Ikväll 6/2 är det Uppdrag Granskning på tv som jag hoppas att många kommer titta på och jag hoppas att det kommer starta upp en ordentlig debatt angående näthat samt kvinnohat (eller egentligen ett djupt hat gentemot allt och alla som står utanför "normen", den personliga normen, alltså det som är normen för varje individ och samhällsnormen).
Vill ni läsa mer om programmet kan ni göra det här:
Ug - Näthat
Det är riktigt skrämmande att se hur hatet gror...
onsdag 6 februari 2013
måndag 21 januari 2013
Mindre än 2 procent...
Jag läste i någon debatt angående HBTQ personer om en kille som skrivit att det var bara ca 2 procent av världens befolkning som som är HBTQ...
Han menade på att när det är en sådan liten procentsats så betyder det att det är en abnormitet... "olyckshändelse", inte normalt osv... killen hade dock inte kollat upp sin fakta ordentligt...
Jag har hört att det är ca 10 procent av världens befolkning som är HBTQ...
Hur har man räknat ut det?
(Jag har oxå hört att det i en klass på ca 25 elever finns ca 2 HBTQ personer...)
Jag tror ju att en otroligt stor procent av alla HBTQ personer fortfarande är i garderoben... så om vi "vet om" 10 procent... hur många är det egentligen?
Aja, tillbaka till det jag ansåg var intressant... alltså om något är mindre än 2 procent är det alltså en "miss i naturen"... onormalt och fel... något har gått galet osv...
Sen såg jag ett videoklipp på youtube om en festival i Holland som hålls en gång per år för att hylla rödhåriga! (Kul!!!)
I det klippet säger de att mindre är 2 procent av världens befolkning har naturligt rött hår...
Jaha... "trick of nature"?
Fel? Abnormt?
Skulle vilja höra killens teori om det....
Redhead festival Holland
Det är oxå så att endast ca 2 procent av världens befolkning är grönögda...
Men det är bara ca 8 procent av världens befolkning som är blåögda... inte så mycket mer ändå.
Och det är ungefär 2 procent som föds naturligt blonda och blåögda...
Så "normen" är ju knappast blond å blåögd heller...
50 procent av jordens befolkning har bruna ögon!
Endast 8-9 procent av världens befolkning är "vit"...
Alltså finns det flera HBTQ personer på detta klot än det finns vita :)
Ca 10 procent av världensbefolkning är vänsterhänta...
När jag sökte på statistik på rödhåriga ramlade jag på fullaste allvar in på en sida där folk på riktigt tyckte att rödhåriga borde gasas då de tydligen drog alla över en kam å ansåg att "gingers" är våldsamma och har mobbing mentalitet... kort temperament och är ilskna av sig... begår mer brott och har större tendens att ha exvis ADHD (eller andra psykiska problem) ja, vad ska man säga... inskränkta människor.
Så det jag vill komma till är att livet är underbart med alla skiftningar i hud, hår och ögonfärger, alla olika kulturer, religioner osv... Det är ju det som gör livet intressant!
Om vi alla vore lika... huuuua vad trist och totalt ointressant livet skulle vara!
Det som är normen här gäller inte "där".
Det är olika överallt!
Det skulle dock vara lite roligt att se statistiken på rödhåriga HBTQ personer... hur många procent är det?
Och hur stora är oddsen att en rödhårig är HBTQ person...?
*Asg* alltså... det lär ju vara en riktig lågoddsare... så när det väl "händer" så är det ju alltså jackpott... Högsta vinsten... odds mässigt sett ;)
(Själv är jag ju rödhårig och jag känner faktiskt flera HBTQ gingers...)
/OddsarMusen
Han menade på att när det är en sådan liten procentsats så betyder det att det är en abnormitet... "olyckshändelse", inte normalt osv... killen hade dock inte kollat upp sin fakta ordentligt...
Jag har hört att det är ca 10 procent av världens befolkning som är HBTQ...
Hur har man räknat ut det?
(Jag har oxå hört att det i en klass på ca 25 elever finns ca 2 HBTQ personer...)
Jag tror ju att en otroligt stor procent av alla HBTQ personer fortfarande är i garderoben... så om vi "vet om" 10 procent... hur många är det egentligen?
Aja, tillbaka till det jag ansåg var intressant... alltså om något är mindre än 2 procent är det alltså en "miss i naturen"... onormalt och fel... något har gått galet osv...
Sen såg jag ett videoklipp på youtube om en festival i Holland som hålls en gång per år för att hylla rödhåriga! (Kul!!!)
I det klippet säger de att mindre är 2 procent av världens befolkning har naturligt rött hår...
Jaha... "trick of nature"?
Fel? Abnormt?
Skulle vilja höra killens teori om det....
Redhead festival Holland
Det är oxå så att endast ca 2 procent av världens befolkning är grönögda...
Men det är bara ca 8 procent av världens befolkning som är blåögda... inte så mycket mer ändå.
Och det är ungefär 2 procent som föds naturligt blonda och blåögda...
Så "normen" är ju knappast blond å blåögd heller...
50 procent av jordens befolkning har bruna ögon!
Endast 8-9 procent av världens befolkning är "vit"...
Alltså finns det flera HBTQ personer på detta klot än det finns vita :)
Ca 10 procent av världensbefolkning är vänsterhänta...
När jag sökte på statistik på rödhåriga ramlade jag på fullaste allvar in på en sida där folk på riktigt tyckte att rödhåriga borde gasas då de tydligen drog alla över en kam å ansåg att "gingers" är våldsamma och har mobbing mentalitet... kort temperament och är ilskna av sig... begår mer brott och har större tendens att ha exvis ADHD (eller andra psykiska problem) ja, vad ska man säga... inskränkta människor.
Så det jag vill komma till är att livet är underbart med alla skiftningar i hud, hår och ögonfärger, alla olika kulturer, religioner osv... Det är ju det som gör livet intressant!
Om vi alla vore lika... huuuua vad trist och totalt ointressant livet skulle vara!
Det som är normen här gäller inte "där".
Det är olika överallt!
Det skulle dock vara lite roligt att se statistiken på rödhåriga HBTQ personer... hur många procent är det?
Och hur stora är oddsen att en rödhårig är HBTQ person...?
*Asg* alltså... det lär ju vara en riktig lågoddsare... så när det väl "händer" så är det ju alltså jackpott... Högsta vinsten... odds mässigt sett ;)
(Själv är jag ju rödhårig och jag känner faktiskt flera HBTQ gingers...)
/OddsarMusen
onsdag 9 januari 2013
Statistik.... lite intressant ibland...
När man har en blogg kan man kolla in olika sorters statistik...
Man kan kolla hur många besökare sidan haft. Vilka inlägg som vart mest populära. Vilken typ av webbläsare som används av mina besökare.
Hur de hittat hit och vilka de vanligaste sökorden på olika sökmotorer är...
Man kan tydligen hitta min blogg om man söker på vaxade musar...
Komma ut ur garderoben (självklart) och typ genom alla de olika saker jag skriver om som Fråga Olle, Christer i P3, Butch, osv...
Kul att kolla upp ibland :)
Sen är det i vilka länder besökarna sitter...
Av alla 14111 besökare jag haft (när detta inlägg skrivs) så är uppdelningen så här:
Man kan kolla hur många besökare sidan haft. Vilka inlägg som vart mest populära. Vilken typ av webbläsare som används av mina besökare.
Hur de hittat hit och vilka de vanligaste sökorden på olika sökmotorer är...
Man kan tydligen hitta min blogg om man söker på vaxade musar...
Komma ut ur garderoben (självklart) och typ genom alla de olika saker jag skriver om som Fråga Olle, Christer i P3, Butch, osv...
Kul att kolla upp ibland :)
Sen är det i vilka länder besökarna sitter...
Av alla 14111 besökare jag haft (när detta inlägg skrivs) så är uppdelningen så här:
| |||||||||||||||||||||
2012 års 50 "största" komma ut ur garderoben...
Här kommer en lista på de 50 (internationella) "most powerfull Coming Outs of 2012"
Flera vet jag inte vilka de är ens... å några hade jag missat totalt...
2012 Coming Out
Flera vet jag inte vilka de är ens... å några hade jag missat totalt...
2012 Coming Out
Forskaren Sara Edenheim dömer ut svensk homopolitik
Hittade det här i Sydsvenskan...
Svensk homopolitik är mer totalitär än tolerant, anser Lundahistorikern Sara Edenheim, som lägger fram sin doktorsavhandling i morgon, lördag.
Hon har de senaste åren studerat decennier av statliga utredningar, och hennes rön innebär hård kritik både mot staten och mot homorörelsen.
Forskare dömer ut svensk homopolitik
Artikeln är från december 2005, jag vet...inte hyper aktuell kanske men ändock väldigt intressant att läsa!
Have fun!
/LuskarMusen
Svensk homopolitik är mer totalitär än tolerant, anser Lundahistorikern Sara Edenheim, som lägger fram sin doktorsavhandling i morgon, lördag.
Hon har de senaste åren studerat decennier av statliga utredningar, och hennes rön innebär hård kritik både mot staten och mot homorörelsen.
Forskare dömer ut svensk homopolitik
Artikeln är från december 2005, jag vet...inte hyper aktuell kanske men ändock väldigt intressant att läsa!
Have fun!
/LuskarMusen
Funderingar - Rebecca Vinterbarn Dyvling
I Christer i P3 så finns det en krönikör som heter Rebecca Vinterbarn Dyvling.
Jag tycker om att höra hennes tankar och funderingar i hennes krönikor som brukar dyka upp en gång i veckan!
Jag har tagit mig friheten att skriva av dagens krönika som jag gillade skarpt!
Här kommer den:
Hör jag det en gång till...
Jag tycker om att höra hennes tankar och funderingar i hennes krönikor som brukar dyka upp en gång i veckan!
Jag har tagit mig friheten att skriva av dagens krönika som jag gillade skarpt!
Här kommer den:
Hör jag det en gång till...
Rätten om att få säga precis det man vill trots att man helst
inte vill ta konsekvenserna
Både gemene man och en å annan politiker har fått bära hundhuvudet
för att ord som sägs faktiskt också hörs…
Naaaw….Typiskt!
Jag tycker inte att det är så konstigt faktiskt alls. Du har en röst och andra människor har öron, cirkeln är sluten.
Men det finns något i det där med att folk blir så upprörda som jag så infernaliskt är trött på att höra.
Å ena sidan krävs det att folk avgår till höger och vänster och å andra sidan pratas det om att det begås häxjakt från medias håll.
Å ena sidan kan det kallas att media bevakar sin samtid, å andra sidan kan det kallas att man tar konsekvenser för sitt eget handlande.
Istället verkar det gå något slags huvudbrylöss i alla skikten just nu, även om jag kanske inte riktigt kan påstå att jag rör mig i alla skikten men iallafall att det är synd om oss människor.
Det är lite som att vi saknar 30 talet, när man kunde klandra judar för att man själv fått tandvärk.
Eget ansvar och att ta sina egna konsekvenser det verkar vara omodernt
Det finns något som är värre att vakna av att det kittlar av rinnande öronvax,
Det finns något som är värre än hur myggbetten på fötterna kliar när man försöker somna och hur en enda flugdjävul sätter sig kittlandes på huden utanför täcket en sommar morgon:
Människor som gnäller om att man inte kan säga vad man vill.
Jag har ingen aning om hur trött man kan bli på att höra en samma mening innan ens hjärna blir så där överhettad som i tecknade serier men jag tror att jag snart kommer börja ryka i mina öron.
I debatter på tv, i ring inner i radio, i samtal på krogen, samtal runt köksborden, samtal i mataffären, överallt möts man av meningen folk kastar ur sig: Man får inte säga som man tycker!
Ibland väver dom ut andemeningen med saker som: Näe, det sägs att det är yttrandefrihet i det här landet men man får då inte säga vad man tycker.
Jo, du får visst säga vad du tycker men precis som för alla andra så får du ta konsekvenserna av ditt uttalande. Du får säga neger, men du får räkna med att folk tycker att du är dum i huvudet som gör det. Du får räkna med att några blir kränkta eller ja, det vet du ju redan eftersom den som säger neger säger det ju bara för att väcka en reaktion så den vet ju redan att det är ett ord som av vissa kan uppfattas kränkande och alltså är du som säger det rakt av dum i huvudet med motiveringen att den enda anledningen för dig att säga ett ord som du vet kan vara kränkande är för att vara just det!
Så jo, du får säga vad du vill men varför vill du säga just det?
Gör du det bara av ondo så får du väl för tusan stå ut med att bli klassad som dum.
Som politiker så får man lov att säga att man inte har svartstädare hemma, det är ok att säga men du får stå ut med att bli uthängd i media som lögnare.
Du får lov säga att du inte tycker om barn men du får stå ut med att föräldrar ger dig konstiga blickar.
Jo, du får visst säga vad du vill, du får visst tycka vad du vill men precis som ett olydigt barn så får du stå ut med att få en tillsägelse.
Yttrandefriheten är och finns och frodas i det här landet, det är precis som med allemansrätten, du får göra och säga massor med saker bara du fattar att öppnar du eld på en bergshäll så kan den förstöras. Konsekvenser!
Jaja, nu har jag varit upprörd nog!
Men jag är helt enkelt lite trött på den där meningen om bristande yttrandefrihet bara.
Du får visst säga vad du vill och det är dessutom helt upp till Dig att fundera på varför det är det Du vill säga.
Naaaw….Typiskt!
Jag tycker inte att det är så konstigt faktiskt alls. Du har en röst och andra människor har öron, cirkeln är sluten.
Men det finns något i det där med att folk blir så upprörda som jag så infernaliskt är trött på att höra.
Å ena sidan krävs det att folk avgår till höger och vänster och å andra sidan pratas det om att det begås häxjakt från medias håll.
Å ena sidan kan det kallas att media bevakar sin samtid, å andra sidan kan det kallas att man tar konsekvenser för sitt eget handlande.
Istället verkar det gå något slags huvudbrylöss i alla skikten just nu, även om jag kanske inte riktigt kan påstå att jag rör mig i alla skikten men iallafall att det är synd om oss människor.
Det är lite som att vi saknar 30 talet, när man kunde klandra judar för att man själv fått tandvärk.
Eget ansvar och att ta sina egna konsekvenser det verkar vara omodernt
Det finns något som är värre att vakna av att det kittlar av rinnande öronvax,
Det finns något som är värre än hur myggbetten på fötterna kliar när man försöker somna och hur en enda flugdjävul sätter sig kittlandes på huden utanför täcket en sommar morgon:
Människor som gnäller om att man inte kan säga vad man vill.
Jag har ingen aning om hur trött man kan bli på att höra en samma mening innan ens hjärna blir så där överhettad som i tecknade serier men jag tror att jag snart kommer börja ryka i mina öron.
I debatter på tv, i ring inner i radio, i samtal på krogen, samtal runt köksborden, samtal i mataffären, överallt möts man av meningen folk kastar ur sig: Man får inte säga som man tycker!
Ibland väver dom ut andemeningen med saker som: Näe, det sägs att det är yttrandefrihet i det här landet men man får då inte säga vad man tycker.
Jo, du får visst säga vad du tycker men precis som för alla andra så får du ta konsekvenserna av ditt uttalande. Du får säga neger, men du får räkna med att folk tycker att du är dum i huvudet som gör det. Du får räkna med att några blir kränkta eller ja, det vet du ju redan eftersom den som säger neger säger det ju bara för att väcka en reaktion så den vet ju redan att det är ett ord som av vissa kan uppfattas kränkande och alltså är du som säger det rakt av dum i huvudet med motiveringen att den enda anledningen för dig att säga ett ord som du vet kan vara kränkande är för att vara just det!
Så jo, du får säga vad du vill men varför vill du säga just det?
Gör du det bara av ondo så får du väl för tusan stå ut med att bli klassad som dum.
Som politiker så får man lov att säga att man inte har svartstädare hemma, det är ok att säga men du får stå ut med att bli uthängd i media som lögnare.
Du får lov säga att du inte tycker om barn men du får stå ut med att föräldrar ger dig konstiga blickar.
Jo, du får visst säga vad du vill, du får visst tycka vad du vill men precis som ett olydigt barn så får du stå ut med att få en tillsägelse.
Yttrandefriheten är och finns och frodas i det här landet, det är precis som med allemansrätten, du får göra och säga massor med saker bara du fattar att öppnar du eld på en bergshäll så kan den förstöras. Konsekvenser!
Jaja, nu har jag varit upprörd nog!
Men jag är helt enkelt lite trött på den där meningen om bristande yttrandefrihet bara.
Du får visst säga vad du vill och det är dessutom helt upp till Dig att fundera på varför det är det Du vill säga.
Me Like!!!
/KrönikörMusen
måndag 31 december 2012
Nyårsmusen filosoferar...
Ett nytt spännande år är på väg med rasande fart!
Visst skulle jag kunna sitta här skriva om mitt strålande år och göra fantastiska tillbaka blickar...
Men jag tror stora delar av detta år (och även det föregående) finns representerat här i bloggen om man orkar gå tillbaka och kika runt...
Årets nummer 1 är iaf att jag blev SAMBO!!!
Och inte med vem som helst... utan med den härligaste, tokigaste, knasigaste, busigaste, finaste, varmaste, mest underbara och vackra Busmusen, med ett hjärta fyllt av kärlek, medkänsla och färger.
Det är ett stort steg... att bli sambo.
Man ska klara vardagen tillsammans... inte bara korta möten fyllda med romans och fniss.
Helt plötsligt ska man kunna anpassa sig till någon annan. Kompromissa.
Man måste göra vardagliga sysslor som tvätta, diska, städa laga mat osv tillsammans.
Prata ekonomi, bestämma gemensam uppfostrings strategi av barn (och djur). Prata jobb. Klara livets upp och ned gångar... ta det oväntade. Uppleva och helt enkelt leva ihop. Tillsammans.
Kunna se varandra i vardagens brus. Ta varandras känslor. Prata om allt. Sortera och Prioritera. Ta konflikter. Slappna av med varandra.
Se varandra. Höra varandra. Uppskatta varandra. Motivera varandra. Pusha varandra. Stötta varandra.
Kunna gå i morgonrocken en heldag och bara känna sig färdig...
Vara osminkad, både kroppsligt och själsligt.
Kunna skratta ihop. Kunna bli arg, ledsen, besviken å sårad men ändå reda ut det.
Kunna le och gråta framför varandra, med varandra.
Be om ursäkt. Säga Förlåt när något blev fel. Reparera och gå vidare. Be om hjälp och Älska.
Man får se nya sidor av varandra...
Den när någon sitter i soffan å fiser... glömmer gamla strumpor i vardagsrummet... Tandkräms spott i handfatet.. intorkad disk, långa hårstrån som täpper till avloppet.
Man får se varandras styrkor och svagheter.
Alla säger att första året som sambo är värst...
Vi har varit sambo i snart 8 månader och jag ångrar mig inte en sekund.
När livet har känts som tyngst får hon mig att le.
Att somna på hennes arm och känna henne nära gör mig tryggare än jag någonsin kunnat ana att jag kunde bli. Hennes värme och omtänksamhet till allt och alla får mig att känna mig så stolt... hon den finaste, vill vara med mig!
Hon får mitt självförtroende att växa... Jag vill vara allt för henne och göra allt för henne.
Hon får mig att slappna av och omprioritera vad som verkligen är viktigt i livet.
Ingen kan få mig att skratta som Busmusen.
Hon ser mig. Mig!
Och självklart är livet inte alltid röda rosor och rosa moln men med henne vid min sida känns det som att jag och vi kan klara allt!
Lycka och kärlek är inte att man är konstant glad och dansandes.
För att kunna uppskatta sitt liv, lyckan och glädjen måste man ha en och annan motgång.
Det är då vi lär oss nya saker.
Vi växer och blir de fantastiska personer vi är menade att vara!
Så mitt nummer 1 år 2012 är att jag har utvecklas till en lite tryggare, gladare och starkare, busigare människa, med glimten i ögat!
Allt pga att jag fick bli sambo med den underbara, busiga (ibland ganska pruttandes) Busmusen!
Skål för ett fantastiskt 2012 (plus som minus)
Jag har lärt mig mycket!
Upplevt massor!
Busmusen... Du Berikar mitt liv och gör mig komplett <3
Ser framemot ett 2013 oavsett om det bringar mycket glädje eller sorg...
Jag vet att jag kommer att klara av det <3
Och vad mer kan man önska sig i livet?
/Nyårsmusen
Visst skulle jag kunna sitta här skriva om mitt strålande år och göra fantastiska tillbaka blickar...
Men jag tror stora delar av detta år (och även det föregående) finns representerat här i bloggen om man orkar gå tillbaka och kika runt...
Årets nummer 1 är iaf att jag blev SAMBO!!!
Och inte med vem som helst... utan med den härligaste, tokigaste, knasigaste, busigaste, finaste, varmaste, mest underbara och vackra Busmusen, med ett hjärta fyllt av kärlek, medkänsla och färger.
Det är ett stort steg... att bli sambo.
Man ska klara vardagen tillsammans... inte bara korta möten fyllda med romans och fniss.
Helt plötsligt ska man kunna anpassa sig till någon annan. Kompromissa.
Man måste göra vardagliga sysslor som tvätta, diska, städa laga mat osv tillsammans.
Prata ekonomi, bestämma gemensam uppfostrings strategi av barn (och djur). Prata jobb. Klara livets upp och ned gångar... ta det oväntade. Uppleva och helt enkelt leva ihop. Tillsammans.
Kunna se varandra i vardagens brus. Ta varandras känslor. Prata om allt. Sortera och Prioritera. Ta konflikter. Slappna av med varandra.
Se varandra. Höra varandra. Uppskatta varandra. Motivera varandra. Pusha varandra. Stötta varandra.
Kunna gå i morgonrocken en heldag och bara känna sig färdig...
Vara osminkad, både kroppsligt och själsligt.
Kunna skratta ihop. Kunna bli arg, ledsen, besviken å sårad men ändå reda ut det.
Kunna le och gråta framför varandra, med varandra.
Be om ursäkt. Säga Förlåt när något blev fel. Reparera och gå vidare. Be om hjälp och Älska.
Man får se nya sidor av varandra...
Den när någon sitter i soffan å fiser... glömmer gamla strumpor i vardagsrummet... Tandkräms spott i handfatet.. intorkad disk, långa hårstrån som täpper till avloppet.
Man får se varandras styrkor och svagheter.
Alla säger att första året som sambo är värst...
Vi har varit sambo i snart 8 månader och jag ångrar mig inte en sekund.
När livet har känts som tyngst får hon mig att le.
Att somna på hennes arm och känna henne nära gör mig tryggare än jag någonsin kunnat ana att jag kunde bli. Hennes värme och omtänksamhet till allt och alla får mig att känna mig så stolt... hon den finaste, vill vara med mig!
Hon får mitt självförtroende att växa... Jag vill vara allt för henne och göra allt för henne.
Hon får mig att slappna av och omprioritera vad som verkligen är viktigt i livet.
Ingen kan få mig att skratta som Busmusen.
Hon ser mig. Mig!
Och självklart är livet inte alltid röda rosor och rosa moln men med henne vid min sida känns det som att jag och vi kan klara allt!
Lycka och kärlek är inte att man är konstant glad och dansandes.
För att kunna uppskatta sitt liv, lyckan och glädjen måste man ha en och annan motgång.
Det är då vi lär oss nya saker.
Vi växer och blir de fantastiska personer vi är menade att vara!
Så mitt nummer 1 år 2012 är att jag har utvecklas till en lite tryggare, gladare och starkare, busigare människa, med glimten i ögat!
Allt pga att jag fick bli sambo med den underbara, busiga (ibland ganska pruttandes) Busmusen!
Skål för ett fantastiskt 2012 (plus som minus)
Jag har lärt mig mycket!
Upplevt massor!
Busmusen... Du Berikar mitt liv och gör mig komplett <3
Ser framemot ett 2013 oavsett om det bringar mycket glädje eller sorg...
Jag vet att jag kommer att klara av det <3
Och vad mer kan man önska sig i livet?
/Nyårsmusen
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)