Självrannsakan!

Ibland får man sig en rejäl knäpp på näsan och inser att man måste förändra sitt eget tankesätt.

Jag har inte sett mig själv som speciellt fördomsfull, snarare tvärtom men jag insåg att jag behöver tänka om...
Ni som läst tidigare i denna lilla komma ut blogg vet att jag är mitt i denna förvirrande virvelvind. Känslorna far omkring och jag försöker hålla i mig någonstans. Försöker ha lite kontroll.
I alla fall... för ett tag sedan mötte jag en gammal barndomskompis. Vi har inte setts på flera, flera månader.
Hon är en av dom personer jag själv har våndats mest för att tala med, då jag vet att hon röstar på SD och har starka åsikter som går tvärt emot mina och vi har haft en del skilda meningar runt detta.
När vi träffades sist så tog jag tjuren vid hornen och berättade och tänkte att detta blir nog droppen för våran vänskap.
Hon bara tittade på mig och sa att hon inte var förvånad utan att hon funderat på det tidigare och hon tyckte jag var modig som kom ut! Jag var fortfarande samma person som tidigare och min sexella läggning hade ingen betydelse för henne.
Gissa om jag blev helt chockad... chocken slog snabbt om till skam då jag insåg att jag var den som helt fördomsfullt tänkt att hon skulle hata mig pga min läggning men det var jag som hade fördommar om henne pga vilket parti hon röstar på... henne som jag kännt sedan jag var 4 år...

Så nu har jag bestämt mig för att sluta oroa mig så hårt och intensivt.
Det är demoner i min egen hjärna. Dom har än så länge inte visat sig irl!

Självrannsakan! Jobbigt men oj så nyttigt!!!!

Kram