Sommarlov!

Internet är en välsignelse :)
Iaf för mig, just nu.
Jag har, som den nybörjare jag är, gått med i olika forum på nätet och via dem funnit nya vänner.
Vissa sidor är lite extrema och "fel" slags personer jagar på en och tjatar och verkar inte förstå.
Men ibland dyker en och annan guldklimp upp.
Som stöttar genom att lyssna och berätta om sin egen komma ut process.
Ger mig perspekiv på tillvaron.
Denna eviga process kan nötas och stötas i timmar.
I hundratals mail fram och tillbaka.
Det behövs, tro mig.
I en konversation kom jämnförelsen upp mellan högstadiet-sommarlov- gymnasiet och mitt hetrojag-crazy inbetween land/komma ut processen- "färdig" flata/bi...
Låter det snurrigt?
Hahaha ok, jag ska ge mig på ett försök att förklara.
Jag står fortfarande och trampar i korridoren på högstadiet, osäker och identitetssökande, med blicken riktad mot dörren in till gymnasiet.
Hungrig att få vetskap, att lära men fortfarande fast i kompistrycket att plugga är botten.
Min förhoppning är att det, som dom vuxna alltid sa, blir bättre sen... men tvekandes.
Rädd för det nya.
Tankar på att "gå om nian" igen för att det vore lättast så.
Sen kommer sommarlovet och man kastar sig brutalt in i en okänd, otrygg mellantid med mycket känslor, frågor och osäkerhet.
Har jag valt rätt?
Vad kommer näst?
Tänk om jag ångrar mig osv...
Å långsamt men säkert mognar man i insikten att man valt rätt inriktning.

Underbar period... ett helvete.

Men självklart... man överlever sommarlovet!
Klart att första tiden på gymnasiet är förvirrande.
Mycket nytt.
Men man överlever.
Med mer kunskap och nya kontakter och vänner för livet!
Jag längtar dit. Till andra sidan!

Hängde ni med i jämnförelsen?