Det är då som det stora vemodet rullar in...

 Min älskade bok har kommit hem, eller ja, i alla fall det första provtrycket som jag nu håller på att läsa genom och gör den absolut sista korren i.
När jag öppnade paketet så bultade hjärtat och tårarna brände bakom ögonen. En dröm jag har närt i så många år (ja ända sedan jag var en liten, liten skrutt), är nu på väg att bli verklighet.
Vem hade kunnat tro det?
Inte jag, det kan jag lova. Jag har fantiserat massor men varit fullt medveten om att det bara har varit just det: Fantasier, luftslott och drömmar.
Men nu står jag här, med hjärtat i halsgropen och tårar av både lycka och panik som bränner i ögonen och ett första provtryck i handen.

Jag är så omåttligt stolt över det vackra omslaget som är så mycket jag. Jag möter folk som jag knappt känner som säger att "Boken verkar verkligen vara du. Det gröna, kontrasten, ja allt", och jag kan inte göra annat än att nicka stolt och skina som en sol, för visst är det verkligen jag!
Jag kan själv inte se mig mätt på boken.
Den följer mig överallt i lägenheten och jag har gått runt med den i handen när jag gått på stan, åkt tåg osv, allt för att visa upp den och få folk att se den.
Jag pratar om den till alla jag möter och folk är, överlag, imponerade över att jag skrivit ihop en hel roman (jag med!)

Nervositeten pockar på eftersom jag nu känner flera andra författare och jag vet att vissa av dem kommer att köpa min bok. Tänk om de inte gillar den?
Tänk om de tycker att den är det sämsta de någonsin läst?
Tänk om de (vilket är fullt troligt) finner massa grammatiska fel, syftningsfel, nybörjarfel osv.
Tänk om de rynkar på näsan och känner avsmak eller skrattar åt den.
Eller det värsta av allt, om de inte känner något. Att boken bara blir en smaklös yoghurt, ett ingenting, ett intet. Osynlig och borta. Ett axelryck. Oläst och bortglömd.



Så, vad är det största problemet?
Jo, det är ju självklart så att nu, när jag vet att jag bara är någon månad från tryck (om ens det), och jag har sista korren framför mig innan den ska tryckas, så får jag liiiiite, lite panik som liksom hugger sig tag i min kropp och viskar elaka saker till mig.
Jag ligger och läser i boken och upptäcker min enorma förkärlek till utropstecken!!!
Ett stort fett NO, NO och ett jättetypiskt nybörjarfel...
Jag har redan raderat flera och tyckt att jag fått ned antalet bra när jag läst den i datorn men nu i provtrycket inser jag att nej, det är fortfarande fullt med utropstecken... Gaaaah!!!
Jag har visserligen en hel del dialog där det funkar men nej, jag måste radera en hel hög till.
Det är en sådan skillnad att se texten tryckt i en riktig bok.
Det är som att alla små missar liksom hoppar upp och skriker "kolla häääääär, du missade mig."

Jag hittar fel här och där, ett missat ord, ett ställe där man kan vända på orden för att få ett bättre flyt, ett komma tecken som saknas, en aslång mening osv och jag inser att det förmodligen inte ens är hälften... eller ens en fjärdedel.

Blir man någonsin nöjd?
Är man någonsin klar?

Ja, jag vet, även stora mästerverk och klassiker innehåller fel och min lilla, lilla bok kommer gissningsvis aldrig kallas för varken mästerverk eller klassiker (men man kan ju alltid drömma om det).
Självklart kommer det finnas fel i den, trots att vi har varit fyra (4!) personer som läst och redigerat, läst och redigerat.
På något sätt känns denna korrigeringsrunda så definitiv... this is it!
Sen åker den på tryck, oavsett mängden fel. Det är det som skrämmer mig mest, att den blir upptryckt i sina 1000 ex och det första jag ser när jag bläddrar i den är en massa fel.
Och jag vet att just det kommer att hända, det finns alltid fel, alltid.
Efter att ha jobbat med denna baby till och från i 7 år och väldigt intensivt de senaste 2-3 åren, så kan jag snart inte längre gå in och ändra eller fixa till något.

Det är då som det stora vemodet rullar in...

Det är över. Det här är slutet på en konstig "love/hate-relation".
Ett konstigt måste som stormat runt i min hjärna.
Ett adjö till mina älskade, irriterande karaktärer som har tagit plats i mina tankar och i mitt inre.
Jag har älskat dem och hatat dem, gråtit med dem och skrattat så jag gråter åt dem och med dem. Vi har haft hemligheter ihop, gått genom massa konstiga händelser och utvecklats.
Men nu ska jag släppa dem och låta dem gå till tryck och förevigas i sin nuvarande form.

Jag, däremot, ska gå vidare och fortsätta utvecklas.
Jag måste nu acceptera dem i deras nuvarande form och veta att de för alltid kommer vara likadana medan jag måste fortsätta förändras och bli bättre.
För det är mitt hopp, att jag ska fortsätta utveckla mitt skrivande och min passion för skrivandets sagovärld och alla dess karaktärer.
Min första bok kommer alltid vara min första, min baby, som jag nu ska släppa ut till allmän beskådan och utvecklas vidare ifrån.
Det känns konstigt och nervöst. Som att slita ut sitt eget hjärta och sin själ och lägga dem på en allmän motorväg och låta vem som helst köra över dem, hoppa på dem, pissa på dem men förhoppningsvis så kommer nog en del att älska dem, lyfta upp dem ömt och älska, skratta, gråta och förbanna.
Jag kan inte bestämma vad andra ska tycka utan måste stå vid sidan om och hoppas att budskapet går fram.

Jag är min största fiende och min absolut största kritiker. Det finns egentligen inget någon kan säga, tycka eller göra mot denna baby som jag inte redan har tänkt på själv gånger tusen, upphöjt med sjuttiotre.

Så, det är dags att ta farväl och tacka för den här tiden och titta framåt och fortsätta med nästa projekt, min nya baby.

Så:
Haters gonna hate, hate, hate, hate, hate, but I´m just gonna shake, shake, shake, shake, shake, shake it off!

/VemodesMusen

Bloggar och krönikor om resan

Sara har skrivit ett underbart inlägg om vår Skrivarresa till Sitges med Catalunya Travels <3

Sara Lövestam

Mian har skrivit en krönika om resan i QX

Mian Lodalens krönika i QX

Den störtsköna bloggen Fem flator fantiserar har också skrivit om resan.

Fem flator fantiserar

Lizzy Muff

Det var länge sedan jag gjorde ett mutt-inlägg...
En av mina bästa vänner (kallad för så många olika namn i denna bloggen att jag knappt vet vilket som användes senast, haha), B-M/Polly/Konstnärsmusen osv, osv. Med tanke på allt virke hon nyss har köpt in till sin verkstad kanske hon kan få ett nytt namn nu? Virkesmusen eller Verkstadsmusen? Hmm, det får bli Verkstadsmusen :)
I alla fall, under alla våra år som vänner har vi gett varandra olika muttor i present på våra födelsedagar och så fort jag är klar med en present så börjar jag genast luska i vad jag ska göra till henne nästa gång.
Vi har gjort Muttringar, Muttörhängen, Muttmuffins, en Mutt-tårta med Drottningssylt, En Mutt-tavla, en liten väska med virkad mutta på, boobie-scarf osv, osv.
Förra året, innan hon drog iväg för att se världen så gjorde jag Lizzy Muff till henne. Ett gosedjur hon kan ha med sig vart som helst, tyckte jag.
Lizzy Muff fick dock inte plats i packningen utan hamnade i en kartong i Hallsberg under hennes månader utomlands.
Mitt hjärta, Busmusen, blev eld och lågor och har beställt en till vår egen soffa. Jag har inte tagit tag i den önskan ännu men absolut, en dag så ska jag absolut göra två matchande Lizzy Muff till soffan, en mörk och en röd!

Jag hittade precis bilderna på Verkstadsmusens Lizzy Muff och kände att jag ville visa dem för världen :)

 

Over and out!

/Galnamusen

#SuperVIPtävling

Jag har planerat att skicka in ett synopsis till Ann Ljungbergs #SuperVIPtävling och nu sitter jag här ungefär ett dygn innan deadline och sliter mitt hår...
Jag tänkte att jag hade ett bra synopsis men när jag skriver ihop det så någon annan ska förstå så känns det plötsligt lite lätt rörigt, haha.
Dessutom har jag inte riktigt tagit beslut om exakt hur berättelsen ska sluta, så jag har lite att fundera över under natten, inser jag.

Är du nyfiken på vad det är för tävling?

Ann Ljungbergs SuperVIPtävling

I priset ingår så otroligt mycket och det vore makalöst utvecklande, stimulerande och intressant att vinna.

EN lycklig romanförfattare kommer att vinna mitt superVIPpaket för 2016.

I det ingår:

– Skrivcoaching under ett helt år
– Deltagande i Skrivplus 2016 där webinarier, skrivövningar samt alla webbkurser
   och en responskurs ingår
– Deltagande på de utlandskurser som jag arrangerar själv under 2016
   (resa och boende tillkommer)
– Fritt inträde på Skrivmingel under 2016
– Deltagande på Författarkliniken 2016
– Författarprogrammet Scrivener

Värde: ca 80000:-

2:a – 5:e pris: Deltagande i Skrivkontakt under 2016. Du får webinarier varje månad,
skrivövningar i en sluten Facebookgrupp samt en valfri webbkurs.

Såhär gör du för att vinna!

Tävlingsinstruktioner:

• Du kan delta med en roman i valfri genre. Välj en roman som du vill jobba med under 2016.
  (i denna tävling jobbar vi inte med novellsamlingar, dikter, fackböcker)
• Dela tävlingen i sociala medier med hashtag #superVIPtävling
• Skicka ditt synopsis till supervip@annljungberg.se senast 7 december.
  (Jag garanterar att inget sprids vidare)
• Vinnaren utses den 23 december och vi startar coaching och kurser i januari 2016

Jag söker en vinnare som:

• Vill satsa på att bli färdig med EN roman under 2016.
• Har ett synopsis som känns så lovande och spännande att jag vill jobba med det
  under ett helt år 
• Är villig att delta i intervjuer om superVIPpaketet vid 6 tillfällen under 2016.
  (intervjuerna läggs ut på nätet och vi pratar om vad coachingen innebär men du
  behöver inte berätta vad du skriver om. De kan vara i skrift eller tal.)
• Kan delta i coachingsamtal ca 2 ggr/månad och skicka texter med en
  regelbundenhet som vi kommer överens om.
• Deltar i kurser och webinarier i SkrivPlus-programmet.
• Ger omdöme om alla tjänster och kurser i SuperVIPpaketet i slutet av 2016.

Så.... håll tummarna hårt och ge mig en spark i röven för jag måste fixa det här nu,
inom loppet av 36 timmar!

Tjohej!

På andra sidan växer gräset

Då är det äntligen dags att presentera det makalöst vackra omslaget till min bok.
Jag är, på riktigt, så sjukt nöjd med detta omslag att jag nästan är avundsjuk på mig själv.
Det kanske låter lite kaxigt men jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat drömma om att omslaget skulle bli så bra.

Ett utkast på baksidestexten lyder så här:

Sandra hade gjort allt som förväntades av henne.
Hon skaffade sig en utbildning, en pojkvän, en hund, ett radhus och slutligen ett äktenskap. Hennes liv var perfekt, på ytan.
En dag går det inte längre. Känslor som hon försökt dölja för alla, inte minst sig själv, trängde sig fram, ostoppbara. Brutalt vände de upp och ned på hela hennes tillvaro och pockade på konstant uppmärksamhet.
Vad skulle Sandra säga till sin man och hur kommer man ut när man är över trettio år?

Via kollegan Linnea lär hon känna Linda och hennes frispråkiga flickvän Ia och deras närmaste vänner Ev och butchen Kim som tar med henne och bästa vännen, den eviga singeln, Emmy ut i Örebros gayvärld.
Tjejerna ger Sandra råd på vägen mot hennes nya liv, genom konstiga internetdejter, spirande känslor, skvaller och fördomar, sexdejter och irl-träffar i sökandet efter något äkta.

”På andra sidan växer gräset” är en komma ut roman, en berättelse om att våga bryta normen och gå sin egen väg. Om varm vänskap, förtvivlan, lust, missförstånd, passion, humor, sex, inre styrka, kärlek och om att hitta rätt.

2016 here I come <3

/Författarmusen

Ett rörigt inlägg om underbara människor på skrivresan med Mian Lodalen & Sara Lövestam

Efter Pride brukar en känsla av PPD (Post Pride Depression) infinna sig. Nu sitter jag här, framför datorn med en liknande känsla i kroppen.
En enorm saknad efter samhörigheten, skratten, samtalen och en önskan att backa bandet. En PSD (Post Sitges/Slick Depression)...
Jag var så enormt nervös, pirrig i magen och förväntansfull inför denna Skrivresa i Sitges med Mian och Sara och alla andra deltagare.

Jag är vanligtvis en person som väljer att stå lite vid sidan om och betrakta världen runt omkring mig, vilket i många fall gör att folk jag möter tror att jag är väldigt blyg eller i värsta fall rädd.
Vad folk tycker spelar dock sällan roll för mig, jag smyger mig in långsamt och när jag känner att jag litar på sällskapet släpper jag fram mig själv. Kanske är det en överlevnadsteknik?

Hur som helst, vem hade kunnat ana att denna vecka i Sitges skulle kunna bli så fantastisk?
Bara tanken på att jag en kort sekund övervägde att inte åka, eftersom resan skulle vara samtidigt som julborden på mitt jobb (som jag iof nu sagt upp mig ifrån...), är för mig helt ofattbar.
Det här är vägen jag var menad att gå och jag gick den och jag njöt av varje sekund.
Nu ska jag försöka att inte bli så förbaskat filosofisk och sväva ut i flummiga sidospår, som jag alltid gör, utan hålla mig till resan och mina upplevelser.

Så, var ska jag börja?
Jag vill skriva ett superfint inlägg om vår fantastiska vecka i Fittges... förlåt Sitges ska det stå såklart... vad annars?
Men jag är lätt vilseledd med att hela tiden kolla alla uppdateringar och kommentarer i vår grupp på Facebook och sitter här och skrattar och fäller en tår och kan inte annat än att längta tillbaka till den totalt galna gemenskapen som liksom (s/k)lickade direkt.
Hur många resor som den här kan man göra i livet (och jag menar resor på riktigt, inte metaforiskt för det uttrycket använder man inte...).
En resa där vi är normen (skrämmande för vissa, absolut, om de bara visste vad de går miste om), där skratten känns i magen i flera dagar efteråt, där vi kan prata om precis allt som om vi känt varandra i hur många år som helst.
En resa som innehåller samtal om hur man planerar ett mord (i en bok), där vi har ett eget valuta system (!).
En resa där vi pratar om marknadsföring och fittfakta.
En resa där vi får nya identiteter (Kräkan, Lilla Skruttan, Yolo, Miss Halsterson...).
En resa där vi fick träffa Saras agentur i Barcelona.
En resa där Mojito-löpning i Barcelona är en ny sport vi alla anammade.
En resa där seminarium, ordet preteritum (don´t even ask), Yoga, dragshow, eget skrivande, fantastisk mat, sol och värme, coachning och Sangria (det fanns en oändlig källa med Sangria, Cava och vin) blandades helt naturligt.
En resa där vi under frukosten gick genom vem vi skulle vara om jorden gick under och på vilket sätt vi skulle kunna tillföra något för mänsklighetens överlevnad.
Det diskuterades så otroligt mycket konstiga, roliga, galna och sorgliga saker och alla var inkluderade.

Så vad tar jag med mig från den här resan?
Jag tar med mig kärleken, inspirationen, lusten, orken, skratten, känslan av total samhörighet och ett helt gäng med nya fina vänner som tagit ett rejält bett i mitt hjärta och min själ.

Ett rätt flummigt inlägg detta. Jag behöver nog samla mig i några dagar till innan jag kan få ur mig något vettigt.

Steampunk Sagor, berättelser om en svunnen framtid

Nu rasar böckerna in i tät följd :)
Det är en obeskrivlig känsla att öppna en (eller tre) kartong/er med böcker och lukta på dem.
Den här gången var det antologin Steampunk Sagor som kom hem till mig.
Den är sjukt snygg och om jag får säga det själv så tycker jag den håller en hög kvalitet.
Det går bra att beställa den av mig här via bloggen, via mail eller så kan du komma till bokreleasen den 10/9 i Örebro på Klostergatan 35 kl. 18.00-21.00
De bjuds på bubbel, snacks och böckerna finns självklart på plats, redo att köpas av just dig!