HBTQ, Normer och trygga mötesplatser

Förra veckan var jag på en heldags föreläsning om HBTQ, normer och trygga mötesplatser, som riktade sig till personal på ungdomsgårdar i Örebro län.
Det var en otroligt intressant dag med mycket innehåll.
De gick igenom de olika begreppen: HBTQ ifall om någon har missat det: Homosexuell (personer som attraheras av samma kön som en själv), Bisexuell (personer som känner attraktion till andra oavsett kön), Transsexuell (att vara en transperson har med könsidentitet att göra, kort förklarat att ditt biologiska eller juridiska kön, som du fick vid födseln, inte stämmer överens med ditt mentala  eller själsliga kön och har ingenting med din sexualitet att göra... exvis att känna dig som kvinna men biologiskt vara född till man eller tvärtom eller att inte känna att du passar in som varken man eller kvinna) och Queer, som är ett paraplybegrepp som kan kännas lite luddigt ibland... men det har jag ju skrivit om tidigare. Att vara Queer är att sätta sig utanför heteronormen, delvis ett politiskt ställningstagande och har heller inget med sexualiteten att göra. Ett ifrågasättande av normer och samhället i helhet. Ingen annan en du själv vet eller kan välja det åt dig det är ett eget ställningstagande.
Vi pratade också om Cis-personer... En Cis-person  är  en person som inte är transperson, en person vars juridiska kön, biologiska kön samt könsidentitet hänger ihop och alltid har hängt ihop med den rådande samhällsnormen.
Och Intergender som är en person som inte vill inordna sig i den traditionella uppdelningen i man och kvinna, och som identifierar sig som mellan eller bortom könen. Det har ingenting att göra med hur personens kropp ser ut utan handlar om vilket kön man känner sig som (könsidentitet).
Gå gärna in på www.ungdomsstyrelsen.se om ni vill läsa mer...

Vi fick också en genomgång av statistik när det gäller unga HBTQ personers fritid och hälsa som var otroligt skrämmande men tyvärr inte så förvånande.

Som mest intressant blev det när vi kom in på normer.
Vad är normer?
Vad har vi normer för?
Vilka gagnas av våra normer och vilka exkluderas?
Att det är viktigt att förändra de normer som gör att människor kränks, diskrimineras eller osynliggörs.

Vi fick också göra en övning i mindre grupper där vi skulle synliggöra de privilegier man har som heterosexuell.
"Som heterosexuell kan jag..." (Den blev lite weird för mig så jag ändrade ordalydelsen lite grann)
"Som heterosexuell kan man... resa vart som helst i världen med sin partner, har man lättare att starta familj, kan man visa sin kärlek öppet, blir man inte diskriminerad pga sin sexualitet,  behöver man inte vara orolig i omklädningsrum, används inte ens sexualitet som slagord emot en, har lättare att få jobb, lättare att ragga, behöver inte komma ut osv, osv.
Vi delades in i flera smågrupper och varje grupp skulle hitta minst 10 olika privilegier och sedan samlades vi och redovisade.
Det var en person i gruppen som menade på att "Varför kan dom inte vara som alla andra? Dom måste väl inte berätta i tullen att dom är bögar? Det kan väl vara normala?"
Då funderade jag på vart den personen hade varit hela dagen? Hade hen inte lyssnat på hela dagen?
För personligen vill jag nödvändigtvis inte alls vara precis som alla andra men jag vill ha samma rättigheter att kunna göra samma saker, som att kunna visa kärlek öppet utan att folk stirrar eller spottar efter oss.
Jag vill kunna åka på kärlekssemester med min flickvän och kunna hålla henne i handen när vi är utanför dörren utan att riskera att bli stenade, jagade eller fängslade.
Hen menade också att alla vet att homosexualitet inte är tillåtet i vissa länder så varför vill man åka dit, varför inte bara åka till Tyskland?
Det är ju det som är "grejen" att man som heterosexuell inte ens behöver fundera över sådana saker...

Sedan kollade vi igenom den långa listan vi fått ihop med privilegier och fick frågan om allt detta var självklart bara för att man var heterosexuell... fanns/finns det andra som blir diskriminerade?
Kan alla heterosexuella få jobb hur lätt som helst, kan alla skaffa barn, kan alla resa överallt i världen utan några problem (osv) eller finns det andra faktorer som kan vara med och påverka?
Ålder, kön, etnicitet, vikt, funktionsnedsättning, civilstånd, religion, utseende, status etc, etc.
En person berättade att efter 11 september attacken i USA blev hen alltid utplockad i tullen i olika länder, stoppad pga sitt utseende...
En annan berättade att hon var före detta fotbollsspelare och hennes man en före detta balettdansare och att folk ofta gjorde sig lustiga över vem som var man eller kvinnan i förhållandet. En kvinna fick inte hjälp att bli gravid pga sitt höga BMI...
Folk som är utanför normen... de som inte passar in i pusslet pga att de är lite annorlunda, sticker ut från det som är norm.
Diskriminering lever och göds överallt!
Och vi måste alla jobba gemensamt på alla plan!

Är det konstigt att ungdomar växer upp och mår dåligt när de känner att de inte passar in i den utskurna färdiga norm mallen?
Att de får panik attacker för att de inte är som "alla andra".
När de vet att individualitet inte uppskattas. När de känner att de är annorlunda på något sätt som gör att de sticker ut. Allt från sexualitet, kläder, vikt, utseende, hårfärg, hudfärg, kön osv.
Jag fick höra häromdagen att regeringen vill satsa på ungdomar med självskadebeteende och därför lägger mer pengar på det. Först blev jag glad och tänkte att äntligen, mer pengar till psykiatrin... men sedan började jag fundera på det och undrar hur mycket en sådan punktinsatts hjälper... som att välja att bara träna en muskel och inte hela kroppen för att bli bättre.
Som att sätta ett litet plåster på ett stort blödande sår
Fast vart ska man börja?
Kanske att man ska kolla på roten till det som gör att så många mår så dåligt?
Inte bara sätta in storslagna insatser när det redan gått så långt att de börjar självskada...
Vi behöver jobba med normer och värderingar. Vara norm kritiska. Respektera varandra. Det behöver vi lära våra barn och ungdomar, att de är unika och underbara precis som de är!

Oj... blev ett långt sidospår från utbildningsdagen men hjärnan bara studsar iväg!
I alla fall... sedan fick vi träffa en från fritidsgården Egalia i Stockholm som riktar sig till HBTQ ungdomar och där endast HBTQ personal arbetar. Det var intressant!

När dagen var slut bestämde jag mig för något jag funderat på länge... så jag skickade ett mail till RFSL och frågade vad jag kan göra, vad jag kan hjälpa till med och om det finns några utbildningar jag kan gå för att kunna bli informatör.
Så nu är det bara att vänta.
Bollen är i rullning.... vi får se vart den hamnar :)

/InformatörsMusen?!?