Alla Hjärtans Dag!

Idag är det den 14/2... alltså Alla Hjärtans Dag!
En komersiell amerikansk högtid som kikade in i Sverige på 1960 talet, dock utan någon större succe...
Under 1990 talet tog dock firandet fart även här och nu verkar var och varannan person fira denna dag.
Jag kan inte påstå att jag direkt har firat denna dagspeciellt storslaget nu eller förr... känner mig nästan lite allergisk mot hela grejjen.
Grundtanken kanske är god? Att ha en dag då vi visar folk vi tycker om och älskar hur mycket vi uppskattar dem. Men precis som med Morsdag, Farsdag, Allhelgona, Påsk osv så känns det mest bara som ett extremt stort kommersiellt jippo... handla, handla, köööööp.... visa din kärlek genom att spendera pengar på totalt onödiga saker ingen av er behöver.... toppa förra årets grej... vad fick du?
Jag föredrar att visa mina nära och kära att jag tycker om och älskar dem vilken dag som helst om året. Känns mer speciellt att göra något extra för någon när det är totalt oväntat och inget "översittar tvång" från samhällets oskrivna regler...
Och visar verkligen en ask med chokladhjärtan hur mycket man älskar någon? 
Nej...
Men när Busmusen kastar sig på bussen och kommer och kramas med mig helt oplanerat en sen kväll när jag mår skrutt...
Tar ledigt från jobbet och stannar hemma med mig när jag är sjuk.
Välkomnar mig hem med en varm kopp te när det är kallt ute och jag är genomfrusen.
När jag smeker hennes kind när hon sover och hon ler med hela ansiktet och kramar om mig i sömnen... det är kärlek... ärlig, vacker och sann och värt miljoner gånger mer i mina ögon.

Jag föredrar det spontana, ärliga och totalt oförberedda och överraskande, omtanken och värmen framför vilket färdig tryckt valentinkort som helst.
Eller som den gången en kär vän och kollega till mig en dag appropå ingenting lagt en plopp choklad på mitt kontor med en fin text på om mig...
Eller när jag fick en liten present av en annan kär vän och kollega (ja... jag har förbaskat bra kollegor *ler*) som gav mig ett litet paket med en fin sten i form av ett hjärta med texten: Till Dig... för att Du är Du.
Till det fick jag ett fint hemgjort kort med några fantastiska rader!
Appropå Ingenting... bara för att hon kände för det där och då!
Eller den gången jag varit borta från jobbet i en vecka och när jag kom tillbaka stod det tre vackra blockljus på en skifferskiva i köket med ett kort att jag var välkommen tillbaka och jag hade varit efterlängtad och att ingen lagade mat som jag :)
Underbart!

Jag har ju däremot lite svårt att låta saker bara vara... så jag sökte lite på Wikipedia när det gäller alla hjärtans dag...

Jag hittade detta:

Firandet av ett helgon med namnet Valentinus den 14 februari började inom den katolska kyrkan redan i slutet av 400-talet, men exakt vem denne var är oklart. Flera olika martyrer med namnet Valentinus från 200- och 300-talet är dokumenterade, även om nästan ingenting konkret är känt om dem. Enligt en sen medeltida helgonlevnad ska Sankt Valentinus ha återgett synen åt sin fångvaktares dotter - något som kom att inlemmas i vissa moderna historier om Sankt Valentin.
Kopplingen till romantik och kärlek uppkom först under medeltiden och uppstod möjligtvis genom en folklig föreställning om att fåglar i mitten av februari sökte och fann sin partner. Detta inspirerade pojkar och flickor att fundera på vem som skulle bli deras Valentin, det vill säga vem som de skulle hålla ihop med minst ett år framöver. Även i Sverige har seden att på lek para ihop flickor och pojkar funnits men i tradition varit förlagd till pingsten.
I 1300-talets England och Frankrike blev Valentindagen en fest för ungdom och förälskade, och parbildningslekar av olika slag var vanliga. Det var först då som helgonet som sådant började förknippas med kärlek. Under medeltiden uppstod där också en sed att skriva kärleksbrev med rimmade dikter till sin käraste, och senare på 1800-talet blev tryckta och utsirade valentinkort, ofta utsmyckade med sidenband och spetsar, populära. I dag är Valentindagen starkt uppmärksammad i alla engelsktalande länder, där kärleksbrev och små presenter brukar givas bort.
Olika berättelser med romantiskt innehåll har också kommit till. Enligt en av dessa var Sankt Valentin en kristen som levde i Rom på 200-talet och fick lida martyrdöden efter att ha trotsat kejsar Claudius II förbud att viga unga par. Innan han avrättades lyckades han smuggla ut ett kort till fångvaktarens dotter (jämför med den medeltida legenden ovan) som han var mycket förälskad i: det första Valentinkortet och ursprung till seden att skicka kort denna dag. Valentin sägs även ha haft för vana att plocka blommor i trädgården och ge dem till älskande par. Detta påstås ha givit upphov till seden att ge varandra blommor på Alla hjärtans dag.

Japp.... thats it!
Hoppa Ni har en underbar dag med alla nära och kära.... oavsett dag :)
Kram