Tankar...

Gärningsmannen fick 1 år och tre månader och målsägande fick ett skadestånd på 50,000....

Ofta hör man på nyheter eller läser i annan media hur långa straff en gärningsman får och hur mycket skadestånd en målsägande får... självklart alltid olika beroende på brottet och hur tingsrätt, hovrätt etc har dömt fallet.
När man läser en sådan nyhet och vet om vad det är för slags brott som begåtts så blir "man" ofta glad och tänker att idioten iaf fick ett straff och den som blivit utsatt för ett brott kommer få någon typ av kompensation...
Oftast ät det väl tyvärr så att pengar inte på något sätt kan få någon att glömma men de kanske kan hjälpa en att få den hjälp man behöver, i framtiden?
Jag vet inte om jag levde i någon slags naiv tro att målsägande som via domstol fått ett skadestånd tilldelat sig bara skulle få pengarna, eller på sin höjd bara behöva ansöka om dem via till exempel brottsofferfonden... men har nu vaknat upp till verkligheten.
Så fungerar det inte!
Jag känner personer som råkat ut för något av det värsta man kan råka ut för...
Våldtäkt... av barn/minderårig.
Jag tänker inte på något sätt gå in djupare i fallet i sig då jag anser att privat är privat.
De har haft en tuff tid som det är!

Jag har hört att det rent statistiskt sätt endast är ca 10 % av alla våldtäkter som sker som ens blir anmälda till polisen. Av dessa 10 % är det ca 10% som går vidare till rättegång och av dem är det ca 2 % som blir dömda... (obs... har inga bevis på denna statistik men har hört dessa procent satser flera ggr).
Det är iaf väldigt skrämmande siffror!
Jag har full förståelse för att så få vågar anmäla.
För det första för att det är så svårt att bevisa att man blivit våldtagen, det är oftast ord mot ord och även om den utsatta gått direkt till polisen och det har tagits foton osv kan ju gärningsmannen säga att hen ville och att hen aldrig sa nej, att hen gillar hårdare tag osv... svårt att bevisa helt enkelt.
Sen är det ju extremt nedslående siffror, rent statistiskt sätt... är det värt det?
Är det inte bättre/lättare att bara få glömma?
Och om den som blivit utsatt inte agerar som ett våldtäktsoffer "ska" och bara tagit sig hem, duschat och inte sagt något till någon osv... ja då blir bevisningen ännu svårare.
Tydligen är det så att det finns någon slags "mall" på hur man som våldtäktsoffer ska agera både före, under och efter en våldtäkt för att man ska bli trodd överhuvudtaget.
"Hen gick till skolan dagen efter och var glad och skrattade, verkade precis som vanligt."
"Hen har ju haft flera partners tidigare...Hen har ju ett rykte om att ligga runt... Hen har haft sex efter den påstådda våldtäkten... Hen var lättklädd... Hen var berusad... Hen gick själv hem sent på natten... Hen bjöd själv in gärningsmannen... " osv, osv
Ingen tänker på att alla människor reagerar och agerar helt olika i panik situationer, i trafikolyckor, i sorg och i glädje.
Det finns ingen mall på hur man SKA reagera och agera i någon situation alls i livet... för vi är alla olika!
En del blir paralyserade i en otäck skräcksituation, andra blir handlingskraftiga och vet precis vad som behöver göras, en tredje stänger av känslorna och går framåt och försöker glömma och den fjärde fastnar i situationen och går aldrig vidare, den femte slåss för sitt liv, den sjätte blir avtrubbad, den sjunde rycker på axlarna och tynar långsamt bort, den åttonde börjar skära sig, försöker ta livet av sig... listan med känslor och sätt att reagera på är lika oändlig och varierande som det finns antal människor!
Det finns inget rätt och fel.
Självklart vore det ju det bästa om alla skulle reagera exakt likadant och gå och anmäla och göra allt "rätt" enligt dagens normer i samhället... men så är det inte... och det är inget man kan begära heller.
Vi är alla egna individer med rätt till våra egna känslor.

Det finns oxå, i folks ögon, en specifik "mall" på hur en våldtäktsman ska se ut och vara och bete sig för att man ska tro på det.
"Nej hen skulle aldrig kunna våldta någon, hen är ju bra i skolan, duktig idrottare och har många vänner och det finns inget ont i hen alls!!!"
En våldtäktsman är alltid någon "annan" ingen man själv skulle kunna känna.... eller?

Aja... Jag ska inte fastna här... vilket jag lätt kan göra då det berör mig lite extra hårt... det känns lite för nära mitt hjärta...
Men jag rekommenderar verkligen alla att läsa Katarina Wennstams bok "Flickan och Skulden"
Det är en fasansfull bok som väcker många tankar.
Den behöver verkligen läsas och borde, enligt mig finnas med i läroplanen i årskurs 7 - 9.

Ok....
Ska försöka hitta tillbaka till där jag började...
Du har varit med om en hemsk händelse, en våldtäkt (eller flera). Du har anmält till polisen och har sedan gått på en mängd med förhör... blivit ifrågasatt om allt och inget... måste återuppleva händelsen om och om igen i dina egna ord, högt och till flera andra... (som en andra våldtäkt)
Åklagaren bedömer att åtalet skulle hålla i rätten och det blir rättegång... mer än ett år efter själva händelsen sitter du där i en rättegångssal, tillsammans med förövaren...
Återigen skall allt gås igenom in i minsta detalj.... Gärningsmannens advokat gör allt för att få dig att ifrågasätta dig själv, det som har hänt, vänder å vrider på varenda liten detalj tills du blir helt snurrig i huvudet... (som en slags tredje våldtäkt).
Gärningsmannen blir dömd... och du blir i rätten tilldelad ett skadestånd.
Ja här kan man ju tänka att nu är det äntligen över... men nej... självklart så överklagar nog gärningsmannen... Hen har ju inte gjort något... helt oskyldig (precis som alla andra brottslingar)...
Det går till nästa instans...
Och tänk då att även här väljer rätten att tro på dig! Vilken lycka!
Visserligen kanske de sänkte den åtalades straff lite... minskade skadeståndet osv... men de lite på bevisen och dömde den åtalade!
Det har nu gått mer 2 ½ år sedan våldtäkten ägde rum. Under dessa 2½ år har du fått återuppleva händelsen om och om igen inför en massa främmande människor... Allt du vill är att det ska ta slut. Att det ska vara över. Att få chansen att gå vidare i livet!
Då kommer nästa överraskning... du måste själv ansöka om detta skadestånd.
Först ska du ansöka om en utmätning via kronofogden på gärningsmannen för att se om hen har möjlighet att betala det till dig... detta kan ta flera veckor/månader.
Men... självklart har hen inte pengar och du kommer aldrig få några därifrån... då kommer nästa steg...
Kolla igenom dina egna försäkringar.
I första hand hemförsäkringen (om det inte är så att den åtalade var din sambo vid tiden för våldtäkten, då gäller inte hemförsäkringen...)
Du ska alltså ringa ditt försäkringsbolag och anmäla skada eller brott...
Hamna i växeln... vad gäller ärendet?
-Öh... våldtäkt.
Bli skickad till rätt avdelning...
Få samma fråga igen... och igen... när, var, hur, tidpunkt osv (ja... en fjärde våldtäkt... stampa på den som ligger). Är det polisanmält? Har det gått till rättegång?
Få veta att ja.. du måste betala en självrisk på en viss summa.... och att försäkringsbolaget har en schablonmall för "såna här ärenden", alltså en förutbestämd summa, oavsett vad rätten tilldelat dig.
Du måste skicka in kopia på domen och sedan vänta.
Ringa det försäkringsbolag du har din privata liv och olycksfallsförsäkring i och anmäla även där för eventuella framtida men och dåliga mående... samma frågor igen och så skicka in dom samt eventuella sekretessbilagan...
Inte mycket till privat längre... sekretessen känns ju lika med noll!
Vänta...
Vänta.... vänta.
Om det blir godkänt så betalas deras schablonmall för våldtäkt ut efter att du betalat din självrisk...
Om summan är mindre än den rätten tilldelat dig eller om försäkringsbolaget av någon anledning inte anser att de ska betala ut pengarna så får du gå vidare till brottsofferfonden och lägga in en ansökan där....
Skicka med intyg på att du kontaktat kronofogden och dina försäkringsbolag osv... + kopia på domen samt sekretessbilaga.... och vänta igen...
Jag vet inte... men det läggs så mycket på offret... vem säger att en person ska orka med allt detta?
Visst borde det finnas bättre, lättare sätt?
Måste den som redan ligger, nedslagen, halvt medvetslös vara den som ska klara av allt detta?
Om det sedan gäller en minderårig, ett barn...
Hur mycket kan en förälder orka med?
Hur länge klarar en förälder av att stå i motvind och slåss för sitt barn?
Förhoppningsvis hur länge som helst... men alla har inte samma förutsättningar... varken fysiskt eller psykiskt...
Och visst... jag inser nu, när jag hör om allt detta att det var naivt av mig att tro att ett offer bara pga ett domslut kunde få ut pengarna från brottsofferfonden... och att gärningsmannen fick en skuld på sina axlar som skulle jaga hen resten av hens liv...
Men... det finns ingen fantastisk och magisk penningbössa att ta dessa skadestånd från... men man kan ju få önska att det vore så!

Så... cred till alla som orkar!
Och cred till alla runtomkring som stöttar och finns där <3












Tillsammans är vi starka!