Att lära mig att våga!

Ok... jag har aldrig kunnat det här med att flörta!
Vad är grejen?
Hur gör man?
Jag har aldrig kunnat det. det finns liksom inte i mig.
Inte blir det lättare när jag ska försöka mig på att flörta med en tjej heller!

Jag blir så arg på mig själv!
Varför är jag så himla feg?
Inte så att tjejen jag mötte ikväll skulle vara mitt livs kärlek men...
OMG vad fin hon var!
Jag blev lite bergtagen!
Kände att jag på ett otroligt fånigt, paparazzi liknade sätt förföljde henne med blicken hela kvällen.
Hjärtat slog dubbla volter och jag bestämde mig för att iaf våga säga till henne att hon var vacker.

Jag klarade inte ens det.
Varför?
Lite mys och hångel... är det för mycket begärt?
Hur länge ska jag klara av att leva bara på tanken?

Skärpning!
Mer mys och hångel till folket!
Och till mig.

En blick, ett leende och lite dans,
det får jag leva på till nästa gång.
Inte så illa men jag vill ha mer.
Så mycket mer.

Så, detta är något jag behöver träna på!
Att lära mig att våga!



Fortsättning följer....