båda barn samtidigt vilket gör att vi inte kan sova över på samma sätt... men nu till helgen och även nästa vecka är vi växelvist barnlediga!
Funderar ibland över hur nyttigt det egentligen är att plötsligt känna sig så beroende av en person...
Hade det varit en kompis som sagt detta hade jag sagt typ: ryck upp dig.... eller något... men jag är så KÄR att inget sånt funkar på mig nu *asg*
Vill bara vara nära och känna mig så här lycklig konstant.... förevigt.
Krypa ihop och ligga där å babbla om allt och inget, känna värmen och kärleken. Vara glad.
Kan man någonsin tröttna?
Får det verkligen vara så här bra?
Är inte direkt van vid att något flyter på bra... de senaste åren har snarare bara varit fulla av motgångar...
Jag njuter iaf i fulla muggar nu och saknar min fina konstant... <3
Kärlek är bra mysigt och härligt!
I morgon ska jag attackera dig med hela veckans uppdämda gos och kärlek!
Hoppas du kan stå ut med det ;)
Du får paus om en vecka igen :P

Lööööv U