Sverige gayvänligast i Världen!

Här kommer en länk som en positiv kontrast till inlägget jag skrev härom dagen...
(Homoriot, som visade hur otroligt långt vi har kvar att gå)

Gayvänligast i Världen

QX

Hade gärna sett en lite mer ingående artikel... hur har man kollat detta, vilka frågor har ställts osv...

Iran - 13 ja, jag kommer nog Inte besöka Iran...
Tänk på alla HBTQ människor som gömmer sig där!

Grillmys och framtidsplaner!

I lördags hade jag ett gäng nya vänner och kompisar här.
Vi grillade och spelade spel och hade otroligt mysigt!
Vi fick under den kvällern lära oss innebörden av ordet Lyxrunka...
Hur många liter sperma en kille "gör av med" under en livstid och att kvinnans genomsnittliga orgasm är ca 25 sekunder... att 0,3 procent av alla män kan (förlåt mitt språk nu) suga av sig själv...
Att vi blundar i genomsnitt 25-35 minuter per dygn i vaket tillstånd om man räknar ihop alla blinkningar...
Hur många ton bajs en person på 30 år lyckats få ur sig under sin livstid...
Vi spelade oxå Wii Sing.... och jag kan meddela att Idol juryns kommentarer i tv är ganska milda om man jämför med detta spel...
Jag har godis och chips kvar hemma till ett halvt fotbollslag...
Helt enkelt en riktigt najs kväll!

Hjärtat var på Kick-off i Norge.
Å tänk vad konstigt det kan bli... när man plötsligt inser att man sitter där och har jättetrevligt men ändå känner sig halv... för att jag saknade att ha Busmusen med!
Inte så att vi inte kan göra saker utan varandra utan bara känslan av att jag vill vara med henne hela tiden!
Att jag saknar henne varje minut vi är ifrån varandra. Att jag konstant tänker på henne.
Kärlek är som ett slags godartat virus som sprider sig i hela kroppen och "infekterar" alla sinnen....
Detta får mig att fundera på framtiden... hur länge kommer vi stå ut med att leva isär och pendla fram och tillbaka när någon av oss är barnledig...
Vi är båda såna som tittar framåt och ser den andra bredvid sig.
Planer för sommaren med festivaler i England, Pride i Stockholm osv...
Smakar lite på ordet och känslan: Sambo....Å känner att jag ler så där fånigt och känner mig totalt galet tokglad!
Ja vi får helt enkelt se vad framtiden har att erbjuda!
Men stora delar av den känns fantastisk och helt underbar!

Kärt barn har många namn heter det ju...
Mina kära pervokatter har fått nya namn av Busmusen.... Surtanten (det är den milda verisionen) och Blondin Bella... Alternativt Maria Montazami...
Lite halvt talande namn...

7000.......

Såg att bloggen passerat 7000 besökare.... vad säger man om det?
Helt fantastiskt!
Tack *skickar släng pussar och kramar i massor*

Vänner!

Härom dagen satt jag och tänkte på vilka härliga personer jag lärt känna under de senaste åren.
Hur mycket som har förändrats i mitt liv, delvis pga några av dem och hur det i sin tur har lett till att jag mött ytterligare ett gäng härliga personer. En härlig kedja i konstant rörelse. Som en droppe på vattnet som startar en rörelse, en våg som inte går att styra. Nya vägar som öppnats.
Jag är så tacksam för mina vänner!
Nya som gamla!
Tacksam för de händelser och de val som jag gjort längs livets väg som lett till att jag mött just dem!

Ett exempel är min bästa vän i livet... jag har aldrig skrivit om henne i bloggen och vet inte riktigt vad jag ska kalla henne... Så för gamla roliga händelsers skull så får hon heta Tsii... (vi var en gång på ett lajv...)
Varje gång jag tänker på hur vi började umgås så känner jag att det liksom var ödet... det var ju egentligen bara konstigt att vi inte började umgås tidigare i livet... men jag antar att det inte var rätt tid då.
Jag bodde ensam med min dotter i Vivalla. Stod väl lite mitt emellan i mitt liv och visste inte riktigt vad jag skulle göra. Spelade teater och var alla andra... i jakt på mig själv!
Iaf... runt jul kom min fosterpappa och hälsade på. Han hade först varit hemma hos hans brors frus dotter och önskat god jul. Hon bodde på gården bakom mig. Jag blev lite nyfiken på vem det kunde vara.
Framåt våren flyttade jag två gårdar bakåt, till en bottenvåning. På den gården fanns det många barn i min dotters ålder och en dag började hon leka väldigt mycket med en söt liten tjej som såg ut som Lisabeth i Madicken... Jag gjorde pannkakor till tjejerna och hennes mamma ringde och frågade om det verkligen var ok att dottern åt hos mig. Vi började prata och vips så visade det sig att det var hon... min fosterpappas brors frus dotter... vi skrattade lite åt det och sa att vi var typ kusiner...
Ganska snabbt växte en riktigt fin vänskap fram bla annat pga att vi älskade samma böcker: Isfolket, och vi lån byttes böcker till höger och vänster :)
Senare fick vi höra att vi tydligen lekt när vi var små.... när jag bara var något år gammal och hon var 8-9 år... lustigt hur livet kan vara! Det var helt enkelt meningen att vi någon gång skulle finna varandra!

Vissa personer man möter kommer in i ens liv för att sedan bara passera, antingen helt obemärkt eller så sätter de ett rejält tassavtryck i ens själ. Vissa kommer för att stanna.
Jag brukar fundera över det när jag möter nya personer, nya vänner... kommer vi fortfarande umgås om 5 eller 10 år?
Jag hoppas verkligen att de jag mött de sista åren nu är såna, som kommer finnas kvar!

För snart tre år sedan bytte jag jobb... då mötte jag några nya helt underbara personer som någonstans är "ansvariga" för att ha satt min boll i rullning.... fick mig att börja tänka efter. Inte genom press... utan bara att dom fanns där. Det ledde till min skilsmässa... ett svårt beslut, tungt men oundvikligt.
Och sen ytterligare en djupdykning i mig själv och nya möten.
Det har lett mig till platsen jag står på i dag!
Så tack alla Nya och Gamla Vänner!
Ni vet vilka ni är!
Både ni som jag bara mött på nätet och ni som jag mött irl!
Ni är alla så otroligt betydelsefulla för mig och ni berikar mitt liv varje dag!
Och även om några av er bara är på genomresa i mitt liv... så vill jag att ni ska veta att ni är betydelsefulla för mig!
I LÖV U!!!!

Homoriot!

Lyssna igenom denna PODD från Ligga med P3....

Homoriot PODD P3

Ligga med P3

Jahapp... vet inte om Ni brukar lyssnat på "Ligga med P3"?
Jag hörde ett klipp på radion häromdagen och var ju tvungen att kolla upp det lite mera... och fann det här:

Tre tjejer berättar om sitt sexliv
Kul att lyssna på *ler*

Gynekologer...

Många killar bjuder in sig till lesbiskt sex...

Läs gärna kommentarerna oxå.... herreguuuuuuuuuuud!

Farasska...

Hittade en berättelse i datorn som jag började skriva på för säkert 7-8 år sedan... det var lite roligt att läsa nu...
Väldigt Isfolk och Grottbjörnensfolk inspirerat känner jag... men jag kan bjuda på det...

Den heter: Farasska Av Eld

FARASSKA AV ELD

Det var en någorlunda vanlig dag i byn, alla höll på med sitt. Lilla Farasska av Eld endast tre år gammal var ute och inspekterade den spännande miljön. Ibland var det så skönt att komma hemifrån och göra något annat. Farasska älskade naturen och friheten. Hon var ett temperament fyllt barn med en stark vilja trotts sina unga år. Inte hjälpte det mycket att hon också hade sitt svåra element att jobba med.

Att vara född in i Eldens element var något ingen önskade att deras barn skulle bli. Hon sprang barfota på sina korta ben i gräset som fortfarande var fuktigt från morgondaggen. Hon skrattade upp mot himlen och sträckte ut sina armar som för att omfamna världen.

Det knakade till, som om någon trampade på en gammal gren, i skogen, men Farasska märkte ingenting.

Det var så härligt att vara själv, att leta myror, springa efter en skuttande hare, försöka flyga efter en fjäril så hon tänkte inte alls på att hon kom närmare och närmare den mörka skogen. Skogen var något alla vuxna uppmanade barnen att akta sig för, eftersom ”De Andra” ibland hade setts där.

När barnen var olydiga fick dem ofta höra att ”Om du inte är snäll så skickar jag ut dig i skogen så får De Andra komma och ta dig”!

Men Farasska brydde sig inte om De Andra… det lät spännande, men inte otäckt. Hon brukade sitta och skratta åt de andra barnen som blev så rädda att de började gråta. Farasska var inte rädd för någonting, men så hade hon heller inte upplevt så mycket ännu.

Sugen på mera äventyr så följde hon en liten smal och krokig stig in i skogen. Hon stannade till när hon såg en liten orm, som låg mitt på vägen och försökte få lite sol. Hon satte sig ned på knä och tittade storögt på det mytomspunna djuret, som många fruktade, men den hade aldrig gjort henne något. Ormen kände sig inte hotad av det nyfikna barnet utan låg lugnt kvar. Efter att hon studerat ormen en stund gick hon vidare längre in i skogen. Hon hörde ett förskräckligt pipande ljud och sprang framåt, det var en liten fågelunge som hade trillat ur sitt bo. Hon lyfte försiktigt upp den till sitt bo igen.

Då plötsligt hörde hon tunga steg bakom sig och hon hann knappt vända sig om fören hela världen med ens blev mörk och illaluktande. Någon hade slängt en gammal unken säck av lin över hennes huvud. Sedan fick hon en hård smäll i bakhuvudet.

Den gyllen mörka mannen sprang därifrån med sitt byte slängt över ryggen. Han var ivrig och sprang med lätta steg genom skogen. Det märktes tydligt att han var skogs van. Han kände varenda stig som om det vore hans egen bostad, varenda krök, varenda sten och varenda rot. Han flög över dem, såg dem knappt. Han var fast i ett lyckorus, han hade lyckats med det stora uppdraget. Han hade fångat ett barn av ”De Andra”, dem hade ohyggliga krafter. Krafter från naturens fyra element, Jord, Vatten, Luft och Eld. Inte visste han något om förbannelsen som vilade över ett barn av Eld.

Han var bara lycklig över sin fångst. Han tänkte på vilken ära det var för honom att komma tillbaka till byn med henne, att få lämna fram henne till Översteprästinnan. 
 

Dem skulle överösa honom med gåvor som tack för ett väl utfört arbete. Han skulle äntligen kunna få slå sig till ro och genomgå den magiska riten tillsammans med kvinnan i hans drömmar. Alla skulle älska honom, alla. Till och med hon, den vackraste av alla, som alltid hade hånat honom för att han var en så svag och obetydelsefull man.

Han hade bevakat ”De Andras” by i flera månvarv för att finna ut deras vanor och hemliga riter och framförallt för att få veta mer om de olika elementen.

Han hade insett ganska tidigt att det var den lilla söta treåringen på korta ben, med elden i håret som var hans mål. Han hade studerat henne länge, men hon var en liten egensinnig varelse helt utan rutiner. Men det var också hennes stora svaghet.

Han hade sett ett märke i hennes panna som var format som en elds låga och han hade förstått att hon var en av dem som hade ovanliga krafter. Han visste ingenting om att alla av hennes folk hade någon kraft, att dem föddes med det. Allt han fått veta var att dem som hade övernaturliga krafter hade ett födelsemärke i form av ett av naturens fyra element. Men ingen, inte ens Översteprästinnan visste om var märket skulle sitta. Dem visste inget om förbannelsen som vilade över Eldens element, hade dem vetat det skulle dem aldrig ha valt denna lilla flicka.

Trotts att hon var så liten så blev hon en tung börda när han sprungit en halv dag med henne på ryggen. Han blev tvungen att vila och dricka lite vatten. Han lade ned säcken bredvid sig och såg hur vilt hon sprattlade, hon var vaken.

Han snörde upp säcken och sa med en vek stämma ”Det är ingen ide att du skriker, för här finns det ingen som kan höra dig”.

Hon tittade oförstående på honom, sedan log hon och öppnade munnen och talade till honom. Men han förstod ingenting det lät som om hon sjöng något väldigt vackert, sedan log hon. Han skakade på sitt huvud och funderade varför hon log, varför var hon inte rädd? Varför grät hon inte?

Nåja det var ganska skönt att hon var tyst. Hon började fingra lite på hans tröja, såg förvånad och undrande ut. Hon lade huvudet på sned och såg helt bedårande ut, han räckte henne sin vattensäck och hon drack ivrigt.

Han pekade på sig själv och sade ”Kin´dot”, hon rynkade sina ögonbryn, pekade på sig själv, skrattade och sa ”Kiiinååååt”. Kindot brast i skratt så hela kroppen riste sedan skakade han på huvudet.

”Nej, nej” han pekade på sig själv ”Kin´dot” sedan pekade han på henne och slog ut sina händer i undran.

Då log hon igen, så hela ansiktet lös upp, pekade på honom ”Kiiinått” sedan pekade hon på sig själv och sade stolt ”Farasska”.

”Farasska?” Frågade han och pekade på henne, hon nickade och såg väldigt nöjd ut. Han tog fram något från sin ränsel och sa ”bröd” och sträckte fram det till Farasska, hon rynkade på näsan och sa prövande ”brrrod?”.

Han nickade uppmuntrande till henne ”bröd” och hon försökte igen ”brrrööd?”

”Ja!” utropade han, ”bra Farasska”. Hon åt glatt av brödet, det lilla barnet hade nog varit väldigt hungrig. När hon ätit klart log hon och gäspade och han förstod, trotts att han inte hade några egna barn, att hon började bli trött, hon såg inte ut att vara så gammal heller.

Hon kröp upp i hans knä och lade tillitsfullt huvudet mot hans bröst och somnade.

 

Kin´dots hjärta kändes som om det skulle svämma över, vilken tillit hon visade honom, han som nyss hade ryckt upp henne från hennes hem och hela den världen hon kände till.

Han ville inte lägga ned henne i säcken igen, han kunde inte. Han började gå med henne i famnen, han kände sig inte alls lycklig över sin fångst längre. Han visste vad som väntade henne när de kom fram till byn och han visst att han skulle bli en hjälte för dem. Men han kände ingen lycka över det, endast ett gastkramande grepp om hans hjärta.

Han fortsatte vandringen, men det gick inte så snabbt längre, han kände hennes tyngd mer nu efter vilan än innan.

Dagen led mot kväll och solen byttes ut mot månen och han fortsatte sin vandring, han visste att han snart skulle komma till det lilla lägret där hans vänner väntade.

Den lilla sov fortfarande, han stannade och betraktade hennes fridfulla ansikte, hennes kinder var röda av den friska lite kyliga luften. Över hennes läppar vilade ett sagolikt leende, de bruna ögonfransarna såg ut som solfjädrar och han visste att om hon öppnade dem skulle han se in i ett par knall gröna ögon.

Han kände en sådan ömhet för detta barn att han ville gå tillbaka med henne, eller bara lägga henne där, i den mjuka mossan, och sedan gå iväg. Men han förstod att det vore omöjligt, Kin´dots vänner kände redan till hans fångst, skulle han komma utan den skulle han straffas med döden. Misslyckanden var inte till låtna, det visste han så väl. Så han fortsatte på sin vandring och på himlen slogs nu både månen och solen om makten och solen vann.

Han kände ljuva dofter av nygrillad fågel och skyndade på sina steg. Han klev rakt in i lägret och alla hälsade på honom men Kin´dot hyschade på dem, lade ned flickan på en utbredd filt och lade sig själv bredvid och somnade.

En aningen annan stil mot det jag skriver på nu... Det var iaf roligt att hitta!