Jag minns en av orsakerna till att jag backade och tvivlade...
Gömde och "glömde"
Första gången... bara lek... blev sårad.
Hennes sätt att behandla mig på sårade djupt.
Vi var båda alldels för unga för att förstå...
Nästa gång, spännade och förväntansfullt!
Också då en vän.
Nevöst. Ångestladdat!
Tänk om någon...
Efteråt... tyst...
Förlorad vänskap, igen.
Skam och skuld.
Från henne.
På mig.
Allt var fel, fult och oacceptabelt.
?
Vad hände?
Överlevnadsinstikten tog över.
Det är bara en fas!
Göm undan.
Allt.
Tankar och känslor.
Lägg i en ask.
Lägg i bly... kasta bort, långt bort.
Spring i motsatt riktning.
Lyssna inte på dig själv.
Glöm, glöm, glöm.
Allt blir bättre sen!
Eller inte?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar