onsdag 9 januari 2013

Funderingar - Rebecca Vinterbarn Dyvling

I Christer i P3 så finns det en krönikör som heter Rebecca Vinterbarn Dyvling.
Jag tycker om att höra hennes tankar och funderingar i hennes krönikor som brukar dyka upp en gång i veckan!
Jag har tagit mig friheten att skriva av dagens krönika som jag gillade skarpt!
Här kommer den:

Hör jag det en gång till...


Rätten om att få säga precis det man vill trots att man helst inte vill ta konsekvenserna
Både gemene man och en å annan politiker har fått bära hundhuvudet för att ord som sägs faktiskt också hörs…
Naaaw….Typiskt!
Jag tycker inte att det är så konstigt faktiskt alls. Du har en röst och andra människor har öron, cirkeln är sluten.
Men det finns något i det där med att folk blir så upprörda som jag så infernaliskt är trött på att höra.
Å ena sidan krävs det att folk avgår till höger och vänster och å andra sidan pratas det om att det begås häxjakt från medias håll.
Å ena sidan kan det kallas att media bevakar sin samtid, å andra sidan kan det kallas att man tar konsekvenser för sitt eget handlande.
Istället verkar det gå något slags huvudbrylöss i alla skikten just nu, även om jag kanske inte riktigt kan påstå att jag rör mig i alla skikten men iallafall att det är synd om oss människor.
Det är lite som att vi saknar 30 talet, när man kunde klandra judar för att man själv fått tandvärk.
Eget ansvar och att ta sina egna konsekvenser det verkar vara omodernt
Det finns något som är värre att vakna av att det kittlar av rinnande öronvax,
Det finns något som är värre än hur myggbetten på fötterna kliar när man försöker somna och hur en enda flugdjävul sätter sig kittlandes på huden utanför täcket en sommar morgon:
Människor som gnäller om att man inte kan säga vad man vill.
Jag har ingen aning om hur trött man kan bli på att höra en samma mening innan ens hjärna blir så där överhettad som i tecknade serier men jag tror att jag snart kommer börja ryka i mina öron.
I debatter på tv, i ring inner i radio, i samtal på krogen, samtal runt köksborden, samtal i mataffären, överallt möts man av meningen folk kastar ur sig: Man får inte säga som man tycker!
Ibland väver dom ut andemeningen med saker som: Näe, det sägs att det är yttrandefrihet i det här landet men man får då inte säga vad man tycker.
Jo, du får visst säga vad du tycker men precis som för alla andra så får du ta konsekvenserna av ditt uttalande. Du får säga neger, men du får räkna med att folk tycker att du är dum i huvudet som gör det. Du får räkna med att några blir kränkta eller ja, det vet du ju redan eftersom den som säger neger säger det ju bara för att väcka en reaktion så den vet ju redan att det är ett ord som av vissa kan uppfattas kränkande och alltså är du som säger det rakt av dum i huvudet med motiveringen att den enda anledningen för dig att säga ett ord som du vet kan vara kränkande är för att vara just det!
Så jo, du får säga vad du vill men varför vill du säga just det?
Gör du det bara av ondo så får du väl för tusan stå ut med att bli klassad som dum.
Som politiker så får man lov att säga att man inte har svartstädare hemma, det är ok att säga men du får stå ut med att bli uthängd i media som lögnare.
Du får lov säga att du inte tycker om barn men du får stå ut med att föräldrar ger dig konstiga blickar.
Jo, du får visst säga vad du vill, du får visst tycka vad du vill men precis som ett olydigt barn så får du stå ut med att få en tillsägelse.
Yttrandefriheten är och finns och frodas i det här landet, det är precis som med allemansrätten, du får göra och säga massor med saker bara du fattar att öppnar du eld på en bergshäll så kan den förstöras. Konsekvenser!
Jaja, nu har jag varit upprörd nog!
Men jag är helt enkelt lite trött på den där meningen om bristande yttrandefrihet bara.
Du får visst säga vad du vill och det är dessutom helt upp till Dig att fundera på varför det är det Du vill säga.


Me Like!!!

/KrönikörMusen

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar