I valet och kvalet!

Den sista tiden har jag stått i valet och kvalet om huruvida jag ska behålla min blogg eller inte!

Jag vill poängtera att min blogg skall läsas med "glimten" i ögat och det är pga att den är skriven med glimten i ögat.
Jag har självklart skrivit om väldigt seriösa saker ibland och kommer förmodligen att göra det igen vid behov.

Jag öppnade denna blogg för snart ett år sedan när jag satt med garderobsdörren på glänt och mådde pyton och inte visste hur jag skulle gå vidare, när jag inte hade någon att prata med och allt var kaos.
Bloggen blev min ventlil.
Mitt andningshål.
Allt eftersom tiden har gått så har saker i mitt liv förändrats ganska drastiskt och jag mår numera otroligt mycket bättre och innehållet i bloggen har självklart förändrats i samma takt!
Ett tag funderade jag på om jag skulle stänga bloggen nu, när jag mådde bättre och läget var annorlunda.
Men då upptäckte jag att jag plötsligt hade flera regelbundna läsare som tydligen älskade det jag skrev.
Flera av dem har tagit kontakt med mig genom min blogg och berättat hur mycket min blogg och mitt skrivande har hjälpt dem när de stod i samma sits som jag gjorde för ett år sedan.
Hur dom hade funnit ett andningshål i min blogg och läst om det jag skrivit och upplevt, att dom inte var ensamma, att vi är flera än man kan tro när man står där, ensam och förvirrad. Att dom såg en tröst i att se hur det faktiskt blir bättre. Kan jag så kan dom.
Detta styrkte mig i beslutet att fortsätta skriva.
Från dag ett har jag oxå bestämt mig för att vara öppen och skriva om precis vad som helst... oavsett vad eventuella läsare/anhöriga tycker om det jag skriver.
Väljer man att gå in här och läsa så får det vara på eget ansvar. Jag skriver inte om att jag pysslar med några olagligheter direkt, utan mest om mina egna tankar och funderingar.
Ibland vänder jag till vissa händelser i en mera "skojig" inriktning... Lägger på lite mascara och ögonskugga på en historia för att det ska vara lite kul... lite mera färgrannt!
Jag hade tyvärr inte räknat med att det fanns folk i min omgivning som kännt mig i flera år som skulle reagera och vända mina ord emot mig... eller snarare mot mina vänner och min familj...
Självklart förstår jag att inte alla kan älska innehållet men det finns ju två olika lösningar på det problemet...
1. Läs inte Bloggen!
2. Ring upp mig och prata med mig personligen och ifrågasätt om det är något specifikt man reagerat på!
(För jag lovar att jag tar fullt ansvar för vad jag skriver och jag kan förklara... även om jag i just detta läge inte kan förstå vad man retar sig på).
När jag hörde att en otroligt god vän och viktig person i mitt liv fått "problem" pga det jag skrivit blev jag självklart helt paff... Å jag ville skriva något oerhört dräpande och hemskt här... men jag är inte en sådan person och jag sysslar inte med personangrepp.
Nästa tanke var att nej... nu lägger jag ned bloggen!
Om jag inte kan känna mig trygg i det jag skriver, om jag alltid måste tänka mig för innan jag skriver något... ja, då tappar bloggen sin mening!
Nu har det gått en tid och jag har inte bloggat på ett tag och nu har jag bestämt mig för att fortsätta precis som vanligt!
Vetskapen om alla som finner stöd och stöttning i mina ord får mig att gå vidare.
Om jag däremot får höra att flera personer får problem pga det jag skriver så kommer jag förmodligen flytta bloggen till annan adress och stänga den med lösen. Då kan man självklart kontakta mig via mail och få veta adress och lösen om man vill fortsätta läsa.