Vänner!

Härom dagen satt jag och tänkte på vilka härliga personer jag lärt känna under de senaste åren.
Hur mycket som har förändrats i mitt liv, delvis pga några av dem och hur det i sin tur har lett till att jag mött ytterligare ett gäng härliga personer. En härlig kedja i konstant rörelse. Som en droppe på vattnet som startar en rörelse, en våg som inte går att styra. Nya vägar som öppnats.
Jag är så tacksam för mina vänner!
Nya som gamla!
Tacksam för de händelser och de val som jag gjort längs livets väg som lett till att jag mött just dem!

Ett exempel är min bästa vän i livet... jag har aldrig skrivit om henne i bloggen och vet inte riktigt vad jag ska kalla henne... Så för gamla roliga händelsers skull så får hon heta Tsii... (vi var en gång på ett lajv...)
Varje gång jag tänker på hur vi började umgås så känner jag att det liksom var ödet... det var ju egentligen bara konstigt att vi inte började umgås tidigare i livet... men jag antar att det inte var rätt tid då.
Jag bodde ensam med min dotter i Vivalla. Stod väl lite mitt emellan i mitt liv och visste inte riktigt vad jag skulle göra. Spelade teater och var alla andra... i jakt på mig själv!
Iaf... runt jul kom min fosterpappa och hälsade på. Han hade först varit hemma hos hans brors frus dotter och önskat god jul. Hon bodde på gården bakom mig. Jag blev lite nyfiken på vem det kunde vara.
Framåt våren flyttade jag två gårdar bakåt, till en bottenvåning. På den gården fanns det många barn i min dotters ålder och en dag började hon leka väldigt mycket med en söt liten tjej som såg ut som Lisabeth i Madicken... Jag gjorde pannkakor till tjejerna och hennes mamma ringde och frågade om det verkligen var ok att dottern åt hos mig. Vi började prata och vips så visade det sig att det var hon... min fosterpappas brors frus dotter... vi skrattade lite åt det och sa att vi var typ kusiner...
Ganska snabbt växte en riktigt fin vänskap fram bla annat pga att vi älskade samma böcker: Isfolket, och vi lån byttes böcker till höger och vänster :)
Senare fick vi höra att vi tydligen lekt när vi var små.... när jag bara var något år gammal och hon var 8-9 år... lustigt hur livet kan vara! Det var helt enkelt meningen att vi någon gång skulle finna varandra!

Vissa personer man möter kommer in i ens liv för att sedan bara passera, antingen helt obemärkt eller så sätter de ett rejält tassavtryck i ens själ. Vissa kommer för att stanna.
Jag brukar fundera över det när jag möter nya personer, nya vänner... kommer vi fortfarande umgås om 5 eller 10 år?
Jag hoppas verkligen att de jag mött de sista åren nu är såna, som kommer finnas kvar!

För snart tre år sedan bytte jag jobb... då mötte jag några nya helt underbara personer som någonstans är "ansvariga" för att ha satt min boll i rullning.... fick mig att börja tänka efter. Inte genom press... utan bara att dom fanns där. Det ledde till min skilsmässa... ett svårt beslut, tungt men oundvikligt.
Och sen ytterligare en djupdykning i mig själv och nya möten.
Det har lett mig till platsen jag står på i dag!
Så tack alla Nya och Gamla Vänner!
Ni vet vilka ni är!
Både ni som jag bara mött på nätet och ni som jag mött irl!
Ni är alla så otroligt betydelsefulla för mig och ni berikar mitt liv varje dag!
Och även om några av er bara är på genomresa i mitt liv... så vill jag att ni ska veta att ni är betydelsefulla för mig!
I LÖV U!!!!